Ali is not a typical Swedish name, but politically he represents the typical views of the Swedish establishment. Ali is a long-time social democrat, like a large percentage of the population.
[...]
The support for a regulated labor market is strong. The system’s defenders are unions, big corporations and social democratic politicians like Ali Esbati.
Läs hela...
34 kommentarer:
Det kanske blir tjatigt att påstå att socialdemokrater i offentligheten numera är så flata, fega, mainstream och politiskt förlamade (det vet vi alla) att man måste hitta en vänsterpartist som uttolkare av socialdemokratiska ideal?
Det riktigt stora problemet med det är ju att varje demokratisk socialist knappt kan rösta på vänsterpartiet heller! Speciellt i Stockholm har vänsterpartiet i både kommun och landsting tagit upp konkurrensen med s att svika de egna väljarna. Jag tänker på slöheten i sociala frågor, ett socialborgarråd som kör över allt och alla som försöker beskriva verkligheten. När det gäller allmännyttan visade Annika Billström större politisk vilja än vänsterpartister som mest tyckte att man måste se till den egna bostadskarriären. Synd med utförsäljning men man måste köpa själv...
Nu brinner det i knutarna inför valet. Strategin verkar också vara att ligga lågt med intern kritik i mobilisering gentemot borgarblocket. Detta kan vara väldigt kontraproduktivt. Vänsterväljare behöver en politik och politiker som vågar vara självreflexiva. Annars vinner borgarna alla poänger och sista resterna av trovärdighet försvinner från etablerad vänsterpolitik. Hur känns det förresten att bli en räddare av en urvattnad s- och v-politik. Det skulle kunna göra vem som helst sömnlös och övergiven....
Låter nästan som att europeiska arbetarpartiet som förr i tiden huserade på bjurholmsgatan på söder i Stockholm har varit i farten.
Dom belade utvalda personer med falska egenskaper i parti och minut. Man kan ju undra vad som pågår när man varje dag ser alliansens utspel i allt högre tempo. Det spelas på många tangenter och det är många som spelar DN, Aftonbladet, Expressen, Svenska dagbladet och Alla Tvkanaler ställer upp och torgför den ena dumheten efter den andra så fort alliansens kansli startar skrivaren.
Se upp Ali så att Du inte blir hängandes i någon av deras trådar det finns en risk i det om man börjar klä dig i socialdemokratiska kläder. Sprida förvirring är en ganska gammal ful teknik.
iskall kommentar av isbjörnen
Personen som skrivit det går ju knappt att ta på allvar. Läs det här:
"However, alcohol by itself may induce sleepiness. It should therefore be combined with a small dose of cocaine, or a similar crystalline tropane alkaloid. This combination makes the driver calm as well as alert.
Allowing people to optimize their driving abilities with drugs would greatly reduce the number of traffic accidents, but the government has no wish to let this fact be known to the public."
Marie Rörlings kommentar är relevant. Den starka, medvetna och tydliga vänsterpolitiken finns inte i praktiken i vänsterpartiet. Kanske Ali borde pilla på sitt egna parti på ett sådant sätt han tidigare visat sig intresserad att göra, och få partiet att profilera sig mer radikalt.
Självklart räcker då inte bara ord, riktade mot väljare, för att en mer radikal befolkning ska lockas. När (s) har starkare principer i viktiga frågor.
Är det inte socialdemokrat som är mest vänster om man arbetar inom en borgerlig demokrati?
"Social democracy is a conservative movement, and social democrats are generally satisfied with the Nordic welfare state as it is. The trademarks of the welfare state are strict regulations on the labor market and a public sector that consumes approximately half of the country's GDP."
ifall det är vad som definierar en socialdemokrat så ja, då är du ali en socialdemokrat.
Sedan så kanske det inte är så konstigt att rätt många tycker att du är en sosse, kanske en arg sosse, men likt förbannat en sosse. När bröt du lagen för att främja klasskampen senast?
