Pier Scolari, Sgrenas kompanjon anklagar nu öppet den amerikanska militären för mordförsök på Sgrena. Han påpekar att amerikanerna kände till att bilen med Sgrena och de italienska agenterna var på väg, och att händelsen inträffade endast 700 meter från Baghdads flygplats. Sgrenas egna berättelse - än så länge bara kortfattad - ger visst stöd åt ett sådant agerande från amerikaners håll.
Även om det inte skulle varit frågan om ett aktivt mordförsök på Sgrena, är det tydligt att amerikanska soldater betett och beter sig ohyggligt skjutglatt i Irak, utan brist för människoliv. Jag klipper här in några bekännelser från en tidigare soldat, som torde ge en skiss av situationen. (längre intrevju här)
Q: What experiences turned you against the war and made you leave the Marines?
A: I was in charge of a platoon that consists of machine gunners and missile men. Our job was to go into certain areas of the towns and secure the roadways. There was this one particular incident - and there's many more - the one that really pushed me over the edge. It involved a car with Iraqi civilians. From all the intelligence reports we were getting, the cars were loaded down with suicide bombs or material. That's the rhetoric we received from intelligence. They came upon our checkpoint. We fired some warning shots. They didn't slow down. So we lit them up.
Q: Lit up? You mean you fired machine guns?
A: Right. Every car that we lit up we were expecting ammunition to go off. But we never heard any. Well, this particular vehicle we didn't destroy completely, and one gentleman looked up at me and said: 'Why did you kill my brother? We didn't do anything wrong'. That hit me like a ton of bricks.
[...]
Q: The reports said the cars were loaded with explosives. In all the incidents did you find that to be the case?
A: Never. Not once. There were no secondary explosions. As a matter of fact, we lit up a rally after we heard a stray gunshot.
Q: A demonstration? Where?
A: On the outskirts of Baghdad. Near a military compound. There were demonstrators at the end of the street. They were young and they had no weapons.
14 kommentarer:
Vadå? Kommunisten överlevde ju.
Nu kanske hon lärt sig att accelerera mot en militär postering och inte åtlyda militärens anbefalningar, inte är det smartaste efter alla mördarbombares bilburna massmordsattacker.
Undra om herr anonym ovan har lyssnat på Fox News som sagt åt sina journalister att säga "homocide bombers" istället för "suicide bombers". Konstigt när det som utmärker just dessa är att de tar sitt eget liv samtidigt som sina eventuella offer. Vad ska man kalla någon som lämnar en bomb i en väska någonstans och sedan flyr platsen? Hur som är det bara löjligt med det propagandistiska språkbruket. Men det är ju tydligt att det används för att dölja ett människoföraktande och icke underbyggdt resonemang.
Man kan även undra om han läste Sgrenas vittnesmål. Förmodligen inte, då hade han insett att hon faktiskt inte körde bilen själv. Fast det borde han ha kunnat lista ut själv med tanke på att hon nyligen hade varit kidnappad.
Jaha "jebur" vem har påstått att kidnapparna skulle vara amerikaner? Är det de onda bolsjevikerna med skägg som bor i garderoben?
Vad märkligt att ungkommunisterna ylar i högan sky över 1 skadeskjuten, men överlevande, kommunist. Häromveckan blåstes 120 Iraker bort, och ytterligare lika många skadades för livet i 1 bilbombsattentat.
Inte en tillstymelse till kommentar från UV på det senare barbariet. Men så är ju sinne för proportioner kanske inte kommunisters främsta kännetecken.
Irakfrågan är tyvärr väldigt ointressant att diskutera eftersom diskussionen förs av:
a. USA-hatare som ogillar USA vad dom än gör.
b. USA-älskare som gillar USA vad dom än gör.
Försök se lite mer objektivt på situationen. Varje bil som inte stannar kan vara en självmordsbombare. Situationen är inte lätt för de amerikanska soldaterna...
Nej, naturligtvis är situationen inte lätt för de amerikanska soldaterna. Att ockupera ett folk kan inte vara lätt. Det var säkert svårt för de tyska soldaterna i Norge 1940 också. Icke desto mindre gav alla anständiga människor den norska motståndskampen sitt fulla stöd. På samma sätt ger idag alla anständiga människor den iraakiska motståndskampen sitt fulla stöd.
Den som inte kan se likheten mellan Norge 1940 och Irak idag är antingen blind eller en rasist som anser att araber inte har samma rätt till sitt eget land som norrmän har.
Amerikanska armén borde stämma kommunistblaskan för åsidosättande av säkerheten för koalitionens befrielsetrupper och det trauma de stackars soldaterna tvingades genomlida, med i åtanke alla tidigare bilbomber, tvingas betala ut ett fett skadestånd, samt indragen journalist ackreditering i Iraq från den tidingen.
anonymous:
Jag håller med om att likheterna mellan Norge och Irak är slående. Jag har kommit fram till följande likheter. Fyll gärna i med fler:
- Båda länderna styrdes av en blodtörstig diktator.
- Båda länderna brukade använda terror och massmord för att hålla den egna befolkningen i schack.
