Och nu: Ringholms kalender

Aktuellt hade igår som förstanyhet att man ”granskat Bosse Ringholms kalender” och funnit att han inte är i Bryssel så ofta. Nyhetsvärderingen är bisarr.

Dels bygger hela problembeskrivningen huvudsakligen på en missuppfattning – Ringholm är inte EU-minister, utan samordningsminister för EU-frågor. Tyvärr är den svenska politiska processen idag djupt nedkörd i EU-gegga. Det betyder att det är de enskilda ministrarna som åker jojo till Bryssel för att där möta förslag framarbetade av lobbyister och efter manglingsprocesser underkasta sig dessa förslag.

Borgerlighetens dagordning passar ”nyheten” dock utmärkt. I sak har de borgerliga inte mycket att invända mot socialdemokratisk EU-politik, och i den mån de har det – alltså de fall då man vill använda EU:s antidemokratiska nyliberala maskineri för att påtvinga Sverige viss politik, sköts detta hellre mer ljusskyggt, då det inte är särdeles populärt i bredare folklager.

Intressantare är Aktuellts grepp i att vinkla och värdera den oerhörda icke-händelse som Ringholms organisering av det egna arbetet utgör. Är det omtanke om svenska folkets rätt att veta mer om rikets styrande, som föranleder Aktuellt att som toppnyhet berätta att det är Lars Danielsson och inte Bosse Ringholm som deltar på möten i Bryssel? Get real!

Det som understryks är snarare det vi sett under lång tid nu: en politisk dagordning som handlar om smutskastning i den riktning som passar regeringsskiftesprojektet, och därefter en medial mobbningslogik som gör sitt. Priset som betalas är - bland annat - en flykt från politiskt innehåll. Att denna mediala utveckling är ett av de främsta faktiska hoten mot svensk demokrati idag torde vara uppenbart. Men det lär inte bli någon särskilt hederlig mediadebatt om det, så länge makt- och ägandeförhållandena där ser ut som de gör.

PS. Läs Helle Kleins kommentar om Rapports av klassförakt drypande inslag om samme Ringholm i förrgår. Och en uppföljande kommentar lämnad av en av hennes läsare.