I Sverige ser vi en gränslös höger, beredd att undergräva förtroendet för allmänna val
Det som har skapat rubriker i Sverige – och vidare i Norge – är uppgifter som kom fram efter valet. Polisens enhet mot korruption hade fått en anmälan riktad mot några personer med somalisk bakgrund i Borlänge. Påståenden om förkryssade valsedlar (vilket inte är olagligt), transporter till vallokaler (inte olagligt) och uttag från bankomater (inte olagligt) för att betala enskilda att rösta på ett visst sätt (strikt olagligt) har framförts. Utredningen hade lagts ned i brist på bevis. Nu återupptogs den.
I skrivande stund har ingen delgivits misstanke om brott. Tre personer har varit föremål för utredning. Mohamed Abdulkadir Ali är inte en av dem. Detta har inte hindrat ett massivt mediedrev. Tidningen Aftonbladet lyckades prestera rubriken: “Mohamed Ali (V): Erkänner inte skuld”, med stor bild på nämnde Ali, som alltså inte är under utredning för brott.
Ingen som har uttalat sig om saken, har haft någon annan ståndpunkt än att varje misstanke om problem runt valprocessen måste undersökas. Samtidigt kan man inte förstå det verkligt dramatiska som nu händer i Sverige, om man inte lyckas sätta in efterspelet i ett sammanhang.
Efter förra valet i Sverige, 2022, analyserade FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, propaganda och debatt på nätet. De noterade att diskussioner om valfusk “drevs på av ett fåtal inflytelserika konton på Twitter och av vissa alternativmedier”, bland annat med hjälp av “icke-autentisk aktivitet på sociala medier”.
Även fyra år tidigare spreds påståenden om valfusk. Och också då tog de sig över gränsen, via ytterhögerns medier som Resett och document.no, och Facebook-grupper som «Vi som ønsker Sylvi Listhaug som statsminister». Faktagranskarna på faktiskt.no kunde då, alltså 2018, sammanfatta med att “noen av påstandene er åpenbart grunnløse, mens andre har ført til nærmere undersøkelser og etterforskning.”
Det fanns inte då och det finns inte heller nu något som tyder på annat än att svenska val är trygga och rättvisa. Detta gäller oavsett hur enskilda misstankar om oegentligheter i årets val löses upp,
Det som har förändrats är att ytterhögerns position har rört sig från den politiska periferin in mot det etablerade.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson förberedde scenen redan dagarna före valet, genom att basunera ut att de rödgröna partierna “åker runt och mobiliserar i moskéer” och att detta skulle kunna bli “det första valet i historien som avgörs av den muslimska invandringen”. Det är i denna tolkningsram som både faktiska incidenter, fördomsdrivna situationsbeskrivningar och odokumenterade rykten har skrivits in.
I Svenska Dagbladet – grundat 1884 och länge en central kraft mot allmän och lika rösträtt i Sverige – hade man till exempel redan före valet misstänkliggjort politiskt arbete för att mobilisera människor i storstädernas etniskt mångfaldiga arbetarklassområden. Ledarsidan följde upp detta efter valet, med enskilda anonyma valförrättare som uttryckte oro över att många eritreanska kvinnor från en kristen församling anlänt samtidigt till vallokalen, eller helt enkelt att det hade känts som “Mellanöstern”. Sådant blev nu viktigare än valnämndens samlade bedömning om att det “inte noterats avvikelser som föranlett varningssignaler om otillåtet verkande vid röstning”.
Förskjutningen handlar om narrativ och proportioner. Men det är inte bisak här – det är huvudsak. Det vi ser är klassiskt demokratiförakt – skepsis mot att människor från lägre samhällsskikt ska påverka samhällsutvecklingen – som återupplivas med rasistiska konsprationsteorier om “folkutbyte” och med starkt stöd från den bottenlösa islamofobi som omgärdar stödet till Israels pågående folkmord.
I Sverige konstaterar FOI att de ser liknande aktiviteter som vid tidigare val: “I två–tre månader har det hela tiden funnits ett underliggande narrativ om en delegitimering av vissa gruppers rösträtt”, säger forskaren Mattias Svahn.
Efter fyra år av misstänkliggörande av svenskar med invandrarbakgrund, har fler än tidigare från denna grupp tagit sig till valurnorna. Valdeltagandet bland ekonomiskt utsatta – oavsett bakgrund – är fortfarande betydligt lägre än i överklassens segregerade enklaver. Men för den som är van vid privilegier kan även små rörelser bland samhällets sämre ställda förefalla hotfulla.
Det vi ser i Sverige – liksom i USA – är en höger där långt mer väletablerade krafter än förr är beredda att undergräva till och med förtroendet för allmänna val. Detta utgör hot mot grundläggande demokratiska framsteg som en gång har vunnits med kamp. Hot som nu behöver begripas och slås tillbaka.



1 kommentar:
Viktig text påminner om vilken väg eliten valt följer ameriksnskt recepet.förakt för demokratin när den hotar maktställningen dvs underklassen ska defineras efter etncitetcommons.
Skicka en kommentar