How do you afford your rock n' roll lifestyle?

Dagens Nyheter kör en i och för sig intressant mysintervju med Tony Blair, som tydligen "navigerar med någon form av inre kompass" samt "tycks ha en medfödd intensitet och framtidstro".

"Galen på rätt sätt, kan vara vägen till framgång för en toppolitiker", är en slutsats av intervjun. Men nu är Blair färdig med politiken. Istället är han glädjande nog såväl fredsmäklare som entreprenör.

Väldigt tidsenligt alltså. Därför också rimligt att intervjun publiceras under vinjetten "Livsstil". Att vara ockupationsentusiast med förvriden självbild har blivit ett sätt att leva.

Att sen brittisk socialdemokrati samt drygt en miljon irakier råkade dö på grund av den livsstilen, det vore väl sådär jantelagsaktigt brottsligt att påpeka i sammanhanget.

00-talet: Islamofobi, tortyr och högerpopulism

På SVT Opinion har jag försökt sammanfatta 00-talet:

Det började med ett terrorangrepp i New York. Och det klingade ut med en hetsomgärdad folkomröstning i Schweiz, med udden riktad mot en utsatt minoritet. En gäll signal om genombrott för chauvinistiskt och rasistiskt motiverad särlagstiftning.

Under tiden växte de ekonomiska klyftorna i Västvärlden. Välfärdssystem monterades ned av regeringar i regnbågens alla färger. De rika och mäktiga kapade åt sig mer pengar och makt. De fortsatte därmed att undergräva förutsättningarna för modern produktion och allmän välfärd. Och så körde de det globala finansiella systemet i väggen. Och använde vanligt folk som krockkudde.

De där två trådarna är sammantvinnade genom 00-talet. Intimt och olycksbådande. Det utgör delar av en och samma utvecklingstendens.

Läs gärna hela!

Söndagsfilm: Taking Liberties

En brittisk dokumentär om Tony Blair och utbyggnaden av övervaknings- och repressionsapparaten i Storbritannien. Det kanske mest slående är hur ”antiterrorlagar” med närmast omedelbar verkan övergår till att konkret användas mot inhemsk politisk opposition.



(Via HAX)

”Här dränker man algerier”

Kände du till massakern i Paris, 17:e oktober 1961? Inte? Du är nog inte ensam.

Motbilder skriver om en natt då troligen flera hundra algerier slogs och dränktes ihjäl av fransk polis. Händelsen är belagd med tung kollektiv tystnad i Frankrike.

Först 1998 erkände den franska staten att den hade ägt rum, och tillstod 40 dödsfall. När stadsfullmäktige i Paris 2001 – fyrtio år efter händelsen – satte upp en minnesplakett över offren (”de många”) så protesterade representanter för högern och polisfacket, bland annat med argumentet att det skulle visa ”acceptans för terrorism”.

Vid tillfället för massakern hette chefen för Paris-polisen Maurice Papon. Han hade infört utegångsförbud för muslimer och personligen hetsat polisstyrkor till att ”ge tillbaka tiofalt”, med referens till FLN:s befrielsekamp i Algeriet. Papon dekorerades med hederslegionen och avancerade senare bland annat till budgetminister.

På 1980-talet ställdes Papon inför rätta och fälldes så småningom för brott mot mänskligheten. Men det var för hans inblandning i deporteringen av franska judar till utrotningsläger under kriget. För massakern 1961, liksom andra övergrepp mot algerier, blev han aldrig lagförd. Ingen annan har heller ställts till svars.

Minns detta, i en tid då kolonialkrigen återupptas, tortyren legaliseras och hetsen mot muslimer blir daglig praxis i den politiska debatten.


Läs mer! Motbilder. Wikipedia. Pastey utvecklar vidare.

