Vårddebatt i fablernas värld

Jag fick ett litet flygblad från folkpartiet i morse. Det är en kölapp på framsidan, och så står det ”Välkommen till vården i Stockholms län”. Sen får man läsa lite om problemen i vården. Bland annat: ”Trots att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har chockhöjt [!] skatten med nästan 2 kronor och höjt patientavgifterna så har vården stora brister”. Det påstås också att ”den nya stopplagen hotar vårdens utveckling”. Bland lösningsförslagen kan vi läsa att det inte ska finnas någon stopplag, att ”personligen måste ha möjlighet att välja arbetsgivare” och att man ska låta ”vården bli en tillväxtbransch där alla får valuta för sina skattepengar”.

Flera saker är mycket lustiga här. Anledningen till att skatten ”chockhöjts” är till exempel att den borgerliga majoriteten ”chockförstörde” landstingets ekonomi på bara fyra år. Men ännu viktigare är att titta på vad som faktiskt är sant när det gäller den av borgerligheten utskällda svenska vården. Sveriges kommuner och landsting presenterade bara häromdagen en rapport som fler borde ta del av. Här finns flera olika internationella rapporter redovisade, som alla ger svensk vård toppbetyg i komparativa studier. Övergripande kan man säga att Sverige hanterar de största behoven (beroende på den höga andelen äldre) och gör det med måttliga till låga kostnader, och med mycket goda resultatet och hög tillgänglighet.

Effektivast slås den omhuldade myten om den privata vårdens effektivitet sönder och samman. Tydligast blir det om man jämför med USA. USA har de högsta vårdkostnaderna, men också bland de allra sämsta hälsoresultaten. Sverige uppnår med sitt offentliga system mycket goda hälsoresultat (första- eller andraplats) men till medelhöga kostnader, alltså med mycket god effektivitet. Det är inte särskilt konstigt. Själva poängen med ett privat system är att en stor del av befolkningen ställs utanför en hel del av vården. Det går inte åt mindre samhällsresurser till vård, men vissa får nästan inte konsumera någon vård alls.

Jag har inte tekniska möjligheter/kunskaper att klippa in diagram från studien, men det är bara att klicka och kolla (se t.ex. särskilt sidorna 6, 8, 12, 13). Det är för övrigt resultat som endast återbekräftar tidigare kända förhållanden. Med detta inte alls sagt att svensk sjukvård är perfekt. Mycket långt därifrån. Köerna är för långa och personaltätheten för låg. Det är ett direkt resultat av nittiotalets nedskärningar och senare tiders politiska oförmåga att öka resurserna till offentlig sektor. Men det är förstås knappast vad de flygbladsutdelande folkpartisterna vill göra. Precis tvärtom.

Förutom att detta är intressanta förhållanden i sak understryker de än en gång hur den politiska debatten alltmer förs idag. Det liknar den nya tidens krigsrapportering. Först några myter och lögner som valsar runt som sanningar ett tag och därmed skapar de flesta människors bild av verkligheten. Sedan möjligen en saklig undersökning av dessa påståenden som visserligen visar den raka motsatsen, men som publiceras som notiser eller presenteras med en småbitter artikel på någon kultursida. Den bild som dröjer sig kvar och som definierar debatten bestäms alltså inte av sakförhållandena, utan av vem som har möjlighet att sätta dagordningen för debatten. Det har borgarna. Verkligheten är ointressant, presstwisten är allt.

På det där flygbladet från folkpartiet kan man förresten se en knapp med ordet ”Förändring”. Det kan vi nog vara överens om, att det kommer bli förändring om borgarna får makten efter nästa val. Skulle vi till exempel få det ungefär som i USA, så skulle både hälsonivåerna och kostnaderna för sjukvården behöva förändras ordentligt. Jippi till den förändringen!