Allmänhetens stöd för ett invandrarfientligt parti minskar. 1999 kunde 29 procent tänka sig att rösta på ett sådant parti jämfört med 25 procent år 2004.Det är ju glädjande. Men betänk att folkpartiet hade 8,7 procent i senaste Temo. Det är långt upp till 25 och mindre än ett år kvar till valet. Huga.
tisdag, oktober 25, 2005
Potential
DN rapporterar:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Tyvärr så är fortfarande ca 29% av de röstberättigade medborgarna medlemmar i en rasistisk LandOmfattande rörelse.
1999 hade väl folkpartiet ca 5-6% av väljarsympatierna. Andelen väljare som kan tänka sig rösta främlingsfientligt minskat samtidigt som folkpartiet ökat.
Precis. Folkpartiet erbjuder ett humant alternativ för väljare som ser problem hos invandrargrupper.
Tidigare är det bara främlingsfientliga partier som har pratat om problem hos invandrare. Och lösningen har alltid varit densamma - stopp för invandringen och återsändning av invandrare.
Folkpartiet har också pratat om problemen, men har lösningar som innebär att invandrare är välkomna om de sköter sig. Man har också betonat vikten av att bekämpa destruktivt hederstänkande och kulturellt betingat förtryck som t.ex. barnäktenskap.
Det går att ta väljare från främlingsfientliga partier utan att vara främlingsfientlig.
Schysst kommentar Pelpet. Du har helt rätt. Skönt att du inte försöker hymla om folkpartiets rasistiska linje mot invandrare som enhetlig grupp. Många andra debattörer jobbar stenhårt på att dölja partiets rasism.
steven bör nog öva sin läsförståelse en smula.
en bastant smula...
Vi efterlyser en mer human rasism
F o l k p a r t i e t
Här i Wien röstade 15 % av väljarna i söndags för det invandrar- och utlänningsfientliga FPÖ trots att endast 5 % sagt sig ämna göra det i en rad opinionsundersökningar. Ljuger folk i samma utsträckning i Sverige ser det riktigt illa ut.
Ursäkta, glömde att underteckna.
Bengt O.
När jag ändå har ordet
Det är inte rasistiskt att prata om problem inom en grupp och säga att de beror på dålig integrationspolitik, utanförskap och kulturella problem som t.ex. destruktiv hederskultur. Det är inte heller rasistiskt att kräva att folk som kommer hit skall lära sig språket, visa respekt för lagstiftningen och försörja sig själva. (Det är för övrigt aldrig fel att kräva detta av någon)
Till att som tror att folkpartiet är rasister så vill jag rekommenderar ett studiebesök hos Nationaldemokraterna. Där hittar man verklig rasism. Brott begås av invandrare, negrer, araber och judar och man insinuerar att brottslighet beror på hudfärg. Man menar att olika kulturer aldrig kan fungera tillsammans och att invandraringen från icke-nordiska länder skall upphöra och invandrare återsändas.
Jag förstår upprördheten över att folkpartiet delvis bekräftar rasisternas världsbild då man inte försöker förtiga verkliga problem inom invandrargrupper, men det gör inte folkpartiet till rasister.
Pelpet, jag ser att du försöker föra en ensam kamp här inne. Men du vet att utanför detta forum så har du större delen av befolkningen med dig. Rasism är ett j**la skitord som borde bytas ut, inflationen har tagit det och det är nu värdelöst. Och att bara kalla folkpartiet (OBS, jag är inte Folkpartist) för rasister visar att man inte har en aning av vad det innebär, utan bara försöker klättra över den andre i den eviga kampen om vem som är mest antirasist.
Ordet rasism är extra viktigt att använda tycker jag, när idéer som
presenteras som förnuftiga och självklara i själva verket är rasistiska i
dess önskade konsekvenser. En ambition att assimilera alla invandrare för
att passa någon slags allmängiltig svensk värdegrund skriver inte jag
under på. Bryter man mot svensk lag ska konsekvenserna vara desamma
oavsett bakgrund. Att börja rensa ut landet på rötägg är om inte
rasistiskt så fascistiskt, då. Men när både de sociala och juridiska
domarna börjar intensifieras mot den mycket heterogena gruppen "invandrare" blir resultatet en manifestation av just rasism i praktiken.