I'll put it to you this way: You give me a waterboard, Dick Cheney and one hour, and I'll have him confess to the Sharon Tate murders

Jesse Ventura, tidigare fribrottare och Minnesota-guvernör, slår till hårt om tortyr och annat. Hans raka retorik anknyter till en progressiv, vänsterpopulistisk tradition i USA som också Michael Moore skriver in sig i. Det är kul.

Somebody expects the Spanish Inquisition

CNN:

The more often Americans go to church, the more likely they are to support the torture of suspected terrorists, according to a new survey.

Lite småplock

* Erik Berg slår till med en god metafor:

Men för att hushålla med resurser och spara på krafter på rätt sätt så måste vi förstå vilken sorts lopp vi deltar i. Den som tävlar i en regatta (alltså, ett segelbåtsrace) kan inte ”spara vind” till senare i loppet genom att hissa färre segel i loppats första halva. Och det är snarare en segeltävling än ett maratonlopp vi befinner oss i. Att i nuvarande läge låta bli att öka upplåningen för att därigenom kunna absorbera friställda som strömmar över från privata sektorn i offentlig verksamhet, innebär inte att vi sparar resurser till senare, inte ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Begränsar man sig till att enbart titta på statskassan så kan det se ut som om man hushållar genom att låta folk gå arbetslösa, men det är ett otillräckligt synsätt, ingen ansvarsfull regering får se enbart till statskassan utan måste betrakta utvecklingen i samhällsekonomin som helhet, det är deras uppdrag.

Läs hela.

* Martin Grüner Larsen (Pen to Paper) och Lennart Frantzell (Progressiva USA) skriver och länkar om Bushadministrationens systematiska användning och pseudo-juridiska legitimering av tortyr, och Obamas beslut att inte lägga alla korten på bordet och inte väcka åtal mot de torterarna. Hos ACLU kan man alltså läsa de hemliga tortyr-PM som Bushadministrationen använde sig av. Det är chockerande läsning.

* Och så har Israel dödat ännu en anti-apartheidaktivist. Himla tur, att Sverige inte deltar på regeringsnivå på FN:s konferens mot rasism. Det är ju lätt hänt att en del mötesdeltagare skulle ha envisats med att tala om rasism och apartheid och därmed skapat det Carl Bildt kallar ”ett anti-israeliskt jippo”.

* KABABfest om Hugo Chavez Book Club.

Gardell får Leninpris

Den förste som föräras ”Jan Myrdals stora pris – Leninpriset” är Mattias Gardell. Priset, på 100.000 kronor, delas ut av Jan Myrdal-sällskapet, och ska gå till ”olydiga samhällsdebattörer”.

I motiveringen skriver man bland annat:

”Också i likhet med Myrdal har han vågat en öppen, inopportun ('refraktär'), politisk kritik då han visat hur stormaktens både försåtliga och öppna angrepp på de mest självklara mänskliga rättigheter tenderar att övertas och spridas över hela den värld som kallar sig 'civiliserad'.”

Jag ser att även Per Gudmundson uppmärksammar utnämningen. Det är naturligt. Gardell har belyst två av vår tids stora – och hårt sammanvävda – frågor: hetsen mot muslimer och tortyrens återkomst. Per Gudmundsons dagliga värv har kretsat kring samma frågor men med motsatt förtecken – medan Gardell har arbetat mot har Gudmundson arbetat för nämnda företeelser. Det blir nog prisat det med, dessvärre.


[SvD][DN][Expressen]

”Kan likna”

Det är ju bra om koncentrationslägret Guantánamo så småningom stängs. Men när Obama-administrationen nu aviserar en jätteökning av truppantalet i det ockuperade och redan hårt plågade Afghanistan, bör man minnas att mycket annat av de anticivilisatoriska grepp som normaliserades under Bush-eran, tills vidare blir kvar:

In little-noticed confirmation testimony recently, Obama nominees endorsed continuing the C.I.A.’s program of transferring prisoners to other countries without legal rights, and indefinitely detaining terrorism suspects without trials even if they were arrested far from a war zone.

