måndag, juli 07, 2014

Ignorans och manegekrattare

En annan debatt som jag var med i under Almedalsveckan var det Aftonbladet som anordnade. Temat var rasismen i Sverige, med anledning av att flera borgerliga opinionsbildare på sistone verkar ha lackat ur över den antirasistiska rörelsens framgångar med att belysa hur rasistiska strukturer påverkar människors liv på alla möjliga samhällsområden, också i Sverige. Det känns förstås mer obehagligt än att reducera frågan till, på sin höjd, avståndsdebatter om Sverigedemokraterna. 

Denna gång var det Timbro/SvD-högerns Alice Teodorescu, som med frenesi försökte trolla bort rasismen. Det är ett bekymrande tecken i tiden, när den etablerade borgerligheten drar iväg åt detta håll, med användandet av samma tankefigurer som de Sverigedemokrater och andra organiserade rasistiska krafter lever på att reproducera – till exempel det förvirra(n)de talet om "rasism mot vita". 

De starka politiska gravitationskrafter som över hela Europa verkar för att rasistiskt färgad högerpopulism ska inlemmas i högern – med omhuldandet av olikheter och privilegier som överordnad princip. Sverige är inget undantag i grunden, men motståndet i Sverige har varit starkare och borgerligheten här hittills mer anständig än i många andra länder. (Det räcker med att titta över gränsen både söderut och västerut för att se hur den processen kan gå längre). 

Men det är just ditåt som delar av borgerlighetens opinionsbildare siktar nu – de krattar manegen. Den rasistiska trollsvärmen på och utanför nätet begriper detta, och mobiliseras instinktivt när ramarna kommer på glid. Som till exempel i den aktuella debatten, dit pro-rasistiska aktivister sökt sig (ja, det var obehagligt). Samtidigt är det tydligt att argumentationen från det hållet har en klangbotten – återigen både live och senare på nätet – bland en mer städad och etablerad borgerlighet (många i publiken utgörs i debatten av folk som har kommit för att se Reinfeldt utfrågas efteråt), som kan finna en ingång i att en klart uttryckt antirasism blir "aggressiv" och "oförskämd".

*

UPPDATERING: Bara några timmar efter att jag lade upp det här inlägget kom lustigt nog en ledarkommentar i SvD, signerad Ivar Arpi, den andre av de två sommarvikarierna på ledarrekationen, vid sidan av Teodorescu.

Det är en närmast uttrycklig rekommendation att göra just det ovan skisserade: alltså att utnyttja (och därmed underblåsa) existerande reaktionära och rasistiska strömningar i samhället, för att vinna kampen mot vänstern. Detta göra genom en falsk appell till en den mycket starkt firade och likaledes världsfrånvända föreställningen om den liberala yttrandefriheten. Insinuationen är att "etablissemanget" inte "vågar" höra på "folkets" åsikter – just när det kommer till frågor som den etablerade talaren händelsevis skulle vilja dra i reaktionär riktning, men helst utan att behöva stå ut med jobbig kritik.

Jag har skrivit mycket och långt om detta förut, bland annat i essän "Våga vägra debatten". Jag klipper in två avsnitt nedan.

”Vi”:et är införstått exkluderande. I den reellt existerande offentligheten styckar den upp verkligheten i ett oss som inte har, eller viktigare, inte är ett problem, som diskuterar ett dem som har och egentligen är ett problem. ”Våga” förhåller sig till allt annat än den verkliga situationen i offentligheten. Det är förknippat med noll och intet av risk att tala om invandrare, särskilt muslimer, som problem. Den uppenbara indikationen är att allt fler med positioner i offentligheten gör det, nästan jämt. ”Ta debatten” då? Här närmar vi oss en av kärnfrågorna. Den ”debatt” som på en och samma gång förs och efterlyses, är inte ”ett formaliserat och reglerat system för logisk argumentation där två eller fler parter försöker övertyga en grupp åhörare i en avgränsad fråga”, som man kan slå upp som definition. Inte heller har vi att göra med en diskussion eller dialog som istället siktar mot ”sökandet efter kunskap eller konsensus”. Tvärtom är detta något som skiljer sig på avgörande sätt från till exempel frän politisk debatt som förs för att övertyga om det kloka i att höja eller inte höja skatter, eller en mer sökande samhällelig diskussion som förs om vad en ekologiskt hållbar livsstil egentligen innebär. För det är inte några beslut i sak som är viktiga här, det är själva ”debatten”.

