Jaha, så idag kampanjar alltså Sverigedemokraterna med SL:s godkännande i tunnelbanan. Mot "organiserat tiggeri", till synes, men de facto för den fascistoida människosyn som en bredare svensk höger nu arbetar för att upphöja till norm och samlingspunkt; bruka som smörjmedel för en samhällelig omvandling i de ängsligt privilegierades intresse.
Det här är inte någon "vanlig" politisk kampanj. Det är en kampanj som utgör ett reellt och fysiskt hot mot människor i Sverige. De (huvudsakligen romer) som tigger, visst, men också miljoner andra. Inte som en väldigt långsiktig abstraktion, utan konkret, här och nu.
Jag upplevde det politiska väderomslaget i Sverige de där åren i början av 90-talet. De kändes som ett tryck över bröstet ibland. Och de gav oss Lasermannen. Jag minns också med hela kroppen hur det var i Norge senhösten 2008 och våren 2009, när "debatten" i offentligheten helt monomant handlade om "integration" och "norska värden". Det förpestade vardagen, helt konkret. Och, jo, det var då Breivik började planera sin terror.
Jag skriver inte detta för att säga att en SD-kampanj om tiggeri i tunnelbanan kommer att leda till massmord. Poängen är att den där stämningen är ett påtagligt problem också de dagar den *inte* leder till rasistiskt motiverat våld. Vad den gör är att den pressar ned, krymper ihop, berövar möjligheter från såna som jag, i vårt eget samhälle. *Och* dessutom så sänker den trösklar för en eller annan galning att ta steget vidare, göra det som "alla egentligen menar, men ingen vågar".
Jag skrev förresten om början av 90-talet. Det var stundtals för jävligt. Men det fanns också skillnader mot det som händer nu. Då var det tydligt att Ny Demokrati visserligen var något som andra förhöll sig till, i alla fall i flyktingpolitiken. Men det omdanade inte hela det politiska landskapet, det var inte så att man upplevde ledarsidor, opinionsbildare, myndigheter hänga på och bli pådrivare. Det sker nu. SD har på kort tid erövrat ett flertal tunga borgerliga ledarsidor i Sverige. Eller vice versa, det är egalt. Det är ju inte en slump att det är i Östermalmstorg man kampanjar nu – blinkningen är inte ens subtil.
Men för att komma tillbaka till poängen: sådant, vänner och kamrater, sådant gör saker med en. Jag skriver detta på ett omöjligt hett kafé vid Piraeus, Aten. Jag skulle väl vilja, och borde förstås, göra något annat. Men jag kan inte. Sådana är mina dagar. Jag kan inte värja mig. Och jag må vara överkänslig – det är en förbannelse att känna av politiska väderomslag så som mormor kände av meteorologiska dito i sina reumatiska leder – men jag är inte unik.
Det här är våra liv på jorden. Och ja, de är hotade. Det är inte det att rasismen finns som är det nya. Det är inte ens nödvändigtvis så att det är fler som har hatiska åsikter. Det handlar om deras positioner i samhället – hur djärva de kan vara, hur självklart de kan tala nedåt. Och det spelar roll. Ty det som i ett modernt samhälle skyddar – mot diskriminering, obehag och i sin förlängning också förföljelse och våld – är bara i yttersta undantagsfall polis och myndigheter; det är de sociala gränserna för acceptans och avsky för handlingar och ord. Och det är precis detta som den svenska högern – där SD är en del med inte ensam pådrivare – tär och river i.
Det är det vi måste skydda oss mot.
Det här är inte någon "vanlig" politisk kampanj. Det är en kampanj som utgör ett reellt och fysiskt hot mot människor i Sverige. De (huvudsakligen romer) som tigger, visst, men också miljoner andra. Inte som en väldigt långsiktig abstraktion, utan konkret, här och nu.
Jag upplevde det politiska väderomslaget i Sverige de där åren i början av 90-talet. De kändes som ett tryck över bröstet ibland. Och de gav oss Lasermannen. Jag minns också med hela kroppen hur det var i Norge senhösten 2008 och våren 2009, när "debatten" i offentligheten helt monomant handlade om "integration" och "norska värden". Det förpestade vardagen, helt konkret. Och, jo, det var då Breivik började planera sin terror.
Jag skriver inte detta för att säga att en SD-kampanj om tiggeri i tunnelbanan kommer att leda till massmord. Poängen är att den där stämningen är ett påtagligt problem också de dagar den *inte* leder till rasistiskt motiverat våld. Vad den gör är att den pressar ned, krymper ihop, berövar möjligheter från såna som jag, i vårt eget samhälle. *Och* dessutom så sänker den trösklar för en eller annan galning att ta steget vidare, göra det som "alla egentligen menar, men ingen vågar".
Jag skrev förresten om början av 90-talet. Det var stundtals för jävligt. Men det fanns också skillnader mot det som händer nu. Då var det tydligt att Ny Demokrati visserligen var något som andra förhöll sig till, i alla fall i flyktingpolitiken. Men det omdanade inte hela det politiska landskapet, det var inte så att man upplevde ledarsidor, opinionsbildare, myndigheter hänga på och bli pådrivare. Det sker nu. SD har på kort tid erövrat ett flertal tunga borgerliga ledarsidor i Sverige. Eller vice versa, det är egalt. Det är ju inte en slump att det är i Östermalmstorg man kampanjar nu – blinkningen är inte ens subtil.
