lördag, december 18, 2010

Ordning och reda i den politiska förräderibranschen

Aftonbladet har avslöjat att de organiserade kapitalintressena i Sverige, som till vardags föredrar att kalla sig ”Svenskt Näringsliv”, genom pr-byrån Prime har upphandlat ett antal högersocialdemokrater och därigenom med relativt stor framgång har satt dagordningen i den socialdemokratiska för-, under- och eftervalsdebatten. Sålunda har en rad politiska självmordsrecept skrivna av motståndarlägret kunnat ordineras genom folk som i utgångspunkten uppfattas ha tänkt till för partiets eget bästa. Det är bara att gratulera ”Svenskt Näringsliv” till denna politiska förnyelseprocess.

I all affärsverksamhet är det viktigt att minimera risker – allra helst att få andra att ta dem. Politisk demokrati innebär risker. Det kan finnas partier där medlemmarna inte vill ha den politik som man själv tjänar pengar på. Det kan naturligtvis förefalla orimligt, på gränsen till oförskämt för dem som är vana vid att få som de vill, bara priset är det rätta. En lite gammaldags metod har varit att upprätta en egen politisk gren, som man kan kalla olika saker och sälja in på lämpliga sätt – ibland kan det vara inne att kalla det ”liberalt”, ibland kan det vara skoj att pröva ”nya arbetarpartiet”. På en marknad måste man pröva sig fram. Men detta är som sagt lite gammaldags, för risken finns fortfarande att andra partier än dessa också erhåller röster. Därför är det rationellt att alla partier som aspirerar på regeringsmakt tycker samma sak. I USA har detta praktiserats under lång tid, så det finns en benchmark här också.

Så kan vi se på innehållet i det budskap som framförts. Ilja Batljan, andlig fader till det berömda butler-i-tunnelbanan-utspelet, fick till exempel pr-hjälp att kläcka följande omvärldsanalys: ”Vi måste också förhålla oss till att vi numera lever i en globaliserad värld”. Här borde någon kanske reagerat – så skarpsinnig hade förstås ingen kunnat vara utan hjälp från experter på politik och kommunikation. Men låt oss gå vidare. Batljan är en modern och känslig man som lägger stor vikt vid sina upplevelser: ”I valrörelsen hade jag väldigt många artiklar. Jag har inte upplevt att det är Svenskt näringsliv som har skrivit artiklar till mig, men har de gjort det är det för min del jättebra, för jag tycker att tillväxt är väldigt viktigt, säger han.”

Tillväxt, ja. Tillväxt är väldigt viktigt! Framför allt upplevelsen av tillväxt. Därför måste det ordet alltid upprepas. Tillväxt. Vi vill ha tillväxt. Vi måste ha tillväxt. Vi älskar tillväxt. Vi upplever att det behövs en upplevelse av tillväxt. Ty det finns ju inget egentligt empiriskt stöd för att de fräscha förslag som de upphandlade socialdemokraterna språkrörar in i det socialdemokratiska partiet – sänkta skatter, privata ”alternativ” i vård och omsorg, prioritering av subventionerad kärnkraft framför förnyelsebar energi– skulle vara så bra för allmän samhällsekonomisk framgång. Dock har vi redan kunnat se en tillväxt i sådant som fattigdom bland sjuka och arbetslösa, inkomst- och förmögenhetsklyftor och skattefinansierade privatvinster på bekostnad av service i offentlig sektor. Det är bra. Det ska vi ha mer av. För tillväxt är väldigt viktigt!

Men. Det är samtidigt viktigt att inte slänga ut alla barn med badvattnet. En del högersossar går nu runt och känner sig svikna. Här har de bedrivit antisocialdemokratiskt propagandaarbete utan att se röken av de där miljonerna från ”Svenskt Näringsliv”. Man har fått nöja sig med extra rosévin på en och annan Almedalstillställning. Vad göra? Rykten gör gällande att det är ett fackligt uppror på gång bland gruppen ”socialdemokrater beredda att sälja ut det socialdemokratiska partiet”. Någon har konsulterat den traditionella idébanken och tagit fram en deklaration som nu cirkulerar på e-postlistor.

Vi lovar och försäkrar (med bruklig kunddiskretion)
att aldrig någonsin (åtminstone inte under mandatperioden)
under några omständigheter (extremt feta fringisar undantagna)
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön (sakkunnig på departement är ej att betrakta som bra villkor)
än det vi nu lovat varandra (och inte bara inför gamla SSU-kongresser)

Vi lovar varandra detta (men skriver inte ledarartiklar om det)
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!
Lycka till, kamrater!


