I en liten notis rapporterar TT att antalet rymningar sjunkit drastiskt sedan förra året. Är det en uppgift som präglat svensk kriminalpolitisk debatt? Well, inte direkt. Minns ni förresten förra sommarens debatt om alla rymningar, när borgerlighet krävde ”hårdare tag”, mer förnedring i fängelserna samt Bodströms avgång? Medierna svämmades då över av artiklar om ”svängdörrar” och ”slapphet” på svenska fängelser. Det framstod som att de flesta fångar egentligen var på rymmen. Om någon hade velat kolla upp siffrorna hade man noterat följande resultat för antalet rymningar från slutna anstalter: 1993: 128, 1994: 112, 1995: 68, 1996: 44, 1997: 48, 1998: 36, 1999: 40, 2000: 41, 2001: 25, 2002: 44, 2003: 39 (Kriminalvårdsstyrelsen). Tre gånger fler rymningar 1993 som 2003. Åren 1993 och 1994 hade vi borgerlig regering. Justitieministern hette Gun Hellsvik och hade som främst punkt på programmet att skaffa oss högre straff. Att det ofelbart leder till mer och grövre kriminalitet var inte intressant. Sanningen om rymningarna och ”svängdörrarna” var tydligen inte heller det (fräscha upp minnet med några avvikande röster i sommarens vansinne här, och här). Media svalde allt med hull och hår. Lögnen blev sanning i det allmäna medvetandet.
En sorglig slutsats kan dras. Vi har färre rymlingar på gatorna. Men desto fler galningar i den kriminalpolitiska debatten.
lördag, maj 21, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
39 kommentarer:
Jag hamnar ofta i verbalt slagsmål med min mor om detta, eftersom hennes världsbild i hög grad präglas av massmedierna. Hon ger sig sällan, trots allt mitt rapande av statistik och mina vädjanden till hennes förnuft. Om hon UPPLEVER att det blivit värre, så måste det ju vara sant, enligt henne. Och det kanske också är en del av problemet, att sanningen idag anses vara subjektiv så till den milda grad att inte ens antalet rymningar kan betraktas som något faktum.
Varför börjar du inte med året 1992? Sen glömmer du att säga att det var borgarnas politik som faktiskt minskade antalet rymningar. Det tog tid innan man fick sin politik implementerad.
Rymningar 1992: 168
Rymningar 1995: 68
Herregud, om man tror sig kunna titta på den typen av statistik och dra den typen av slutsatser som Ali gör är man verklige snett ute. Antalet rymningar beror givetvis på mängder av faktorer. Hade du inte spikat din ekonometri Ali?
Högre straff leder för övrigt inte till ökad kriminalitet. Tvärtom. Trots mytbildningen i Sverige. Försök håll dig uppdaterad med forskningsfronten Ali.
Totalt antal avvikelser från anstalt
1983/84 599
1984/85 550
1985/86 516
1986/87 500
1988/89 647
1989/90 527
1990/91 533
1991/92 540
1993 540
1994 459
1995 329
1996 217
1997 217
1998 193
1999 158
2000 182
2001 145
2002 179
2003 278
2004 122
Som du ser så höll sig siffran på ca 500 i över 10 år och sen kom borgarna. Det tog ett tag innan deras politik implementerades ute på fängelserna.
Kanske finns det rentav samma orsakssamband att hitta på andra håll?
högre straff - mindre kriminalitet
högre skatt - mindre arbete
lägre straff - mer kriminalitet
lägre skatt - mer arbete
Eller har jag fel!?!?
Inget straff - Ingen kriminalitet!
"när borgerlighet krävde ”hårdare tag”, mer förnedring i fängelserna".
Ja, för brottslingar blir ju så hemskt förnedrade och oskyddade jämfört med sina offer i Sverige, eller hur?
T ex vittnen som får sina addresser offentliggjorda i protokoll och inte kan få skydd innan förövarna "gjort något" (lite sent va?).
"Justitieministern hette Gun Hellsvik och hade som främst punkt på programmet att skaffa oss högre straff. Att det ofelbart leder till mer och grövre kriminalitet var inte intressant."
Välunderbyggt och trovärdigt argument, jag köper alltid argument direkt om någon bara ser till att använda ordet "ofelbart" i meningen...
