"Skatter"

Ämnet för dagen var igår ”skatter”. Fast egentligen inte. Det som avhandlades var en taktisk positioneringsdans som döljer den faktiska frågeställningen. Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt gör det upparbetat avsevärd skicklighet i.

Persson vill provocera fram den borgerliga ”alliansen” att prata skatter. Han vill få alla moderata småpolitiker runt om i landet att strunta i ledningens regianvisningar och låta som de överklasskramande välfärdsraserare de ju är. På så sätt kan socialdemokraterna i valrörelsen framstå som välfärdens försvarare – en ståndpunkt som har mycket starkt stöd i befolkningen, men desto svagare i regeringskansliets visioner.

Reinfeldt å andra sidan kommenterar saken skickligt, enligt ett mönster som han framgångsrikt testat sedan han blev partiledare. Han inser att i den mediasituation som nu råder så betyder verkligheten ingenting, image betyder allt. Eftersom svenska folket i väsentliga frågor inte alls tycker som moderaterna, av självklara skäl, så är det centrala för moderaterna att i så liten utsträckning som möjligt prata om sin politik, och i så hög utsträckning som möjligt skapa en feeling. Varje händelse (från fiffel till naturkatastrofer till utnämningar av tjänstemän) måste beskrivas som en del i den fastslagna dramaturgin. Den består av följande mantra: Göran Persson är trött; socialdemokraterna har regerat för länge; maktskifte vore kul. Allt som händer i hela världen tolkas därefter. Allt som påminner om (1800-talsmässigt, väl beprövat) politiskt innehåll måste smygas in bakvägen. Sålunda är Reinfeldts kommentar till Perssons utspel att Persson är ”trött” och saknar ”nya idéer”.

Vad med själva frågan – den om skatter? Den är fullkomligt central och mycket handfast Skattenivåerna måste naturligtvis stiga i allmänhet. Att inte göra så är att i förväg bestämma att allt färre ska få tillgång till basala välfärdstjänster. Produktivitetsökningen i industrin gör att tjänster blir relativt sett dyrare. Det går inte att ”effektivisera” äldrevård eller operasång på samma sätt som bilbygge. Man kan inte tvätta de gamla dubbelt så fort eller sjunga Aida på kortare tid – med bibehållen kvalitet. Om man inte vill höja skatterna har man effektivt sagt detta: antingen måste mindre och mindre av våra gemensamma resurser gå till tjänster, när vi blir rikare – eller att just färre och färre (rika) ska ha tillgång till dessa tjänster. Det låter absurt och det är det. Men det är också exakt vad som sker runt om i hela västvärlden.

Det är detta som måste vara vänsterns stora huvudbry de närmaste åren. Då gäller det att ta strid, fatta vad frågan handlar om och våga driva politik. Göran Persson är inte den som kommer att driva detta i hamn. Det taktiska utspelet handlar om positionering, inte om en genuin vilja att ta tag i problemet. Den konkreta signalerna från nuderiet (pensioner, socialförsäkringssystemen…) går i motsatt riktning. Men det vore välgörande om Perssons utspel i alla fall kunde användas får att få en debatt som inte handlar om pseudofrågor utan om politiska alternativ.