Trots åratal av massiv propaganda från välbärgade samhällseliters håll är en majoritet av svenskarna motståndare till sänkta skatter, visar en ny undersökning (och notera SvD:s rubrik…). Det är förstås bra. I civiliserade samhällen med basala välfärdsambitioner måste skatterna vara höga (och växande) procentuellt sett, för att ge stora delar av befolkningen rimliga levnadsvillkor. Historiskt kan vi se att skatterna ökat i takt med välståndet i hela den industrialiserade världen. I U-länder och länder med imploderande ekonomier och exploderande orättvisor är dock skatterna låga.
Men det som ännu är många människors riktiga grundinstinkt räcker inte. Vänstern och arbetarrörelsen måste göra politik av detta. Fortfarande frodas till exempel missförståndet hos många – även vänsterväljare – att vi som individer skulle få mindre pengar över med högre skatter. Det är förstås precis tvärtom för majoriteten.
Ett enkelt exempel: Alla stockholmare som köper månadskort på SL och som tjänar mindre än 40000 kr i månaden – alltså en mycket stor majoritet av stockholmarna – skulle tjäna direkt i kronor och ören om hela kollektivtrafiken finansierades med skattemedel. Då är inte alla de enorma fördelar som finns för miljön och stressen inräknade. En del av samhällsvinsten skulle behöva investeras i ny infrastruktur, men det är naturligtvis endast en fördel på lite sikt. (På den här sajten har man en enkel men effektiv generator som visar hur mycket man själv skulle tjäna på nolltaxa).
Det finns också anledning att vara på tårna. Den minoritet som vill ha sänkta skatter (och där majoriteten alltså själva skulle förlora på det) är trots allt den största sedan 1991. Det är ytterligare ett tecken på att högern återigen, som då, stärker sitt grepp om problemformuleringen, till närmast totalitära nivåer. Men för vänstern är läget inte som 1991. Det är dödsdömt att ligga lågt och anpassa sig. Tvärtom finns det nu bara plats för en bred vänster som blir relevant genom att driva en politik för radikal förändring. Det minsta man kan begära av vänsterns organisationer är att man är åtminstone lika radikal i sin samhällskritik som den folkliga mittfåran.
Ett valkrav att driva med kraft alltså: Höj skatten nu!
söndag, februari 27, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
26 kommentarer:
Straffa de framgångsrika. Det låter ju sunt. Fler förslag: Lägg krokben för de snabbaste löparna, häng blyvikter på de duktigaste simmarna, och korta de duktigaste stavhopparnas stavar så att tävlingen blir lite mer rättvis.
Ali, tre punkter som jag för egen del skulle vilja få uppklarade:
* Varför måste skatterna kontinuerligt höjas för att vi ska klara av att ge befolkningen rimliga levnadsvillkor? Bara för att skatterna historiskt sett har höjts betyder väl inte det att det är det enda alternativet?
* Vad gör vi när skatterna höjts så mycket att de inte kan höjas längre? Eller utgör 100 % skatt inte något tak?
* Eftersom du säger att skattehöjningar inte leder till att vi som individer får mindre pengar i plånboken, menar du då att staten ska överge alla uppgifter som inte direkt kommer till den beskattades nytta? T.ex. transfereringar och ulandsbistånd. Menar du även att statens kugghjul snurrar gratis, då vi får lika mycket tillbaka som vi ger?
* (bonuspunkt) Är du medveten om att drygt 20 % av stockholmarna (på årsbasis) köper månads-, säsongs- eller årskort? Inte vad jag kallar "en mycket stor majoritet". Se SL:s hemsida.
En mycket vettigare Blog
Skatter är, i bästa fall, tvångskonsumtion. Vi skall konsumera ett politisk beslutat pensionssparande, barnomsorg, TV-utbud osv, och nu denna gång SL-kort. I värsta fall är skatt bara en förskönande omskrivning av stöld, resp tvångsarbete (dvs slaveri)
Det finns, tyvärr, de som tror att samhället blir bättre genom att tvinga folk att konsumera det ena eller andra. (Den ena halvan av denna tanke har grund, nämligen att människors konsumtion är bra för samhällsekonomin, den andra är helt tokig, den som handlar om att folket skall tvingas att konsumera).