Det meningsbärande är det medvetet insinuanta ”det där”, som ”måste debatteras”. I den konkret manifesterade offentligheten är ”problemen” inte menade att adresseras eller lösas. Problembeskrivningen är syftet.


Men tillbaka igen till Arpis efterlysning att (åter) göra vardagsrasism och antifeminism till mer bekväma delar i den etablerade politikens politiska appell (en efterlysning som de facto i första hand riktar sig främst till den reellt existerande partipolitiska borgerligheten, för vilken SvD:s ledarsida drar lans i valtider). Här ska alltså Folkets rasistiska impluser mot tiggare bejakas (se, i Norge har man ju klarat det!). Och så motviljan mot individualiserad föräldraförsäkring. Men lustigt nog nämns i den plötsligt uppflammande ömheten för statistiska majoritetsståndpunkter, ingenting om, säg, det mycket starka stödet för att förbjuda vinster i välfärdssektorn, eller den utbredda motviljan mot att skära ned i de offentliga tjänsterna. Den folkliga vreden mot bonusar och höga VD-löner? Det faktum att det finns ett utbrett och långvarigt stöd i hela Västvärlden för att staten ska ha ett större ansvar för att minska inkomstklyftorna? Nä, då gills det inte.

Här finns det alltså en nyckel till att förstå varför högerns ideologiproducenter och riktkarlar som Teodorescu eller Arpi, instinktivt dras till det socialt reaktionära – där finns potential för att ge nytt bränsle till det allt mer impopulära regeringsprojektet för ökade ekonomiska klyftor och överföring av ekonomisk makt och konsumtionsutrymme uppåt i inkomstdecilerna. Men här finns samtidigt också en lärdom för vänstern – vill vi stå emot högerpopulismens reaktionära lockelse, måste vi envisas med att så mycket som möjligt välja kampen om de ekonomiska resurserna som stridsfält. För att åter klippa in ett avsnitt från min tidigare essä (som jag i dagens bidrag till att bekämpa Jantelagen uppmanar att du läser i sin helhet):  

Vill man minska högerpopulisternas inflytande handlar det snarare om att våga låta bli att ”ta debatten” på de villkoren. Den malande, insinuanta etnifieringen av sociala problem är just den samtida högerpopulismens livsluft. Kampen mot högerpopulismen måste dels handla om att dra skarpa linjer mot rasistisk retorikglidning, dels, och mer grundläggande, måste den handla om att återladda rätt konfliktdimensioner i den politiska debatten. Det är när politiska konflikter runt materiella makt- och fördelningsfrågor inte återspeglas i det politiska landskapet, när den ekonomiska politiken och framtidens sociala ordning inte längre upplevs som möjlig att påverka, som högerpopulismen erbjuder räls för politisk dynamik.

*

Aftonbladet rapporterade för övrigt efter debatten att jag skulle ha "vägrat" att skaka hand om Teodorescu, något som nu lever ett alldeles eget liv och tycks uppröra mången vett-och-etikett-intresserad. Nu var det inte så. Vi skildes bara åt när debatten var slut. Men det är ändå en ganska anmärkningsvärd prioritering att se en påstådd handskakningsvägran efter en debatt som ett större hot mot demokrati och frihet, än ett ursäktande och underblåsande av rasistiska underströmmar i Sverige idag.

Se alltså gärna debatten!

