Jag deltog på en session under den stora jämställdhetskonferensen Nordiskt forum, som arrangerades i Malmö i år. En inspelning finns att se på SVT Play. De andra som pratar under passet är en av de feministiska ekonomins pionjärer Agneta Stark, Peggy Hessen Følsvik (norska LO), och Alexandra Pascalidou. Jag pratade om välfärdens finansiering, med inledning 38:30, därefter ett samtal med alla fyra.
torsdag, juni 26, 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Alexandra Pascalidou har en bra utsikt över både jämställdhet, feminism och utanförskap från sin Södermalms-våning.
Gillar det du har skrivit om din profil. Likgiltighet är ett av människans värsta gissel.
Såg just dig "debattera" (eller mobba skulle andra kalla de för) och jag tänkte att det skulle inte skada om du själva skaffade dig lite empati, särskilt innan du predikar om att andra ska ha det. Håller du inte med?
Fördelningen av resurserna, är förstås viktigt. Men avses reala resurser eller finansiella?
Sen 90-tals krisen har "vi" valt att ha många i arbetslöshet och annan utanförskap. Det är stort resursslöseri.
Jag får intryck av diskursen på forumet hela tiden avser det finansiella och inte de reala.
Pengar skapas ur tomma intet. Utmanar man inte den rådande nyliberala finansiella ordningen kommer vi aldrig att ha "råd".
I rådande monetära/finansiella system handlar inte skatter realt om att finansiera. Det handlar om att reglera köpkraft, omfördela, uppmuntra eller motverka beteenden - tex alkoholkonsumtion.
Hur har Japan klarat sig? Det pratas om deras förlorade decennier sen deras finanskrasch. Ingen BNP tillväxt! Men de har haft minskande befolkning och ökad andel äldre. Per capita har de sen krisen haft högre BNP tillväxt än USA. Dessutom klart lägre arbetslöshet, jämfört arbetslöshetsunionen dramatiskt lägre, också jämfört Sverige mycket lägre deras högsta nivå tangerade ungefär vår lägsta nivå. Jämfört USA allmän sjukvård mm som amerikanen i gemen bara kan drömma om.
De har ju haft stora offentliga underskott men alls inget av "våra" ekonomernas skräckscenarier har drabbat dem. BOJ verkar ha annan kunskap än RB/ECB? De styr och bestämmer både långa och korta räntor.
Men så kan inte vi göra av en enda anledning, egenpåhittadde fiktiva begränsningar och förstås EU som förbjuder oss med sina dito begränsningar.
Varför är alla svenska partier fast i de påhittade nyliberala begränsningarna, typ budgetbalans, överskottsmål mm. Det senare är ju fullständigt befängt när det motiveras med att man sparar. Rent nonsens att "spara" i en fiat-valuta, som skapas ur tomma intet.
Reala resurser är begränsade, den sociala konstruktionen "pengar" skapas ur tomma intet och kan aldrig vara en begränsande faktor - om man inte vill. Självklart kan inga pengar i världen köpa reala resurser som inte finns.
Även om man inte kan öka hastigheten i mycket av tjänstesektor kan förstås alltid det organisatoriska förbättras och generella tekniska förbättringar och kunskapsökning bidra. Produktiviteten borde förstås inte ses på det enskilda utan vilken effekt det har på samhället i stort. En bra välfärdssektor har varit bra för industrins och samhällets produktivitet. Det är ju därför som vi blivit ett rikt land högt upp i förädlingskedjan. Produktivitetsökningen med förbättrad sjukvård, skolor mm syns inte främst i den verksamheten utan i industrin och andra arbetsplatser.
Skicka en kommentar