Det finns några få vinnare på dylika arrangemang. Nämligen de som får 'sälja' vad-det-nu-är. De kan ta bättre betalt, de behöver inte anstränga sig lite mycket, de behöver inte bry sig om vad kunderna tycker, vad de vill ha, om de överhuvdutaget vill ha. Oftast behöver de överhuvudtaget inte beblanda sig med 'kunden' utan kan göra upp med dennes utsedde 'ombudsman' som heller inte behöver bry sig. Dyrt och blir det iaf, och sannolikt inte speciellt bra heller.
Har ni förresten märkt att vi (tvingas!?) konsumera mer och mer politik. Har någon märkt att folk anser att det är just politik de går och handlar för lite av med sina tillgångar? Har ni också funderat på vilka dom enda är som kan tänkas dra fördel av att de konsumeras ännu mer politik?
Någon sekunds eftertanke leder nog tanken rätt. Tror ni det verkligen är bra?
Läs Dennis kommentar till detta.
Så länge högern generellt talar om skatt i termer av "straff" och "stöld", och vänstern ser på den som något inherent gott, lär nog inte debatterna bli så intressanta...
Jöns och Pasqualito:
'Debatter' med vänstern brukar inte bli speciellt uppbyggliga, oberoende av premisser. Vänstern är vare sig intresserad av eller kapabel att föra debatter. Den vill peka finger på olika saker och fördömma dem, och sen vill den ha makt (först) och pengar (sen) och påstår att detta har något med ovannämna påstådda problem att göra.
Angående debattnivå: Läs Pasqualito, han vill bli hjälte genom att skaffa sig makt över allt i samhället. Det låter moget tycker jag (nt!)
Snälla Ali, kör med öppna kort! Så här står det ordagrant citerat från SvD: "Mer än hälften av svenskarna, 52 procent, är emot skattesänkningar om de går ut över vård, skola, barnomsorg och övriga offentliga utgifter. Det visar en Sifomätning i Svenska Dagbladet." Jag repeterar "om det går ut över vår, skola och omsorg". Med sådana ledande frågor får man dom svar man vill. Att V,S o O står för bara 30% av statens utgifter nämns inte. Så för varje extra skattekrona går bara (i bästa fall) en tredjedel till detta. En av dom största pengaslukarna är de olika socialförsäkringarna, krasst sett pengar från dom som jobbar till dom som inte jobbar. Och redan , och det vet du så väl Ali, finns det stora grupper (främst kvinnor förståss, så det kanske inte är så viktigt, eller?) som faktiskt förlorar på att gå och jobba en vanlig dag istället för att vara sjukskrivna.
När ska vänstern och sossarna (och även de borgerliga) inse att det är arbete som föder välstånd, inte bara skicka runt pengarna i statens jätteapparat.
Jonas N: "Jag har rätt, du har fel" är knappast en särskilt uppbygglig tankegång, och jag tror inte den delas av andra än företrädare för de ideologiska ytterligheterna. Själv har jag haft många intressanta diskussioner med kompisar som har högeråsikter. Det har också hjälpt mig att i allmänhet förstå högersynsätt.
Generellt sett bör man låta två sidor definiera sig själva, eller försöka hitta definitioner som både är överens om.
Jöns, tack för svar. Och du har rätt, jag var något raljerande i mitt inlägg.
Vilka diskussioner du har haft med bekanta vet jag givetvis inget om. Men jag har iaf gjort observationen att ytterst få vänstermänniskor är intresserade av att hederligt och med öppet sinne diskutera de underliggande motsatsförhållandena. Däremot har jag ofta sett två typer:
1) Agitatorn som talar för en (tänkt eller faktisk) publik. Denne är inte intresserad av intellektuellt utbyte, och vill istället plocka poäng och 'sätta dit' motståndaren.
2) Idealisten, som har en vision om ett bättre samhälle, som ägnar sig åt att måla upp denna vision och sen försvara att denna vision visst är bra/bättre än någon annans vision.
De förra brukar vara slipade politker/åsiktsproffs. Det är dem jag syftar på med fingerpekande ointresserade av saklig debatt mm. De senare möter man snarare bland 'vanligt' folk (inte extremt insatta/involverade i politik) och bland unga intellektuella (typ stundenter) som försöker bilda sig en och förankra sin bild av det politiska landskapet.