Ett tillägg är ju att oavsett om en grupp är så kallat heterogen så är det rasistisk praxis att misstänkliggöra eller ogiltigförklara människor pga ursprung, språkförmåga eller uppträdande (osvenskt beteende!). Det är fan svårt nog att ta sig till Schengenland. Ska det vara en fortsatt duglighetsbarriär sen både efter att man anlänt, fått flyktingstatus, och till sist medborgarskap? Kalla det nåt annat än rasism om ni vill, men håll med om att det liknar rasism.
Steven:
Jag håller med om att det är alldeles för svårt att ta sig till Schengenland och jag tycker att vår migrationspolitik är rent sagt åt helvete. Vi har en asylrätt som i teorin är generös, men inför praktiska hinder som t.ex. transportörböter och visumtvång som gör det i praktiken omöjligt att söka asyl. Och vad gäller asylprocessen så har ju vår ovän Barbro Holmberg rätt när hon säger att lagen är bra. Felet är att den inte följs.
En ambition att assimilera alla invandrare för att passa någon slags allmängiltig svensk värdegrund skriver inte jag under på.
Det man måste assimilera är respekt för lagstiftningen, och då särskilt för yttrandefrihet och frihet från grova övergrepp. Vill man komma hit så måste man acceptera att religionsfrihet råder, men att man samtidigt, i yttrandefrihetens namn, kan få sin egen religion kritiserad, hånad och förlöjligad. Man måste exempelvis också acceptera att arrangerade äktenskap och könsstypning är grova övergrepp och att män och kvinnor har lika värde och rätt till sin egen sexualitet. Språkkrav är också rimligt eftersom språket är nödvändigt för att kunna fungera i samhället, men inte lika viktigt som ovanstående.
Vad gäller myskulturella egenheter som inte skadar någon så finns det inget skäl att kräva assimilation. Snarare är det det svenska samhället som måste lära sig att tolerera att busschaufförer kan ha turban, att man ska få ha slöja i skolan, att vissa firar ramadan men skiter i julen och att andra vill käka djur kom kosherslaktats på ett sätt som för tillfället inte godkänns av svenska djurskyddslagar.
Kan vi inte försöka lyfta debatten lite? Det börjar bli tråkigt och olustigt att hela tiden höra beskyllningar om vem som är mest eller minst rasist.
Varken den parlamentriska högern eller den parlamentariska vänstern är rasister eller nazister. OK?
America's Iron Click
Empire of Denial
By MIKE MARQUSEE
During the heyday of British, French, Belgian or Portuguese colonialism, if you asked the citizens of London, Paris, Brussels or Lisbon whether their countries were the seats of great transcontinental empires, they would have answered 'yes', unhesitatingly, and most would have taken pride in the fact. But stop an American in the street today, and ask the same question, and you're most likely to get a quizzical look.
The US maintains military bases in 140 foreign countries (needless to say, there are no foreign military bases on US territory). Thanks to exorbitant military spending more than the combined total of the 32 next most well-armed nations - the US enjoys a unique and coercive global reach, a monopoly which it intends to preserve at all costs, as the current National Security Strategy makes clear. The US claims and exercises a prerogative to topple other regimes and occupy other countries that it denies to all other nation-states. Through the IMF, WTO and World Bank, it shapes the economic destinies of most people on the planet. The fact is that the fate of billions living beyond US borders is determined by decisions made in Washington.
Yet, we are told, this is not an empire. True, the US prefers indirect over direct rule; its domination is exercised, for the most part, through military and commercial alliances, rather than outright conquest. But empires of the past have also used these methods. What really makes the US different is the persistence and in most cases the sincerity of its imperial denial.
Shortly after the invasion of Iraq, Donald Rumsfeld insisted to Aljazeera: "We're not a colonial power. We've never been a colonial power." Colin Powell agreed: "We have never been imperialists. We seek a world in which liberty, prosperity and peace can become the heritage of all peoples." They seemed astonished and offended that anyone could think otherwise.
The litany of disclaimers echoes down the years. Sandy Berger, Clinton's national security advisor, described the US as "the first global power in history that is not an imperial power." Nixon wrote in his memoirs that the US was "the only great power without a history of imperialistic claims." When Johnson sent troops to topple an elected government in the Dominican Republic in 1965, he insisted: "Over the years of our history our forces have gone forth into many lands, but always they returned when they were no longer needed. For the purpose of America is never to suppress liberty, but always to save it."