Hårdare tag:
Roligt att se skränhögern göra det ena självmålet efter det andra. Jonas N och Bobbo, framstår ju som riktigt nyanserade jämfört med "Hårdare tag" som först presenterar en siffra på antalet rymningar 1992 (168), för att därefter presentera en helt annan siffra (540). Hur ska du ha det egentligen? Vilken av dina siffror ska vi tro på, och varför ska vi överhuvudtaget ta en person som dig på allvar som inte verkar ha ordning på siffrorna?
Bortsett från siffrorna så verkar det som om "Hårdare tag" på allvar verkar hävda att den korta 3-årsperioden under borgerligt styre (1991-1994) är huvudförklaringen till att antalet rymningar har fortsatt att minska fram till 2004. DET kallar jag en extrem övertro till politiken, lite märkligt för att komma från någon med borgerliga sympatier!
Jag konstaterar att med sådana här ideologiska fiender kommer Ali att ha det lätt i framtiden, för så dåliga argument som förs fram på den här sajten från "Hårdare tag" och andra borgerliga debattörer är ju lätta att bemöta.
"Hårdare tag" verkar vara ännu ett av dessa höger-kräk som av någon anledning envisas med att dyka upp på Ali's sajt.
Hårdare tag! Jag tycker vi ska lära oss av muslimerna och införa sharialagar. Tjuvar mister handen. Och grövre kriminella mister huvudet.
Aktuellt (eller om det var Rapport) uppmärksammade faktiskt det här i ett reportage förra sommaren. Gun Hellsvik (passande namn, btw. "Pistol Helvetesvik") ställdes mot väggen och ja, hon blev rätt ställd själv. Vad övriga borgerliga sa har jag glömt. Men vad ska man säga egentligen när fakta talar sitt tydligaste språk?
Erik S
Hej!! Hurra. Jag Bobbo trivs i min nya roll som nyanserad. "Hårdare tag" skrev ju: "totalt antal avvikelser". Jag hade inga problems med att förstå?
Demokrat
En sann demokrat torde inte kalla sina meningsmotståndare höger-kräk?
:-)
Unknown, i mitt första inlägg refererar jag till rymningar från sluten anstalt, dvs samma siffra som Ali nämner. Därefter tar jag upp totala antalet avvikelser under en 20 års period. Uppgifter som är tagna från Kriminalvårdsverkets hemsida.
En stilla fundering. Jag lär väl tycka att det blir cirkulation på argumenten här hos Ali en vacker dag och då slipper ni mig... Men vad ska ni göra om alla sk skrän-höger-folk lägger ner? Diskutera Ali's förträfflighet? Hålla med varandra i största allmänhet?
"Men vad ska ni göra om alla sk skrän-höger-folk lägger ner? Diskutera Ali's förträfflighet? Hålla med varandra i största allmänhet?"
Om det inte fanns offensiva högermänniskor som engagerade sig i att kommentera denna blogg föreställer jag mig att det skulle utveckla sig mer av en diskussion kring strategiska perspektiv på de frågor Ali tar upp. Alltså en diskussion mer intern för vänstern. Troligtvis skulle det utkristallisera sig olika perspektiv och det skulle finnas konfliktlinjer kring dessa.
Nu åstadkommer istället dessa engagerade högermänniskor en spontan uppslutning kring Ali, nästan som en ryggmärgsreaktion om man är i varjefall lite vänster och läser vad som skrivs i dessa kommentarer.
Det var någon som skrev att bloggare som var kända redan innan de började blogga i regel inte upplåter plats för kommentarer på sin blogg, medan de som inte var kända innan i regel upplåter en sådan plats. Jag tror man kan säga att Ali var känd nog för att inte behöva använda sig av plats för kommentarer. Antagligen är själva anledningen till att han upplåter en sådan plats att han är ganska nöjd med den sammanhållande inverkan som högermänniskorna här har på vänsterläsare.
"Å andra sidan har ju ofta fredspriset betraktats som årets Norgehistoria, ett skämt."
Ja. "Ta Tillbaka Priset" postumt. Över en halv miljon människor har redan skrivit på!
Jag vill bara påpeka att kriminologisk forskning visar att hårdare straff INTE minskar brottslighet, speciellt påverkas inte brott som sker på impuls (tex de flesta våldsbrott). Det som däremot fungerar på all typ av brottslighet är om man ökar upptäcktsrisken.
