Idag publicerar Laila Freivalds och Carin Jämtin en gemensam artikel om det påbörjade tillbakadragningsförsöket från Gaza. Det är en text som uppenbarligen satts in i verbal kompromisskvarn av finare socialdemokratiskt snitt för att uttrycka en gemensam ståndpunkt där spretigheten varit stor. Ut kommer en del meningslösheter och en del rimliga konstateranden om nödvändigheten att ockupationen tar slut. Att Israels Apartheidmur kallas för ”separationsbarriär” – är dock under alla omständigheter en ganska obehaglig ”lösning”. Den socialdemokratiska ledningens glidning mot en allt större acceptans av Israels ockupations- och raspolitik hör till de mörkare stråken i Göran Perssons tid som regeringschef.
Var det förresten någon som såg inslaget om tillbakadragandet i Aktuellt idag? De två personer som ställdes mot varandra var båda israeliska kommentatorer. En som försvarade tillbakadragandet, men också Apartheidmuren. Den andre en högerextrem galning som menade att USA står på arabernas sida och att Sharon ”om han överlever” skulle ställas inför rätta de närmaste fem åren (vilket han naturligtvis borde, för krigsförbrytelser, men det var inte riktigt så han menade). Ungefär som om man skulle ge en bild av Sverige genom att låta Lars Leijonborg och Dick Erixon representera den politiska skalan.
Gaza är för den dryga miljon palestinier som lever där ett dammigt och smutsigt helvete. För några år sedan, när de illegala bosättarna var ungefär fem tusen till antalet disponerade de ungefär hälften av det tillgängliga vattnet. Fem tusen mot långt över en miljon. Idag är bosättarna ungefär åtta tusen. De har skyddats av tung militär, själva skjutit vilt omkring sig, inte sällan i rena trakasserisyften, och fått stora ekonomiska privilegier. Många andra israeler – som inte är helt besatta av den bibliska aspekten av annekteringen – ser Gaza som en gudsförgäten remsa att bli av med. För palestinierna kommer möjligheterna till utveckling i Gaza att vara mycket små, så länge ockupationen av Västbanken kvarstår, det saknas något så grundläggande som geografisk kontinuitet mellan palestinska landområden, och naturligtvis så länge Israels våldsmakt helt kontrollerar varje aspekt av den palestinska ekonomin. Israels tillbakadragande från Gaza skulle förstås kunna bli en startpunkt för fortsatt tillbakadragande. Men vad många palestinier med rätta känner oro för, är att Sharons regering nu snarare ska passa på att stärka ockupationen i Västbanken, utvidga bosättningarna där, fragmentisera och kväva de palestinska byarna ytterligare.
Utan fortsatta påtryckningar mot den israeliska apartheidregimen – både genom fortsatt palestinskt motstånd och solidaritet utifrån – är det en given utveckling. Med en sådan kamp kan Freivalds och Jämtins förhoppningar bli något annat än diplomatiskt tugg publicerat i partiterapeutiskt syfte.
måndag, augusti 15, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
58 kommentarer:
alexander:
Löjligt och ickerelevant. Terror och övervåld bedrivs av extremister ocgh fantatiker från bägge sidor i konflikten. Det är allom kännt. Varför kan man därför aldrig bemöta vettiga argument utan att bara stint säga att man skall gnälla på den andra parten istället? Din referens till Hitler....säger en hel del om dig.
Ali: kan du utveckla det där med geografisk kontinuitet och hur du har tänkt att det skall kunna lösas på ett sätt som är acceptabelt för såväl Israel som en eventuell palestinsk stat?
Som jag ser det är en dylik geografisk realitet omöjligt att uppnå - om de gränser som gällde 1967 skall respekteras. Hur ställer du dig till dessa gränser? Hur ställer du dig till Israels rätt att existera som nation? Den åsiktsbakgrunden är nödvändig för att kunna sätta din kommentar i kontex.
Hur var det nu.. "Ingen människa är illegal"... bortsett då från israeliska bosättare?
"Israelerna får givetvis bygga hur många murar de vill i Israel. De för kalla dem vad de vill oxo, men bygger de en mur på palestinskt territorium ska de bara kallas för brottslingar, för det är vad de är.."
Vilket palestinskt territorium är det, jinge?
Prova med 1967 års gränser. För jag antar att även de mest rabiata prosionisterna anser att Israel bör dra sig tillbaka från ockuperat teritorium. Eller? ;-)
"Prova med 1967 års gränser. För jag antar att även de mest rabiata prosionisterna anser att Israel bör dra sig tillbaka från ockuperat teritorium. Eller? ;-)"
De bör göra det som gynnar dem bäst. Innan tillbakadragandet så är det knappast "palestinskt territorium". Territoriet är tidigare vunnet.
De "mest rabiata prosionisterna" anser sannolikt inte alls att vunnet territorie skall avstås frivilligt. Så din förmodan är antagligen felaktig.
"Tidigare vunnet territorium" är ju en rätt skön variant av begreppet ockupation.
Tyskland skulle kunna börja göra anspråk på Norge och Danmark i morgon. Det är ju också tidigare vunnet territorium.
Min förmodan var antagligen ironisk. Ungefär som skulle jag skriva "inte ens de mest rabiata nazisterna kan väl vilja utrota alla judar".
"Tyskland skulle kunna börja göra anspråk på Norge och Danmark i morgon. Det är ju också tidigare vunnet territorium."
Nej, de är tillbakavunna av de alierade.
"Min förmodan var antagligen ironisk."
Antagligen? Vet du inte?
Var var vitsen med ironin, i så fall?
Kanske fanns ett mått av ironi även i det "antagligen". Vem vet? :-)
Ja, regeringens nuvarande linje i palestinafrågan är jävligt obehaglig. Kommer ihåg hur det var på Sten Anderssons tid. Då man åtminstone i denna fråga kunde vara stolt över vår regering.
Frågan är hur det kunnat bli såhär. Att Göra Persson är komplett okunnig i frågan och är besatt av något slags naiv romantik kring den israeliska terrorstaten kan ju bara vara en liten del av förklaringen.
Vi bör dock komma ihåg att det svenska folkets inställning inte har förändrats. Vanliga hyggliga människor tycker helt enkelt att Israels övergrepp mot palestinierna är förjävliga.
Frågan är bara hur vi kanaliserar den folkliga opinionen. Det borde ju gå, särskillt med tanke på att de flesta organiserade socialdemokrater faktiskt har en rimlig linje i palestinafrågan.
Säkert meningslöst att försöka nå dem som är så uppenbart likgiltiga inför mordbombningarnas vidrigheter. Vill trots det registrera min protest över den fortsatta demoniseringen av Israel. Det är en sak att protestera mot Israels ageranden. Men det som Ali här går i täten för saknar balans och kunskap.
Är man emot stängslet som stoppat hundratals attacker medan man samtidigt, observera samtidigt, är likgiltig inför terrorismen och - ska man behöva nämna det igen ? - skickat pengar till terrororganisationer för att plocka poäng, då är det bedrövligt ställt.
Jag undrar varför Ali inte hellre går i täten med nya tankebanor som gynnar fredlig samexistens och som hjälper fredsinitiativen? Båda sidor kommer att få göra uppoffringar. Borde man inte uppmuntra fredssträvanden i st. för detta konstanta gnällande på en sida i en komplicerad konflikt?
