En av de absolut viktigaste frågorna som rör EU:s utveckling och hur den drabbar Sverige, är forceringen av ”den fria rörligheten” genom inskränkningar i fackets möjligheter att tillvarata löntagarnas intressen och upprätthålla lika lön för lika arbete. Påhejade av kommissionen – beväpnad med marknadsfundamentalistiska grunddokument för unionen – har EG-domstolen på senare tid nedkommit med flera domar som tydligt förskjuter maktförhållandena på arbetsmarknaden – inte minst den svenska – bort från arbetstagarna och till lönedumpande företags fördel. Laval-domen är den tydligaste och mest kända, omdebatterad över hela Europa. Den slog fast att svenska Byggnads gjorde fel när man tog strid för att upprätthålla svenska kollektivavtal och därmed lika lön för lika arbete, oavsett härkomst. Därmed undergräver den hela den svenska avtalsmodellen, som ju bygger på att facket kan få till avtal samt se till att de efterföljs.
Denna fråga är också en av EU-valrörelsens stora – och borde vara det i än högre grad. Den är mycket viktig för hur den svenska arbetsmarknaden utvecklas, och därmed hur hela det svenska samhället kommer att se ut.
Synd då, att Centerns toppnamn Lena Ek faktiskt tycks helt okunnig om hela frågeställningen. I Ekots lördagsintervju pratar hon bara desinformativt strunt om Lavaldomen. Hon menar att ”I Sverige är det de parter som finns på arbetsmarkanden som beslutar vad de här minimikraven ska innehålla, det är oerhört enkelt att reglera det i ett avtal”. Men det är ju inte sant. Lavaldomen slog just fast hårda begränsningar för vad man får ta strid för, och i det aktuella fallet handlade det alltså om att Byggnads inte fick ta strid för villkoren i det gällande svenska kollektivavtalet. Det är uppseendeväckande att EU-parlamentarikern Lena Ek inte fattat det.
TCO:s chefsjurist
Ingemar Hamskär sågar sönder Lena Eks påståenden i ett pressmeddelande:
Det är mycket allvarligt med så svaga kunskaper hos en svensk europaparlamentariker som förväntas försvara svenska löntagarintressen i Bryssel […] Problemet är de begränsningar som EG domstolen infört och som innebär att likabehandlingsprincipen oavsett nationalitet inte kan upprätthållas vare sig av fackföreningar genom kollektivavtal (Lavaldomen) eller genom statlig reglering (Ruffert- och Luxemburgdomen). De bristerna öppnar upp för lön- och villkorsdumpning liksom osund konkurrens i Europa säger Ingemar Hamskär.
Läs det! Och läs också
Jonas Sjöstedts kommentar.
PS1. Under tiden passar Lena Ek på att
träffa lönedumpningsföretaget hyrlett.nu. Kanske är det de som tutar i henne vad Lavaldomen går ut på. (Andreas Sjölander har bloggat om hyrlett, bland annat
här och
här)
PS2. Lena Ek hade i
Rapport igår ännu en egensnickrad uppfattning om vad EU innebär för politiken i Sverige, när hon påstod att en gemensam flyktingpolitik i EU inte innebär att Sverige måste skärpa sin egen. Detta påpekades vara fel, men jag betvivlar att Ek tar någon notis om det. Bäst var hennes formulering om att flyktingpolitiken i EU ”handlar om att höja ribban underifrån”.