Till Tobias Lindberg: En gammal myt. Men visst, det finns lite olika bud. Men, aktuell forskning kan lätt finnas som säger det som egentligen är självklart: höga straff och fängslande i allmänhet minskar kriminaliteten. Det är dock, som du säger framförallt vad gäller brott som rån, stölder och inbrott (och i mindre utsträckning mord).
Se t ex An Empirical Analysis of Imprisoning Drug Offenders; By Kuziemko, Ilyana; Levitt, Steven D.; Journal of Public Economics, August 2004, v. 88, iss. 9-10, pp. 2043-66
- för forskning som visar att bara det faktum att man håller fler kriminella fängslade minskar brottsligheten.
Brott styrs givetvis av ett flertal faktorer, men:
- Straffnivån (minskar brottslighet)
- Risken att åka fast (fler poliser minskar brottsligheten)
Jinge!
Du har helt rätt. Att öka upptäcksrisken har dock inget att göra med de tokigheter som principen med "Three strikes and you're out" och "Persistent Felony Offenders" att göra (den senare principen är dock inte lika tokig som "Three strikes" eftersom den medger att viss hänsyn tas till olika omständigheter medans "Three strikes" är absolut). En viss straffskärpning bör göras för brottslingar som hela tiden återfaller i brott och så fungerar det även i Sverige men det får inte bli så tokigt som "Three Stikes" som finns i ungefär hälften av staterna i, ja ni vet vilket land...
Mikael!
En gammal myt säger du? Jaha, vad intressant att du säger det... Varför skriver du inte till i stort sett alla Sveriges kriminologer och berättar det du vet så att de får reda på att de har fel?
Jag har faktiskt läst både kriminologi (40 p) och juridik (60 p)och är väl bevandrad i vad både svensk och utländsk kriminologisk forskning säger. Jag gissar inte bara eller upprepar vad jag själv råkat hitta i en bok som vem som helst skrivit. Självklart går det att hitta en och annan som motsäger vad den absoluta majoriteten vet trots att alla bevis säger att amjoriteten har rätt. Letar du tillräckligt noga kan du säkert än idag hitta någon som påstår att jorden egentligen är platt och att jorden är centrum i universum.
Debatten har handlat om det avskräckande (eller inte) med fängelse. De andra tre aspekterna då? Vedergällning, inkapacitering, rehabilitering? Fördelar/nackdelar med långa straff angående dessa faktorer?
Men Tobias, du kan knappast mena att strafflangden ar irrelevant nar det kommer till brottsfrekvensen. Om vi exvis inte hade nagra straff alls, hade inte brottsfrekvensen okat tror du? Om straffet var en dag i bollhavet pa IKEA, hade inte brottsfrekvensen okat? Var gar gransen?
Det ar mycket mojligt att brottsfrekvensen ar avtagande i brottslangden, men i avtagande grad och kanske vid tillrackligt hoga straff helt opaverkad. Da skulle man eventuellt kunna havda att Sverige ar pa den nivan idag och hogre straff inte forandrar nagot hos oss. Men som generellt pastaende ar jag mycket tveksam.
Tobias:
Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara intressant att du läst kriminologi. Fram tills för bara några år sedan hävdade varenda kriminolog att de hade förklaringen till varför brottsligheten sjönk så markant i flertalet stora amerikanska städer (som t ex New York). Idag vet vi att de flesta av deras förklaringar är som bäst...ganska värdelösa.
Det är väl som Pontus säger, det finns högst troligtvis någon form av avtagande avkastning i funktionen för hur brottsligheten påverkas av straffet. Att det har effekt är dock otvivelaktigt.
Andra saker som är viktiga är förstås att ha många och bra poliser & att hålla kriminella inspärrade är också en bra metod (se t ex pappret jag hänvisade till förra gången).
Jag vill helst inte ta den typen av auktoritetsargument som används frekvent av Ali och några till här, men Levitts forskning är intressant (och har du ett genuint intresse för krimonologi har du förstås läst det?). Dessutom är han troligen den just nu mest framstående samhällsforskaren i hela USA (men men...han kommer till fel slutsatser, så han är nog en mörkerman?).
Jinge skrev:
"En biltjuv som vet att det är tredje gången han åker dit kommer att vara fullständigt hänsynslös i sin kamp för att komma undan polisen."
