Allians för reaktionär utbildningspolitik

Borgerligheten presenterar idag krafttag för att öka den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.

Innan man kör igång med sitt ”emellertid” så skriver borgarna: ”Det är självfallet positivt att tillgängligheten har ökat och fler studenter numera har möjlighet att studera vid högskolor och universitet”. Man ”glömmer” att därefter skriva, ”även om vi i och för sig med emfas har bekämpat varje reform som skapat denna ökade tillgänglighet, under hela 1900-talet, inte minst nu senast när vi var jätteledsna över att antalet universitet skulle öka”.

Men sen visas i alla fall var skåpet skall stå. Det är, menar borgerligheten, ett problem att ha som målsättning att halva en årskull ska gå i högskolan. Och nog kommer några rejäla förslag som ser till att andelen elever med arbetar- och invandrarbakgrund minskar på universiteten. Samtliga elva förslag har denna tydliga udd, och är onekligen mycket ”träffsäkra”. Några särskilda kommentarer:

Vi vet att den sociala snedrekryteringen kan minskas när betygshetsen minskar, när antalet högskoleplatser och deras spridning ökar och när utbildningen är så sammanhållen som möjligt. Elevers (deras föräldrars) val av ämnen reproducerar och fördjupar alltid skillnader i bakgrund. Tydligast är det när det gäller sådant som språk kontra andra studieämnen. Borgarna vill ytterligare skärpa den snedfördelning som uppluckringen av den sammanhållna gymnasieskolan fört med sig genom att kräva två främmande språk för antagning till högskolan. Det slår med hundraprocentig effektivitet mot barn som kommer från hem utan studietraditioner. Om det här förslaget genomförs skulle det kunna bli den allra största ”återställaren” i modern tid när det gäller arbetarklassens tillträde till högre utbildning. (Avskaffade lånemöjligheter och avgiftsfinansiering skulle förstås slå det där – ett tips...)

”Studenternas val av lärosäte skall väga tungt vid beslut om dimensionering i den högre utbildningen”. Det betyder i klartext att mer pengar ska gå till prestigeuniversitet och mindre till nya uppstickare – alltså mindre till just de universitet som förnyar utbildningen och är lite bättre på att bryta den sociala snedrekryteringen.

Viktade gymnasiebetyg vid antagningen till högskolan tidigarelägger ytterligare elevers vägval och missgynnar entydigt unga från studieovana hem.

Man vill avskaffa den så kallade 25:4-regeln. Genom den kan alltså den som kanske hade det struligt i ungdomen eller helt enkelt – på grund av sin bakgrund och de förväntningar som följer därmed – inte ansåg sig själv vara skickad att studera vidare, att tänka om och med de kunskaper som yrkesarbete ger ta sig in på universitetet. Borgarna skriver: ”Det tillhör det märkligare i svensk högskolepolitik att den som över huvud taget inte gått gymnasiet ändå är behörig att söka in på högskolan under förutsättning att personen är 25 år och har haft ett jobb i fyra år”, skriver de. Själv tycker jag att det tillhör det märkligare i svensk politik att man så öppet kan kokettera med okunnighet och arbetarförakt.

Borgerlighetens ohöljt reaktionära utbildningspolitik bygger på en föreställning om arbetarungar som ohjälpligt korkade. Då blir det naturligt att bekämpa allt som minskar snedrekryteringen och ökar antalet elever från studieovana hem i högskolan. I verkligheten är det förstås så att många akademikerungar blir socialt inkvoterade på högskolorna även om de kan vara ganska korkade och okunniga. Universitetsvärlden präglas fortfarande alltför mycket av insnörpt unkenhet och social riktning. 1900-talets sociala reformer har förstås förbättrat läget avsevärt, men det finns alltid ett motstånd och det är långt kvar att gå än. När gymnasieexamen en gång i tiden övergick från att vara något mycket exklusivt till att bli allmän egendom i högre utsträckning trodde också de fisförnäma akademikerna att det skulle leda till sjunkande kvalitet. I själva verket blev det förstås tvärtom. Alla studiebegåvade arbetarungar som tidigare inte tog studenten kunde nu göra det, vilket innebar enormt mycket för landets välstånd. Till och med i nationalekonomiska modeller dristar man sig ibland till att anta att ”humankapital” växer tydligast med antalet bärare, men politiskt går viljan att inhägna akademin före sånt där.

Borgarnas förslag är nu ytterligare ett tecken på den bakåtsträvanderevolution som planeras för att sjösättas vid en borgerlig regering. Vänstern och socialdemokratin måste ta den ideologiska striden. Och då är det lite oroväckande när borgarna ”noterar att regeringen i sin högskolproposition lägger fram några förslag som går i rätt riktning”. Men för all del. Motsättningarna är tydliga. Det doftar 1800-tal om borgerligheten.