Kräks lite på
den här intervjun med
Reza Pahlavi, son till den siste kungen av Iran. Det har alltid funnits ett gäng reaktionära överklassiranier med huvudsaklig bas i USA, som försökt upprätthålla en smått bisarr rojalistisk dröm. Som framtidsmodell för Iran har det tack och lov kunnat avfärdas som löjligt världsfrånvänt. Men de rojalistiska grupperna – som alltid har haft viss uppbackning i USA – har på senare tid fått luft under vingarna. Det Pahlavi säger i intervjun visar tydligt vad det som är det här gängets strategi – ett budskap till hundra procent anpassat till yttre regeringsmakter: USA och Israel. Samtidigt blir det direkt bisarrt när han hänvisar till att Iran under andra världskriget ”tog emot judar”. Det är möjligt att det var några judar på flykt från förföljelse och utrotning i Europa som fann sin väg också till det formellt neutrala Iran. Jag känner inte till något om det. Men det är hur som helst ett litet sidospår i iransk historia den perioden. Vad den hoppfulle ”kronprinsen” inte berättar är att hans namne och farfar som då styrde landet deporterades av de allierade
för att han samarbetade med nazisterna. Reza Shah fann tysk och italiensk fascism inspirerande och kretsen runt honom höll på med spekulativ historietolkning där landets ”ariska” rötter ("
Iran(ier)" är
språkhistoriskt besläktat med "
ariya") skulle framhävas och hyllas i den nya herrefolksandan.
I
intervjuns andra del säger kronprinsen en del ytterligare strunt, direkt anpassad till den nuvarande amerikanska utrikespolitiken.
Hur som helst. Jag kopierar i sammanhanget in en grej
från i juni:
”Kronprisen” Reza Pahlavi talar på National Press Club i USA om Irans framtid, med något slags hopp att göra en Karzai och bli warpad in till makten i Iran. Talet är helt skräddarsytt för Obama-administrationen. Knappt fem minuter in försöker han sig på något slags känsloutbrott. Ett liv i närheten av Hollywood har inte gjort honom till en bättre skådespelare än diktatorfarsan. Det hela är faktiskt ganska motbjudande.
Den 11 februari kommer med allra största sannolikhet att bli en dramatisk dag i Iran. Jag hoppas att den dramatiken lämnar USA, Israel och deras villiga hantlangare rojalisterna på sidolinjen. Det iranska folket måste själv få bestämma sin framtid - frihet från både inhemskt förtryck och imperialistisk dominans.