Fast bäst är det väl ändå när socialdemokrati.se förekommer under rubriken regimkritik (!). Denna blog har institutionaliserat negativt slaskkampanjande i en för svenska förhållanden ny form. Det går helt enkelt ut på att samla allt möjligt negativt som skrivs och sägs om socialdemokraterna (och det är – som lätt kan konstateras – rätt mycket), gärna från början ryckt ur sammanhanget. Bland annat får vi här reda på vad Laila Freivalds sa till några journalister för fem år sedan, att Björn Rosengren talat nedsättande om socialdemokrater i Norrbotten, att Anitra Steen gillar stora kor, samt att Paul Ronge tyckte att Göran Presson var patetisk när han var med hos Kristian Luuk.
”Modern nyhetsbevakning är tyvärr stressad, och förmår sällan ge en samlad bild av viktiga samhällsfenomen. …Vår skildring skall vara mer rättvis än partiernas partsinlagor, och mer fullständig än övriga medias”skriver upphovsmännen till socialdemokrati.se
DN-artikeln säger ändå implicit något viktigt. Den anonyme Norton Tierra på Spectator säger till exempel nöjt: ”Massor av folk surfar in till oss från de stora medieföretagen. Det kan vi se i våra loggar”. Det är med all säkerhet sant. Blog-världen domineras av unga män med åsikter som ligger mycket, mycket långt åt höger. Det uppstår en klassisk homosocial gemenskap med inbördes beundran och ömsesidigt upphaussande och virtuellt pungkliande. Värdegemenskapen – baserad på konkret delade livsvillkor och på att man helt enkelt umgås – utsträcker sig redan nu in i opinionsbildande, dagordningssättande fora. Mer kan det säkert bli. Dagordningen för vad som diskuteras, hur det diskuteras och vad som anses vara en nyhet blir därmed ännu snävare än idag.
Naturligtvis är det en viss kompensation om fler med vänsteråsikter ger sig in i bloggandet. Men de strukturella faktorerna är viktigare. Därmed är arenorna bredare: den organiserade kampen om debattutrymmet; en mediapolitik för vänstern, som både bygger på åtgärder för att minska ägandekoncentrationen och samla resurser för egna mediakanaler; ett återtagande av den kollektiva opinionsbildningen, med bas i arbetarrörelsen och dess organisationer.
---------------------
PS. Jag hittade följande om mig själv i en kommentarruta på Spectator. Tyckte det var viss humor över det: "Take for example Ali Esbati, well of course he is an extremist that renounce the will of the Iraqi people and praise terrorists who murder civilians on a daily basis. But he is the former head of a political youth organization, that of course embrace Stalinism, but still the youth organization of one of the parties of the Swedish Riksdag. Therefore he must be considered one of the leading figures of the left in Sweden, and also a rather sane and normal individual".
13 kommentarer:
Ironiskt eller ej. Måste vara skönt att anses vara frisk och vettig.
Beleive me. It was ironic :)
är du så desperat att du måste försöka rättfärdiga ditt korståg genom att nämna det i alla sammanhang - speciellt där det inte hör hemma, jinge? var det inte du som ville ha ett slut på fadäsen? varför drygar du vidare?
Snöfallet, han trånar efter uppmärksamhet.
Det är patetiskt.
hahaha ja, det är ju just därför jag använder alias och inte har nån blogg själv. you got me!
/El Patetico himself
Jag har skrivit det nyligen:
Om man utgår från sig själv som centrum för rim och reson, sans och vettighet, får ju världen en lätt bisarr tvist om man samtidigt anser att man sitter på den korrekta helhetslösningen för alla andra, bara dessa skulle foga sig i den grandiosa planen. Man kan mycket väl komma fram till att resten av världen (stora delar av den) består av folk
" ... som ligger mycket, mycket långt åt höger"
och som propagerar för
"... ägnar sig åt att propagera för kolonialism och människofientlig nyliberalism."
Det sista omdömet om Spectator och spec. Erixon. För att det skall komma i närheten av måste man nog inte bara ha inställningen att den man sitter inne med den 'grandiosa planen' utan dessutom att den kan implementeras från en soffa eller ett möte eller tangentbord i Sverige, och då givetvis av dem som befinner sig i centrum av rim och reson, sans och vettighet.
Nu är det ju inte riktigt så. Vänsterns hållning utgör inte rim och reson, sans och vettighet, tävrtom! Det har visat sig i alla instanser där deras idéer har testats. De problem man påstod sig vilja/kunna lösa har åtgärdats (mest kosmetiskt) under ett kort tag, och gigantiska nya problem har efterhand uppstått. Vänstern måste därför ständigt hitta nya saker att 'kämpa' för och konflikter/problem att åtgärda.