Angående ursprungsfrågan:
Jag är av åsikten att en stat (som måste finnas) har som första och primära uppgift att ge sina medborgare skydd och säkert(yttre och inre), dvs ett försvar samt polis- och rättsväsen. För detta beskattas medborgare, de s.a.s. tvingas konsumera dessa tjänster. Och förhoppningsvis betalar sig detta genom fred och låg brottslighet mm, dvs är en vettig konsumtion.
Sen finns det andra saker som också konsumeras på samma sätt, från väldigt angelägna (tex psykvård) över andra (pensionssparande) till mindre angelägna (jordbrukssubventioner mm).
I andra ändan av skalan finns ren och skär stöld: Bosse Ringholms skjuts med regeringsplanet (à 200 kkr) efter EM fotboll i Portugal. Och du, det finns mycket kycket som ligger nära den änden av skalan.
Notera att fram tills inte alls länge sedan tvingades alla föräldrar att konsumera den komunala (anvisade) enhetsskolan. Nu är dette inte längre tvingande (överallt).
Rent principiellt är jag emot både påtvingad konsumtion och mot stöld och tvångsarbete.
Avslutningsvis: Det ligger något sympatiskt i att varje 'sida' får definera sig själv. Men den politiska debatten i Sverige är fullständigt bedrövlig. Att lyssna på våra (tvångsfinansierade) politiker ger mig i stort sett ingenting. Därför är det bra att man fortfarande kan i vissa sammanhang kan punktera de värsta nonsenspåståenden, tex i fora som detta.
Men på ett sätt har du helt rätt. När det gäller stöld och tvångskonsumtion av annat än sånt som är helt uppenbart nödvändigt (alltså nödvändig, inte bara 'bra' enligt någon tyckare/majoritet/-sföreträdare) är jag väldigt oförsonlig. Om de inblandade löser sådant i ömsesidigt samförstånd, tex genom avtal/överenskommelser/handel är jag däremot helt för.
Som du kanske har läst (i mina andra inlägg) anser jag att mycken vänsterpolitik just handlar om att ännu mer skall inhandlas och distribueras genom tvång/dekret/lag/politik. Och motivet påstås alltid vara något luddigt allmän- eller samhällsintresse för att lösa något förment problem.
Jonas N: "Och motivet påstås alltid vara något luddigt allmän- eller samhällsintresse för att lösa något förment problem."
Fel. Esbati har ju här visat att motivet är ren och skär egoism:
"Fortfarande frodas till exempel missförståndet hos många – även vänsterväljare – att vi som individer skulle få mindre pengar över med högre skatter. Det är förstås precis tvärtom för majoriteten."
Touché
*smile*
Ärligt talat, vad är det som hindrar att skatterna höjs? "De borgerliga" snackar alltid om att tillväxten försämras av höga skatter men det finns det INGA SOM HELST BEVIS FÖR och det vet dom. Jag ser inga hinder för att skattesatsen skulle kunna ligga runt 100 %.
Och även om den tillväxten försämras, vad är det som är så viktigt med tillväxt? Det viktiga är väl att staten kan fördela om resurserna så att alla har lika mycket?
Svar till Jonas N...
Du säger hela tiden att höga skatter är stöld. Jag anser att dagens värld som domineras av den kapitalistiska och alltmer nyliberala grundsynen är ett rövar- och slaverisystem eftersom några få tjänar extremt mycket på andras arbete. Var och en skall få den vinst som de av eget arbete genererar upp till rimlig nivå resten bör fördelas till de som inte klarar sig själv. Och ja, jag tycker det skall löna sig att arbeta men jag är emot de ojämlika förhjållande som finns i Sverige och som finns i världen!
HALLÅ?
Jag kan bevisa att de som vill höja skatten HAR fel, jag TYCKER inte att de har fel, utan de HAR fel. Mitt enda argument är att det är att beteckna som stöld, dessutom går det emot en mängd personers vilja. Men det första argumentet räcker. Ni kan ju inte bara ta folks pengar och sedan säga att det är "politik". Ungefär som att säga att Hitler inte gjorde nåt fel när han gasade ihjäl 6 miljoner judar, det var bara hans politik. Precis. När övergår politiken i sinnessjukdom? Att höja skatt eller att ha ett så högt skatteläge som vi har nu är TVÅNG, och alltså ÄR det fel. I grund och botten skulle skattetrycket vara noll, nu är jag iofs för ett visst skattetryck, men varför har vi världens högsta skattetryck på över 50 procent, när EU i snitt har ca 45 procent? Vad är det de klarar av som inte vi klarar av. Vänsterpartister och miljöpartister är riktiga bakåtsträvare som egentligen borde hindras att utöva sin sinnessjuka politik, eftersom de använder tvång och inte fri vilja, och däri ligger felet. Man tror ju fan inte det är sant när man läser Esbatis inlägg, finns det kvar sådana här politiska ideologier i Sverige? I USA hade det vart lynchning direkt.