The history of denial is as long as the history of intervention and that goes back to the first decades of the republic, when US forces engaged in military action to protect US shipping in the Mediterranean, the Caribbean, Sumatra and Peru. In US foreign policy, respect for the sovereignty of others has always come second to commercial interests. By the end of the 19th century, the US had annexed Hawaii, along with dozens of smaller islands across the Pacific, and used military force to secure a foothold in the markets of China and Japan.
When it prised the Philippines, Cuba and Puerto Rico from the dying Spanish empire in 1898, the US declared "a new day of freedom" in these "liberated" lands. Filipinos took the rhetoric seriously and rebelled against the imposition of US rule. After more than a decade of brutal counter-insurgency, a quarter of a million Filipinos had been killed, and 4200 Americans. This was ten times the number of Americans killed in the brief Spanish-American War. Yet US history textbooks routinely assign far more space to the latter than the former.
America, Woodrow Wilson declared, was "the only idealistic nation in the world". He proclaimed "national self-determination" as the cornerstone of a new world order, but deployed US military forces overseas more frequently than any of his predecessors: against Mexico, Haiti, the Dominican Republic, Cuba, Panama, Nicaragua and the nascent Soviet Union.
Thanks to history textbooks, Hollywood, television and politicians (Democrat and Republican), the US people are kept in ignorance of their imperial past. Each intervention is presented as an altruistic response to a crisis. Since there is no American empire, no pattern, habit or system of extra-territorial domination, the motive for each intervention is assessed at face value. Somehow the principles of liberty and human happiness always seem magically to coincide with American national self-interest or, more precisely, the economic interests of the US elite.
In recent years, the fact that America is an empire has become less of a secret, even to Americans. Commentators such as Robert Kaplan and Niall Fergusson have urged the US to abandon its blushes and face up to its imperial responsibilities. In a new twist on "the white man's burden" (which Kipling urged on the US at the time of the Philippine War), they argue that empires have been and can be benign, and that the US is a liberal empire, or, in the words of Michael Ignatieff, "an empire lite, a global hegemony whose grace notes are free markets, human rights and democracy".
The appeal of this new imperial rhetoric seems largely restricted to sections of the intelligentsia - both liberal and conservative. Bush and US spokespersons are careful to avoid or refute it, most Americans are uncomfortable or bewildered by it, and it is simply unacceptable to those in Asia, Africa and Latin America whose lives and consciousness have been shaped by anti-colonial movements.
Opposition to foreign domination is not an emotional spasm. It is grounded in history and experience and the balance of probabilities (not least the probability that the imperial power will place its own interests before those of the people it rules). The rationalisations and even the forms of empire change but the underlying reality does not. Decisive power, military and economic, remains in the hands of a distant elite.
Whether it's talk of "empire lite" or Bush-style unilateralism, you can hear the drumbeat of the old American exceptionalism, the claim that the US has a unique destiny and that this destiny embodies the fate of humankind. History has taught peoples in many lands to fear the USA's altruism. In a poem from the early 1920s entitled 'The Evening Land', DH Lawrence wrote:
I am so terrified, America,
Of the iron click of your human contact.
And after this
The winding-sheet of your selfless ideal love.
Boundless love
Like a poison gas.
http://www.counterpunch.org/marqusee10262005.html
Mike Marqusee is the author of Wicked Messenger: Dylan in the 1960s and Redemption Song: Muhammed Ali and the Sixties. He can be reach through his website: www.mikemarqusee.com
This column originally ran in The Hindu.
Pelpet:
Det görs som du nästan pekar på fler ansträngningar mot att hålla flyktingar utanför Schengen än att ta det ansvar bl a Sverige har att hjälpa garantera varje människa rätten till ett hem i politisk trygghet. Barbro Holmberg är som alla motsvarande ministrar i Schengen, på uppdrag att hålla flyktingarna ute så gott det går. Det är katastrofalt. Sverige kan ta emot bra många fler än i dagsläget.
Att respektera all lagstiftning är mycket svårt för asylsökande. Jag håller inte med om att all lagstiftning ska respekteras. Och sannerligen inte om att potentiella straff kan vara utvisning. Överhuvudtaget. Jag respekterar inte lagstiftningen runt Schengenavtalet. Ett avtal jag anser att vi borde haft en folkomröstning om. Det är ett människorättskränkande avtal.
Att kräva språkfärdigheter för att få vara medborgare är enbart barockt. Det är inte nån jävla språkreseresort. Med en välfärd som den i Sverige (mycket ett resultat av vapenexport och del i en europeisk tradition av exploatering av tredje världens resurser) ska man godta språkvariationer. Många måste komma hit, punktslut.