Det senaste stora tillskottet är 'könsmaktsordningen', men även i detta inlägg kommer den senaste (innehållslösa) fiendebesvärjelsen fram: Det är 'strukturerna', dessa osynliga (men allorstädes närvarande) maktens verktyg och ständiga ursäkt att gömma sig bakom, och dessa strukturer som aldrig någon enskild kan hållas tills svars för. Dessa är nu den nya 'motståndaren'.
Det roliga i sammanhanget är att just detta är vad vänstern själv eftersträvar (alltså sin egen goda version av den grandiosa planen, inte det faktiskta utfallet av att försöka genomföra utopin):
Vänstern önskar sig ett slags gosigt helhetssamhälle där det allra mesta är planerat på ett bra sätt som bestämts av 'folket' och 'demokratiskt', där alla konflikter har slutat att finnas, där inga längre måste göra jobbiga avväganden, välja bland olika alternativ med olika för- och nackdelar, och där givetvis alla problem av social natur är avskaffade iom att hela samhället är 'gosigt'.
Det är också ett samhälle där ingen längre har något ansvar, dvs kan ställas till svars, för att det skulle ju inte behövas. Och varje framställan om något, vad som helst, skulle hanteras i enlighet med 'planen', inte individuellt eller av någon som har ansvar. Den 'grandiosa planen' skulle vara den starkaste och med kraftfulla 'struktur' som alla människors liv skulle underordnas, men som aldrig skulle vara riktigt greppbar eller faktiskt formulerbar eller förutsägbar.
(Detta som en parantes till vänsterns nyfunna 'strukturer')
Angående socialdemokrati.se. Jag har kollat där en gång och delar nog Ali's syn att det är lite pubertalt dyngflängande över det hela, dock inte helt utan poänger. Men halsbrytartricket kommer sen: Detta skall klumpas ihop med alla som skriver (utifrån borgerliga idéer) och med medieföretagen till en 'pungkliarklubb av unga män, varefter det får namnet 'struktur' och problematiseras i Ali's värld.
(Man undrar om Ali har surfat in på socialist.nu eller s-info.se någon gång för att kolla nivån i det egna kliar-gänget :-)
Jag skall säga två saker till:
Liberala idéer är mycket mer humana och även framgångsrika än deras motsatser (där kanske Ali inte håller med, men han håller säkert med om följande:), men alla som framför dem i olika sammanhang är inte lika kloka eller glasklara över sammanhangen, slagkraftiga i sin argumentation, elokventa när de framför dem, eller ens klara över sin motivation, dessutom kommer säkert en del 'bös' höja rösten bara för att de gillar det, eller för att de är emot den rådande ordningen osv.
Men detta har inget alls att göra med de liberala idéernas bärkraftighet. De blir på inget sätt sämre iom socialdemokrati.se eller för att tex Gunnar Hökmark ser ut och låter som en tönt. Man skulle kunna beklaga det, men det hjälper inte.
Om man tar bort 'pungkliargängets' existens (tvivelaktig f.ö) ur posten, vad återstår då? Oviljan över att folk framför sina åsikter, sina argument, sina tankar, sin frustration över 'strukturerna' idag.
Lustigt att vänstern ser det som ett problem i sig.
Snöfallet, jag menade honom, inte du...
Jag kan inte riktigt förstå vem det är som vill införa censur. Är det något förståndig liberal som vill förklara för mig?
Det var inte alls så träffsäkert formulerat även om Ali har rätt. Det går nämligen att uttrycka snabbare och lättare.
'Dn skriver om bloggar. Bloggare tycker oftast inte som mig. Dessutom är deras gemensamma bakgrund en struktur'
Underförstått är detta dåligt. Koncisa hälsningar.
/B
Hm.. läste den artikeln också och man undrar ju lite hur man gör för att ens blogg ska bli både kritisk mot makten och ickemakten och opinionsbildare... man blir lätt lite galen feminist när man såg den artikeln och hittade inte en kvinna... dumma dn. kanske har nån nåt tips på hur man ska göra???
Det ar roligt att se hur ordet 'struktur' har blivit ett vardeord. Att saga att 'det ligger en struktur bakom' ar mer eller mindre som att saga att ondskan och hela helvetet ligger bakom det hela.
Ali brukar ju alltid prata om att nationalekonomin bygger pa osynliga andevasen och mysticism (i.e 'osynliga handen'). Jag tycker inte det har med strukturer kanns mer konkret. Ali, bygger ocksa feminismen pa osynliga andevasen och mysticism? I storre utstrackning tycker jag.
till den anonyme
då ber jag förläget om ursäkt. =)
Intressant att Ali, som fortfarande länkar till jinge och krigskrönikan, har mage att kritisera ett värdefullt, gladlynt och framförallt faktabaserat projekt som socialdemokrati.se.
Varför är vissa tondöva när det kommer till hyckleri?
Skicka en kommentar