/Nick
Ja, och lynchning av politiska meningsmotståndare tycker vi ju alla är väldigt bra metod. Eller hur Nick?
Tobias
(jag gav dig ett längre svar under Ali's rubrik 'Gubbslem')
Men i frågan här, vad är din ståndpunkt?
Är du emot
1) skillnader, eller
2) ägande?
(eller båda?)
Då kan du nämligen uppnå ditt mål antigen genom
1) att en (just det!) allsmäktig överhet tar ifrån dem som har (kvar) lite mer, och förbrukar det (själv och ger bort)
eller
2) Förbjuda ägandet som juridiskt begrepp. Då är det bara det som folk stoppat i munnen och svalt som har ett värde för dem.
Om du anser att ägande får finnas och att folk får göra egna val kommer skillnader att uppstå (i något enstaka fall kanske tom betydliga skillnader).
Vad är det du vill då? 'Korrigera' skillnaderna, upphäva äganderätten ett kort tag, eller ändra lagarna igen!)?
Antingen har du lagar som gäller alla och håller över tiden (och då uppstår skillnader, förutsatt att ägande tillåts), eller har du godtycklig 'korrigering' av allt som makten f.t. anser otillbörligt (och då kommer folk att roffa åt sig där dom kan, inte spara, inte investera och inta offerroller).
Det är ingen slump att vänstern (både politiskt, och ofta enskilt) slösar och tycker att det är orättvisa att någon annan skulle kunna unna sig lite flärd iom att denne har sparade (eller investerade) tillgångar. OBS ordet 'skulle kunna': Det är iom att denne inte gjort det som resurserna finns kvar.
Du tycks tyvärr leva i illusionen att man kan skapa ett mervärde för folk genom att ta från annat folk, precis som en simpel tjuv får det lite bättre genom att stjäla. Den som blir bestulen kanske inte ens får det så mycket sämre (om han var skötsam och hade lite sparat). Men jag är säker på att även du inser att detta system inte håller hur länge som helst. Det kommer att finnas mindre och mindre kvar för 'tjuven' att ta. Fler kommer att tycka att 'ta från andra' är OK (se bara på dig själv).
Den som ständigt blir bestulen kommer att se till att där finns mindre att stjäla, vida säkerhetsåtgärder, och kanske också försöka spela rollen som drabbad. Du inser säkert också att i en sådan ordning blir mindre nytta gjord, och mer energi läggs på att komma över några redan befintliga resurser och kanske några extra smulor från någon annans bord.
Om du skulle ta alla pengar från dem som har tjänar över säg 500kkr/år. Då skulle du kunna 'förbättre' tillvaron för alla övriga med cirkus med några tior. Fine! Och du får verka ädel detta år. Men sen när man har unnat sig en extra fika eller två, vad gör du sen. Går du till samma 'höginkomsttagare' nästa år och tar varenda krona över 500kkr igen? Tror du att någon jobbar ihop mer än 500kkr(öppet) efter detta ditt tilltag? Nej, givetvis inte.
Istället har Sverige blivit yttlerliggare lite fattigare. De som fick fick några ggr extra, får vänja sig att avstå igen. Och ännu färre kommer att höga inkomster, konsumera betala skattar, få hjulen att snurra.
Vad gör du då, tar det som överstiger 450kkr, eller kanske 'bara' 400kkr/år?
Tror du verkligen att du kan skapa värde (bestående) med denna metod?
Jag tror inte det. Men jag är förvånad att så många tycks tro att bara man kommer åt dom 'rika' så blir det bättre för en själv. Sorgligt är vad det är!
Svar till Jonas N...
Läs vad jag skrev i kommentarerna till "Gubbslem" så ser du att det inte bara är fördelningsfrågan jag pratar om när jag säger att var och en skall ha rätt till vad den själv genererar genom arbete.
Sign Perra: "Jag ser inga hinder för att skattesatsen skulle kunna ligga runt 100 %."