Jag har insett till slut att Ali verkligen är likgiltig inför terrorattackerna. Och det är människoruattsvidrigt och ingenting för att ta efter.
Vad betyder detta i klarspråk, Ali?
"...fortsatt palestinskt motstånd och solidaritet utifrån..."
Är du en förespråkare för den sorts "motstånd" som andra kallar terrorism? Vad menar du med solidaritet?
Vad står du för egentligen?
Hade mitt land varit ockuperat av religiösa fanatiker som ansåg att de hade gudagiven rätt till Sverige... då hade jag slagits med alla tillgängliga medel för att få den ockupationen att upphöra, oavsett om omvärlden kallade min kamp för terrorism. Detta bör varje icke-pacifist förstå. Och jag hade blivit jävligt besviken om inte a-k roth hade kämpat vid min sida.
Apartheidmur
Vill man nödvändigtvis lägga den värderingen i det tycks det vara mer lämpligt att kalla det för "Apartheidstängsel" eftersom "mur" insinuerar att barriären är byggd mestadels av tegel/sten/betong eller dyligt material och inte.. stängsel.
En mur är en mur och det här är en mur: http://www.eauk.org/contentmanager/content/eamc/photos/images/jerusalemwall.jpg
En person som betalar för och sponsrar terror har naturligtvis ingen trovärdighet (utanför terrorkretsar) när det gäller den här konflikten.
Som tur är börjar en allt större opinion bland svenskarna återspegla insikten att islamisk terrorism och dödskulten som indoktrineras av de palestinska terrorgrupperna men också av deras media, skolor och moskéer inte kommer att leda till fred med Israel. Islamismen måste utplånas genom att döda terrorister, skapa palestinsk demokrati som motverkar terrorgrupperna, reformera deras moskéer och skolor och sedan förhandla om fred.
Israel har vid flera tillfällen visat att man vill ha fred och att man är beredd att skänka mark till araberna i utbyte mot fred. Tyvärr har araberna lovat att stödja sina terrorister och att fortsätta terrorn. Och det oljekåta Europa och USA vågar inte sätta hårt mot hårt.
a-k Roth:
Jag tror att de flesta personer som upplever någon form av engagemang i frågan inte ser något problem med att Isreal bygger den så kallade säkerhetsbarriären. Som du nämner fyller den ett tydligt syfte - att skydda landets gränser och stoppa infilitration ev mordiska extremister.
Men vad de flesta (en förkrossande och överväldigande majoritet?) har synpunkter och känner stort obehag för är att muren byggs på mark som inte accepteras som israelisk mark. 1967 år gränser - möjligtvis med ett undantag runt Ariel. Så istället för att muren står för säkerhet och trygghet har den kommit att representera stöld, förtryck och ignorans gentemot det palestinska folket. Det är tragiskt.
Själv känner jag stor oro över uppförandet längs med den nuvarande sträckningen. Den leder till att de antisrealiska, och också de antisemitiska, stämmningarna kraftigt har eldats på runt om i världen, främst den muslimsika, på grund av det handlande som murens dragning representerar. Stämmningar som i sin tur genererar det våld som vi alla hatar och föraktar.
Det är alltid lika oroande att läsa vänsterns anti-israeliska argumentationer.
Israels "raspolitik" är så fruktansvärt utbredd att palestinier som bor kvar i Israel har representation i det israeliska parlamentet, Knesset. Varför flydde palestinier från Israel? När arabländerna under det första anfallskriget OCKUPERADE Västbanken och Gaza och tog över Jerusalem så gjorde man klagomuren till latrin.
Ponera ett exempel. Om muslimska stater attackerat Italien, ockuperat Rom, och gjort Vatikanen till allmän soptipp, tror ni att muslimer hade stannat kvar i katolska länder eller gett sig av?
Revolutinoära, palestinska socialister under Arafats ledning försökte med våld sedan att avsätta Jordaniens konung (Björn Kumm; "Terrorismens Historia"). Resultatet blev att palestinska flyktingar mördades, medan Arafat återupptog operationer i Libanon, som sedan attackerades av Israel efter beskjutning mot israeliska militära posteringar.
"Apartheidmuren", som är till för att förhindra att civila israeler sprängs i bussar på väg till arbetet, har kraftigt minskat antalet terrorattacker. Den tydligaste bilden av skillnaden mellan de båda systemen, var bilden med den tioåriga pojken som låg på marken med israeliska soldater över sig. Pojken hade bomber runt magen. Den ena sidan skickar barn för att dö. Den andra sidans soldater offrar sina egna liv för att rädda en tioårig pojkes liv.
Att nu TT och svensk media tvingats erkänna att man inte varit objektiv i sin rapportering från Mellanöstern efter håd granskning och kritik (bl.a. av bloggar) borde förmodligen också säga en del om synen på Israel. Det börjar bli allt mindre förvånande att vänstern alltid väljer sida med de krafter som bekämpar demokratier.
Christian Swedberg:
Återigen, inte murens existens - utan murens sträckning och placering.
Det tycks vara så förtvivlat svårt för högerextremisterna som hänger här att förstå att araber är människor. Människor precis som du och jag.
Om vårt land blev ockuperat av religiösa dårar, om vi blev fördrivna och tvigades leva i smutsiga flyktingläger, om vi dagligen blev trakaserade av utländska soldater så skulle nog de flesta av oss försöka göra motstånd.
Samma sak gäller naturligtvis palestinierna. Så länge deras hemland är ockuperat så kommer - måste - motståndskampen fortsätta.
Nåja, det är ju självklarheter för de flesta av oss. Frågan är dock hur vi ska få den svenska regeringen att återgå till en anständig linje i palestinafrågan.
Att en socialdemokratisk regering inte ens kan driva det självklara i palestiniernas rätt till sitt land är så fruktansvärt skamligt att det är svårt att finna ord.
"Men innan den situationen infinner sig är allt prata om att Israel skall ansvara (är ansvarigt) för misären i palestinska områden bara nys!"
Du menar alltså att staten Israel helt saknar ansvar för situationen som palestinier i bland annat Gaza lever i?
Vänsterns 'affärsidé' är ju att identifiera(skapa) en kamp och sedan verbalt och opinionsmässigt utkämpa den. Även handlingar förekommer ibland, lite sprayfärg och gatsten, eller rännande här och där, plakat och facklor (men det är randyttringar).
Men centralt är det som kallas 'kampen' mot _ _ _ _ som påstås stå för orättvisorna. Men samtidigt finns alltid kraven att det/den som är föremål för kampen skall tillhandahålla det som är eftersträvansvärt, det vars brist påstås utgöra 'orättvisan'.
Ständigt är det både 'hata' och 'få' eller 'ro hit' eller 'se till att ...' riktade mot samma 'fiende'.
Jag har förståelse för att det inte är enkelt att vara 'vänster'.
Sorry ... här kommer hela inlägget:
Det har redan gjorts ett antal kloka påpekanden i kommentarerna (och vissa tycks ha raderats).
Begrepp som 'ockupation', 'apardheidregim/mur', 'raspolitik' (även 'terrorstat', denna gång dock inte från Ali) vittnar om djupet i analysen. Detta har också bemötts av andra.