[AB] [AB] [AB] [AB] [AB] [Efter Arbetet] [Seko:s Janne Rudén] [Daniel Suhonen på makthavare.se] [Widar Andersson försvarar sina polare] [Lena Sandlin försvarar tanken på att socialdemokratin ska styras av medlemmarna istället] [Resumé]

[Niklas Nordström bekräftar Aftonbladets uppgifter och "har full förståelse för att den typen av uppdrag väcker nyfikenhet"] [Lena Sommestad: Svenskt Näringslivs lobbymetoder är ett problem för alla i S]

10 kommentarer:

Anonym sa...

You get paid what you do. That´s it. Kollektivavtal är ett föråldrat tänkande. Alla skall betalas efter prestation. Inget annat.

Simsalablunder sa...

"Alla skall betalas efter prestation. Inget annat."

Då blir det inte mången krona till topparna i företagen och Alliansens politiker.

B110 sa...

Och hur mäter man "prestation", så där i största allmänhet?

Mängd producerad spannmål? Antal botade patienter? Antal haffade skurkar?

Enkelhet är trevligt, men att översimplifiera saker är ett av de mest katastrofala misstag man kan göra i vissa situationer. Ekonomi är ett sådant område.

Anonym sa...

Som vanligt ger jag som betalande chef betyget "underperforming" till regeringen och ber de följa ett åtgärdsprogram i mitt PA-samtal jag som chef väl måste ha rätt att ha med dem. Jag betalar ju deras arvoden.

Bertil Jansson sa...

Jag är nygammal i vänsterkvarteren och letar febrilt efter svaren på den viktigaste frågan, som en v-ekonom säkert kan svara på: Hur är det tänkt att v ska sköta industrin om v sköter regeringen? Utan att industrin fungerar bra och spottar ut pengar som kan beskattas så blir det ju magert med välfärden. Jag hittar inget tydligt i partiprogrammet men här och där bland medlemmarna - gamla recept som inte har varit någon större succé i varken Kina som det var förr eller Sovjet. Ska starka företagsledningar få styra eller ska facket ta över? Vilka risker finns? Hur värderar v riskerna? Om det svaren på de här frågorna är otydliga eller om svaren är dåliga så fortsätter många arbetare att rösta blått - känslan för plånboken är stark, så det är viktigt. Partier älskar ju att anklaga varandra för att klaga och inte komma med förslag. Jag kanske bara behöver en adress som enkelt och lättfattligt redogör för det här eller hur ser du på det?

Helena Duroj sa...

värst vad jag börjat hänga här då. men än en gång - förbannat bra, ali!
(maken, pensionerad LO, gör vågen)

Dordi Westerlund sa...

Det verkar inte finnas något ifrågasättande av lobbying, PR och reklam - i sig. Det verkar ha blivit oerhört etablerat att man ska kunna köpa inflytande.

På många bloggar och kommentarsfält har jag läst diskussioner om tillväxt, om den är bra, om vilken sorts tillväxt man ska ha etc. Aftonbladet drog slutsatsen, på ledarplats (ungefär): att den viktiga frågan var "tillväxt".

Den viktiga frågan, tycker jag, är hur påverkan sker. Tänk om det inte hade handlat om tillväxt, tänk om det hade varit en rasistisk agenda som skulle infiltreras in i en organisation?

Om man inte har någon kritik mot fenomen som PR, borde det alltså vara okej att göra som Berlusconi, och köpa hela (alla) tv-kanaler? För att lobba för sina åsikter. Värna privat äganderätt? Åsikter, som en produkt bland andra, att köpas på en marknad (för den som har råd).

Läste en intervju med Umberto Eco, http://www.berlinonline.de/berliner-zeitung/kultur/322778/322779.php, om medial populism, lögner i politiken och faran att fler länder får Berlusconi-system - att den representativa demokratin är på nedgång.

Det är viktigt att kontrollera media. För regeringar också. Det är bra om de kan förhandsgranska allt som sänds.

Mangan sa...

You don't need a weatherman, och man behöver inte veta ifall Stigbjörn Ljunggren (gammal reklamnisse och fortfarande med arvoden från pr-byråer, samtidigt kompis med Göran persson) faktiskt fått lön från Svenskt Näringsliv för att veta att han är en typisk livsnjutarliberal som struntar i demokratin. Och som trivs i tyckarsoffan..

Anonym sa...

Den där Nordström är ju dessutom är rent skämt! En sån som när han etiketteras som "socialdemokrat" får en att skämmas som gammal sosse. Att August Palm, Axel Danielssons och Ernst Wigforss gamla parti kramar om såna slimmade PR-typer säger väl det mesta. Hur husbondens röst ser ut för sånt löst folk vet vi alltför väl. Intresset ljuger som bekant inte...

Per Holmgren sa...

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1819&blogg=47670#Comment

Jag gillar din blogg. Och även jag skriver på din protestlista.