Sverige är inte längre alliansfritt. Värnplikten är urholkad och på väg att avskaffas (och miljöpartiet fattar som vanligt ingenting, när det kommer till viktigare frågor). Det skisseras stolt om scenarier där svenska insatstrupper paraderar omkring i Afrika. Kanske flyger omkring med Jas-plan ”som en styrkedemonstration”. De som är operativt ansvariga är helt på det klara med vad de gör, och vågar numera vara mycket mer öppna med det. Generalmajor Michael Moore (jodå) kallar förändringen ”den största i Försvarsmaktens historia på 500 år”. All framtidsplanering sker med utgångspunkten att det mesta svenska soldater gör, ska de göra kopplat till EU och Nato, i länder anvisade av dessa organisationer. ÖB säger öppet att han ”fått vetat vid ett upprepat antal tillfällen att finansieringen av snabbinsatsstyrkan kommer att genomföras med särskilda regeringsbeslut”. Att utvecklingen kräver djupgående förändringar av lagar och bestämmelser är tydligt: ”Ingen ska tro att man ska kunna köra det här nya insatsförsvaret med de gamla kalla kriget-bestämmelserna” (läs: respekt för territoriell integritet; alliansfrihet; svenskt värnande om freden; ett försvar som är tänkt att agera i svenska intressen, inte amerikanska). Och i den konstitution som vårt etablissemang, inklusive socialdemokraterna, entusiastiskt vill att vi ska ansluta oss till utan folkomröstning, står det alldeles klart och tydligt att EU gradvis ska utforma en gemensam försvarspolitik och i förlängningen – uttryckligen – ett gemensamt försvar.
Vad säger då vår försvarsminister? Jo hon, ”anser inte att det råder några tvivel om Sveriges alliansfrihet”. Det hela handlar bara om ”internationell krishantering tillsammans” så att vi får ”gemensamma erfarenheter”. Kanske blir det så att vi ”får förtroende för varandra”. Och någon risk för yrkesarmé är det inte heller. Nejdå. Allt är bara som förr. ÖB är en bara en fri debattör som säkert blivit missförstådd. Alla tycker egentligen samma sak om allting. Cirkulera. Här finns inget att se. Always look on the bright side of life. Everybody: Always...
(Se artikel i DN, och tidigare inlägg)
måndag, april 18, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Jo visst. Sverige har lämnat den tredje väg jag tyckte var rätt vettig i all sin ofullkomlighet. Nu kör vi på, på "den enda vägen".
Jag tror inte vi behöver göra det. Men vad är alternativet, som du ser det, vad gäller försvaret?
Real försvarspolitik är ju en intrikat sak.
"Läs: respekt för territoriell integritet; alliansfrihet; svenskt värnande om freden; ett försvar som är tänkt att agera i svenska intressen, inte amerikanska".
Intressant hur det alltid lyckas komma in konspirationsteorier om att allt som gors som Esbati inte gillar egentligen ar for att "slicka baken pa det imperialistiska USA". :)
Personligen tror jag Sveriges obefintliga forsvarspolitik och avsteg fran alliansfrihet har avsevart mindre ideologiska orsaker: lattja och ointresse.
Sverige har inte varit i krig pa lange och har inte direkt varit under direkt hot sedan andra varldskriget, sa hot mot freden eller Sveriges territorium kanns avlagset.
Pengarna kan anvandas till andra "pet projects" istallet: kommissioner, utredningar, myndigheter och initiativ som syns mer for allmanhaten (och potentiella roster i nasta val) an att Lasse, 19 ar inte fick gora lumpen.
Bra artikel Ali. Det är så sjukt att allt det här händer utan någon som helst debatt. Jag blev lite förvånad (och smått äcklad) när jag i matsalen på Livgardet fick se soldater med EU-flaggan fastsydd på ärmen. Det var en styrka på 70 soldater som ska till/är i Bosnien under EU:s ledning.
Sverige har som bekant (eller snarare inte bekant för de allra flesta) under flera år utfört och utför NATO-ledda missioner runt om i Världen (fr.a. på Balkan), men hittills har det varit den svenska flaggan som varit standard.
Precis som du skriver kan man inte längre prata om ett bevarande av svensk neutralitet. Nu handlare det om att återinföra svensk neutralitet. Och utvecklingen går som sagt åt det rakt motsatta hållet, med en debatt som stilla lyser med sin frånvaro.