Du behöver inte oroa dig, Ali.
http://bjarred.blogspot.com/2005/09/alis-oro-obefogad.html
Jag håller med Marie Rörling och Steven! Vänsterpartiet är ett ganska blekt parti, som jag inte upplever som särskilt radikalt. Det gäller såväl den mer frasradikala "traditionalist-falangen" runt Flamman som Ali företräder, liksom de "luggslitna civilsamhällesutopisterna" (för att citera Göran Greider) kring Vägval Vänster". De senare har ju skrikit sig hesa om att de hemska "kommunisterna" har tagit över Vänsterpartiet sedan Lars Ohly tog över. I själva verket upplever jag VVV-falangen som en ganska småborgerlig reformistisk socialdemokratisk strömning, som står mot en mer gammaldags socialdemokratisk strömning av 70-talssnitt i form av Ohly et al.
Vi som befinner oss till vänster och söker efter ett radikalt och socialistiskt alternativ får nog leta utanför Riksdagen, för Vänsterpartiet utgör inget sådant alternativ. Själv funderar jag på Socialistiska Partiet, även om jag är desillusionerad vad gäller partipolitikens förmåga att åstadkomma grundläggande och radikala samhällsförändringar i socialistisk riktning. Jag tror nog mer på den växande frihetliga strömningen och syndikalismen. För den som vill följa mig och har liknande böjelser kan jag rekommendera web-sajten:
www.yelah.net
Esbati: Vänsterpartiet är ett socialdemokratiskt parti, om än ett snäpp vänster om Sveriges socialdemokratiska arbetarparti.
Du visste att socialdemokrati är en ideologi va? Du bekänner dig till den ideologin. Dock är karriärism ingen ideologi.
Instämmer med föregående kommentar om V:s position, förutom att över halva styrelsen i ditt parti är regelrätta kommunister.
Ber om ursäkt om jag här bidrog och här?) till den förvirring som drabbat dig. :-(
Frågan är hur du, Ali, ska hantera dem som kanske som kommentatören ovan helst skulle droppa ner i någon bokstavskombination? Det gäller tydligen för många nyttiga vänstersympatisörer att vara tillräckligt Mao/Marx-utopiska, men hur ser du Ali på och hanterar detta, du som, trots en säkert trygg identitet i gammal rutten kommunism, ibland tycks söka lite markkontakt?
Nåja. De regimer du stöder är i alla händelser inte goda (utan repressiva mot åsikter) och de regimer du säger inte är goda är inte onda (utan repressiva mot dem som skadar).
Apropå Socialistiska Partiet.
Trotskijs militära skrifter är ju lite "bombvänstervarning". De är väl i klass med Pentagons militärteoretiska försök i ämnet. (Teknologin har utvecklats sen Trotskij, men strategierna är sig rätt lika).
Nja, Socialistiska Partiet är inte längre ett utpräglat trotskistiskt parti, utan samlar en betydligt bredare vänster. Bl. a. har SP har varit mycket aktiva i frågan om flyktingamnestin tillsammans med kyrkorna i Sverige. Hursomhelst, så är jag inte okritisk mot vare sig SP eller andra partier, och jag är nog desillusionerad vad gäller det parlamentariska systemet.
Du Peter som verkar så insatt kanske har ett bättre förslag var man bör lägga sin röst om man vill gynna ett radikalt alternativ?
OK vad har vi. Rättvisepariet socialisterna (gamla Offensiv och Trotskistiskt), Socialistiska Partiet (trottare, i alla fall förr), Sveriges kommunistiska parti (pålitligt stalinistiskt), Kommunistiska Patiet (pålitligt stalinistiskt), Internationella kommunistiska strömningen (liten "vänsterkommunistisk" grupp som har som specialitet att hata facklig aktivitet - kallar Kommunistiska Partiet "kapitalets vänster").
Själv är jag sosse.
Med risk för att låta lite kritisk och nedlåtande undrar jag: vad för sorts sosse är du? I ett så stort parti som S verkar man ju kunna tycka lite av varje, vilket gör beteckningen "sosse" ganska oinformativ. Man kan t. ex. vara alltifrån en demokratisk socialist i Olof Palmes efterföljd (Göran Greider, Marita Ulvskog) till närmast nyliberal och förorda sänkta skatter och kraftigt minskad offentlig sektor som Kjell-Olof Feldt. Eller man kan vara en själlös teknokrat utan någon djupare ideologisk övertygelse utan drivas huvudsakligen av vilja till makt (Göran Persson, Per Nuder). Så vilken falang tillhör du Peter?