Har du några belägg för detta? Låter som pseudovetenskap. Det är minst lika troligt att han helt enkelt låter bli att stjäla en bil för tredje gången, med vetskapen om att straffet då blir tyngre.
Lite kul tråd det här, och Erik S skriver positivt om mig, men behöver flänga lite 'skit' på andra. Synd.
Om man har färre grovt kriminella bakom lås och bom är det färre som försöker och färre som lyckas fly. Kan det vara så enkelt? Polisen får helt enkelt inte fast den uppväxanda skaran brottslingar?
Tobias, jag utgår från att du menar att brottslängden inte har någon vårdande effekt för de msom sitter inne, och heller inte så stor preventiv effekt för dem som ännu inte gör det och skall till att begå impulsbrott.
Det låter iofs ganska rimligt. Men impulsbrotten bland dem blir markerat färre under tiden de sitter inne. Det kan du väl kanppas förneka!?
Brännounktsartilen om Guiliani var intressant och ganska belysande. Det verkar iaf som om Guiliani var helt befriad från småskuret svenskt flum och käbbel som styrmetod. Istället var det enkla och ganska grundläggande insikter som behövdes, och därefter att man faktiskt gjorde jobbet och genomdrev detta, på en ganska låg nivå, men med konsekvens. Det visade sig att det betalade sig på sikt.
Nyckelorden är: Få jobbet gjort (dvs stävja småbrottsligheten helst redan innan den uppstår, stör alla brottslighet tididgt). Vad som inte behövs är ministrar som lägger huvet på sen och talar så att barnen förstår. Prat har aldrig åstadkommit speciellt mycket, kostat förvisso, lurat också, men inte handfasta resultat!
Vet du hur dumt din kommentar låter "Jinge"?!
Till Jonas N.
Nja, artikeln om Giuliani var inte helt uppdaterad. För det första, något som han gjorde bra var att han anställde väldigt många fler poliser (vilket är dokumenterat viktigt för att minska brottsligheten). När man justerar för detta försvinner det mesta av signifikans i "nolltolerans-policynt". För det andra började brottsligheten falla i New York 3-4 år innan Giuliani implementerade sina metoder.
Så nolltolerans kan man föstås gilla ändå, men att det skulle vara förklaringen till den extremt framgångsrika bekämpningen av brottsligheten i USA och New York är inte särskilt troligt.
Roe vs. Wade var otroligt mycket viktigare. Legalisering av aborter på 70-talet...
Mikael, menar du att det Olle Wästberg skrev var felaktigt? Jag har aldrig trott att detta var en fullstädning korrekt och uttömmande historiebeskrivning.
Sen förstår jag inte hur du kan justera policyn mot även småbrott med antalat poliser? Snarare verkar antalet ju vara en central del.
Men nyansera gärna min bild om du har mer information. Det låter lite långsökt att en abortlagstiftning 20 år tidigare gjorde att återväxten av brottslingar stryptes. Jag tror faktiskt att även brottslingar är människor som kan göra val, eller som dessförinnan kan göra valet att inte bli brottslig. Speciellt om det ena alternativet försvåras och det andra förenklas.
Pontus!
Självklart gör det skillnad på avskräckningen mellan att inte ha några straff alls eller att ha det som idag. Det jag menade var inte att strafftiden är helt inrelevant för avskräckningen, jag trodde detta var så självklart att jag kanske uttryckte mig slarvigt. Det jag menade var ungefär som du sa "att Sverige är på den nivan idag och högre straff inte förändrar något hos oss". Jag skrev "hårdare straff", med detta menade jag alltså hårdare straff än de vi har idag. Att öka strafflängden än mer från dagens längd ger inte större avskräckning, det enda som händer är att kostnaderna stiger. Skall man vara mer precis så ökar inte avskräckningen för traditionell brottslighet om man ökar straffen, vissa andra brottstyper har dock straffskärpning en viss effekt på och en av dessa är ekonomisk brottslighet "White Collar Crime".
Bobbo!
Ja, det jag har pratat om gäller främst avskräckning. Du nämnde korrekt att det finns ytterligare tre aspekter på straffet, nämligen vedergällning, inkapacitering och rehabilitering?