Jag vill påpeka ytterligare en återkommande lustighet i vurmandet för 'Palestina-frågan':
Ofta anförs palestiniernas dåliga levnadsstandard, fattigdom och misär mm ("Gaza ... ett dammigt och smutsigt helvete ... gudsförgäten remsa att bli av med") som argument för att deras sak är behjärtansvärd. Rätt så! Det är synd om dem (precis som det är synd om alla andra som lever/levt i fattiga samhällen under ofria korrupta styren).
Men sen kommer det 'lustiga'. Israel och dess relativa välstånd görs ansvariga för att det skall bli bättre, för att fattigdomen skall lindras. Israel skuldbeläggs för att det i många avseenden fungerar som vilken västerländsk marknadsekonomi som helst (bortsett från det ständigt närvarande hotet om terror och krigshandlingar) och för att 'Palestina' inte gör det!
Det sägs ibland öppet att Israel skall ansvara för 'drägliga' förhållanden, se till att det blir så, alltså! Oftast är dessa krav lite mer inlindade (här 'vattenförsörjningen', 'privilegierade bosättare') eller öppet fast indirekt tex genom att" Israels våldsmakt helt kontrollerar varje aspekt av den palestinska ekonomin".
Vänstern (i alla dess nyanser) menar dels att Palestina skall få sköta sig själv, ha en egen stat (håller med!) och att de skall få det ekonomiskt bättre (håller med) men genom att Israel tillhandahåller och möjliggör detta genom aktiva handlingar, inte av egenintresse (önskvärt) utan som krav och av 'rättviseskäl' (nonsens).
När Palestina fungerar som en civiliserad stat, men ett legitimt styre, och som förhindrar brottslighet inom sitt territorium, och jagar terrorister, lär ut kunskap istf predika hat i skolorna osv, då är jag säker på att där kommer kunna existera handel och kommers över gränsen till bådas gagn. Detta skulle gynna palestinierna mycket mer i relativa termer (även om jag är säker på att även då kommer Israel vara det mycket rikare landet).
Men innan den situationen infinner sig är allt prata om att Israel skall ansvara (är ansvarigt) för misären i palestinska områden bara nys!
Det finns ett mönster i det här:
Vänsterns 'affärsidé' är ju att identifiera(skapa) en kamp och sedan verbalt och opinionsmässigt utkämpa den. Även handlingar förekommer ibland, lite sprayfärg och gatsten, eller rännande här och där, plakat och facklor (men det är randyttringar).
Men centralt är det som kallas 'kampen' mot _ _ _ _ som påstås stå för orättvisorna. Men samtidigt finns alltid kraven att det/den som är föremål för kampen skall tillhandahålla det som är eftersträvansvärt, det vars brist påstås utgöra 'orättvisan'.
Ständigt är det både 'hata' och 'få' eller 'ro hit' eller 'se till att ...' riktade mot samma 'fiende'.
Jag har förståelse för att det inte är enkelt att vara 'vänster'.
Adam, du gör det för enkelt för dig att acceptera terrorismen riktad mot Israels folk, den som samtidigt riktas speciellt mot judar enligt vad som högt och tydligt proklameras. Du har köpt in att det handlar om ockupation av
"religiösa fanatiker som ansåg att de hade gudagiven rätt..."
Det skulle ta för lång tid att informera dig om judars långa historia i området och om alla folks, även muslimers, inflyttningar - folkvandringar eller kolonisation - och om de massakrar och rensningar av judar som tidigare gjorts i Gaza och på VB. Jag kan bara anta att du saknar kunskap av verkliga förhållanden.
Om du vill jämföra med Sverige kan du väl tänka på samefolket som nu fått tillfälle att återuppliva sitt gamla språk och sin kultur. Utan att skyllas för att vara religiösa fanatiker.
Först står du upp för terrorism. Nästa steg blir att du skulle bli "jävligt besviken" om a-k roth inte mördade civila oskyldiga bredvid dig. Hur vill du ha vedergällningen när du är besviken, adam? Samma vedergällning som riktas mot palestinier som inte medverkar i terrorn? Låter verkligen som ett hot. Är det verkligen så du vill framstå?
I grova drag är det så att sionisterna uppenbarade sig i Palestina i slutet av 1800-talet. De har sedan dess trängt undan de araber som bodde i området. Staten Israel har sedan den bildades fört en brutal politik och ständigt utökat sina gränser, ingen vet var de i realiteten tänker sluta. Deras ovilja att göra upp med sina grannar och den grymma ockupationspolitiken förringas ständigt av israelfundamentalisterna, som dessutom lägger det största ansvaret för den ohållbara läget på palestinierna. En tvåstatslösning ser just nu omöjlig ut. Det kanske måste bli en stat med två folk, vilket PLO, om jag inte minns fel förslog från början.
Hasse, vilka araber skulle det ha varit som trängdes undan? Den miljon som bor i Israel? De som bor på VB, Gaza och Jordanien? Glömmer du möjligen den omfattande inflyttningen från andra arabländer till palestinska mandatet sedan 1800-talet?
Glömmer du den obrutna judiska närvaron i området under alla århundraden? Massakrarna och de etniska rensningarna av judiska samhällen på VB och i Gaza sedan 20-talet?
Nog kan man säga att din syn ger prov på "grova drag" alltid. Den är grov och inte rättvis.
Ali verkar ha suddat ett inlägg som svar på anonyms fråga 12:54 PM. Mysitskt! däremot får han gärna raddera mitt 'halva' inlägg 1:01 PM.
Här kommer svaret igen:
Anonym ..
Det beror på hur du definerar 'ansvar'.
Att de skulle vara helt (!) oansvariga vore ett magstarkt påstående. Däremot så har de ingen skyldighet att skapa bättre levnadsförhållanden där genom att skapa infrastruktur och näringsverksamhet (med egna resurser, och med påtagaliga säkerhetsmässiga risker).
Kan nån förklara varför palestinerna gör anspråk på västbanken? Det har nämligen aldrig tillhört dem, utan det tillhörde tidigare Jordanien.
Hasse: "En tvåstatslösning ser just nu omöjlig ut. Det kanske måste bli en stat med två folk, vilket PLO, om jag inte minns fel förslog från början."
- Du minns mycket fel! Samma dag som Israel bildades attackerades de av alla kringliggande arabländer med det uttalade målet att alla judar skulle mördas.
Israel har blivit attackerat flertalet gånger sedan dess, och har under hela sin existens blivit terroriserat, främst av PLO och Arafat.
Israel har lyckats skapa fred med alla sina grannar med det enda undantaget PLO och Arafat.
Tro inte på alla vänsterlögner, araberna har försökt utplåna Israel gång på gång, och det är fakta!
Krigen i regionen
1948: Både araber och judar försökte med våld utöka sina terretorier.
1956: Isrealisk attack, med brittiskt och franskt stöd, på Egypten.
1967: Isrealisk överskaningsattack - extremt framgångsrik. Dock så fanns det mycket som tydde på att arabländerna planerade ett anfall mot Isreal inom den närmaste tiden.
1973: Egyptisk attack - dock bara på egyptiskt territorium.
1982: Isrealisk invasion av Libanon.