- Båda länderna hade invaderat neutrala stater i sin omgivning.
- Båda länderna ockuperades av en koalition av demokratiska stater.
- I båda länderna avskaffades diktatur och demokrati infördes.
Ang Norge och Irak.
Antar att du likställer alla ockupationssytrkor med varandra? Isf borde också de Allierade styrkorna som Ockuperade Tyskland kunna likställas med amerikanarnas och Nazisternas ockupation av land.
Förvisso är den amerikanska invasionen och ockupationen av Irak extremt tvivelaktig och folk bör ställas till svar, men att jämställa den med en Nazistisk ockupationsmakt är att ta i ända från fotsulorna.
För det första innebär den amerikanska ockupationen av Irak vissa förbättringar av Irak då irakierna fått hålla med allmänna val, förvisso var det många som avstod men likväl så var det just ett val som blev genomfört.
Detta verkar i sin tur smitta av sig på den övriga arabvärlden vilket torde vara ett gott tecken.
Till skillnad från Norge på 40-talet finns t.ex. inga "Nacht und Nebel-fångar" i Irak även om jag är övertygad om att krigsfångarna inte går den bästa behandlingen till mötes. Vissa grupper utsätts inte för direkt förintelse, makten som har ockuperat är inte en totalitär regim och har inga planer på att omvandla den ockuperade staten till en totaltär regim. Däremot var just Irak en totalitär regim innan invasionen och många människor led något helt fruktansvärt under den tiden (många lider nog fortfarande extremt mycket men en förbättring bör komma). En diktator blev också avsatt från tronen. I Norge förbjöds alla partier förutom just Nazistpartiet osv. Att inte förglömma är också att ett världskrig pågick under 40-talet, så är inte fallet i dag (åtminstonde inte än).
Den enda likhet mellan den Amerikanska ockupationen av Irak och den Nazistiska av Norge är att de invarderade och ockuperade en stat, där slutar likheterna.
Hurvida denna journalist blev skjuten av soldaterna med "flit" eller inte är svårt att säga, det finns troligtvis både friska soldater samt folk som blivit skadade mentalt på ett eller annat sätt och tyckt att skjuta en kommunist skulle vara roligt. Att tänka på är dock att det troligtvis inte bara var en soldat som skjöt vilket borde innebära att nån form av ledning fanns på platsen, om dessa direkt beordrade att deras underordnade skulle skjuta kan man fråga sig hur de hade kommit på tanken rent strategiskt. Så jag ställer mig extremt tveksam till det hela.
Jag är mest förbryllad över att världens starkaste militärmakt misslyckas med att döda en journalist i en bil om det nu var meningen att journalisten skulle dö. Det vore väl inkompetent till max.
/B
Antar att jag hör till en av de du kallar "högertöntar". Klassar mig själv mer som en mittemellantönt iofs, men ska ändå försöka besvara.
Jag skrev inte nånstans att jag på något sätt ställer mig bakom invasionen av irak. Tycker dock vissa positiva efterverkningar tycks ploppa upp både i Irak och i andra arabländer.
Att soldater på den amerikanska sidan dör i självmordsatentat är det väl inte direkt nån som är våldsamt upprörd över? Det är ju trots allt ett krig och att soldater dör är väl mer eller mindre en effekt av krig.
Det som gör mig upprörd är dock båda sidors våld mot oskyldiga.
Läste igenom de artiklar du hänvisar till. Extremt klantigt och ostrategiskt av usa, de kanske på detta sätt trodde sig kunna få stridsdugliga soldater på en kort tid. Extremt klantigt. Men sen vet man inte heller vad det är för folk, det kanske är folk som blivit tvingade att vara med i Baaht-regimens millitär förr i tiden, detta skulle enligt mig vara en förmildrande omständighet då de inte behöver vara baahtsympasitörer i detta fall.
Maken till smygrasism i borgarnas kommentarer har jag då inte sett till. För tänk, det handlar ju om att införa demokrati åt de dumma araberna som inte förstått det själva! Den vite mannens börda stinker lång väg.
(Att någon "demokrati" inte är införd ens med amerikanska mått mätt, tänker man inte på. Inte heller att det militanta motståndet har upp till 200.000 aktiva.)
Är väl ingen smygrasism? De flesta stora händelser behöver nån form av katalysator. Tvivlar inte en sekund på att exakt samma skulle stämma på alla europeiska länder om vi inte redan levat i nån form av demokrati.
Det är lite som med "trasiga bankomat"-fenomenet, eg att om det finns två bankomater o endast den ena har nån form av kö kommer nästan alla som ska ta ut pengar att ställa sig vid den bankomat som redan har kö. Detta fortsätter tills nån modig själ ställer sig vid den andra bankomaten utan kö och tar ut pengar, då hoppar en massa direkt över.
Som sagt; en katalysator behövs även för de mest triviala saker, detta stämmer således också på något så avancerat som en start på en demokrati. Sen att det i detta fall är ett högst olyckligt sätt det hela har kommit igång på är oturligt, men man måste se på den ljusa sidan ibland.
Skicka en kommentar