Nähä, nä. Då slutar jag anstränga mig nu då. Jag bidrar naturligtvis INTE med några som helst kunskaper som jag själv skaffat mig (och betalt för själv utan samhällets hjälp).
Annars sitter jag på vissa färdigheter som inte är några problem alls att sälja och leva på. Det har tagit mycket lång tid att komma dit. Decennier, faktiskt.
Men du fixar en gratis lönecheck åt mig i stället då. Se ifall jag bryr mig om hur pengarna kommer in. Bara jag får mat på bordet. Jag har rätt till samma saker som alla andra. Utan att anstränga mig överhövan. Och en mobiltelefon vill jag också ha. Och en TV. Och sprit.
Pronto, tack!
Tobias, om du förordar fri företagsamhet för alla som vill så är vi helt på samma linje. Dvs den som producerar värden skall få ta del av dessa också. Men på något sätt får jag intrycket av att du inte menar just så.
Tycker du att alla som jobbat på SAAB i Trollhättan, inte skall få lön (eller iaf mycket lägre lön) för att SAAB har gått med förlust i alla dessa år? Dvs de har inte genererat värde, snarare kostat.
Eller menar du som de mer inskränkta vänstervurmarna: Om SAAB går med vinst var vi med och jobba ihop värdet, då skall vi minsann också ha. Men om SAAB går med förlust (15 år i sträck) då är vi bara anställda och jag skall minsann ha skäligt betalt för mitt arbete!?
Eller skulle du kunna tänka dig att sträcka dig så långt att de som vill och kan ta ekonomiska risker gör detta, genom att bygga fabriker, anläggningar, producera produkter osv som de sedan försöker (på frivillig väg, i konkurrens med andra aktörer) erbjuda till kunder? Emedan de som kanske inte vill ta den risken inte gör det. Och istället bara säger, jag jobbar så här många timmar i veckan för denna lön? Och notera att dessa två inte alls är ömsesidigt uteslutande?
För visst måste du hålla med om att det är lite väl infantilt att säga:
'Jag vill ha del av belöningen om det går bra, men jag vill inte ta ansvar och betala om det inte går med förlust'
Men jag har ju, som du påtalat pekat, lite raljant ut vänstern som att alltid vilja slippa ansvaret. Men högt skrika 'orättvisa' så fort någon lyckas. Det var bla ovanstående något förenklade resonemang jag syftade på.
Eller som anonym skrev nyss:
Jag vill ha det bra. Nu genast! Fixa det!
Tobias, och andra som är emot fri företagsamhet ...
(Ursäkta dubbelinlägget detta ligger också under rubrik 'Gubbslem' långt ned, men hör eg hemma här)
Angående det orättvisa att där finns så mycket kapital hos dom rika:
En annan observation jag har gjort är att vänsteranhängare alltid stirrar sig blinda och blodiga på pengar. Bara där finns något som kan mätas i pengar anser de att 'med dessa skulle vi vilja/kunna ...' och sen räknas det upp allt från dagisplatser till hela u-länders ekonomier.
Men detta är bara nys. Tänk er exempelvis Bill Gates som är bland världens allra rikaste, god för så många miljarder iom att han äger mycket av Microsoft.
Dessa miljarder får många vänsteranhängare att fullständigt gå i spin enligt ovan (både på grund av Bill Gates och pga av beloppet). Men vad innebär då detta?
Jo Microsoft är ett företag (stort, går ganska bra) representerar ett stort värde iom att det ägs av väldigt många enskilda och institutioner som kan handla med sina respektive andelar på på en börs. Ett ägarbyte av en andel indikerar då ett slags totalt börsvärde (många många miljarder).
Men vari består dessa miljarder då? Jo, det är anläggningar, kunnande, licenser, kundregister och -relationer, produkter, marknadsandelar, förväntninagr på framtida utveckling osv. Men en aktie är fortfarande bara en (liten) andel av allt detta (även om den ges ett pris iom det senaste ägarbytet av en sådan).
När vänstern då ropar: Med Bill Gates alla miljarder skulle man kunna ... (fyll själv i angelägna politiska mål) ... vad säger den då?
Jo antingen menar man att man skall dela ut små delar av kundregistret, eller byggnaderna, eller licensavtalen och affärsuppgörelserna till dom 'fattiga' (vilket dom inte skulle kunna göra ett smack med, och varefter Microsoft snabbt skulle falla i värde och förgås, om det inte vore ett företag längre).