The administration has also embraced the Bush legal team’s arguments that a lawsuit by former C.I.A. detainees should be shut down based on the “state secrets” doctrine. It has also left the door open to resuming military commission trials.

And earlier this month, after a British court cited pressure by the United States in declining to release information about the alleged torture of a detainee in American custody, the Obama administration issued a statement thanking the British government “for its continued commitment to protect sensitive national security information.”

New York Times.

Fortsatta festligheter under 60-årsfirandet

I och för sig har palestinier i åratal kunnat redogöra för systematisk, rasistisk misshandel och tortyr i samband med de dagliga gripanden och razzior som Israel genomför. Det är inte heller någon nyhet att koloniala ockupationer alltid utvecklar den typen av självförhärligande och avhumaniserande handlingsmönster. Men lite mer ovanligt – om än långt ifrån första gången – är det i alla fall när israeliska soldater själva kliver fram och berättar. Här till exempel i norska Dagbladet, om hur soldater på skoj brukar framkalla kvävning hos palestinier i samband med slumpmässiga räder:

Kvel dem, ville en si, og late som han skulle ransake en palestiner. Plutselig ville han skrike som om han ble tilsnakket, og kvele dem... blokkere luftveiene ved å klemme inn adamseplet. Det er ikke behagelig. Se på klokka mens du gjør det, helt til han besvimer. Den som besvimer sist, vinner, forteller soldaten.

Säkert kommer den här typen av frågor att få en framträdande plats på den glamourfest som Fredrik Federley planerar för staten Israel. Men det känns viktigt att inte stanna där. Även om det är lätt att hålla med om att Israel har en slags särställning här, kan man kanske ändå ödmjukt föreslå att det ordnas en mer allmän fest för tortyr – något som en så pass trendkänslig person som Federley borde kunna se blir en alltmer framträdande del av den västerländska livsstilen; demokratin och marknadsekonomin.

Syftet med en sådan pr-fest bör vara att vända den negativa svenska opinionen mot tortyr. En flott fest helt enkelt, riktad mot alla dem som på kultursidor och annat på ett vidrigt sätt protesterar mot tortyren. I det här landet är det nämligen kontroversiellt att säga att tortyr är demokratiskt (beundransvärda försök har dock gjorts). På festen kan man blanda politiker och kändisar. Kändisar behövs nämligen för att lyfta diskussionen och förändra unga människors syn på tortyr.


Läs mer:
Independent-artikel (källan till Dagbladet)
Andra bloggar: Jinge, Rawia Morra
SvD: Nya räder mot Gaza

Banal ställer Dagens Fråga:

Hur många nazister hängdes i Nürnberg trots att de bara "gjorde sitt jobb"?

Notera för övrigt den bisarra formuleringen om "hundratals andra extremister" om människor som inte ställts inför rätta och mot vilka vidriga övergrepp begicks.

O, the irony

Ahmed Agiza och Muhammad Alzeri kidnappades i Sverige, av amerikanska agenter, med svenska myndigheters goda minne och benägna stöd, utan redovisning av konkreta anklagelser, kränktes grovt, bands och utvisades, i strid med Sverige internationella åtaganden, till tortyr i Egypten. Sverige har fällts för detta av FN:s tortyrkommitté.

Nu har migrationsverket beslutat att Ahmed Agiza inte får uppehållstillstånd i Sverige – samma besked som Muhammad Alzeri tidigare fått – med den helt historiskt vanvettiga motiveringen att han inte skulle kunna utnyttja sitt uppehållstånd, eftersom han sitter i fängsligt förvar i Egypten, dit Sverige alltså skändligen skickat honom för tortyr, och där han dömts till 25 års fängelse (senare sänkt till 15 år) av en summarisk militärdomstol.

Migrationsverket kan inte kommentera beslutet, av sekretesskäl.

