Debatten; några synpunkter

Det var en debatt som började bra men blev lite tjatig och enkelspårig. Vem vann? Oavgjort, kanske med visst övertag för Reinfeldt, säger Sifo. Men det är att läsa siffrorna platt. Utgångsläget i samhällsdebatten har varit sådant att oavsett vad Reinfeldt & co. rört vid har det presenteras som nydanande (!) och lyckat, medan varje rörelse från socialdemokraterna har stämplats som skandalöst, meningslöst eller maktfullkomligt. Därför är det verkligen ett överraskande bra, snudd på imponerande, resultat för Göran Persson.

Tittar man närmare ser man dessutom något helt avgörande, som kommit bort i sifferanalyserna. Av dem som svarat att de sett hela eller delar av debatten fördelar sig svaren på vilket parti man skulle ha röstat på om det var val idag så här: Borgerliga blocket 154; s+v+mp 113; inget parti 76. (Vägt bastal 161, 104 resp. 73). Det indikerar att en helt annan tolkning är rimligare – att Persson vann debatten på poäng. Intressant är att Persson gick hem hos LO-medlemmar. Det blir avgörande att få ett politiskt klimat där arbetarväljarna uppfattar det som viktigt att rösta och inte vänder sig bort från hela valdebatten.

Debattmässigt är Göran Persson oerhört skicklig, men Reinfeldt är en värdig motståndare. Persson måste nog börja släppa några av sina käpphästar. OK att man vill berätta om hur det var 1991, men man kan inte göra det tre-fyra gånger i en entimmesdebatt. Och Reinfeldt kommer nog att vara ännu skickligare på att spela på sina egna kort nästa gång – det innehållslösa upprepandet av ord som ”förnyelse”, ”bidragsfusk” och ”trött socialdemokrati”.

Politiskt var det intressantaste ändå att Reinfeldt inte sa någonting om det som är kärnpunkten i hela borgerlighetens politik: tanken att det skapas fler jobb och mer välfärd om arbetslösa och sjukskrivna får mindre pengar. Persson var väl kanske inte heller någon hejare på att säga de mest politiskt substantiella sakerna, men det framgick ändå mycket tydligt att klyftan är innehållslig. Jag blev överraskad av att Persson var så tydlig med att han inte vill ha mer betygshets i skolan. Den viktigaste politiska insikt som förmedlades är att moderaternas A-kasseförslag framför allt handlar om att sänka lönerna på arbetsmarknaden. Det var bra att det nämndes, och det är viktigt att den argumentationen fortsätter fram till valrörelsen.

När frågor ställdes om kvinnoförtryck och feminism var både uppenbart obekväma, även om Persson i sak gav bättre svar än Reinfeldts genuint insiktslösa högersnömos. Men detta är en allvarlig frågeställning både innehållsligt och valtaktiskt. Tydliga socialdemokratiska feminister kommer att behövas i valdebatten, på högsta nivå, inte bara som insläng i specifika debatter.

För övrigt vill jag meddela att jag tyckte Lars Adaktusson skötte sig utmärkt, mina farhågor till trots (även om det kanske mest beror på att han sa väldigt lite och verkade tagen av stundens allvar). Noterar också att morgonnyheterna fortfarande hade svårt att komma ur sin förutbestämda dramaturgi. Analyserna av själva debatten – som gick åt lite olika håll – varvades med ett inslag där en gammal dam fick säga att Persson ”säger samma saker som alltid”, medan Reinfeldt verkar ”ung och fräsch”.

Men ändå. Socialdemokratin och vänstern vinner på att tala politik och på att debattera, konfronteras. Rätt skött är gårdagens debatt en bra utgångspunkt för att mödosamt börja vända opinionen.