Uppföljning hos franska s

De franska socialdemokraterna renodlar nu sin EU-positiva linje. Vice ordföranden Laurent Fabius och andra som varit aktiva på den segrande nej-sidan i folkomröstningskampanjen plockas bort från partiets verkställande utskott. Den franska folkomröstningen fortsätter därmed att omdana det europeiska politiska landskapet och klargöra konfliktlinjerna. Europeisk socialdemokratis positiva (ibland aningslösa, ofta för ledningen följdriktiga) hållning till EU-projektet är det stora sveket mot arbetarrörelsens intressen och nästa akt – kanske den sista – i abdikationen från rollen som reformistiskt korrektiv till oinskränkt kapitalmakt över politiken. Därmed också relevans som politisk kraft, såsom läget varit under efterkrigstiden.

Det ska bli mycket intressant att se vad den nyväckta vänstern i socialistpartiet hittar på. Men ännu viktigare blir nu den övriga franska vänsterns agerande. (Läs i sammanhanget Flammans utmärkta rapportering från Frankrike, här, här och här). Under mitten av 90-talet gick det franska kommunistpartiet ned sig i den ”förnyelse” som innebar organisatorisk nedmontering och politisk tomhet i otydlighetens tecken. Medlemmarna sipprade bort, väljarna forsade ifrån. Folkomröstningskampanjen har ryckt upp kommunistpartiet igen. Det har knackats dörr, delats ut flygblad och ordnats möten. Partiet har haft en ståndpunkt och en maktanlays. Förhoppningsvis kan denna nya energi bli den nödvändiga uppgörelse med det senaste decenniets misstag som hela Europas vänster är i behov av.