Vem har klagat på religionsfriheten i Sverige?
Om individer blir kränkta pga hets mot folkgrupp är det ofta en befogad känsla. När det inte handlar om hets utan nyanserad kritik bör det diskutteras och en viss försåelse för sårade känslor appliceras. Hur föreslår du att man ska handskas med sådant? Och varför tog du upp det? Vad har det med saken att göra? Du tar också upp könsstympning och arrangerade äktenskap. Är alla dessa delar av "problemet med invandrare" och anledningar till att man måste införa hårdare politik med tillhörande misstänksamhet och generaliseringar?
I mitt synsätt är dessa problem oavsett var i världen de äger rum. Men definitivt inte isolerade anledningar till att så många svenskar röstar på partier som vill ställa högre krav på invandrarna, believe me.
Att respektera all lagstiftning är mycket svårt för asylsökande
jag syftar på lagstiftning runt Schengenavtalet och andra restriktioner för asylsökande.
Sverige kan ta emot bra många fler än i dagsläget.
Håller helt med om detta. Jag tycker i princip att vem som helst ska vara välkommen så länge som man har en ärlig ambition att uppföra sig bra och försörja sig själv.
Språkvariationer är också OK. Huvudsaken är att man kan ta klara sig hyfsat i samhället och klara kontakter med myndigheter osv. Kan man fixa det utan att lära sig språket så låt gå.
Angående respekt för lagstiftningen så menar jag inte att man ska bli utvisad för felparkering utan att om man kommer hit så ska man undvika att begå brott. Utvisning av icke-medborgare kan jag tänka mig för grova brott. Det inkluderar inte mygel med Schengen-reglerna (som jag till stor del avskyr). Medborgarskap skall heller inte kunna tas tillbaka.
Angående könsstypning och tvångsäktenskap så är det två problem som man i Sverige enbart hittar hos invandrare. Det är två traditioner som i vissa länder betraktas som naturliga - könsstympning är t.ex. lagligt i Somalia. Särskilt könsstypning är en primitiv sedvälja som ska bekämpas globalt, men vi har praktisk möjlighet att förhindra det i sverige. Vill man praktisera könsstympning får man till att börja med bosätta sig någon annanstans.
Yttrandefrihet är också en svensk grundpelare. Visst får man bli känslomässigt upprörd, t.ex. om ett pucko råkar vräka ur sig något nedsättande om ens religion. Men det innebär inte att man ska reagera med mordhot. Om man ogillar vad någon säger så bemöter man det.
"Problemen med invandrare" är kulturkrockar, arbetslöshet, kriminalitet, diskriminering och segregation. Folkpartiet lägger förslag för att minska alla dessa problem. En del av de förslagen innebär mycket riktigt krav på invandrare. Andra förslag innebär förändringar på samhället, åtgärder för att motverka diskriminering etc.
Jag tror att det finns två huvudsakliga anledningar till att folk röstar på främlingsfientliga partier.
1. Ren, osminkad rasism. Man tycker att negrer är fula, asiater äckliga och tror att våldtäkter har något samband med muslimskt dna. Typ. Kanske har man läst några konspirationsteorier också och svalt några av Lars Janssons fantasiljarder.
2. Brist på alternativ. Man noterar ovan nämnda problem med invandringen, men inget parti vågar prata om dem av rädsla för att bli utmålade som rasister. Därför röstar man på ett främlingsfientligt parti trots att man egentligen inte är rasist.
Det är väljare i kategori 2 som jag tror att man kan vinna från de främlingsfientliga utan att vara rasistisk.
Jag har väldigt svårt att se att arrangerade äktenskap skulle vara orsak till utvisning. Det är väl inget lagbrott. Dessutom förstår jag inte alls resonemanget att arrangerade äktenskap bara sker hos invandrare i Sverige.
I det här landet och framför allt i vissa samhällsklasser är arrangerde äktenskap- fast på ett lite mer raffinerat sätt än att föräldrar bjuder hem en kille/tjej till uppvisning - mer regel än undantag. Det handlar om mycket mer diffusa saker som utfrysning om du väljer fel, vilka dina föräldrar låter dig umgås med, vilka dina vänner accepterar etc. Vi lever alla i en värld där alla parsammansättningar är mer eller mindre arrangerade. På gund av sociala konventioner.