Det är rent ut sagt så jävla äckligt.


PS. Idag har svenska FN-förbundet gjort en Kissinger och i en surrealistisk aktion delat ut utmärkelsen ”årets FN-vän” till den notoriskt bombglade Birgitta Ohlsson. (Se också Hans Lindes kommentar). Kanske kan hon nu passa på att göra något annat än att propagera för folkrättens praktiska och principiella nedmontering, genom att trycka på sin egen regering att ta ansvar i enlighet med de grundläggande avtal som Sverige undertecknat, inom ramen för FN-systemet.

Två tips

1. Syrran skriver läsvärt och tankekrävande om den demokratiska tortyren.

2. Josefin Brink skriver, apropå trädgårdsrökning, om nyckelord i den juridiska bedömningen.

Mer samförstånd

USA gör en ny framstöt i regionen och förser tre av världens främsta tortyrstater, Egypten, Israel och Saudiarabien med stora mängder vapen. ”Vi samarbetar med dessa länder för att bekämpa extremism”, säger Condoleezza Rice. ”Detta är en positiv agenda för Mellanöstern”, angående den upptrappade destabilisering som vapenaffären innebär. (Cit. från SvD:s artikel)

Det officiella språket opererar i en kontrafaktisk värld.

I SvD finns idag en artikel om militärhistorikern och författaren Chalmers Johnsons nya bok Nemesis, sista delen i en trilogi. Han konstaterar det uppenbara: att USA är ett kolonialvälde. Insatsen ligger i en belysning och analys av de amerikanska militärbasernas betydelse. USA har, konstaterar Johnson, idag nästan exakt lika många större baser som drottning Victoria förfogade över under det brittiska väldets höjdpunkt och desamma gäller Romarriket.

Ett demokratiskt land med ett imperium som strävar efter att förbli demokratiskt måste överge imperiet, konstaterar Johnson eftersom det inte finns några exempel på imperialistiska demokratier utan att ”militarismen” segrar i slutändan och att det kan bli följden av seger i kalla kriget.

Johnson framhåller enligt artikeln den ”fredliga nedmonteringen” av det brittiska imperiet som en modell för USA. Men motståndet i de koloniserade områdena spelade naturligtvis en avgörande roll för att göra (direkt) brittisk kolonialism ohållbar.

We don't do torture

Ett reportage i Washington Post om torterare. Skakande men nödvändig läsning. Amerikanen Tony Lagournais som har valt att träda fram efter den systematiska tortyr han utsatte irakier för och som satt djupa spår i honom själv. En brittisk förhörsledare som rätt stolt över att ha torterat IRA-aktivister, men inte vill kalla det tortyr. Och den nyss avgångne högt uppsatte israeliske säkerhetsagenten "Sheriff":

"You have to play by different rules," the Israeli interrogator told an American visitor. "The terrorists want to use your own system to destroy you. What your president is doing is right."

Den fria världen. Leve den.

Utterly Forbidden; ett fängslat och torterat folk

De israeliska människorättsorganisationerna B'Tselem och Hamoked har tillsammans tagit fram en rapport om den systematiska tortyren i israeliska fängelser. Det är tung läsning, men egentligen inte några nyheter. Vittnesmålen är otaliga. Det har varit så här länge. Betänk då att över 650.000 palestinier har suttit i israeliskt fängelse sedan ockupationen 1967. Det motsvarar runt 40 procent av den manliga befolkningen. Uppemot tio tusen palestinier sitter i fängelse vid varje givet tillfälle. Det är i princip omöjligt att hitta en palestinsk familj, där det inte är någon familjemedlem som suttit i fängelse. Betänk då det faktum att en så stor del av ett folk inte bara befinner sig i under ständiga fängelseliknande villkor – rörligheten är totalt begränsad och kontrollerad av israeliska vägspärrar – utan också titt som tätt hamnar i ockupationsmaktens fängelser. Där de systematiskt utsätts för tortyr och förnedrande behandling. Vad gör det med ett folk? Vad gör det för människors hälsa, relationer, tillit. Och ska de fördra sin situation med uppgivenhet och axelryckningar? Den som förstår att palestinierna är människor, förstår att så inte kommer att ske.