Således... 5 krig, varav tre som Isreal initierat våldshandlingar i, ett som bägge parter gemensamt initierade och ett som Egypten påbörjade. Intressant fakta att ha i åtanke när man diskutterar attacker på Isreal - och behov av den statens trygghet.
Intressant historieförfalskning från "hasse" och från den anonyme personen här ovan.
1948: arabvärlden förkastade FN:s förslag på delning av det brittiska mandatet (OBS: det fanns alltså ingen "palestinsk" stat, och ingen arab kallade sig "palestinier"). Arabländerna invaderade Israel, som dagen innan hade utropat sin självständighet på det område som FN hade tilldelat den judiska staten. Det som skulle bli en arabisk stat bredvid Israel såg aldrig dagens ljus eftersom arabländerna invaderade med syfte att rossa Israel och ta hela området för egen del. Arabpakten förlorade och Israel vann oväntat.
1967: Egypten och några andra arabländer beslöt sig för att försöka utplåna Israel igen. OBS: inget "Israel-ockuperat" område fanns vid denna tid. De enda ocuperade områdena som fanns var det Egypten-ockuperade Gaza och det Jordanien-annekterade "Västbanken". OBS också att ingen hade den minsta tanke på att skapa någon "palestinsk" stat under de 19 år som dessa arabländer ockuperade Västbanken och Gaza. Ledarna för arabländerna sade offentligt att de nu går till krig för att utplåna Israel (läs Nassers tal) och började mobilisera runt Israels gränser. Egypten beordrade också FN:s fredsbevarande trupper att försvinna från gränsen i Sinai, och otroligt nog lydde FN order. Allt stod klart för arabisk invasion med en vida överlägsen, Sovjet-utrustad armé med miljontals man till förfogande.
Israel genomförde en preventiv attack mot det egyptiska flygvapnet som förstördes på marken och den arabiska invasionen och utlovade utplåningskriget kunde därmed avhjälpas. Egyptens och Jordaniens ockupation/annektering av Västbanken och Gaza kunde stoppas. Israel höll nu dessa områden, efter att ha vunnit i det ofrivilliga försvarskriget.
Israel och FN ville inleda fredsförhandlingar, men Arabförbundet vägrade. De antog en resolution som skulle gälla i decennier framåt, och som kallas de tre nejen: "Inget erkännande av Israel, inga förhandlingar med Israel och ingen fred med Israel."
Därmed gav folkrätten Israel rätten att behålla områdena tills att araberna gått med på fred och ett stopp på attackerna. Araberna vägrade att inlemma flyktingar eller att förhandla om en lösning på konflikten, varför Israels kontroll av områdena fick fortsätta.
FN:s resolution 242 (1967) - som överhuvudtaget inte nämner några "palestinier" eftersom de inte hade uppfunnits som "folk" för 40 år sedan - krävde att araberna sluter fred med och erkänner Israel. När så sker ska Israel dra sig tillbaka till "säkra och erkända" gränser. I förarbetena och debatten kring resolutionen, samt vid innantill-läsning framgår att de gränserna inte nödvändigtvis - eller snarare per definition - inte är desamma som vapenstilleståndslinjerna från 1949 (där irakiska invasionsstridsvagnar stoppades). Det är de linjerna (gröna linjen) som pro-palestinska aktivister anser ska vara den framtida gränsen, trots att de vare sig är "säkra" (sexdagarskriget utlöstes ju med de linjerna) eller "erkända" (varken Israel eller arabländerna erkände dessa linjer som gräns 1949).
FN kräver att gränser ska förhandlas fram med hänsyn till säkerhetsläget. Därför finns det inget "palestinskt område" med klara gränser. Lika lite kan man tala om "ockuperat" område eller att säkerhetsstängslet byggs på "palestinskt territorium". Dessa gränser finns ju inte! Och anledningen till att de inte finns är arabvärldens 40-åriga vägran att erkänna Israel och förhandla om dem.
När ska svenska debattörer på vänsterkanten öppna en uppslagsbok och läsa om FAKTA litegrann?
Tor:
Här är en bra sammanfattning av 1948 års konflikter och problem. Från ett uppslagsverk. Påvisandes att det var två kombatanter i konflikten, två sidor som begick illdåd i strateisk anda och att alla inblandade parter ahde en geografiskt expansiv agenda.
http://en.wikipedia.org/wiki/1948_Arab-Israeli_War
Din beskrivning av förspelet till 1967 års krig är dock inte helt ute och cycklar. Även om det inte på långa vägar faktiskt är klarlagt att arabstaterna faktiskt planerade ett krig - att det inte bara var vapenskrammel och munväder för att stärka deras egen inrikespolitiska ställning. De Facto - det var den isrealiska krigsmakten som initierade stridshandlingar. Som gjorde att en instabil fred, blev ett fullfjädrat krig. Där, surprise surprise, Isreal gjorde mycket stora landvinningar av strategisk natur. Vilket inte känns särskilt defensivt.
Om man inte anser att en nation har rätt att utöka sina gränser för att de nuvarande upplevs som för svaga? Typ Sovjetunionens skäl till finska vinterkriget.
Med detta inte sagt att jag känner någon sympati för arabländernas vämäjliga ledare - då och nu. Isreal är som demokrati på en helt annan nivå. Och har således, tragiskt nog, en högre moralisk plikt att upprätthålla.
"Således... 5 krig, varav tre som Isreal initierat våldshandlingar i, ett som bägge parter gemensamt initierade och ett som Egypten påbörjade."
- Som sagt, tro inte på dessa vänsterlögner.
Samma dag som Israel förklarade sig självständiga så invaderade Libanon, Syrien, Jordanien, Egyptien och Irak Israel med målet att utplåna det. På vilket sätt ser du det som en aggression från Israels sida?
1966 bombar Syrien Israeliska byar.
1967 flyttar Egyptien fram sina trupper och utvisar FNs fredsbevarande trupper. Egyptien stänger Tiransundet för sjöfart till Israel. Jordanien, Irak och Saudiarabien flyttar fram sina trupper mot Israel på Egyptien och Syriens uppmuntran. Egyptiens president gör uttalandet att Israel skall utplånas. Israel tvingas försvara sig igen, och Israel slår till först i ren självbevarelsedrift.
1973 attackeras Israel igen av Egyptien och Syrien, denna gång på den heligaste dagen i judisk kalender.
Tre stora försök har gjorts att utplåna Israel av araberna, 1948, 1967 och 1973. Likväl eftersträvar Israel fred.
Israel har varit nära fredsavtal med palestinerna men Arafats vision av Mellersta Östern var en där Israel inte existerar.
Araberna har försökt utplåna Israel gång på gång, och det är mig obegripligt att vänstern tycker synd om palestinier för att de har förlorat territorium på grund av sina utrotningsförsök av judar.
Men det är klart, Israel har ju USA i ryggen, och det kan ju bara betyda att allt Israel gör är fel enligt vänsterlogik. Utan USAs hjälp så hade ju Israel varit utplånat för länge sedan, men det har väl ingenting med saken att göra...
Vari ligger lögnerna om att Isreal har startat tre krig mot sina grannar? Och att ett krig har startats av Egypten (dock enbart på egyptiskt territorium) samt att ett av krigen uppstod i ett klimat av gemensamma våldshandlingar mellen ett flertal från kolonialism nyligen befriade stater? (1948) Det heliga landet post ww2 var en tämligen nationellt rörig plats - vänligen läs länken ovan från wikipedi för mer detaljer.
