Dels blir människor rädda att förlora arbetet och jobbar på när de inte borde, och dels är det de redan utsatta och lite skröpliga som löper störst risk att bli arbetslösa. Då är de inte längre sjukskrivna, utan bara sjuka. En del av priset för den ökade stressen och belastningen till följd av arbetslöshet och allmän rädsla för att förlorar arbetet betalar vi idag i form av förslitningsskador och långtidssjukskrivningar.
En samhällssyn som utgår från människor och fakta ger ett radikalt annorlunda perspektiv. Då kan man glädjas över att svensk folkhälsa är mycket god i internationell jämförelse, men oroas över att stressrelaterade krämpor kraftigt ökat bland arbetare, särskilt i lågbetalda och kvinnodominerade yrken, att tandhälsan försämrats längs tydliga klasslinjer och att skillnaderna i förväntad medellivslängd är mycket stora i olika socioekonomiska skikt.
Och så kan vi titta på diagrammet igen. ”När kommer ohälsan att gå ner?” dundrade Mats Odell (kd) i debatten om vårbudgeten i riksdagen. Kanske om borgarna tar makten och lyckas höja arbetslösheten – ett inte helt otroligt scenario. Friskt värre.
21 kommentarer:
Lite om hur mycket de vill sänka
Eftersom de 4as gäng lovat de som arbetar en tusenlapp mer i månaden netto, som skall finansieras av bidragstagarna, så skall de som är sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade (17% enligt debatt i riksdagen) betala netto / månad (8300 / 1,7 ) = 4800 kr och detta är inte de små procentsatser som politiker använder i sin argument. Hur det står till med mattekunskaper i Sveriges riksdag vete tusan. Hur som helst, eftersom de flesta som lever av aktivitetsersättning och annat stöd kommer att hamna under social bidragsnorm så måste man sänka denna för att inte förstöra kommunernas ekonomi.
Jäkligt bra blogg, kamrat! Har faktiskt inte sett just det där diagrammet förrut. Vi lever i ruggiga tider då uppenbara saker som dessa inte tas upp av vår fria press som istället underblåser myter skapade av högerpolitiker.
Du skriver "Sjukfrånvaron var högre än idag under 80- och 90-talen ". Lär man sig inte att räkna, alternativt tolka diagram på Handelshögskolan?
:Iza
Izabelle, om du tittar på kurvan ska du nog märka att från 1990 och tillbaka till 1976 så är sjukfrånvaron konstant högre än det senaste mättillfället, med undantaget 1983, då den är på samma nivå.
Hold your horses. Jag menar 70- och 80-talen. Lapsus. Resonemanget ändras förstås inte alls av det, och jag tror att de flesta förstod vad poängen var. Om ni sedan vill diskutera Handelshögskolan så är det ert problem.
Anonym, det senaste mättillfället var knappast 2002. Sjukfrånvaron har fördubblats sedan 2000, Antalet sjukpensionärer har också ökat stadigt, och finns inte med här. Dom är ännu fler än dom sjukskrivna (från en anställning)
Jag har lite svårt att ta gnället på borgarna för dessa siffror på allvar. Vad har de att göra med arbetsmarknaden och dess politk sedan 1997? Speciellt när, som Ali påtalar, den faktiska folkhälsan håller hög nivå internationellt.
En samhällssyn (vad är detta i sammanhanget?) utgår från människor och fakta, och som får dessa massor friska och/eller trollar fram riktiga arbetem dvs som inte kostar, utan ger, pengar ...
... är det det Ali pratar om? Det låter som rena drömmerierna. Men så brukar det ju vara från (v)
Fakta: Någonstans måste pengarna att anställa folk i offentlig sektor komma ifrån.
Peo Olsson, Stockholm
Fråga: Om en person borrar i din tand och drar ut den när det gör ont, är det så att han/hon gör ett närande arbete om han/hon får lön från din lön, men tärande om han/hon får lön från landstinget?
Om du tror att svaret är ja, får vi nog konstatera att du är lite småkorkad. Jag lägger ingen värdering i det. Det är bara ett konstaterande. Om svaret är nej har du just upphävt värdet av dina "fakta".
