torsdag, mars 23, 2006

Och nu: Ringholms kalender

Aktuellt hade igår som förstanyhet att man ”granskat Bosse Ringholms kalender” och funnit att han inte är i Bryssel så ofta. Nyhetsvärderingen är bisarr.

Dels bygger hela problembeskrivningen huvudsakligen på en missuppfattning – Ringholm är inte EU-minister, utan samordningsminister för EU-frågor. Tyvärr är den svenska politiska processen idag djupt nedkörd i EU-gegga. Det betyder att det är de enskilda ministrarna som åker jojo till Bryssel för att där möta förslag framarbetade av lobbyister och efter manglingsprocesser underkasta sig dessa förslag.

Borgerlighetens dagordning passar ”nyheten” dock utmärkt. I sak har de borgerliga inte mycket att invända mot socialdemokratisk EU-politik, och i den mån de har det – alltså de fall då man vill använda EU:s antidemokratiska nyliberala maskineri för att påtvinga Sverige viss politik, sköts detta hellre mer ljusskyggt, då det inte är särdeles populärt i bredare folklager.

Intressantare är Aktuellts grepp i att vinkla och värdera den oerhörda icke-händelse som Ringholms organisering av det egna arbetet utgör. Är det omtanke om svenska folkets rätt att veta mer om rikets styrande, som föranleder Aktuellt att som toppnyhet berätta att det är Lars Danielsson och inte Bosse Ringholm som deltar på möten i Bryssel? Get real!

Det som understryks är snarare det vi sett under lång tid nu: en politisk dagordning som handlar om smutskastning i den riktning som passar regeringsskiftesprojektet, och därefter en medial mobbningslogik som gör sitt. Priset som betalas är - bland annat - en flykt från politiskt innehåll. Att denna mediala utveckling är ett av de främsta faktiska hoten mot svensk demokrati idag torde vara uppenbart. Men det lär inte bli någon särskilt hederlig mediadebatt om det, så länge makt- och ägandeförhållandena där ser ut som de gör.

PS. Läs Helle Kleins kommentar om Rapports av klassförakt drypande inslag om samme Ringholm i förrgår. Och en uppföljande kommentar lämnad av en av hennes läsare.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Är det Bonnier som äger SVT???

Anonym sa...

Rädda för bli klassade som "vänster" eller "regeringstroget" har SVT's nyhetsbevakning blivit närmast tokhöger och anti-sossigt. Ingen ska kunna misstänka att SVT hyser den allra minsta lilla sympati för sossar! Genom att häftigt attackera regeringen och vänstern visar dom på "oberoende".

Kanske måste mediakonsumenter i Sverige börja reagera aktivt genom mejlande till journalister och nyhetsredaktioner. Inte bara ta emot all skit passivt.

Anonym sa...

Journalisterna röstar vänster och chefen heter Lars Engqvist. Men nyheterna är tokhöger...Hm

Hahahaha, vakna för guds skull!

Kan det vara så att ni är tok.......?
Journalisterna ska granska makten, bland annat statsmakten. Och socialdemokraterna bestämmer över staten, svårare än så är det inte. Eller? När den moderata utrikesministern/EUkoordinatorn/justitieministern/näringsministern/etc gör bort sig så räknar jag med att det granskas. Until then, bit ihop och gläds över att de fascistiska nyliberalerna i (s) kollas upp av sina vapenbröder.

Anonym sa...

Helle skrev: "Det inslaget byggde bara på politikerförakt och klassförakt. Det tillförde ingen som helst nyhet. Usel journalistik."

Klassförakt? För att Ringholm inte kan franska? Är franskakunskaper en verkligen en klassmarkör?

Att Ringholm inte talar franska må vara hänt, men att han inte kan hålla reda på namnet på den besökande statschefen tycker jag är svagt. Det har inget med klass- eller politikerförakt att göra. Det handlar om att göra ett bra jobb (och ta sitt jobb på allvar).

Anonym sa...

Journalisterna ska granska makten

Jo, problemet är vem som ska granska media-makten. Allt oftare förs debatten i media genom samtal mellan ett gäng media-höjare(ledarskribenter, "analytiker" etc). Det bli nästan komiskt när dassa samtal ibland berör medias hantering av den senaste "skandalen", "krisen" eller kriget. Alla närvarande media-höjdare är då rörande överens om att media skött rapporteringen bra och ansvarsfullt. :)

Redaktörn sa...

Självklart har nyhetsredaktionerna på SVT, Aftonbladet, Dagens Nyheter eller någon annan stor nyhetsorganisation någon utarbetad dold dagordning som ska leda till det ena eller andra valresultatet. De som hävdar något sådant är trötta konspirationsteoretiker som inte orkar tänka längre än näsan räcker.
Häromdagen kom till exempel en bok från Näringslivets medieinstitut som försöker leda i bevis att hela SVT är infiltrerat av socialdemokraterna.