Lögnen ligger i ordet 'startat'
1956, 1967 och 1982.
Konflikter där Isreal inlett krigshandlingarna. Med krigshandlingar syftar jag på våldshandlingar med sanktionering från såväl landets politiska som militära ledning. Inte ord om att sådana handlingar kan komma att ske. Utan gevär som avfyrats, artilleri som avlossats och bomber som fällts. I stor koordinerad nationell skala. Inte av enskilda förbrytare, våldsmän och missdådare. Startat krig.
Eller - hur defineras startande av krig i Mellanösternkonflikten? Gäller språkbruk modell 1984? Där lögnen är sanning och krig är fred?
Isreal har all rätt i världen att försvara sig mot yttre aggresion. När den inträffar. De har all rätt i världen att byge en defensiv mur. På sitt egna teritorium.
Men som nation har de inte en helt fläckfri historia - det har funnits en geografisk agenda, inom vissa kretsar som inte har varit begränsad av det deal som de forna kolonialmakterna lämnade efter sig 1948. Isreal har i många avseenden varit ett offer för totalitära expansiva grannars rovlysnad och maktaspirationer - men landet har också vid ett flertal tillfällen agerat på ett sådant sätt som i mångas ögon ter sig gravt omoraliskt. 1956 års krig, 1982 invasion, bosättningarna, och i vissa fall plundringen av naturresurser, på Västbanken och Gaza, en inte helt skysst och jämlik behandling av den egna befolkning av arabisk härstammning (för att inte tala om dem på de ockuperade territorierna) samt nu senast murens sträckning.
Det finns anledningar till att många idag har problem med den israeliska politiken, nu och då. Vissa av dessa anledningar äger substans och är relevanta - och jag tror att man gör staten Isreal en otjänst om man systematiskt försöker att stoppa dem under mattan.
Du skulle nog göra Israel en tjänst om du lärde dig att stava till Israel.
Uttalar du det likadant som du stavar till det?
Man förväntar sig att en femåring skall försvara sina illdåd med att den andre började, inte av en vuxen person.
Står man under hotet att bli utrotad som Israel gjorde 1967, så väntar man inte på att fienden skall göra slag i sin sak, utan man sätter stopp för det snabbast möjligt för att minska sina egna förluster.
När alla omkringliggande länder flyttar fram sina trupper och säger att nu skall vi utplåna er, så är det en krigshandling, och då försvarar man sig. Vad är det i den logiken som du inte förstår?
Anon 3:58,
- ... Vissa av dessa anledningar äger substans och är relevanta - och jag tror att man gör staten Isreal en otjänst om man systematiskt försöker att stoppa dem under mattan. -
Inte bra att sopa under mattan. Vettigt inlägg från anon. Kritik av alla länder är på sin plats och alla länder förtjänar en stor del kritik av deras förehavanden. Men det man ser från bloggägaren här är ensidig demonisering, vidriga öknamn och lögner.
Kan rapportera att jag hört att man nu i Israel återställt en sumpmark som varit en viktig mellanlandningsplats för flyttfåglar om det nu råkar vara liknande du syftade på. Inte alltid en bra idé att utdika våtmarker.
Ber om ursäkt för att min dyselxi gjorde sig till känna - inte min mening att stava fel på Israel. Sorry.
Att säga något - och att göra något är två skillda saker. Att uttala hot om krig är inte detsamma som krig. ord har, även om de är felstavade, oftast en specefik betydelse. Krig är ett sådant. I vart fall när det gäller mellanstatliga relationer.
Roth: hänger inte riktigt med om våtmarkerna? Men det kanske var meningen?
Dock så anser jag inte att alla andra automatiskt bör lägga sig på samma ensidiga nivå som Ali när den här diskussionen förs. Det finns goda och dåliga handlingar på bägge sidoir - och först när det erkänns kan vi nog skåde en hålbar lösning på konflikten.
Man behöver inte bruka våld vid ett rån för att det skall vara ett rån.
Man behöver inte bruka våld vid en våldtäkt för att det skall vara en våldtäkt.
Man behöver inte bruka våld vid en krigshandling för att det skall vara en krigshandling.
Det räcker att hot om våld förekommer.
Man har rätt att bruka självförsvar vid hot om våld.
I Sverige har vi rätt att bruka våld i självförsvar, även om bara hot om våld förekommer. T ex om nån hotar dig med kniv eller pistol så har man rätt att försvara sig mot detta hot med dödligt våld. Man behöver alltså inte vänta på att få en kula i huvudet innan man har rätt att försvara sig.
Principiellt är det alltså ganska orimligt att man skall behöva vänta och se om hotet om våld kommer att verkställas innan man har rätt att försvara sig.
I fallet Israel 1967 så kunde inte hotet varit mycket mer verkligt och påträngande. Förutom aggressiva truppförflyttningar och hot om utplåning skar man dessutom av viktiga transportleder till Israel.
Du verkar också vilja påskina att hotet om utplåning bara var vapenskrammel och munväder, och aldrig var tänkt att verkställas. Vad har du för uppgifter som stödjer det?
Varför tycker inte du att Israel har rätt till självförsvar?
Anonym ... (varför kan du inte uppge en signatur så att man vet även nästa gång vem som skriver)
Kärnpunkten åskådliggörs nog bäst av:
"... när det erkänns kan vi nog skåde en hålbar lösning på konflikten"
Vilka skulle 'vi' vara som kan skall 'erkänna' vad för att 'åstadkomma' en lösning på konflikten.
'Vi' på Alis blogg gör inte ett skvatt till eller från här. Däremot behöver de kloka insikterna som emellanåt lyser igenom här befästas i ffa den palestinska myndighetens ledning, och därefter också bland utbildade palestinier som i sin tur kanske kan påverka resten och även tex skolutbildningen. Detta kommer man aldrig att lyckas med fullt ut, och i de religösa samfunden kommer motståndet att vara starkt. Dessa skulle därutöver se sin maktbas undermineras om PA skulle driva en sådan linje, de skulle aktivt försöka att underblåsa konflikten och hatet, och kanske lyckas med att eskalera den.
På den israeliska sidan finns dessa förutsättningar, det finns en ganska sansad majoritet och det finns även mer radikala och extrema grupperingar, (och även enskilda, bosättare, som har egna speciella intressen) men där skulle det gå att få uppslutning kring en politisk lösning. Ft går inte det i Palestina.
Dessvärre gör stora delar av tyckarna (och ffa vänstern) i västvärlden ingenting nyttigt (och en hel del skadligt) för att påverka åt fel håll. Alla ensidiga 'hata eller beskyll Israel' aktioner i väst, och även underblåsta på plats håller konflikten vid liv och häller bensin på lågorna.
Det gjorde Sten Andersson och Palme, och alla andra sk 'ledare' som gullade med Arafat, det gör de som skickar pengar till olika organisationer, det gjorde även stater och andra som försåg PA med bistånd (i varierande grad, och kanske mindre nu), det kulturarbetare, konstnärer och författare som karikerar konflikten, det gör alla godtrogna tonåringar som åker dit och protesterar och ränner. Alla dessa (som ensidigt pekar fingret på Israel) senarelägger en möjlig lösning och nödvändig attityd- och opinionsomsväninging ffa i Palestina.