Vedergällning är en ofta förbisedd del av straffet, dock är den viktigare än många tror. Om man råkar ut för ett brott så vill man att gärningsmannen skall straffas för det han gjort, att han skall lida lite. Inte helt fint men väldigt mänskligt. Här tror jag inte straffökning gör så mycket i verkligheten, visst blir väl endel offer nöjda om brottslingen får sitta inne dubbelt så långe men i sakens natur ligger att offret nästan aldrig blir nöjd, många ser i sin sorg och frustration helst att gärningsmannen skall ruttna bort i fängelset. Dessa känslor är förståliga men är inget som samhället skall rätta sig efter.
Vad gäller inkapaciteringen så kan ju visserligen en brottsaktiv person som sitter inne inte begå brott. Individen som sitter inne är alltså hindrad medans denne sitter inne men på lång sikt tror forskarna att det inte gör någon skillnad. Precis då man inför en straffskärpning så syns en minskning i brottsstatistiken under några år, det blir en tillfällig effekt alltså, men när längre tid har gått och brottslingarna har kommit ut igen så hamnar antalet brott på samma nivå som innan. Så har i vart fall jag förstått detta med inkapaciteringseffekten.
Vad gäller rehabilitering så är det nog väldigt individuellt om det behövs lång tid eller inte. Detta är något som läkare/psykologer bäst avgör för varje fall. Lång rehabilitering behövs säkert ibland medans lång tid i fängelset kan försämra möjligheten att återanpassas till samhället. Även här i Sverige finns det dem som åkt in och ut på kåken så många gånger och levt ett så hårt liv att det är snudd på omöjligt att återanpassa dem, inte heller är det ett alternativ att slänga bort nycklen.
Visst minskar impulsbrotten under tiden brottutövaren sitter inne men är det en lösning på problemet?
Pelle 11 år snattade lösgodis i butiken. Föräldrarna underrättas vilka blir förbannade på affärsinnehavaren som hållit kvar deras barn i väntan på att de ska komma. (Olovligt frihetsberövande) I övrigt ingen åtgärd
Pelle 12 år snor en cykel. Polisen tar honom, samtal och en klapp på axeln. ”Nu gör du inte om det här lille vän” Socialtjänsten inkopplad, avskriver ärendet med motiveringen. ”Det var ju bara en cykel han tog”
Pelle 13 år dricker hembränt utanför nöjesparken. Polisen kommer. Pelle får hälla ut innehållet och därefter lämnar polisen honom med orden. ”Vi skriver upp dig nu och träffar vi på dig en gång till så kommer vi att ringa dina föräldrar och meddela socialtjänsten"
Pelle 14 år står åter utanför nöjesparken med en flaska hembränt. Pelle får hälla ut innehållet och skrivs på nytt upp i någon annan polis’ bok. Ingen annan åtgärd.
Pelle 14 stjäl en bil och krockar den. Polisen kommer och förhör hålls. Protokoll skickas till åklagaren vilken avskriver och skickar ärendet vidare till socialtjänsten. Killen är ju under 15 år. (Socialsekreteraren suckar, Hon har 65 andra ärenden på sitt bord) Pelle kallas till samtal 6 veckor efter händelsen. Ingen övrig åtgärd.
Pelle 15 år deltar i ett gängbråk på torget. Polisen griper Pelle som verkar aningen flummig. Urinprov visar positivt på amfetamin. Trots att det står i lagen att det är brottsligt att vara påverkad av narkotika händer det inget. Socialtjänsten igen.
Pelle snattar, begår småbrott och finns alltid där det händer men ”torskar” inte ”mer” än 3 gånger till. Allt slutar med samtal hos socialtjänsten.
Först när Pelle är myndig kommer han att få ta konsekvensen av sitt handlande. Han döms till 6 års fängelse för dråp. Han sitter 2/3 av tiden och kommer ut ur fängelset ännu mer kriminell än han tidigare varit och troligtvis har han knarkskulder att betala eftersom han har valt att inte sitta på behandlingsavdelning och slipper genom ett sådant beslut att lämna urinprov.
Jag menar inte att vi ska sätta barn i fängelse. Det jag menar är att vi måste lära dem att ta konsekvensen av sitt handlande.
Även om du har taskiga uppväxtförhållanden så måste du ta ansvar för ditt liv. Vi är alltid ansvariga för våra handlingar och ska ta konsekvensen av det vi gör. En klapp på axel och ”Nu gör du inte om det här lille vän” är ungefär detsamma som att spotta i motvind.
Anna, du har en god poäng i det där sista.