Dessutom finns det ytterligare aspekter på det där. Nämligen att äktenskap kanske snarare skall vara grundat på en ömsesidig överenskommelse än någon slags sexuell attraktion eller förälskelse. Dessa tillstånd är ofta labila och i många fall dessutom övergående. Om barn är inblandade kan det bli mycket tragiskt med hat och starka känslor åt andra håll. Kanske att ett arrangerat äktenskap där det hela är mer som ett avtal håller längre, är mer stabilt och faktiskt tryggare för barn?
Jag säger inte att jag personligen skulle gilla detta - jag är själv född och uppvuxen i en kultur där det inte är praxis och såklart barn av min värld, men att avfärda arrangerade äktenskap tvärt av på rak arm tyder på inskränkthet och okunskap, tycker jag.
Vill också göra ett ytterligare tillägg som jag ser som ett problem i den tidigare debatten och det är att det pratas om "kulturer som ska samsas". Det där är mycket problematiskt. Människor som kommit till Sverige från ett land är inte bärare av EN kultur, precis som människor som är födda i Sverige inte är det. Dessutom, så fort man landar på ett nytt ställe blandas dessa nya intryck med de gamla (kulturerna man bär med sig) och du blir en del av alla dessa kulturer med. De som kommer hit ska inte pådyvlas en "myskultur", de är bärare av lika många som vi. Där nationalitet bara är en av många och kanske mycket liten. Religion kanske en annan, men även där finns många yttringar och kulturer inom samma.
Det finns sekter i Sverige (Livets Ord etc) - är det svnesk kultur? Det finns hedersmord? Är det svensk kultur?
Vi har så lätt att se att det finns tusen kulturer i sverige baserat på ålder, klass, storstad/småstad, musik, sport... you name it.
Bilden av ett invandrare ska få komma hit och vara annorlunda är lika rasistisk och segregerande som att inte tillåta någon att komma hit alls.
Varför ska det gälla andra regeler för en som är född på en annan plats bara för att denna plats råkar vara utanför en konstig gräns som vi kallar "svenska gränsen"? Om en norrlänning begår ett brott i Stockholm (bränner hemma, det är ju en del av den norrländska kulturen väl), ska vi då skicka till baka honom till de norrländska skogarna?
Kanske.
Men betänk då att han kanske i alla fall inte riskeras att mördas där eller dödas i ett krig.
Alla i Sverige ska behandlas lika inför lagen (det sker inte och våra straffsatser är godtyckliga i många falla bisarra, men det är en annan fråga) oavsett exakt allting.
Sorry detta blev galet långt - Jonas N-style - men om ni orkade läsa var det ändå rätt viktigt.
Jag tycker att arrangerade äktenskap är en allvarlig frihetsinskränkning. I vissa fall kan det vara påtvingad våldtäkt. I sin bok Kräv er rätt ger Ayaan Hishi Ali en väldigt negativ bild av hur arrangerade äktenskap fungerar. Exakt hur allvarligt det är beror givetvis på den mängd tvång som används. Om föräldrarna bjuder hem någon som de anser lämplig och tydligt säger det, eller om familjen sågar någon pojk/flickvän beroende på att denne är fel så är det inte så farligt. Men om någon vid 18 års ålder tvingas (med hot om våld) gifta dig med en person den aldrig träffat så är ett mycket allvarligt brott som jag definitivt tycker kan medföra utvisning.
Att kärlek kan vara flyktigt och att arrangerade äktenskap kan fungera bra i många fall hör inte till saken. Det är frihetsinskränkningen som gör det straffvärt.
När det gäller kulturkrockar tycker jag att grunden borde vara solklar. Alla kulturyttringar som inte innebär ett övergrepp på någon borde vara okej. Vill folk komma hit och tugga kat, ha turban, tillbe andra gudar än Göran Persson, gå runt i burka, dricka koskenkorva, käka hundstuvning, röka filterlösa cigg, bränna sina egna rusdrycker eller ha 12 paraboler på balkongen så ska man kunna göra det utan att bli diskriminerad av någon.
Likhet inför lagen är en viktig och korrekt princip. Utvisning av kriminella invandrare handlar om att dra in uppehållstillståndet för de som missköter sig. Nationalstater har rätt till kontroll över sitt territorium. Att behandla medborgare och icke-medborgare exakt lika i alla fall är omöjligt. Man kan inte dra in medborgarskap i sverige, och enligt de mänskliga rättigheterna har alla rätt till ett hemland.
