fredag, juli 22, 2005
Jodå, vi begriper
Saco:s ordförande Anna Ekström gick igår ut och kallade regeringens och samarbetspartiernas satsning på fler högskolestuderande ”obegriplig”, bland annat med hänvisning till att arbetslösheten bland akademiker är hög idag. Det är dock uppenbart för de flesta att satsningar på nya högskoleplatser inte ger fler akademiker till hösten, utan om 5-10 år. Om utbildningspolitiken helt hade styrts av dagsefterfrågan på arbetskraft, så hade vi för övrigt fortfarande suttit med en 3-5% av varje årskull som gick vidare till akademiska studier (som det var på 50-talet). Utan denna satsning på fler högskoleplatser skulle andelen som hade möjlighet att studera vidare minskat. Lika uppenbart borde vara vilken politisk grundsyn som Ekström baserar sitt uttalande på och vilka politiska ärenden som Saco-ledningen därmed går. Påminner om att Peter Wolodarski för några månader sedan kallade Ekström för en ”socialdemokratisk förnyare”. Det säger det mesta, både om Ekströms funktion och om borgerlighetens syn på vad som är framåt och bakåt i historien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Lasse tar upp den viktiga frågan. Vad är det för magiskt med 50? Om nu högskoleutbildning är bra för alla per se, borde väl målet för sossar och vänster och esbati vara 100%? Varför inte gå ut med det? En "nollvision", fast i utbildningspolitiken. Fast det gäller noll procent utan högskole/universitetsutbildning.
Frågan är vad vi då vunnit på det? Dels lär vi snart få, vilket redan är ett faktum i USA, en väldig utbildningsinflation. Eftersom akademisk utbildning på 4 år längre knappt fungerar som en "signalering" för framtida arbetsgivare räcker det inte med en futtig magisterexamen. Man måste ha mer. Kanske 2 magisterexamen och en MBA på toppen.
Det kostar en jävla massa pengar och produktiva människor kommer allt senare in i arbetslivet. Men deras kunskap då? Ja, det är väl frågan, hur stor effekt har det för samhället att allt fler utbildas allt längre?
Tyvärr tror jag att den positiva effekten av allt detta är väldigt marginell. Däremot kostar det som sagt en jävla massa pengar.
Man kommer inte nå något stadie där alla utbildar sig lika mycket, om nu Ali och company tror på det. De mest ambitiösa och drivna kommer alltid se till att de kan signalera de där lilla extra. "Problemet" för samhället blir ju när det krävs fler och fler år i studier för att signalera detta, när själva åren av studier egentligen inte betyder så väldigt mycket för din framtida roll i arbetslivet.
Hur mycket produktivare blir du egentligen av en MBA? För det är ju den typen av extra utbildningar vi kommer se explodera även i Sverige. Eller andra liknande grejer som MBA.
Sedan måste vi ta upp frågan om universitetens roll. På mitt universitet har vi kunnat se hur andelen studenter som underkänns på våran a-kurs på 10-15 år gått från kanske 25% till 50-60%. Trots att kursens innehåll hållt sig mer eller mindre konstant vad gäller svårighetsnivå.
Trots att en del bittra lärare talar om slappa ungdomar har det inte med saken att göra. Förklaringen kan nästan uteslutande ses i att för 10-15 år sedan gick mer eller mindre de med 25% mest teoretiskt intresserade studenterna vidare till eftergymnasial utbildning (plus dem förstås som drevs av hemmets förväntningar och liknande).
Idag när runt 50% av gymnasiestudenterna går vidare är det givet att det är fler "teoretiskt sämre" individer som kommer till universiteten. När många kuggar så kommer griniga studentförbund och säger att kurserna är för svåra, och efter många års prövande av olika vägar väljer de flesta institutioner att helt enkelt göra det lättare att klara kurserna.
Vad har då hänt med våra utbildningar för den så klyschiga kunskapsintensiva framtid som väntar på oss?
Risken blir också förstås att det blir en ännu större klyfta mellan de gamla svenska toppuniversiteten som fortsättningsvis kommer locka de främsta studenterna och de nya mindre högskolorna, som kommer få fler och fler studenter med sämre teoretiska förkunskaper och de kommer tvingas sänka kraven på sina kurser ännu mer. Risken för tydligare klassindelning av vårat universitetssystem är helt klart stor.
Men, men...det är vänstern blinda för. Man talar bara om hur alla behöver stå redo för kunskapsintensivt arbetsliv. Vad fan det nu betyder. Och betyder det nödvändigtvis att vi ska pressa in så många som möjligt på våra universitet? Kanske man åtminstone kan få diskutera frågan, eller är man reaktionär då?
Dessutom verkar det vara problematiskt att fylla vissa utbildningar. Men det är väl också obegripligt?
/B
Kan dax för er kommunister att gå vidare och dumpa kommunistiska mördarideologin i närmsta soptunna?
Har inte folk fått lida tillräckligt under kommunismen?
Det spelar ingen roll hur stor del av varje årskull går vidare till högre studier när utbildningen i sverige håller så låg nivå internationellt sätt....
Det är viktigare at höja kvaliten än antalet platser.... om det inte finns pengar till höja kvaliten, så får man införa studieavgifter.....
(som det är nu så får alla ett kalle anka examenbevis, som inte är värt pappret det står på)
Tanken är god med att alla ska kunna ges tillgång till högre utbildning, oberoende av samhällsklass, men inte på bekostnad av utbildningens kvalitet. Jag hoppas att universiteten kan ges pengar så att de kan bevara, eller i de flesta fall snarare återställa kvaliteten på sina kurser. Utbildningsplatser måste få kosta, men med ifrågavarande initiativ premieras kvantitet framför kvalitet. Många kurser jag gått på, och jag kommer från arbetarklassbakgrund som första i min släkt att studera på högskola, har varit av rent usel kvalitet. Det gynnar inte någon!
"På mitt universitet har vi kunnat se hur andelen studenter som underkänns på våran a-kurs på 10-15 år gått från kanske 25% till 50-60%"
Jag förstår att ni blir underkända om ni använder er av barnspråk...
Skicka en kommentar