För ha det klart för dig, en (ev) lösning måste med nödvändighet innefatta alla (iaf de flesta) i konfliktytan och deras acceptans. Det är uttryckligen inget 'vi' kan resonera fram i konferenser, sammanträden, toppmöten, eller bloggar. Sådana kan förvisso bidra, men de flesta sådana har ju bara ägnat sig åt att peka finger, eller i bästa fall komma med urvattnade floskler, som till intet förbinder!
Anon:
Vi har olika åsikter om vad som gäller för definitionen av vad som utgör ett mellanstatligt krig. För mig står begreppet för statsanktionerat våld i stor skala. Innebärande att suveräna staters gränser kränks med planerad och systematisk vilja.
Blockaden av Sharm el Sheik var ett tydligt tecken på aggresion - men inte startskottet för ett krig. Om tex Sverige och Danmark ensidigt skulle förklara att estlänska fartyg inte var tillåtna att använda Öresund av någon anledning och Estland därpå skulle bomba alla större svenska städer och ockupera Gotland, skulle i vart fall jag anse att det var Estland som påbörjade kriget. Om så inte aggressionen.
Märk väl - i min första post hade jag en brasklapp med avseende på 1967, där jag nämnde att Isreal kunde anses ha goda skäl att initiera det kriget.
Så var dock definitvt inte fallet 1956 - ett rent aggresionskrig - och inte heller 1982, om än att det då lättare kan motiveras än kriget 1956.
Jag vill absolut inte måla ut Israel som någon form av djävulsstat - tvärtom, i den regionen är den stjärnan i klassen. Med förbaskat bred marginal. Dock så tycker jag inte att den är värdig en helgon gloria - för att vara en demokrati så finns det allt för stor acceptens för rasism och chauvinism inbakat i den nationella modellen. Vilket leder till problem och spänningar.
Jonas N:
Jag håller till väldigt mycket med dig. Vår betydelse är insignifikant i det stora hela. Men, det är en uppenbarligen en fråga som engagerar många. Därav att en ständig diskussion, som tyvärr ofta får karaktären av en komnination av pajakstning och skyttegravskrig, bör föras om problemets underliggande orsaker samt vad som är fakta och vad som är argument och åsikter i frågan. Gränserna blir där ofta otydliga - faktat politiseras. tex ovan, där en blockad och munväder plötsligt har blivit en synonym med krig.
Jag vet inte vad som i slutänden var de arabiska ledarnas intentioner 1967. Jag har misstankar, men jag vet inte. Men jag har stark förståelse för att Isreal i den aktuella situationen valde att slå till först. Med de givna parametararna så var det rätt av dem att gå i krig. Dock var det orätt att ockupera Västbanken och Gaza, samt starta bosättningar där. Att hålla Golan som en buffert var, och är, dock i allrahögsta grad berättigat. Israels säkerhet kan bevisligen inte garanteras om ett totalitärt Syrien lett av klanen Assad huserar där.
Jag gilar inte heller att få etiketten "vänster" bara för att jag för fram åsikter och fakta som kanske inte till fullo överenstämmer med Pär Ahlmarks syn och tolkning av konflikten. Rött är mycket långt ifrån min favoritfärg.
Alla andra ledare av länder som för krig av en eller annan anledning för krig, medan palestinska ledare har terrornätverk och håller på med terrorism. Definitionen är alldeles för subjektiv. Palestinska krig för att göra motstånd mot ockupation och apartheid (som är ett mycket relevant begrepp i sammanhanget) må ha varit av den oförutsägbara sorten med en inkognito och skälvande bombarmé som dödar civila. Medans andra mer resursstarka arméer jobbar med oigenomtränglig utrusntning och mer auktoritära, pålitliga sprängningar och skott, som dödar civila. Bägge versioner är krig.
Att stödja den ena eller andra armén känns svårt. Jag är inte kapabel och känner inte att jag gör särskilt stor nytta om jag jobbar på saken.
Däremotgår det lite lättare att kommentera tillbakadragningen i Gaza. Det känns inte som en genuin ansträngning att deportera ockupanter samtidigt som muren ska vara kvar och Palestina förbli utspridda reservat.
Ali poängterar: "det saknas något så grundläggande som geografisk kontinuitet mellan palestinska landområden". Detta är ett problem vars lösning skulle kunna utesluta deportering. Signalen man visar med att ännu en gång flytta bort människor från en bit land är motsägelsefull. De pengar man lägger på att erbjuda nya hem åt de förflyttade ockupanterna skulla man kunna lägga på palestinska bostäder i nya palestinska områden som knyter ihop Palestina.
I gund och botten är palestinafrågan lika enkel som den sydafrikanska frågan. En liten minoritet europeiska (att de europeiska judarnas förfäder möjligen bott i palestina för tusen år sedan är i sammanhanget ointressant) ockupanter förtrycker den stora ursprungsbefolkningen.
Därför är en tvåstatslösning, ehuru det kanske är det bästa vi kan hoppas på idag, egentligen en usel lösning. Jämför med Sydafrika. Skulle det varit bra att dela det landet i två lika stora dela och ge den ena delen till den vita minoriteten?
Den enda långsiktigt hållbara lösningen är naturligtvis ett enat, sekulärt och demokratiskt Palestina. Ett Palestina dit alla flyktingar kan återvända och där principen en man en röst gäller. Där judar, kristna araber och muslimska araber behandlas lika. Samma lösning som i Sydafrika alltså. Naturligtvis ska israelerna få bo kvar, på samma sätt som de vita i Sydafrika får bo kvar, men de ska inte ha några särskillda privilegier.
Det kommer nog dröja länge innan det enade Palestina blir verklighet. Men den dagen kommer så småningom. Ett land som Israel måste förr eller senare brytas sönder av yttre och inre tryck. När USA:s stöd till den sydafrikanska apartheidregimen upphörde så föll den. När USA:s stöd till den israeliska apartheidregimen upphör kommer även den att falla.
Anon 4:57,
"...i vissa fall plundringen av naturresurser,..."
från ditt tidigare inlägg var det som kom mig att tänka på våtmarkerna.
Man kanske inte kan se våtmarker som just naturresurser men när jag skrev var det det jag tänkte på. De är väl resurser för flora och fauna ändå? Jag är tacksam att man gått tillbaka från att torrlägga allting. I annat, trädplanteringar etc har det varit bra i Israel. Skogarna hade ju skövlats under århundradena.
Vad du hade i tankarna vet jag inte. Vattnet?
Jämförelsen är inte helt igenom tillfredsställande. Israel som initiativ såg nödvändig ut. Men platsen var illa vald. Det borde kanske ha ägt rum i Tyskland. Att säga att det inte var nödvändigt skulle vara som att hävda att kurderna inte heller borde kräva rätten till ett land. Självklart kan man tycka att alla människor borde kunna leva ihop, men vissa utpekade, hotade grupper kan ibland inte få den värdighet eller frid de förtjänar i en stat som av tradition förtrycker dem. Judarna var ju förtryckta i Europa. Det krävdes en ny stat.
Palestinierna är ju förtryckta i deras land, men det är för sent att omvandla hela landet till Palestina. Och för oförstående att kräva att religion och stat skiljer sig direkt, på västvärldens befallning. Det verkar bättre att låta Palestina få vara en stor del av landområdet, där alla som nu råkar bo får bo.