"Sjuka" sager diagrammet. Vilka ar det?
Var kommer diagrammet ifran?
Det hade ju varit trevligt med lite oppenhet om siffrorna.
Jag bryr mig inte om var tandläkaren som drar ut min tand är anställd. Huvudsaken är att han/hon är skicklig.
Men jag förstår inte vad det har att göra med det faktum att pengarna för att anställa folk i offentlig sektor måste komma någon stans ifrån.
"Närande/tärande" är dumma begrepp som inte har något med saken att göra. Jag håller inte med om det motsatsförhållandet.
Småkorkade Ali ...
Om den som får sin tandvärk/tandrad fixad av tandläkaren tycker att det var värt pengarna han/hon betalade så uppstår ett mervärde för båda (dvs ingen sida är tärande)
Tandläkare betalas f.ö inte av landstinget.
Jonas N; Du förstod uppenbarligen varken frågeställningen eller jämförelsen. Inget nytt under solen.
Pontus; diagrammet finns i en antologi om sjukfrånvaron, utgiven av arbetslivsinstiutet. Du kan hitta hela här Eftersom siffrorna är från allmänt tillgängliga AKU, så kan du hitta samma diagram på massa ställen. Sjukfrånvarande i AKU är de som är frånvarande från arbetet p.g.a sjukdom. Det ger andra siffror än RFV (försäkringskassan)som räknar dem som får sjukpenning, alltså först när sjuklöneperioden är över. AKU-siffrorna inbegriper å andra sidan inte dem som är sjukskrivna (får sjukpenning) utan att vara frånvarande från jobbet, till exempel för att de inte har en anställning då. AKU-siffrorna är något högre. Det här resonemanget ändrar hur som helst inte poängen i det jag skriver. Du får samma bild om du tar RFV:s siffror, eftersom den huvudsakliga komponenten är det som man normalt föreställer sig när man säger sjukfrånvaro, nämligen den som är frånvarande från jobbet och uppbär sjukpenning. Det intressanta - som jag också påpekat tidigare - är att andelen med kort frånvaro stått stilla. Det som har ökat är långtidsfrånvaron. Idén om att ohälsotalen drivs av att arbetsmoralen försämrats och fler sjukskriver sig (underförstått fuskar) har ingen täckning i verkligheten.
Anonym; jag tycker förstås inte heller att tärande och närande är bra begrepp. Tvärtom. Resurserna till både offentlig och privat verksamhet kommer från samma ställe: resultatet av vårt gemensamma arbete.
siffrorna som ligger till grund kommer från scb på bloggarna.se finns en trendanalys
PÅ en del inlägg låter det som att ättestupan är marknadsekonomins slutgiltiga lösning för människor som friställs eller blir sjuka, och det är ju klart att i det rådande debattklimatet så kanske en sån lösning mentalt för många drabbade skulle vara ett alternativ.
Joddå, jag förstod frågan utmärkt. Jag säger nämligen precis du eg ville få sagt, fast med andra ord.
Möjligen undgick det dig. Möjligen därför att du ville leda i bevis att någon var småkorkad oavsett hur han svarade på din (retoriska) fråga.
Däremot undick nog Peo´s berättigade fråga dig. Tanläkaren vill ha lön för sitt arbete, dvs pengar att handla för ((snarare än rapporter från Glesbygdsverket eller liknande 'resultat av vårt gemensamma arbete')
"Det kräk som tillgjort hävdar att han inte ser någon skillnad på dollarns makt och piskans makt borde få känna skillnaden på sitt eget skinn - vilket jag också tror att han kommer att få."
- Ayn Rand
Hmmm...
Jag saknar kurvan över långtidssjukskrivna, och någon reflektion över den.
Den kurvan finns också med i rapporten Ali länkade till.
I korta ordalag redogör den att långtiddsjukskrivning för kvinnor ökat från att ha pendlat mellan 20000 (1974) upp till 60000 (1992) nu gått upp till 120000.
