Det öppna kvinnohatet

Ibland vet man inte riktigt om man ska gråta, slåss eller kräkas. Jag kan inte tro mina ögon när jag läser intervjun med en hockeyledare från Sörmland, som försöker ge sin bild av ”Tre Kronor-skandalen”. Ur intervjun (som är rakt igenom galen):

"En tjej som är 22 år och följer med tre stycken killar till ett hotellrum klockan två, tre på natten. Jag menar…hon borde funderat på vad hon höll på med.
- Och vad menar du att man borde förstå då om man följer med upp på hotellrummet?
- Det är att ha fel attityd alltså, både kvinnan har fel attityd och killarna har ju fel också. Det är inte dom jag skyddar men jag tycker att även hon har satt killarna i en fruktansvärd situation.
- På vilket sätt då?
- Ja genom att följa med dom.
- På vilket sätt har hon satt dom i en fruktansvärd situation genom att följa med dom?
- Dom var ju, det är som alla killar i den där åldern… en tjej som är lite uppvaktad, det är klart att det är svårt att kanske säga nej i det läget, det vet jag inte jag kan inte yttra mig i det fallet".

Här är det stora, nästan måttlösa problemet. Det pratas ibland om att ord står mot ord och att man inte kan bedöma om det varit våldtäkt. Men vad citatet ovan och debatten efteråt visar, är ju att det finns gott om män som tycker att det är OK även om det alldeles uppenbart varit frågan om våldtäkt. Bilden av att män inte kan hållas ansvariga för sin sexualitet – att det är kvinnans fel både om hon vill och om hon inte vill, är inte en nidbild. Den är själva normen för manligheten.

Problemet är alltså varken att det var frågan om fler än två som hade sex med varandra, eller att någon varit otrogen mot sin fru eller flickvän. Folk får ha sex en gång om året till bilder av vita svanar, eller tokknulla hängande i takkronor i grupper om åtta, iklädda ätbara underkläder. Rensa ut moralismen ur debatten. Det här är allvar.

Problemet kan inte heller reduceras till att bedöma om kvinnan talar sanning när hon säger att hon inte minns något av händelsen och troligen blev drogad. Det verkligt allvarliga problemet är att det sexuella våldet – som kan fördömas mangrant vid högtidsstunder – är en närvarande del av vår samhällsstruktur. Och att den försvaras med näbbar och klor när det verkligen bränner till.

I dagens Metro skriver Boris Benulic samma saker som hockeygubben från Sörmland. (Det finns som bekant ett oändligt utrymme för människor som kallar sig ”vänster” och driver högerståndpunkter: bomba mer i Irak, hetsa mot kommunister, ned med jämlikheten mellan män och kvinnor). För honom är det ungefär samma sak att ”ha sex med främlingar på konferenser” som att bekräfta sin manlighet genom att gruppförnedra en utslagen kvinna.

”Och om jag nu inte var extremt lyckligt gift och istället nyss fyllt tjugo år så skulle jag inte säga nej om jag blev uppraggad av ett gäng pigga handbollstjejer”.

skriver Benulic bland annat. Problemet är ju att de pigga handbollstjejerna bestraffas både om de är sexuellt aktiva och om de inte vill vara sexuellt aktiva med brölande män. Och att det uppenbarligen är fritt fram att dubbelstraffa dem och andra kvinnor. Det är tyvärr lätt att hålla med Belinda Olssons beskrivning av läget: kvinnohat tycks aldrig bli omodernt.