Visst var Rapports inslag om Ringholm ett lågvattenmärke. Och Aktuellts kalendergranskning lär inte gå till historien.
Mycket kan sägas om medias ytlighet och ibland hårda vinklar. Men media, opinion, image och kommunikation är en del av politiken som man måste behärska för att nå ut med det man vill ha sagt. Om Bosse Ringholm, Laila Freivalds eller någon annan politiker uppfattas som dryg, okunnig eller arrogant är det en belastning, oavsett om det är sant eller ej.

Trovärdighet handlar minst lika mycket om hur man säger något som vad man säger.

Anonym sa...

"Ringholms kalender"?

Har han fått nya kläder? :)

Ja, ja, annat:
"Mycket kan sägas om medias ytlighet och ibland hårda vinklar. Men media, opinion, image och kommunikation är en del av politiken som man måste behärska för att nå ut med det man vill ha sagt."

Det tråkiga är att dom där "hårda vinklarna" till stor del blir rena oärligheten i dom olika sammanhangen. Och en lögn är fullständigt omöjlig att besvara på ett vettigt sätt, hur mycket man än behärskar den mediala världsbilden.

Ceasar Pellegrims sa...

Tycket att SVT blir markligare och markligare. Nar Milosevic dog pa lordagen for tva veckor sedan sade man att ingen i Serbien brydde sig och att man gatt vidare osv for att pa torsdagen efterat forklara hur hundratusen pers kommit fran bussar fran hela serbien och de serbiska delarna av Kroatien och Bosnien for begravningen. Detta var val inte politiskt motiverat men det tyder pa sanslost dalig journalistik och en uppvisning av att man inte har nagon som helst aning om vad man haller pa med eller situationen i Serbien. Givetvis sades inget om att man var forvanad eller att man hade haft fel heller. Mycket markligt...

Redaktörn sa...

Tuomo,

Det är möjligt att jag är en supercyniker. Men vilken väg tror du är den bästa för den politiker som vill nå ut med sitt budskap – att lära sig behärska ”spelet” (kalla det vad du vill) eller att gapa sig hes över oseriösa journalister och illasinnade mediedrev?
Vill du lagstifta fram en ”seriösare” journalistik?

Walle sa...

Någon skrev:
"Klassförakt? För att Ringholm inte kan franska? Är franskakunskaper en verkligen en klassmarkör?"

Ja, utan tvekan! Generellt är språkkunskaper en tydlig klassmarkör. Särskilt GODA sådana. Halvtaskiga från skolan, en sak. Sådana man lär sig genom att varit utomlands en annan.

Det är tydligt vilka som väljer språk och vilka som inte väljer/läser klart språk. Dessutom, vilket kan ha ändrats, så var det på min tid i alla fall ganska tydlig skillnad på vilka som valde franska och vilka som valde tyska. Nu när spanskan har seglat upp vet jag inte hur det förhåller sig mellan de olika språken.

Minns när det var ett EU-ungdomstjohej i min gamla hemstad 1994 eller så. För att få delta i arrangemanget och diskutera politik med folk så skulle man behärska både franska och engelska så till den grad att man kunde diskutera politik på bägge. Det fick (tillsammans med en skum urvalsprocess) vissa konsekvenser för vilka som "företrädde" Sverige. Det var inte riktigt ett tvärsnitt av stadens unga befolkning direkt. Sigrid Rudebecks gymnasium bidrog med lite fler än vad som var rimligt...

Jag hade Litauens delegationsledare boende hos mig. Trevlig kille, med vissa högervärderingar. Han pratade flytande Litauiska, Ryska, Engelska , bra polska (tydligen bra tv)och viss tyska. Jävligt beläst således, men inte just franska. Det gjorde att han missade vissa inlägg (sedan att det bara var fransmännen som incisterade på att prata franska, inte belgarna eller någon annan). Han var på många sätt representativ för de östeuropeiska delegaterna. Litauen hade inte brytt sig om franska-kravet när de utsåg sin delegation. De hade också socialt sett en mer blandad grupp än Sverige. Bland annat så minns jag en trevlig tjej som bodde med sin ensamstående morsa som tyckte lenin var en bra kille...

Franskans ställning i t.ex. EU är bara märklig. Saker skulle bli så mycket mer effektiva om man körde på ett huvudspråk.

Sidospår: Vad hette nu igen den där coola centerkvinnan som blev utrikesminister utan att kunna engelska en gång i tiden? Karin/Kerstin någonting va?