Men för att komma tillbaka till poängen: sådant, vänner och kamrater, sådant gör saker med en. Jag skriver detta på ett omöjligt hett kafé vid Piraeus, Aten. Jag skulle väl vilja, och borde förstås, göra något annat. Men jag kan inte. Sådana är mina dagar. Jag kan inte värja mig. Och jag må vara överkänslig – det är en förbannelse att känna av politiska väderomslag så som mormor kände av meteorologiska dito i sina reumatiska leder – men jag är inte unik.
Det här är våra liv på jorden. Och ja, de är hotade. Det är inte det att rasismen finns som är det nya. Det är inte ens nödvändigtvis så att det är fler som har hatiska åsikter. Det handlar om deras positioner i samhället – hur djärva de kan vara, hur självklart de kan tala nedåt. Och det spelar roll. Ty det som i ett modernt samhälle skyddar – mot diskriminering, obehag och i sin förlängning också förföljelse och våld – är bara i yttersta undantagsfall polis och myndigheter; det är de sociala gränserna för acceptans och avsky för handlingar och ord. Och det är precis detta som den svenska högern – där SD är en del med inte ensam pådrivare – tär och river i.
Det är det vi måste skydda oss mot.
10 kommentarer:
Bara positiva - och genomförbara - alternativ kan förändra detta klimat. Så som det socialdemokratiska projektet på 30-talet tog luften ur alla naziplaner på 30-talets Sverige. I Tyskland ställde som bekant socialdemokraterna upp på den borgerliga nedskärningspolitiken, och så gick det som det gick.
Det handlar alltså inte om försvar, utan om angrepp! Att våga föreslå hur man ska bygga landet, utan kelgrisar och styvbarn! Och att kunna göra det trovärdigt att man också kan klara av det.
Ali ! Med tanke på din bakgrund (född i Iran precis som jag) är det märkligt att man inte hittar en enda artikel eller kommentar där du attackerar islamismen/islamister. Förlåt !!! jag glömde att du är "antirasist" och som sådan får man inte kritisera ämnen som kan relateras till islam.
Märkligt att efterlysa attacker på islamismen/islamister då de finns överflöd av dessa attacker. Men vissa figurer vill tydligen diktera vad andra ska attackera.
Simsalablunder ! Jag dikterar inte vad andra ska tycka utan förväntar mig av en vänsterprofil med rötterna i ayatollornas Iran (som har mördat tusentals vänsteraktivister) att ägna en gnutta uppmärksamhet till vår tids mörkaste kraft nämligen islamismen. Han föredrar nog att delta i kärleksbomning av moskeer istället. Den gode Karl Marx vrider sig i graven flera gånger per dag tack vare dagens islamkramar-vänsten !
Det är den ultraliberala högern som i praktiken vinner på de motsättningar som idag växer sig starka i det svenska samhället. Under- och medelklassen blir de stora förlorarna. Att inte Asbati förstår detta är lite konstigt. Här tågar vänster och ultrahögern hand i hand, vilket den gjort tidigare i historien.
Det är bara att gå in på den ultraliberala tankesmedjan migro.se, så förstår man hur det hänger samman.
Märkligt att förvänta sig att vissa skall uppmärksamma något som redan görs i parti och minut.
Och när denna konstiga förväntan inte uppfylls så dras den ännu märkligare slutsatsen att det beror på ett islamkramande.
Även om jag inte håller med Jan G angående hans försök att lyfta fram "den sanna Islam" så säger jag ÄNTLIGEN !!!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article21231394.ab
Mycket bra. Länkat
"Att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor" /Antonio Gramsci.
Snälla rara söta säg att detta är ett skämt!
Jag tycker du och ditt parti ska sluta att polarisera samhället på det sätt ni gör. Alla förstår att romerna i Rumänien och Bulgarien har det svårt. Men tycker du själv att det är en bra lösning att de ska sitta och tigga utanför svenska matvarubutiker i Sverige och bo i provisoriska läger, som med tiden förvandlats till permanenta bosättningar, här i Sverige?
Det finns inte någon annan lösning på lång sikt för romerna från Östeuropa än att de etablerar sig sig på lika villkor som andra medborgare i sina hemländer. Det innebär att man måste se till att romska barn fullgör sin skolgång här i Sverige samt i Rumänien och Bulgarien. Om det är svårt måste man skjuta till alla resurser som krävs för att det ska ske och få med romerna själva på detta. Inget bli bättre av att man väntar utan det ska ske nu och inte senare. För väntar man blir det bara ytterligare en förlorad romsk generation som ska leva i något slags parallellverklighet till den vi andra lever i.
Också vuxna romer måste in på den reguljära arbetsmarknaden. Det får inte accepteras att romer ska vara en undantagsgrupp som försörjer sig genom tiggeri. Att acceptera tiggeriet och framväxten av dessa bosättningar i Sverige är att resignera och ge upp. Det är att säga att romerna inte kan etablera sig och leva på samma villkor som alla andra. Det är ren och skär skit att det ska vara på det viset.
Jag tycker att EU, om inte Bulgarien och Rumänien gör ett piss, ska etablera skolor i dessa länder och praktiskt hjälpa romska barn att fullgöra sin skolgång och arbeta med att också vuxna romer inhämtar utbildning och färdigheter som gör att de kan etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden. Tiggeri kan inte accepteras som en sysselsättning som ska bestå år efter år efter år. Det är naturligtvis mest tragiskt för romerna att sitta där med en jävla kopp utanför butiken. Men också för oss som åser eländet är det ett problem. Det är svårt att förklara för barn att vissa är fattiga och att den hjälp vi ger dem är att vi slänger en tia i deras kopp då vi handlat. Den här situationen kan inte bestå som den är utan man måste tänka till och göra något bättre. Vi har haft flera år att tänka till men inget händer...
Skicka en kommentar