Men det finns också krafter i samhället som försöker att avveckla det personliga ansvaret, försöker 'sudda bort' tanken att utfallet för en människa beror av dennes handlingar, att varje handling, varje val har konsekvenser och att negativa val innebär negativa konsekvenser.
Dessa krafter försöker också förvanska samma samband över tiden: att först kommer ansträngningen och sedan belöningen, att många goda val över tiden ackumulerar till mycket bättre utfall än motsatsen. Dessa krafter vill göra alla dessa högst naturliga samband 'ogiltiga'. Det kan de förstås inte men de försöker iaf sabba utfallen. Att goda gärningar inte leder till goda utfall, och även att dåliga gärningar inte ackumulerar till sämre utfall.
Men det 'sabbandet' funkar förstås bara till en viss gräns. Det funkar också bättre på den 'nedrivande' sidan, där den förstör uppsidan, och den har svårare att bygga upp och täcka upp för alla dåliga val människor gör.
Någonstans har dessa krafter en grumlig tanke att dessa två skulle ta ut varandra, sas att det 'goda' man förskingrar på den ena sidan kan användas för att täcka upp det motsvarande 'dåliga' som behöver skylas över på den andra, men det är förstås nys. Ännu mer grumligt finns där tanken att om bara det goda exemplet raseras och det dåliga döljs, kommer drivkraften för de dåliga alternativen att minska, hur man nu kan nära en sådan förhoppning.
Men dessa krafter och dessa önskningar finns. Och lille Pelle kommer att komma i kläm för dessa såsmåning om (utöver alla som drabbats redan på vägen)
Anna T!
Du säger:
"Jag menar inte att vi ska sätta barn i fängelse. Det jag menar är att vi måste lära dem att ta konsekvensen av sitt handlande."
Jag tror faktiskt de flesta håller med om att alla skall ta konsekvenserna av sitt eget handlande, i viss utsträckning skall även barnen det, men det finns som bekant flera olika sätt att utforma detta på.
Hur tycker du att samhället bäst lär dem att ta konsekvenserna av sitt eget handlande till skillnad mot hur samhället gör idag?
(jag är dessutom lite tveksam om utvecklingskedjan du beskrev för Pelle verkligen är representativ för hur det brukar gå med barn som begår brott, självklart kan det gå på det sättet men jag är osäker på om det går så generellt)
Till Jonas N.
Ja, jag menar att tyvärr var O.Wästberg ute på djupt vatten med hans artikel. Det jag ville säga med antalet poliser är att när man justerar för detta får själva "nolltolerans"-policyn i sig en relativt insignifikant effekt. D v s det var anställandet av massa poliser som var "den viktiga reformen", inte huruvida man införde nolltolerans eller ej.
Abortlagstiftningen tenderar att ha väldigt stor betydelse. De individer som inte är önskade i samhället är också individer med mycket högre sannolikhet att bli kriminella (även om det givetivs är individuella skillnader, är genomsnittssannolikheten fördelad så). När abort legaliserades minskade det antalet "oönskade barn", vilket ungefär 15-20 år senare också innebar en drastisk minskning av brottsligheten. (det är den faktorn som "överlever" statistiska test bäst och fortfarande kommer ut som signifikant).
Läs t ex:
The Impact of Legalized Abortion on Crime." Quarterly Journal of Economics, v116, n2 (May 2001): 379-420. (with John Donohue)
Länk: http://www.nber.org/papers/w8004
Tack Mikael, du har säkert en poäng i sambanden du målar upp. Men en uppenbar invändning mot din 'skalning' är att:
Om 'minskand tollerans mot även småbrottslighet förutsätter en ökad polisiär närvaro och numerär', dvs om det senare är en del, tom en central del av satsningen, kan du ju inte särskilja skala resultatet mht det.
Jag tror faktiskt väldigt mycket av förklaringen ligger i ledarskap och motivation. Statisktik, staplar, %, och andra mätbara tal brukar vara underordnade det faktum om enskilda faktiskt vill och gör sitt jobb, eller snarare ser sig som en %-andel som någon politikers behöver i en stapel för att påvisa sin handlingskraft. Jag tror att Giuliani var ett föredöme därvidlag.
Angående oönskade barn tror jag helt säkert att det sambandet finns, det kanske går tom att mäta/uppskatta med någon signifikans. Skulle inte Sverige ha väldigt mycket lägre brottslighet än NY city då? Eller är det återigen polisiär närvaro som stället till det (till Sveriges nackdel denna gång?)
