”alla de frivilliga relationer där människor behandlar varandra subjektivt och olika, baserat på känslo- eller intresseband som inte kan köpas för pengar eller frammanas genom lagar. Man förväntas till exempel, i normaltillståndet, älska sin egen fru mer än andras”.Man kan förstås notera att subjektet här är tydligt könsbestämt och att det förblir oklart hur det går till när saker ”förväntas”.
Mer centralt är den absurda – och i förlängningen djupt reaktionära – synen på förändring kontra status quo. I den idergardska världen är familje- och kärleksrelationer alltid ”frivilliga” och oföränderliga, liksom av naturen givna. Att påståendet är helt ohistoriskt och kontrafaktiskt är lätt att se. Men enligt Idergard ska en ”sann liberal” förvänta sig att det som är, det måste förbli.
En ”sann liberal” kan enligt Idergard
”inte stödja politiska åtgärder för att ändra på hemarbetets fördelning i hushållen, eftersom det betyder att staten klampar in i vad som är civilsamhällets uppgift”.En ”sann liberal” skulle alltså varit mot utbyggda daghem, offentlig äldreomsorg, barnbidrag – idel politiska åtgärder, mycket medvetet framdrivna bland annat för att ändra på hemarbetets fördelning i hushållen och förändring av maktrelationer i det ”frivilliga” samlivet. Och jag gissar att skrivningen är riktad mot förslaget på ändring av reglerna för betald föräldraledighet – just här ska då en ”sann liberal” frångå sin krampaktiga individualism och önska en föräldrapenning som utbetalas till familjen.
En ”sann liberal” vill
”inte använda statens makt till att pådyvla civilsamhälle eller marknad normer som inte frivilligt uppstår där”.Om det bland äckelgubbarna i bolagsstyrelser, eller grabbarna grus i bastun inte ”frivilligt uppstår” en vilja till jämställdhet mellan män och kvinnor – då kan en ”sann liberal” alltså på sin höjd beklaga detta, men ädelt konstatera att så är det, och så måste det, med nödvändighet, förbli.
Vi kan alltså konstatera två viktiga saker om en ”sann liberal” anno 2005. Dels vill och/eller kan hon inte förstå vad som försiggår i samhället. Dels är hon numera stockreaktionär. Snacka om hårdnande politiska motsättningar.
10 kommentarer:
En allmän reflektion över debatterna Vänstern - Liberalerna.
Minns en debatt i Uppsala inför nåt gammalt val. Kan ha varit 1998. Det var liberaler mot ung vänster (representerat av Aron Etzler?). Det kändes som om de var ruskigt samspelta. De hade debatterat förr och det fanns en väldig energi i debatten. Det var en kul grej helt enkelt.
Jag undrar, hur gjorde vänsterfolk och liberaler innan bloggar och samtalsforum på nätet fanns. Hur kunde de bli så samspelta och inkörda på varandras argument.
Själv är jag ju en trist gråsosse, som inte blir inbjuden på dedär debatterna.... Lite trist, men jag unnar er allt gott!
Trevligt att du engagerar dig för liberalismen. Jag tror dock inte att du behöver vara så oroad.
Enligt Idergaard tycks varken Birgitta Ohlsson, libertarianen Carolin Dahlman eller för den delen Johan Norberg några liberaler. Jag tror inte att du behöver oroa dig för att den liberala utvecklingen skulle närma sig Idergaards syn.
Du är lika mycket maktmänniska som äckelgubbarna Esbati, så du är nog också en äckelgubbe.
Alltid denna intellektuella skärpa bakom högermänniskornas kommentarer. Man blir ju nästan perplex av avund!
Siste kommentaren (av anonym) är ett utmärkt exempel på (dennes) behov av att använda grupptillhörighet i debatten, och att tilldela grupperna egenskaper, för att sedan debattera dessa ...
Ja vad säger man ... :-)
(Jag kan notera att många på vänsterkanten, många individer alltså, gärna vill resonera i 'grupper')
Hmm... Om det känns bättre att få höra att just du verkar unikt korkad, så fine...
Lite svårt att veta vem Ali syftar på. Men invektiv är en annan typ av återkommande 'argument' från (en hel del individer på) vänsterkanten.
Ett alternativ är ju att debattera sakfrågorna ... men det kräver ju iaf någon slags insats. Och kan ju sluta lite hur som helst.
Uppenbarligen är det en insats du inte är beredd att göra, eller hur, individen Jonas N?
Tja, anonym, jag vet inte om jag är speciellt intresserad av att göra en stor insats för att förklara sammanhang för dig. Men om du klarar av att läsa innatill så har du ju iaf en stor möjlighet att ta del av insatser jag har gjort i sakfrågor i en hel del sammanhang. (Fast inte just i denna sträng)
Det är en annan trevlig egenskap med att några anstränger sig lite extra. Insatsen kommer långt fler till godo, även dem som inte brydde sig speciellt eller förstod vad det handlade om från början.
It's a win-win situation
Jag tycker det är uppfriskande att precis när man har publicerat en blogg om vänsterns debattteknik så snubblar man över ett utmärkt exempel på det. :)
Skicka en kommentar