"Förtroende" och mediedebatt

Förtroendet för regeringen är mycket lågt, rapporterar skop. Det har sjunkit stadigt sedan förra året.

Det finns inga specifika reala misslyckanden som drivit fram kantringen. De ekonomiska nyckeltalen är goda och har förbättrats. Oppositionen har inte presenterat enskilda förslag som varit exceptionellt populära. Regeringen har inte försökt sig på förändringar som blivit impopulära. Istället är det just det som ”Alliansen” riktat in sig på, som har hänt. Det är regeringens ”image” som varit under angrepp. Dagordningssättarna i media har skött sitt jobb mycket väl och sedan har en lämmeljournalistik av i Sverige sällan skådat slag dragit vidare.

När Marita Ulvskog senast kommenterade de dåliga opinionssiffrorna för s pekade hon naturligtvis på den skandaljournalistik som varit legio den senaste tiden. Då blev hon utsatt för ytterligare angrepp, och fick inte ens stöd internt. Nu säger hon att det ”för väljarna handlar mycket om arbetslösheten och en oro för att det inte vänder”.

Detta är i och för sig troligen inte alls sant. Sedan den massarbetslöshet som borgarna lyckades skaffa fram 1991-1994 togs ned till något lägre nivåer, har en arbetslöshet på 4-5% blivit betraktad som helt normal. Det är ett av de stora bestående effekterna av systemskiftesåren, högersvängen och EU-anpassningen, att politiken för full sysselsättning övergetts. Och vi kan nog tyvärr inte förvänta oss att den nuvarande s-regeringen plötsligt ska gå i klinch med EU-normer och rådande ekonomisk ideologi. Men för all del, det är bra att man talar om jobben. Arbetslösheten behöver verkligen angripas, och det är en poäng att man faktiskt ser att människor är arbetslösa i ett läge när ekonomin går bra, exporten är högre än någonsin och hushållen betraktade i klump har upplevt de högsta 5-åriga reallöneökningarna sedan 1960-talet.

Ändå lämnar Ulvskogs svar om ”jobben” en lite fadd eftersmak. Det allra främsta hindret för en demokratisk debatt om politikens sakfrågor och motsättningar är idag den totala högerdominansen i opinionsbildande media och den amerikaniserade politiska flockjournalistik som tar vid när dagordningen väl är satt. Just den debatten visar sig förstås vara närmast omöjlig att föra i media. En rundgång där medborgarna och det demokratiska samtalet står som förlorare. Det blir nästan komiskt när samma mediarepresentanter som drivit hetsjournalistik mot socialdemokratin frågar Ulvskog: ”Har det inte kommit lite väl många dåliga signaler för socialdemokraterna på kort tid?”