Läs också gärna den här några år gamla texten jag skrev – apropå den redan inledningsvis synliga skillnaden mellan att se om det finns rasism i Sverige eller bara en och annan rasist: "Du är inte rasist, men...".

Och så den här personligt hållna och mycket viktiga texten av Soraya Hashim, om rasism, identitet och den skrämmande men samtidigt mobiliserande känslan som bubblade i Almedalen i år.


11 kommentarer:

Unknown sa...

Hej,
jag har svårt att förstå innebörden i din text. Jag är född -88 och kanske aningen mer politiskt intresserad än genomsnittet, därtill högskoleutbildad (snart, i vilket fall..)

Jag är van att läsa, men det känns som att texten är riktad till en ganska snäv grupp insatta personer. Termer du använder och ditt sätt att uttrycka dig gör det svårt för mig att läsa och förstå din text. Om du vill att fler skall förstå, så tycker jag att du skall skriva lite enklare.

Anonym sa...

Jag håller med Johan Höglund. Sedan tycker jag Esbati är lite väl upphängd i kampen mellan "politiska ordkrigare", högern lär knappast ha mycket att frukta av ett sådant fokus (kontrollerar ju media). Nä, har behövs nog att man börjar klasskampen igen, att rörelser skapas, strejker, rörelsemedier, osv. Det blir mycket pjatt detta med hur man ska formulera sig mest skickligt i förhållande till den allt starkare högern som har makten sedan 80-talet.

Esbati kanske har hamnat lite i en bubbla (lätt hänt i dagens allt mer korrumperade och korrumperande "representativa" "demokrati")? Eller ser Esbati inget annat alternativ än att föra kampen på högerns villkor, även om det knappast leder någon vart? Jag undrar om det inte handlar om ett försök att vara så "smart" som möjligt, men man slutar ju ofta med att lura sig själv...

Det får inte bli för avancerat. Titta på historien, hur det gått till när högern varit pressad.

Annars, om tanken är nåt sorts borgerligt samhälle utan rasism/diskriminering, så är nog det ganska dödfött.

Anonym sa...

Jag har läst Ivar Arpis text. Du verkar tyvärr vara fången i din egen retorik.
N Newman

Anonym sa...

Du verkar vara mer intresserad av kampen OM det finns rasism eller inte, snarare än att komma underfund med HUR ni tillsammans kan förebygga rasismen.

Alice sa gång på gång att rasism finns, men fortfarande gick du hela tiden tillbaka till att hon påstår att det inte existerar. Du uppfattas som väldigt arrogant då du inte lyssnar. Det gör tyvärr att ni inte kommer någonstans och debatten blir rätt platt och meninglös, vilket är synd på ett så viktigt ämne.

Per sa...

Men lustigt nog nämns i den plötsligt uppflammande ömheten för statistiska majoritetsståndpunkter, ingenting om, säg, det mycket starka stödet för att förbjuda vinster i välfärdssektorn,...
Om förbud mot vinst i välfärdssektorn rutinmässigt skulle stämplas som en extrem åsikt av alla riksdagspolitker skulle du tycka det vore rimligt givet det mycket starka folkliga stödet för den uppfattningen?

Nä, då gills det inte.
Var har Arpi sagt att de exemplen inte gills?

Simsalablunder sa...

Per,
Var finns Arpi-alster att läsa där han propsar på att vi ska lyssna till det mycket starka stödet för att förbjuda vinster i välfärdssektorn, den utbredda motviljan mot att skära ned i de offentliga tjänsterna, och den folkliga vreden mot bonusar och höga VD-löner?

Han hade ju för övrigt ett ypperligt tillfälle att ta upp just DET i sitt tyckande i SvD.

Dessutom hade det varit bättre exempel, än det han istället rapade upp, då dessa uppfattningar om vinster i välfärdssektorn, nedskärning i offentliga tjänsterna och bonusar och höga VD-löner är majoritetsuppfattningar.

Fast skon klämmer givetvis någon annanstans än vad Arpi låtsas att den gör, precis som Ali redan påpekat.

Per sa...