Själv är jag övertygad om att S behöver stark opposition från vänster för att inte förlora sin själ och gå ner sig i det nyliberala träsket. Något som tyvärr har blivit alltför tydligt de senaste 10-15 åren: många socialdemokrater klagar, med rätta, över att de inte känner igen sitt parti. Det gäller Sverige, men kanske i ännu högre grad Tyskland där vänstern går framåt p. g. a. Schröders nyliberala politik.
Sedan finns det ytterligare en aspekt på det hela och det är att ett parti som har haft makten så länge som S tenderar att växa ihop med densamma och uppvisa alltmer auktoritära tendenser. Det gäller såväl utnämningspolitik som mer allvarliga saker som IB- och Ebbe Carlsson-affärer, liksom avvisandet av terroristanklagde egyptier och att Göran P nu verkar följa alla diktat från Washington.
Nej, S är inget alternativ för den som önskar sig en radikal omsvängning av den högervridna politiken i Sverige och andra länder. Snarare är nog den växande globaliseringskritiska rörelsen en progressiv kraft som man kan sätta sitt hopp till.
Jag är demokratisk socialist och gillar Olof Palme. Jag brukar hålla med Greider - inte i litterära frågor dock.
Självklart behövs ett tryck vänsterifrån. Detta tryck kan mycket väl komma inifrån partiet. Varför inte?
Jinge, om du tittar på den aktuella dårens blogg där han skriver om hur han försökte övertyga gruvarbetare i Kiruna om att sluta med dumheter som facket och istället lönekonkurrera med varandra så verkar det som om det inte varit så långt från det där bakgårdscenariot :-) Välförtjänt ska väl tilläggas.
bloggsfären???
Det verkar omöjligt och fruktlöst att hitta ett övertygande parti att hålla med fullt ut. Varje falang har sina egenheter som jag inte delar. Men det betyder inte att organiserad partipolitik är värdelös.
Jag tycker helt enkelt att vänsterpartiet måste bli mer radikalt och djärvt. Det är viktigt att jobba på specifika och väl underbyggda argument nu och vara väldigt aktiva och synliga. Samt öppen för diskussion.
En duktig politiker som Ali Esbati borde kunna vara drivande i att göra vänsterpartiet till ett relevant parti - utan en massa löjliga lojaliteter. Rena sakfrågor och tydligt redovisade idéer. Som här på bloggen. Fast bortom den.
Instämmer helt. När jag gick ur vänsterpartiet 19999 bestämde jag att inget skulle förmå mig att röst på dem igen.
Men idag vete sjutton. Erik S hävdar fullständigt riktigt att Socialistiska Partiet är ett ärligare och intelligentare parti än vänsterpartiet. Men det känns tungt att medverka till en borgerlig valseger genom att rösta på SP!
Å andra sidan kan just v och s förbli så menlösa som de är när vi vänstermänniskor är så lojala och taktiska? Knepigt värre! Halva vänsterpartiet kunde slå ihop sig med Soc.P. resten med vägvalvänster och sossar...Så kan vänstercelldelningen fortsätta ostört i sina historiska fotspår...
Vilka politiska krafter kunde samla till en kraftig Vänsterallians?
Peter Björkman:
Schysst med någon som fortfarande kallar sig "demokratisk socialist" i S, även om ni är ganska få nu för tiden. För min del skippar jag epitetet "demokratisk" och kallar mig bara för socialist (nu kastar väl högern på den här bloggen över mig och skriker "stalinist", men det är smällar man får ta). Varför skippa epitetet "demokratisk", undrar någon? Jo, därför att det blir en ren tautologi, alltså tårta på tårta, om man som jag anser att socialismen är demokratins förverkligande även på det ekonomiska området. Socialismen tar alltså vid där liberalismen tappade intresset: när väl de demokratiska fri- och rättigheterna är genomförda så återstår att utsträcka folkets makt även över det ekonomiska området och bryta kapitalägarnas makt över de många. Att kalla sig demokratisk socialist med en sådan här syn blir ungefär liktydigt med att säga att man är "demokratisk demokrat".
