UD-reaktion

UD reagerar äntligen på attacken mot Tove Liljeholm, som är i Palestina för att bidra till att avvärja israeliska övergrepp mot den palestinska civilbefolkningen. Sverige ”ser allvarligt på” misshandeln, rapporterar Ekot. Det är trots allt ett positivt besked. Den svenska regeringens representanter har tidigare förhållit sig exceptionellt passiva mot israeliska övergrepp. Jag minns till exempel inte några UD-reaktioner när en annan Ung Vänstermedlem för några år sedan blev skjuten med en gummikula på nära håll.

Om detta antyder en försiktig men ändå omorientering av svensk utrikespolitik gentemot den israeliska ockupationsmakten, är det knappast en enda dag för tidigt. Per Gahrtons konstaterande om att Carl Bildt faktiskt begriper ett och annat om konflikten i Mellanöstern kanske ger en lite vägledning. Inte så att man hurrar direkt, över att någon sporadiskt höjer en tunn officiell röst mot en rasistisk kolonialmakt. Men ändå.

Och mest tänker jag på detta: om en högerpolitiker med dokumenterad faiblesse för Nato och för USA:s utrikespolitiska grundhållning kan landa lite bättre än senare års socialdemokratiska Persson-regeringar i Mellanösternfrågan, vad säger det om socialdemokratins utrikespolitik? Inget gott i alla fall.