Enstaka rötägg

Fortsatt kamp mot barbari; för demokrati, mänskliga rättigheter och jättestora oljeprofiter.

Saker man kan göra om man är Mellanösterns enda demokrati

Punkt 184: Tortyr av barn.

Under Israeli military orders in force inside the occupied West Bank and Gaza, any Palestinian over the age of 16 is considered an adult, while inside Israel the age of an adult is 18 -- even though Israel is a signatory to the International Convention of the Rights of the Child, which defines all children as under 18 years old.

Moreover, Palestinian children over 14 years old are tried as adults in an Israeli military court, and are often put into prisons with adults. These are also direct violations of international law.

Läs artikeln! Ta ställning mot den systematiska raspolitiken.

Bloggupptäckt: Craig Murray

Craig Murray var den excentriske och lite självupptagne brittiske ambassadören i Uzbekistan som förtalades av den brittiska regeringen och 2004 fick sparken från sin tjänst, när han protesterade mot brittiskt och amerikanskt överseende med grov tortyr i Uzbekistan och presenterade uppgifter om att brittiska säkerhetstjänsten använde sig av ”information” insamlad genom denna tortyr – något han menade var osäkert, omoraliskt och olagligt. Uzbekistan – där oppositionella bland annat torterats och mördats genom att kokas levande – var ju vid tillfället en allierad i ”kriget mot terrorismen”, genom att upplåta sitt territorium till amerikanska militärbaser, så det var förstås problematiskt att uppvisa civilkurage och påtala olämpligheten i tortyr och systematiserade våldtäkter.

Jag har sent omsider upptäckt att Murray har en intressant blogg. Läs till exempel krönikan om efterspelet till frigivningen av de brittiska soldater som tillfångatogs av Iran i samband med ett underrättelseuppdrag: Want to Earn Ten Years' Salary? Get Captured. Med den sköna avslutningen; As a rule of thumb, if the government wants you to know it, it probably isn't true.

Posten innan är också bra. Den innehåller lite allmänna funderingar, med bland annat en svårslagen sågning av den haussade väckelsekolonialisten Nick Cohen (saluförd som ”vänster” för Bush och bombmattor). Den brittiska pisksnärtsretoriken kan vara ganska älskvärd:

I have never been much attracted to Islam myself as my hobbies are drinking whisky and chasing women. Contrary to Cohen's argument, the very many British Muslims I know, some of them very radical, have no problems with my lifestyle or any intention of imposing their religion on the rest of the UK.

I think the fight against neo-puritanism is very important. The mineral water at lunch crew are a fundamental threat to civilisation. I have always maintained stoutly that it is possible to drink a great deal without any impairment of the mental faculties. I fear Cohen's book may be disproving that.

Komparativa studier

Monty Python-legendaren Terry Jones skriver en krönika i Guardian om de tillfångatagna brittiska marinsoldaterna:

What's more, it is clear that the Iranians are not giving their British prisoners any decent physical exercise. The US military make sure that their Iraqi captives enjoy PT. This takes the form of exciting "stress positions", which the captives are expected to hold for hours on end so as to improve their stomach and calf muscles. A common exercise is where they are made to stand on the balls of their feet and then squat so that their thighs are parallel to the ground. This creates intense pain and, finally, muscle failure. It's all good healthy fun and has the bonus that the captives will confess to anything to get out of it.

Läs! Brittisk galghumor i det nykoloniala massmördandets och tortyrens tidevarv. Och köp för all del också en samling av Terry Jones krönikor: Terry Jones krig mot kriget mot terrorismen (Karneval).