Anon. 7:32 hoppar direkt in en helt felaktig första paragraf, som sedan gör resten av inlägget ganska så meningslöst.
"...I gund[sic] och botten är palestinafrågan lika enkel som den sydafrikanska frågan. En liten minoritet europeiska (att de europeiska judarnas förfäder möjligen bott i palestina för tusen år sedan är i sammanhanget ointressant) ockupanter förtrycker den stora ursprungsbefolkningen..."
Ska man kanske numrera för att få koll på alla falskheter?
1) Frågan är inte enkel. Arab-israeliska konflikten är komplicerad.
2) Löjlig men förutsägbar jämförelse med Sydafrika. Det är gammal, fel och dum propaganda. Drop it!
3) Judarna är en av ursprungsbefolkningarna i mellanöstern. Att förneka det med att säga att judarna egentligen är vita européer är löjligt. Hört om historia?
4) Judar har bott i och haft kontinuerlig kontakt med ursprungslandet trots fördrivningar från många av mellanösterns länder.
5) Judar fördrivna från arabiska länder, ibland i historien kallade "arabiska judar" utgör en stor del av Israels befolkning. Afrikanska och asiatiska judar är en integral del av samhället. (Är de bättre eller sämre än europeiska judar, undrar man da anon. verkar se ner på det europeiska?)
6) Den "stora ursprungsbefolkningen" som ska vara förtryckt av de dumma europeiska judarna är till stor del inflyttad från andra länder, precis som många judar.
7) De största förtryckarna av palestinier är egna ledare som fört krig och terrorkrig i syfte att utplåna Israel och därigenom dragit på folket elände och svårigheter. Detta utöver de svårigheter som orsakats av ledarnas totala nonchalerande av det egna folkets rättigheter i samhället och genom grov korruption.
8) Att folk utomlands, i Sverige t.ex, tog sida med förtryckare och korrumperade simpla krigslorder har inte hjälpt palestinierna ett dugg. Snarare har det hindrat och försenat.
Jämförelsen mellan de båda apartheidstaterna Israel och Sydafrika är möjligen gammal, men också självklar.
Den finns inte bara på ett abstrakt plan. Medan Sydafrika var en apartheidstat fanns också ett mycket omfattande politiskt och militärt samarbete mellan dessa två stater.
Jag hade ett inlägg här tidigare, men det här är inte plats för någon längre utläggning om olika historiska perspektiv på Palestinafrågan. Jag vill dock bara till AK Roth och en av alla anonyma säga att palestinierna bott i området åtminstone sedan år 3000 f Kr. Det finns nu ca 4 miljoner undanträngda palestinska flyktingar, varav 1,2 miljoner i flyktingläger, vilket är ett resultat av sionismen - självklart med god hjälp av araber, amerikaner och européer. Att som vanligt lägga huvudansvaret för det katastrofala läget i Palestina på palestinierna är betecknande för de enögda Israelvänner, som finns så väl representerade här. Beträffande PLO eftersträvade de vid bildandet 1964 en demokratisk stat för både araber och judar i det som man kallar historiska Palestina. Det internationella samhället skulle kunna gripa in och garantera en sådan stat, fast detta ser omöjligt ut nu. Men FN kunde ju dela upp Palestina 1948.
Ali Esbati:
Ingenting "självklart" i jämförelse med Israel och apartheidstaten Sydafrika. Det blir enbart pinsamt att fortsätta den falska tankegången. Många stater handlade tyvärr med Sydafrika innan det blev av med apartheid. Är de alla apartheidstater? Eller beror det på vilken etnisk grupp det var som handlade med Sydafrika? De som nu handlar med och accepterar status quo i Nordkorea, där förtrycket och klassindelningen är bisarrt omänsklig, är de också apartheidstater?
Jag undrar hur Sydafrika fick sin olja under apartheid. Från Israel? Hur många andra länder pekar du nu ut som apartheidstater? Pekar du ut Jordanien som apartheidstat då den staten förbjudit judar att bo där alls? Ditt problem är att du är för låst i gammal, ensidig demonisering.
Att kalla Israel apartheidstat är visst och säkert gammalt, falskt, ignorant och elakt. Hur kan du inte se det falska i det? Svar: Du har tagit ställning, en ställning i en komplicerad konflikt som vore israeler inte människor som andra. Det lyser igenom.
Någon anonym undrade ovan om högermänniskor(vilka det nu är)inte såg araber som människor eller liknande formulering.
Jag undrar (är varken höger eller vänster men uppvuxen i arbetarhem) varför de rabiata israelhatarna inte ser samma araber som människor. Kan man inte fordra fredliga demonstrationer och civiliserade protester från araber? Måste en svensk vänstermänniska stödja oacceptabel terror? Varför skulle inte araber vilja leva i fred med sina grannar?
Hittills har det inte gått pga korrupta och hatiska ledare. Jag hoppas på en fredlig tvåstatslösning för ALLA's skull.
När apartheidsystemet i Sydafrika upphörde fick alla svarta innevånare där fullvärdigt medborgarskap. Varför kan inte alla de arabiska palestinier som fördrivits från sina hem sedan 1948 få återvända och erbjudas fullvärdigt medborgarskap i staten Israel? Fundera på det. När ni kommit på svaret så förstår ni nog varför Israel bör betraktas som en apartheidstat.
Anon 11:42 anser
att Israel är en apartheidstat därför att araber som lämnade landet 1948 inte nu har status som medborgare i Israel. Om krig och elände vore så enkelt att lösa! Jag tycks ha för mig att somliga araber återvände. En miljon araber i Israel nu; noll judar i Jordanien där de är inte tillåts bo. Det bekymrar inte israeldemoniserarna.
De hundratusentals judar som fördrevs från VB,Jordanien och andra arabländer 1948 miste också medborgarskap. Gör det dessa stater till en apartheidstater i israelfienders ögon?
Nej, ordet har absolut använts i propagandasyfte liksom det ökända sionism=rasism och det är falskt.Ni reaktionärer som ensidigt demoniserar Israel, Mellanösterns enda demokrati, vet inte vad ni gör. Agerar som om ni hade lösningen till denna komplicerade konflikt. Båda sidor måste göra uppoffringar och det sker nu. Om ni verkligen ville ha fred mellan dessa parter skulle ni inte agera så fientligt mot en sida.
Det är skillnad på legitim, uppriktig, faktabaserad kritik och hysteriska slagord som har en falsk och faktiskt judefientlig och människorättsvidrig ton. Men man väntar sig inte att folk med falska, djupt ingrodda tankebanor ska släppa in lite ljus.....
Anonym 6:59 PM (igen???)
Jag har inte satt vänsteretikett på någon som inte tydligt uttryckt sådana tankar. Men jag sa att det ffa är vänstern som i väst står för det ensidiga engagemanget!
