fredag, februari 18, 2005

Järnaxeln i flyktingpolitiken

Järnaxeln i svensk flyktingpolitik - (s) + (m) - är åter aktiverad. Moderaterna och socialdemokraterna fäller tillsammans ett förslag om att ge amnesti åt ca 150 apatiska flyktingbarn som ska utvisas. Vi talar här om barn som gått in ett närmast kontaktlöst tillstånd – som mår så dåligt att de går in i sig själva. Deras tillvaro är söndersmulad, men de skulle kunna ta ett första steg upp i ett värdigare liv om de fick uppehållstillstånd.

Per Westberg (m) visar på moderat fingertoppskänsla när han i TV-soffan i morse som skäl för partiets beslut bland annat hänvisade till att moderaterna är sura på familjeminister Berit Andnor (!) för att hon inte vill ha en utredning som Westberg vill ha.

Den sammanfattande argumentationen presenteras dock av den ansvarige ministern Barbro Holmberg:
Det var ett klokt beslut. Ett annat beslut hade varit en humanitär katastrof menar jag. Att ge apatiska barn, per automatik, ett uppehållstillstånd hade lett till att ännu flera barn hade blivit sjuka.
Ministern tror alltså att barnen kan fejka livshotande apati, ibland i mer än ett år. Möjligen sammanblandar hon apati med politisk handlingsförlamning – som regeringen själv visat i frågorna.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Det är föräldrarna som tvingar barnen, som inte törs annat än att ligga.

Anonym sa...

Det är lätt att lura dumma svenskar att barnen är apatiska. Det har förekommit många helt nya "sjukdomar" i samband med sk flyktingar.

Anonym sa...

Naturligtvis har Tomas och Karo rätt. Naturligtvis är allt bara fejk. De flesta föräldrar har inget emot att skrämma och misshandla sina barn och tvinga dem till att spela apatiska. Alla som själva har barn, eller överhuvudtaget har normal kontakt med barn, vet att det inte finns några som helst känslomässiga gränser för hur man kan tillåta sig att plåga ett litet barn.
Eller så har Tomas och Karo inte tänkt efter innan de skrev sina inlägg.

Livet som asylsökande i Sverige är ingen dans på rosor. Att leva utan sina släktingar och vänner, långt ifrån sitt hemland, arbetslös eller med ett slitsamt jobb som långt ifrån motsvarar ens utbildning och ständigt utsatt för rasistiska fördommar är inget liv någon människa längtar till.

Alternativet är dock ännu värre. Fattigdom, våld, krig och förföljelse på grund av politiska eller religiösa ställningstaganden eller etnicitet kan få vem som helst att acceptera det svåra livet som flykting i Sverige.

Det finns nog ingen som åker till Sverige för att "leva gott på svenska socialbidrag" och dessutom är beredd att plåga sina barn för att få göra det. Däremot finns det människor som behöver skydd och stöd för att kunna leva ett värdigt liv. Det är vårt mänskliga ansvar att se till så att de får den hjälpen. Oavsett om dessa människor är födda i Skövde, Monrovia eller Bagdad.

Anonym sa...

Bra Daniel. Vi ska verka för att införa en frivillig flyktingskatt.
Blev ni rädda nu, ingen vill naturligtvis betala. Här gäller det att skära breda remmar från andras ryggar.

Anonym sa...

Daniel, om livet i Sverige är så svårt vad ska dom hit för då. Sverige är känt i hela världen för landet där man kan leva på bidrag . Diagnosen invandrare, medicin förtidspension.

Anonym sa...

Frivillig skatt? Idiot! Det kallas välgörenhet. Jag betalar skatt, det har jag ingenting emot. Alternativet är mycket värre. Jag är gärna med och delar på det kollektiva ansvaret för människor som söker skydd i Sverige, men jag vägrar acceptera att de ska behöva förlita sig på enskilda individers snällhet.

Anonym sa...

Jag säger bara det, här ser man hur dum svensk är