Jag skall titta på länken, men inte just nu. Hur kommer det sig att du är påläst i ämnet?
Tobias!
Nej,kedjan är inte representativ för alla barn som begår brott men den är representativ för många av dem som idag vandrar ut och in på våra fängelser.
” Hur tycker du att samhället bäst lär dem att ta konsekvenserna av sitt eget handlande till skillnad mot hur samhället gör idag?”
Vuxna ska vara en auktoritet gentemot barn/ungdomar. Att vara en auktoritet har ingenting med makt att göra som så många tycks tro. Att sätta gränser är att markera vad som inte går an och det är inte svårt att sätta en gräns det svåra är att hålla den.
Samhället stiftar regler men de upprätthåller inte dem.
Skolan har regler men de upprätthåller inte dem.
Personalen i skolan vet inte vad de får göra eller inte får göra.
Föräldrar sätter gränser men håller inte dem. Ibland för att gränserna är omöjliga att hålla ibland för att det är synd om barnet/ungdomen.
Satta gränser ska hållas annars ska vi inte sätta dem och finns det regler som är omöjliga att hålla så bort med dem, och se till att de som finns följs. Jag är säker på att de barn/ungdomar som växer upp i en miljö där vuxna tar sitt ansvar och vågar vara vuxna de barnen kommer att veta var gränsen går.
Tobias!
Nej,kedjan är inte representativ för alla barn som begår brott men den är representativ för många av dem som idag vandrar ut och in på våra fängelser.
” Hur tycker du att samhället bäst lär dem att ta konsekvenserna av sitt eget handlande till skillnad mot hur samhället gör idag?”
Vuxna ska vara en auktoritet gentemot barn/ungdomar. Att vara en auktoritet har ingenting med makt att göra som så många tycks tro. Att sätta gränser är att markera vad som inte går an och det är inte svårt att sätta en gräns det svåra är att hålla den.
Samhället stiftar regler men de upprätthåller inte dem.
Skolan har regler men de upprätthåller inte dem.
Personalen i skolan vet inte vad de får göra eller inte får göra.
Föräldrar sätter gränser men håller inte dem. Ibland för att gränserna är omöjliga att hålla ibland för att det är synd om barnet/ungdomen.
Satta gränser ska hållas annars ska vi inte sätta dem och finns det regler som är omöjliga att hålla så bort med dem, och se till att de som finns följs. Jag är säker på att de barn/ungdomar som växer upp i en miljö där vuxna tar sitt ansvar och vågar vara vuxna de barnen kommer att veta var gränsen går.
"sorry" det visst dubbelinlägg
Anna T!
Undrar om du inte hårddrar allt en aning nu, du säger att regler och gränser inte efterlevs av någon.
Jag tycker att de flesta vuxna är auktoriteter, jag tycker samhället och skolan upprätthåller de flesta reglerna och jag tycker de flesta föräldrarna sätter gränser. Självklart kan det i många enskillda fall vara för lite gränser och regler men i de flesta fall tycker jag faktiskt att det fungerar.
Summa sumarum, en hel del kan bli bättre men bara därför är inte allt skit idag.
Expressen:Det är dags att se över den svenska rättstillämpningen när det gäller våldsbrottslighet. Av tradition dömer våra domstolar ut extremt låga straff för våldsbrott medan exempelvis narkotikabrott bestraffas betydligt hårdare. Möjligheten att skärpa påföljden i ljuset av återfall utnyttjas inte heller i någon nämnvärd omfattning.
I båda dessa avseenden måste det komma till stånd en förändring.
Regeringen borde också damma av psykansvarskommitténs utredning ”Psykisk störning, brott och ansvar” (SOU 2002:3). I den finns bland annat ett förslag om att införa en särskild ”samhällsskyddsåtgärd”, vilket innebär att man i vissa fall ska kunna döma ut ett tidsobestämt straff när återfallsrisken i allvarlig brottslighet bedöms som stor.
Med en sådan påföljdsordning hade rättsväsendet kunnat göra en utvärdering av 35-åringens skick när strafftiden var till ända.
Thomas Bodström har haft utredning och remissvar liggande på sitt justitiedepartement i flera år nu. Det är hög tid att handla.
Skicka en kommentar