Vart det lämnar dig har jag ingen aning om, jag vet inte ens om jag har tilltalat dig tidigare! Du skriver vettigt i den post jag nu kommenterar (det kan tyda på icke-vänster :-)
Men för att återgå till ämnet:
Om Palestina skulle utvärderas efter samma måttstockar som andra 'stater', dvs efter hur väl demokratin fungerar, hur mycket BNP/capita är, handelsbalans, tillväxt, institutioner, investeringar osv. Då skulle det se extremt illa ut. Då skulle de hamna bland de sista platserna i världen. PA har ju sen ganska många år haft möjligheten att fungera som 'stat' i de egna områdena, men att bli utvärderad som 'stat' skulle vara extremt nedslående.
Bättre då att fortsätta vara konfliktoffer och få bistånd, internationell sympati och uppmärksamhet, förståelse oändligt med förlåtande som offer för en annan makt.
Det var av den anledningen Arafat inte ens kunde acceptera fred och en de-facto två-statslösning även när i princip alla hans villkor uppfylldes. För att han skulle(borde) bli totalt utskrattad om han utvärderades som 'statschef' för ett eget land.
Med en fred skulle mycket av alla internationell 'sympati' försvinna och troligen även en hel del bidragspengar, och mycket mer ljus skulle riktas på förhållandena inom hans ansvarsområde, och hur folk hade det där osv ...
... och Ali mfl skulle inte skriva en rad om Palestiniernas öde, och det skulle inte heller någon annan av alla dem som idag visar så stort och omfattande 'engagemang' för frågan!
Eller hur!?
En lösning:
Gaza till Egypten.
Västbanken till Jordanien - som då defacto skulle bli den Palestinska staten. Undantag Ariel som kvartstår som en del av Israel. Naturligtvis kompenseras den palestinska staten för detta monetärt.
Israel och Jordanien ges medlemskap i EU. Som pumpar in bra med pengar i regionen. Cash is Peace.
Palestiniern i diaspora kompenseras för den mark och de hus som de förlorade 1948. Right of return - enligt EUs regler om fri rörlighet, dock ingen rätt till marken som de en gång lämnade.
Extremister på bägge sidor jagas med blåslampa - en legal polisiär sådan. Nolltolerans, hets mot folkgrupp blir ett tydligt brott. Religon som kopplas till geografisk expansion på andras bekostnad motarbetas.
Jerusalems gamla stad - någon form av Danzig modell under gemensamt amerikanskt och EU styre till situationen kyls ned. Typ en eller två generationer.
De bägge staternas, Isreal och Jordanien, gränser garanteras av EU och USA. Militärt.
Syrien pressas till fred - om möjligt genom att epoken Assad avslutas. Medlemskap i EU bör vara en möjlighet för även den nationen - en lämplig morot.
Samma metod med Libanon, EU medlemskap och extern militär närvaro i känsliga områden. Hizbollah begränsas till Beka dalens norra delar - för att på sikt göra en övergång till den politiska sfären. Typ IRA - Shin Fein.
Någon form av sanningskommision i EU:s regi med avseende på de senaste 100 årens illdåd som skett i regionen.
Utopi?
Hasse:
"...Jag vill dock bara till AK Roth och en av alla anonyma säga att palestinierna bott i området åtminstone sedan år 3000 f Kr..."
Kära hjärtanes! Jaa du, hur svarar man?
Om du inte ens har klart för dig att begreppet "palestinier" i början syftade på dem som bodde i brittiska Palestinska Mandatet under senaste århundradet och att det inte fanns "palestinier" som folkgrupp år 3000 f. Kr. hur ska man då kunna resonera sakligt?
NB, det är ändå ett faktum att ordet nu sedan 60-talet används av palestinaaraber även om det inte har någon gammal historia. Det är viktigt också i sammanhanget att vara på det klara med att både judar och araber under senare år flyttat in i området från kringliggande länder, inte bara från Europa. Det är enbart ignorans om folk tror att alla judar kom från Europa.
Bland de olika folk som bott i området sedan 3000 f.Kr. räknas naturligtvis judar och araber. Båda dessa folk ansågs som "palestinier" när brittiska mandatet fortfarande rådde. Man kallade hela nuvarande Israel, Jordanien, Västbanken och Gaza "Palestina". Innan dess var det under turkiskt styre. Innan dess något annat osv, osv.
Ingen, inte ens de fanatiska som vägrar se judars obrutna historia i och med Israel - ja, det fanns ett Israel för flera tusen år sen; däremot inget Palestina - förnekar att en del av området alltid kallats judarnas land. De som skändar gravar och förstör monument som t.ex. Josefs grav på 90-talet måste väl tro att det finns judisk historia; varför skulle de annars vilja utplåna den? (jämför talibanerna som gav sig på buddhistiska monument; samma sorts intolerans för andra folk)
Någon annan historieintresserad kan kanske upplysa om när den muslimska invasionen kom från arabiska halvön, den som fortsatte och invaderade Nordafrika, Spanien och Balkan bl.a.
Det verkar som om många glömmer den kolonisationen, eller? Så är det, arabisk kolonisation, europeisk kolonisation, allsköns andra kolonisationer. När judar flyttar tillbaka till en liten bit av ett land man fördivits från och bygger upp det så kallas det kolonialism av de oförstående. Så fel och elakt. Varför singlar man ut ett land som ansatts av utplåningskrig av kringliggande nationer och nu ett terrorkrig man tanklöst ursäktar,sympatiserar med och tom ibland stödjer. Undrar någon på att man vill kräkas? Ja, de ignoranta naturligtvis! Förbannad är ett understatement!
Jag har ingen önskan att skriva en hel uppsats, men det falska bild som ges här av somliga måste man ju i ruattvisans namn dementera. Det är viktigt att de utnötta och falska slagorden - apartheid, europeisk kolonisation, sionism=rasism osv visas för vad de är - tom propaganda.
Folk måste ta in att både judar och araber har sina ursprung i området. Alla - inklusive dagens palestinier - skulle tjänas bäst om man inte demoniserade ett folk medan man samtidigt ursäktade judehatande terrorism!
Yaxx,
Bra brainstorming. Har själv undrat varför Jordanien inte yrkat på VB som det ockuperade 1948-1967. Har hört att palestinier från VB stoppas från att komma in i Jordanien. Ont blod trots att Jordanien ju skulle vara den arabiska staten från gamla brittiska mandatet?
Har hört att Egypten inte ville ha Gaza, att Israel bönade och bad dem att ta Gaza när de slöt fred och Sinai gavs tillbaka på 80-talet men att det blev nej.
Undrar om Jordanien är ens intresserat av VB nu. PLO ställde ju till det i Jordanien på 70-talet och blev utslängt. Med ny ledning kanske? Kanske för många kockar i denna soppa? Hamas, Al-Aqsa, Islamic Jihad, Hizbollah från Iran som ställer till det gu'vetvarför, PFLP (som vill befria även Israel från de hemska judarna och därför borde skys som pesten)
Andras kommentarer om Yaxx's inlägg?
Till A-K Roth vill jag säga tack för upplysande kommentarer.
Till Yaxx:
Nej tack till asiatiska arabdiktaturer i EU. Dessa länder har ingenting i en europeisk union att göra. Det är nästan lika dumt som att de skulle bli stater i USA eller Australien.
EU är och skall förbli en exklusiv union för europeiska länder där folken delar kultur och gemensamma värdegrunder. Detta exkluderar även Turkiet.
Petter:
Ett vitt ariskt Neuropa. Hmm... tankegången känns bekant på nåt sätt...
Skicka en kommentar