Jag håller också med om att nationalstaten är en i många fall sopig konstruktion, men oavsett om man gillar den eller inte så är den basen för all politisk makt idag och kommer så att vara över en överskådlig framtid.
I ett land till vilket väldigt många människor skulle behöva komma måste befolkningen inse att det största problemet ligger i attityden vi som redan bor här har. Att sända ut sådana signaler som folkpartiet gör bidrar till det omvända. Ska man gå enligt deras linje blir det snabbt vedertagen inställning att invandrare ska synas (som i granskas) i allt de gör; "jaha då ska vi se, uppför du dig nu invandrare där?". När många drar likhetstecken vid hud/hårfärg och invandrad blir dessutom effekten rasistisk i samhället.
Detta märks på den del av befolkning som säger sig rösta på folkpartiet för att de är "uppriktiga" med invandrarfrågan. De jag pratat med och de som märks i media har en dubbelt rasistisk inställning som antingen fördömer invandrare som grupp så fort det visar sig att invandrare (eller svartskallar) gjort något kriminellt, eller när en invandrare varit duktig. Då blir det en förebildsinvandrare; "se, så ska en god blatte bete sig!" (ursäkta de billiga konstruerade citaten för att bevisa poänger, jag skriver snabbt och spontant, men du fattar vad jag menar).
Man kan tro att det är en bra idé att hota invandrare med att säga att om de inte blir duktiga på svenska så får de inte vara här, för att de då lydigt anstränger sig lite hårdare och som resultat blir mer anpassade medborgare. Men då missar man att förstå att det inte är en grupp gymnasieungdomar som jagar höga betyg på sin språkresa till Frankrike utan människor som försöker leva ett bättre liv. Alla kan inte snappa upp ett språk lika snabbt och många kanske inte känner tillräcklig trygghet att praktisera med andra svenskar utan umgås hellre med andra som talar det språk de talar. Detta ställer högre krav på media, myndigheter och politiker att använda fler språk. Vilket i sin tur öppnar upp för fler modersmål i Sverige även offentligt. Det är givetvis bra med ett gemensamt språk, men det kan lika gärna vara engelska, enligt mig. Det är ett världsspråk. Finns ingen återvändo. Undervisning ska givetvis erbjudas för att alla ska kunna lära sig svenska, men det måste få ta tid, och under tiden måste som sagt utbudet öka och öppna upp för fler språk.
Könsstympning borde vara olagligt. Nothing less.
Mordhot får rättsliga följder som är relevanta.
Arbetslöshet bland invandrare har med diskriminering på arbetsmarknaden att göra. Kvotering, kvotering, kvotering.
Viss kriminalitet är kanske direkt/indirekt kopplat till samma diskrimineringar men får absolut inte betraktas som ett invandrarproblem. Varje kriminell individ måste få sin individuella process. När föreställningar projiceras på grupper blir effekten mycket negativ. Sluta se på invandrare som en kriminell grupp. Det är diskriminering på arbetsmarknaden och sviniga restriktioner för asylsökande som måste åtgärdas. INTE kriminaliteten, annat än via normala, skäliga straff.
Kulturkrockar är totalt oundvikliga.
Din beskrivning av främlingsfientlig röstare skulle lika gärna kunna vara tvärtom. Ett parti vågar inte prata om sin främlingsfientlighet av rädsla att bli utmålade som rasister, men vinner snart folkförtroende genom mer eller mindre subtila angrepp på invandrare och kommer strax ut ur skåpet och deklarerar: invandrare är problematiska, svenskar har hög moral, Sverige är bäst i Sverige!
Steven cuzner:
Jag menar absolut inte att alla problem med invandring beror på invandrarna. Om du uppfattar det så är det en missuppfattning.
Att sända ut sådana signaler som folkpartiet gör bidrar till det omvända.
Det är sorgligt att det bara är fps "krav-förslag" som fått genomslag i media och inte hela integrationspolitiken. Troligen beror det på att inget av de etablerade partierna har vågat framföra sådana förslag tidigare.
Angående språket så är jag skeptisk till tvångsmetoder. Huvudsaken är att man uppnår resultat - dvs att de som migrerar till sverige klarar sig i samhället. Ju mindre tvång desto bättre.
Arbetslöshet bland invandrare har med diskriminering på arbetsmarknaden att göra.