Eller så menar dom att Microsoft visst skall få stå kvar och få fortsätta att finnas och ge folk försörning och ge/skapa affärsmöjligheter, men att dessa många miljarder (tex Bill Gates')skulle .... ja vaddå?
Tänk ett steg till. Visst Bill Gates skulle kunna sälja en och annan aktie och får pengar för den. Och sen... sen kan man ta pengarna ifrån honom. Ja, det skulle kanske gå (inte speciellt smart, för att att om marknaden visste att Gates skulle tvingas sälja många, skulle ingen vilja köpa nu redan).
Men resonemanget visar iaf att Microsoft (företaget) inte har ett smack med resonemanget att göra (det går varken att äta, flytta till 'behövande', portionera ut, eller bedriva dagis eller annat med). Det enda Microsoft gör i sammanhanget är att representera (!) en stor summa. Men det är kontanter man vill komma åt. Visst Bill Gates kanske har kontanter hemma. Dem skulle man kunna sno, men de har inget med Microsoft att göra. Och om han säljer en aktie, då får han förvisso kontater. Men de fanns innan hos en den tilltänkte köparen. Man kunde lika gärna ha stulit dem av honom direkt (utan att ha någon skentransaktion i MS-aktier).
Hela resonemanget med företag och all orättvisa som deras existens påstås representera är en chimär. Inget annat! Och vad vänstern vill med dylika resonemang är inget annat än att komma åt pengar, dvs kontanter.
Det går givetvis att ruinera Microsoft (och alla företag) genom tex variationer på temat ovan. Men det går inte att driva ett enda dagis eller föda många munnar (annat än högst temporärt) genom att MS börsvärde försvinner (trots alla miljarderna på pappret).
Möjligen skulle ett och annat rödskägg få en liten kick av skadeglädjen att Bill Gates halkar nedåt på listan. Men inte föder man munnar på att rasera 'orättvisorna'
... om nu någon verkligen trodde det
Ett valkrav att driva med kraft alltså: Höj skatten nu!Jag gillade SvDs
ledare på det här temat idag (artikeln "Nuder låter pengarna rinna bort").
Ha,
Vänstern är för lustig. När ska de fatta att de stjäl pengar från folk med sina skattehöjningar? Det fungerar ju inte, har bevisats gång på gång (Kirunasvenskar etc). Vad finns det för drivkraft hos folk om allt ska gå till andra? Den klassiska kommunistiska devisen "Ge efter förmåga och ta efter behov" gynnar bara de själva. De sinnesslöa och förverkade klarar inte av att se andra framgångsrika, så de måste bromsas och hindras genom skatter (100 procent?) och annat förtryck. Erkänn er besegrade. Janne Josefsson sänkte Vänsterpartiet själv med sin forskning om Ohly och det gjorde han rätt i, nu överger väljarna vänstern... Gudruns parti kommer att ta röster från er och sen är det bra med det.
Bye-bye...
/Nick
... kul att läsa borgarnas inskränkta inlägg. Liten kul grej om nyheten:
"Flest motsåndare till sänkta skatter finns i Norrland och i Göteborg, medans förespråkarna finns i Stockholm och Skåne". Nähe? Vilken nyhet att norrlänningar är mer vänster än Stockholmare! Stoppa pressarna!
Som exilgöteborgare boende i Norrland så är jag stolt!
Det finns bara en storstad med förnuftigt folk...
Och eftersom det även bara finns en storstad i Sverige så måste det vara Stockholm du talar om...
Här behövs positivism, det märker jag, från landets mest hoppfulla hörn.
Alltså, den där storstan med förnuftiga människor - för att inte tala om mängder av landets mest positivt inställda personer är alltså...
HALMSTAD forever! Och Andersberg är landets i särklass bästa förort. Bara så ni vet.
"Sommartider, Hej Hej! Love, Peace and Rock'n Roll!"
Sänkta skatter? Finns här förstås. På skeppsvraken ute i Kattegatt.
Ta en Krönleins, sätt på en Gylleneplatta, surfa, digga HBK och coola ner. Titta på solnedgången. Så skimrande var fan ta mig aldrig havjäveln.
Det ordnar sig. Den här gången också.
Skicka en kommentar