Var finns Arpi-alster att läsa där han propsar på att vi ska lyssna till det mycket starka stödet för att förbjuda vinster i välfärdssektorn, den utbredda motviljan mot att skära ned i de offentliga tjänsterna, och den folkliga vreden mot bonusar och höga VD-löner?
Arpi propsar inte på att ideer med starkt folkligt stöd ska lyssnas till. Läs innantill.

Från artikeln:
...Betyder då detta att dessa åsikter per definition är värda att fångas upp av partier? Absolut inte. ...

Dessutom hade det varit bättre exempel,...
Nej, det hade varit synnerligen dåliga exempel. Inget av exemplen rör åsikter/uppfattningar som direkt stämplas som "extrema" om de luftas i offentligheten trots att de har betydande stöd i befolkningen, allstå det som Arpi diskuterade.

Simsalablunder sa...

Jaha, Per var egentligen bara ute efter att styra om vad diskussionen skall handla om, genom sin ursprungliga halmgubbe, den som börjar med "Om förbud mot vinst i välfärdssektorn…".

Vi ska tydligen också godta påståendet "åsikter/uppfattningar som direkt stämplas som "extrema" som en korrekt beskrivningen av hur det går till i verkligheten, det för att Per efter Arpi tycker så.

Då vet vi det och kan gå vidare.

Som avslutning.
Per skriver:
"Arpi propsar inte på att ideer med starkt folkligt stöd ska lyssnas till."

Jodå det gör han, men det skall helst vara av Arpi särskilt utvalda åsikter som skall lyssnas till, t.ex. den om tiggeriförbud, som han uppenbarligen inte anser är en ogenomtänkt åsikt, ej heller omfattas av någon princip viktig att värna oavsett hur opinionen ser ut för tillfället.

Per sa...

Vi ska tydligen också godta påståendet "åsikter/uppfattningar som direkt stämplas som "extrema" som en korrekt beskrivningen av hur det går till i verkligheten, det för att Per efter Arpi tycker så.
Om det är en så felaktig beskriving av verkligheten, ge några enkla motexempel. Ditt exempel med vinster i välfärden är dåligt för att (v) har drivit det under en längre tid med varierande grader av stöd från andra riksdagspartier.

Jodå det gör han, men det skall helst vara av Arpi särskilt utvalda åsikter som skall lyssnas till, t.ex. den om tiggeriförbud...
Var?

Simsalablunder sa...

"Om det är en så felaktig beskriving av verkligheten, ge några enkla motexempel."


Jaha, det räcker med att du tycker ditt och datt, så skall det bemötas på ditt kommando.

Fast det räcker givetvis med att påpeka att det du efter Arpi levererar bara är ogrundat tyckande, förutom då ditt initialt öppnade som är en halmgubbe.

"Ditt exempel med vinster i välfärden är dåligt för att (v) har drivit det under en längre tid med varierande grader av stöd från andra riksdagspartier."

Näe, det utmärkta exemplet var inte mitt, och blir inte dåligt bara för att du återigen TYCKER det. Det blir bara bättre och bättre, då det belyser det enorma hyckleri neoliberaler hemfaller till.

Ytterligare exempel finns gällande skolan.

Svenskt Näringsliv, som har fritt tillträde och spelrum till snart sagt alla arenor med genomslag, har bl.a. bjudit in till förment "samtal", där man öppnat "samtalet" med att proklamera att det är viktigt att se till att "pragmatiskt" hålla borta extremisterna från debatten.

Där har Arpi och du något att ta tag i. Fast något säger mig att ni hellre hittar på femtielva dåliga ursäkter för att inte göra det.

"Var?"
Här blir det att kopiera dig, då det är bekvämast:
Läs innantill, dvs Arpis artikel.

Simsalablunder sa...

Ett litet förtydligande tillägg. De Svenskt Näringsliv menar är extremisterna som skall hållas borta från debatten, är alla de som anser att vinst ut ur skolan är dåligt.