Som någon annan nämnt här finns tyvärr ingen jämförelse med antalet sjukpensioneringar, som vi vet gått upp men som jag inte minns siffran på.
Men vi har också en annan viktig fråga kvar:
Varför talar Alliansen om att de vill öka insatserna med rehabilitering, förbättrad sjukvård, nystartsjobb, med mera - och där tre av dem kan peka på att sänkning av nivåerna kan ge pengar till just detta, medan s/v/mp inte lyckas visa hur man skall fixa det?
Det är en intressant fråga.
En klar prioritering måste ju göras i de generella fallen: Rehab, eller hög ersättningsnivå?
Antalet förtidspensionerade har stigit ganska konstant från knappt 200 000 1970 till ca 550 000 idag.
Källa:
Alla behövs, Jan Edling(LO)
"Antalet förtidspensionerade har nu stigit till nya historiska nivåer och uppgick 2004 till 540.000 personer, nära 10 procent av den arbetsföra befolkningen. De långa sjukskrivningarna, som 2003 uppnådde en toppnivå på 130.000 sjukskrivna ett år eller längre (135 procent fler än 1990 då debatten om sjukskrivningarna pågick förra gången), har nu börjat minska till följd av att allt fler långtidssjuka förtidspensionerats."
Hela diskussionen har glömt grundbulten - varför är folk sjuka? Eller är de verkligen det?
Varför skall man palla sig klockan 7 varje morgon till ett underbetalt slitjobb i den offentliga sektorn när det bringar lika mycket inkomst att leva ut sitt liv som sjukskriven?
Så långe som den privata sektorn bromsas kommer problemet att kvarstå då en oroväckande stor del av sjukskrivningarna finns inom offentlig sektor. Vad grundar de sig i? Katastrofala organistioner som panikartat försöker bevaras av dekadenta socialister som drömmer om något som ingen vet vad det är eller hur det skall uppnås. Lär av näringslivet på hur organistioner skall fungera - skaffa ledare precis som på vilket företag som helst istället för att anställa chefer vare sig det är inom tandvård eller folkhälsa förstår sig på människor och inte bara det kommunistinspirerade förlegade vänsterprogammet...För alla ska ju vara med och låta fackpamparna styra deras liv, eller hur var det nu? För min egen talan är inget aktuellt?
Som uppvuxen i vänsterkretsar kan jag inte låta bli att förvånas av en grej. Från vänsterhåll är man faktiskt övertygade om att man själv står för det goda, medan högern, oberoende av vad de gör eller säger att de vill, egentligen är onda - innerst inne. Att borgarna skulle kunna vara intresserade av att rädda välfärden genom att reservera sjukförsäkringen åt dem som faktiskt är sjuka - det går bara inte att få in i en vänsermänniskas hjärta. Istället låter man välfärden urholkas av en ideologisk skygglapp som säger att en vanlig knegare - "sjuk till på köpet" - aldrig skulle kunna hamna i ett läge där hon utnyttjar ett system för egen vinning Missförstå mig inte - visst finns folk på högerkanten som skulle låta medmänniskor dö på gatorna medan de själva samlar sina pengar på kontot. Men tro mig - de människorna finns på vänsterkanten också! Jag tycker det är så konstigt att skygglappad vandra genom livet och tro att de som hade makt på 1800-talet var de enda som lät sig korumperas av den. Makt korumperar! Adel, präster, borgare och arbetare. Kvinnor, män, svarta, vita. Och de senaste generationerna är det mest vita män förankrade i arbetarklassen som haft makten i Sverige. Och de har uppenbarligen varit mer intresserade av att använda den till annat än att fixa till en bra arbetsmarknad och ett bra sjukförsäkringssystem. Främst, tycks det mig, har de velat upphöja sina egna skygglappar till sanning och norm, så att de ska kunna fortsätta tulla på de offentliga köttgrytorna. Då kan man inte låta sig störas av att verkligetens människor (i likhet med makthavarna) ser till egennyttan, oavsett klass, kön, ras o.s.v. Ideologin och retoriken säger ju att det bara är borgare som beter sig på det viset.
Lysande sagt, Simon J...
Skicka en kommentar