Ja, samt kulturkrockar som försvårar arbetslivet.
Kvotering, kvotering, kvotering.
Liberaler brukar ogilla kvotering eftersom det innebär att de inkvoterade kommer in på etnicitet och inte kvalifikationer, samt att kvotering innebär diskriminering av alla andra.
Invandrare är överrespresenterade vad det gäller kriminalitet, men det kan förklaras med att de står långt nere på samhällsstegen. Man har lika hög kriminalitet hos infödda svenskar långt ned på samhällsstegen. Detta är snarare en klassfråga än en etnisk fråga. Vi är nog eniga om detta.
.. Ett parti vågar inte prata om sin främlingsfientlighet av rädsla att bli utmålade som rasister, men vinner snart folkförtroende genom mer eller mindre subtila angrepp på invandrare och kommer strax ut ur skåpet och deklarerar: invandrare är problematiska, svenskar har hög moral, Sverige är bäst i Sverige!
Sveriedemokraterna försöker med detta men har svårt att tvätta bort rasiststämpeln. Inga av de etablerade partierna är rasistiska. Däremot ska (s) och (m) skämmas för att de stödjer vår vidriga asylpolitik.
Folkpartiets politik är inte så liberal egentligen. Hela kravpolitiken och bl a anti-terroristpolitiken som översätts till hårdare kontroll av potentiella utövare står i bjärt kontrast till libertarianismen. Det ligger snarare ett starkt överlägsenhetsbegrepp i allt det där, och en diciplinär konservatism, vilket också får sitt uttryck i folkpartiets skolpolitik med maximal betygshets. Det finns inget liberalt parti i Sverige. Det enda liberala tankesättet ligger i marknadspolitiken. Men alla vet att det är de redan resursstarka som tjänar mest på en liberal marknadspolitik. Att påstå att det förhindrar klassklyftor är ju inget ordentligt allmänutbildade människor faktiskt kan säga varandra. Så fort en liberal försöker säga det till mig vet jag att personen antingen inte vet vad den talar om eller utgår ifrån att jag inte vet tillräckligt mycket. Hela Latinamerika är ett sårigt bevis på marknadsliberalismens hårda utfall i främjandet av brutala klasskillnader. Det är endast socialdemokratiska länder som lyckas hålla klassklyftorna någorlunda porösa. En riktig borgerlig debattör hade för 10 - 15 år sen dessutom sagt att hela klassutjämningstanken är förkastlig och orsakar skador hos individens behov att slå sig framåt. Hela samhället blir en grå, medioker massa.
Men av retoriska skäl, och för att övertyga sig själva, har borgerligheten med tiden börjat använda frihandel mm som teoretisk bas för att skapa jämlikhet.
Hur som helst, jag tar upp detta i den här tråden för att det är så uppenbart att folkpartiet jobbar med idéer som både ökar klassklyftorna och gör livet hårdare för den underklass som stora delar av Sveriges invandrare tillhör. De vill, kanske omedvetet göra jobbet att bli svensk ännu svårare. Man vill inte ha flyktingströmmar, därav Schengen, men sen ska flyktingarna gå igenom grad efter grad av godkännande, så att de antingen misslyckas eller till sist blir så svenska som alla andra och därav inte ett problem. Detta skapar en mer mainstream främlingsfientlighet med ökad social bevakning av invandrare. Och under tiden vill man få igenom en rad lagförslag som ska göra det möjligt att utnyttja den problematiska invandrarbefolkningen som billig arbetskraft - i en hårt konkurrensutsatt marknad där den starke ska ha varje chans att bli starkare. Hör bara vad de borgerliga partierna nu öppet uttalar; "det ska gå att bli rik i det här landet". Det kan hända att du tycker att det är ett sunt uttalande, men du vet nog också att det är en flaggviftning åt ett hårdare klassamhälle.
Och precis som du säger är kriminalitet just ett klassproblem. Och när klass mer och mer blir lika med ursprung (i och med hårda språkkrav bland annat) har man just sagt välkommen till ännu mer segregerat samhälle. Etniskt. Som i USA.
Sen håller jag såklart med om att asylpolitiken i Sverige är mittemellan undermålig och helt galen, oavsett parti. Även om inga av de etablerade partierna är rasistiska, men de främjar rasistiska strukturer.
Fler politiker som tänker som Ali Esbati och vi hade kanske haft en bättre flyktingpolitik.
Skicka en kommentar