Sedan noterar jag att du Peter är en typisk sosse i ett väsentligt avseende:
"Självklart behövs ett tryck vänsterifrån. Detta tryck kan mycket väl komma inifrån partiet. Varför inte?"
Detta är väl ett typiskt uttryck för den socialdemokratiska självgodheten som präglar och har präglat detta stora parti genom åren! Låt oss dra ut det till sin spets: Varför räcker det inte med ETT enda parti i Sverige? Trycket på förändringar skulle då kunna komma från olika falanger inom detta parti, ibland från höger och ibland från vänster. Detta var ett av de argument som användes för enpartisystem i bl. a. afrikanska länder under 1970-talet: demokratin kunde förverkligas genom olika falanger inom ett stort parti, och det var onödigt att skapa splittring genom att ha flera olika partier. Ofta får man känslan av att S skulle vilja ha det så även i Sverige; eftersom vi ibland har en "mental" enpartistat där allt annat än en socialdemokratisk enpartiregering ses som något främmande och onaturligt.
Nej, jag tror inte att du Peter riktigt har tänkt igenom detta ordentligt. Jag tror att när du tänker efter så inser du nog värdet av krafter till vänster om S, och att partiet inte klarar sig enbart med en inre opposition. Det hoppas jag iallafall att du inser nu. Enpartisystem brukar sällan fungera särskilt väl, vare sig i Östeuropa, Afrika eller Sverige.
Jag skulle nog vilja se en motsatt utveckling istället: det skulle i grunden vara positivt för svensk demokrati om S kunde splittras upp på 2-3 olika partier som tvingas samarbeta med varandra och andra partier för att uppnå sina mål, istället för att som nu ta den maktpolitiska hegemonin för given. Det näst bästa som skulle kunna hända för svensk demokrati vore om de två "betongpartierna" S och M, som hittills alltid har haft majoritet tillsammans i riksdagen skulle förlora densamma och hamna under 50 %. Då hade t. ex. frågan om flyktingamnestin varit löst på ett tillfredsställande vis idag.
Avslutningsvis noterar jag att Peter gillar "Blå Tåget" och deras musik. Det får mig att tänka på låten "Staten och Kapitalet" som jag alltid har tolkat som en kritik av den korporativistiska socialdemokratiska staten och dess långa samarbete med Wallenbergarna. Men det kanske finns en annan mer sosse-vänlig tolkning av texten?
Radikala hälsningar från vänster!
Erik
Och Nordkorea är ett trevligt & demokratiskt land...
erik s.
Tja. Inte är jag för någon enpartistat, tvärtom. Vad jag menade var att trycket kan komma inifrån ett parti (sossarna t.ex.). Naturligtvis har jag inget emot att människor engagerar sig i de partier som passar dem, tvärtom! Utomparlamentariska aktioner av typen: "folk går ut på gatorna och demonstrerar" är också viktiga i en demokrati.
Självgodhet, javisst. Men bara i så motto att engagemang i socialdemokraterna faktiskt kan påverka en del. Om du hittar motsvarande tillfredsställelse av ett engagemang i 4:e internationalens Socialistiska Parti, fine with me.
Mina studier av partierna till vänster om sossarna har inte övertygat mig om att de i något avseende är mer demokratiska än sossarna (en del har ju förtruppstänkande och annat odemokratiskt i sina program). Trots allt snack om "patriarken Persson" och "toppstyrning" är partiet också hyggligt demokratiskt med många medlemmar och folkrörelseförankring.
Jag säger inte att sossarna är det perfekta partiet - långt därifrån.
Men jag engagerar mig i det med gott samvete.
Jahapp. Ointressant att det finns någon okänd bloggare som ser dig som en supersosse. Kommentera något viktigt istället. Typ vänsterpartiets ekonomiskt-politiska program som herrn varit med om att utforma...