Johanna.
Det är ju fullt möjligt att ta ställng för neutralitet.
Johanna,
I det här fallet är ju ställningstagandet för neutralitet ett ganska tydligt ställningstagande, riktat mot inordnande under imperialistiska militärblock.
I övrigt måste jag bara påpeka, som kompelement till Alis i övrigt strålande analys, att även Vänsterpartiet i det här fallet lyckas missa att fatta vad det är frågan om. T.ex. kan man läsa i partiets motion om försvarsbudgeten från 2004 (eller om det var 2003) att de i huvudsak stödjer utvecklingen inom försvarspolitiken. Tyvärr, men så är den bittra verkligheten. Det finns verkligen ingent opposition i den här frågan.
For att citera Niklas Beijar (som citerat ngn annan) ifran Alicios blogg:
Neutral
Rättigheter i tusental
Blott ej den rätt
Att predika moral
Johanna,
Men skärp dig. En lögn blir inte sann för att den upprepas. Att ta ställning för neutralitet och alliansfrihet är inte ett icke-ställningstagande, utan ett väldigt konkret och fast ställningstagande. Som jag skrev ovan, riktat mot imperialismen och dess militära anspråk.
Johanna,
Nu upprepar du samma skitsnack, igen. Ställningstagandet för "neutralitet" är inte ett ställningstagande för att "inte ta ställning". Som jag ser det fanns det t.ex. ingen motsättning mellan Olof Palmes ställningstagande för neutralitet och alliansfrihet, och hans väldigt tydliga ställningstagande mot USA:s krigspolitik. På samma sätt som att det idag inte finns någon motsättning mellan neutralitet och motstånd mot USA:s krigspolitik i Mellanöstern och andra delar av världen.
Det är ju snarare så att ställningstagandet för neutralitet tvingar fram ställningstaganden. Om man istället, som du antar jag, förespråkar medlemskap i Nato och EU:s militära projekt, så innebär ju det inrättning i ledet och därmed slipper man ta ställning själv.
det är faktiskt väldigt intressant det johanna säger, då denna fråga, precis som anders påpekar har väldigt mycket med ställningstagande att göra.
när man ingår i en militär allians har man sedan ingen möjlighet att ta ställning. kräver en kraftigare medlem i alliansen medverkan från övriga medlemar ingår det just i paktens grundavtal att man ställer upp. oavsett vad man som enskilt land tycker.
när nu försvaret allt mer börjar inrikta sig på att driva en NATO-enhetlig proffsmilitär borde det på allvar debatteras för att helt skilja den från staten, både ekonomiskt och associationsmässigt. det är förstås skrämmande med en statsfrånskild proffsmilitär, men så ser utvecklingen ut när svenska soldater köps upp som "säkerhetsvakter" av amerikansk militär för att sänka antalet fallna amerikanska soldater i irak. legionärssoldater helt helt enkelt.
när det ser ut så bör man använda alla de skattepengar som går till militären till något annat som är vettigt istället. de som vill fortsätta kan placeras i andra regioner i världen där krig är ett prioriterat medel för fred.
Sa hur var det med Sveriges stallningstagande om neutralitet under andravarldskriget?
Var det ocksa "/.../ ett ganska tydligt ställningstagande, riktat mot inordnande under imperialistiska militärblock."?
Undra da varfor vi inte slar oss for brostet lite oftare over varat historiska mod att ta en neutral stallning mot nazismen!
Pontus,
Har jag - eller någon annan här inne för den delen - förespråkat den svenska sk. neutralitetspolitiken, som den sett ut i praktiken? Nej, så är inte fallet. Under andra världskriget var det knappast en neutralitetspolitik som fördes, utan en eftergiftspolitik. Därefter har det konsekvent förts en politik med utgångspunkt i vår vänskap med västmakterna, egentligen från Stalingrad fram till idag.
Johanna,
Jaså, på vilket sätt? Du antyder att vi som förespråkar en försvars- och säkerhetspolitik som bygger på alliansfrihet och neutralitet förespråkar icke-ställningstagande - om jag tolkar dig fel får du gärna förklara hur du menar - och jag hävdar att så inte är fallet. Att det snarare är förespråkande av en inrättning i det imperialistiska ledet som är, om något.
HA HA, General major Michael Moore?!
Skicka en kommentar