Peter
Ville bara avsluta med att jag tror att även ni inom S vänsterfalang mår bra av, och tjänar på att det finns ett tryck utifrån, både via andra partier till vänster och olika utomparlamentariska rörelser. Jag reagerade mot att du verkade tycka att det "räckte" med en vänsterfalang inom S, men du har nu förtydligat dig så att jag tror jag förstår vad du menar. Om vi gör tankeexperimentet att all aktivitet till vänster om S en dag skulle plötsligt upphöra, så kan jag lova dig att ni demokratiska socialister skulle få allt svårare att få era röster hörda inom ert parti. Socialdemokraterna behöver konkurrens från vänster för att inte driva alltför långt åt höger, det är min fasta övertygelse. Därmed inte sagt att jag inte värdesätter de av er som har valt att arbeta inom partiet. Tvärtom tycker jag att ni behövs och gör ett bra jobb, även om det har varit lite motigt de senaste 10 åren under nyliberalismens herravälde i Sverige och i världen.
Den skotske nationalekonomen John
Ramsey McCulloch uttryckte saken på följande sätt redan i mitten av 1800-talet: ”I samma ögonblick
som man lämnar kardinalprincipen att av alla individer driva in samma andel av deras inkomst eller deras egendomar, är man på ett hav
utan roder och kompass, och det finns ingen gräns för de orättvisor eller galenskaper som man kan begå.”
Samarbete. Delat ansvar för solidaritet, rättvisa och demokrati.
Banal och naiv tanke?
fin tanke, men som det är nu är det j-t långt från delat ansvar.
Jo... nog är det j..vligt långt dit.. men enighet skulle vara kraftfullt. Som alltid. Men svårt med många olika viljor.
J Norberg, har skrivit om lycka i policy. Dvs lycka ovanför fattigdomstrecket å via tillväxt hopp om en bättre framtid för sig o barnen.Richard Layards straffskatt för att förhindra förorening av samhällslivet avvisas - som Glenn Firebaugh mfl visat pennsylvania/harvard relativ inkomst o lycka - dvs tävlan hos en stor del ger olycka (man måste vara rikare o ha mer än sin åldersgrupp - ständigt ekorrhjul).
Gemensamt är Aristoteles - som sätt att färdas inte destinationen (som J N citerar) - kontrasten är ju kristen hedonistisk ödmjukhet som bla john pilger skrivit om. Dvs när man är ödmjuk o hjälper sin nästa ger detta ett lyckobrus - bevisat av svensk forskare i anslutning till buddhism (dvs medkännande etc ger lycka i hjärnan). J N citerar istället Mihaly Csikszentmihalyi som menar att självbemästring och kontroll ger lycka (jfr rationella-naturvetenskapliga klassiska modellen). Men håller den längre?
Svår fråga det, med lycka.
Får man framföra sin egen lilla tes om den så är det nog acceptans i kombination med känslan av att på något sätt, om än i ringa omfattning, ha ett värde i samhället.
Samtidigt är pengar en förutsättning för att uppnå vissa av de mål som ger just den samhörighet som eftersträvas (så banalt som att kunna ta sig ut, vara bland människor, unna sig kulturella nöjen t ex)
För mig är lycka också att veta att mina medmänniskor har det bra. Det känns overkligt att skriva detta för det är väl antagligen ur tiden att tycka så. Men dock, så är det.
Många människor önskar nog ett solidariskt samhälle där andra egenskaper än de materiella är betydelsefulla. Ett samhälle där alla är värda lika mycket. Utopi kan tyckas, men någonstans måste man börja.
(ursäkta den filosofiska inriktningen, funderar egentligen på V:s budgetförslag, men det tog ett sidospår)
steven:
"Rena sakfrågor och tydligt redovisade idéer. Som här på bloggen."
var? vilka?
Erik S:
"Socialdemokraterna behöver konkurrens från vänster för att inte driva alltför långt åt höger, det är min fasta övertygelse."
exakt! konkurrens och mångfald behövs.
Nu går det bra att kommentera Alis inlägg, utan censur, på bloggen Svara Ali.
Skriv din kommentar på Svara Ali om du är föremål för Alis raderingsfinger. Så länge svaret är förenligt med svensk lagstiftning och netikett så respekteras din åsikt där!
Och du som vill läsa de kommentarer som Ali har raderat här. Gå till Svara Ali!
Jag tycker nog att sossarna har glidit mer och mer åt höger. Tyvärr ahr även VP en tendens till detta numera tycker jag.
Annica
Sorry, har skulle det stå och inte ahr.
Annica
Skicka en kommentar