Rättelse med mera

Jiizes Christ, vilken upplevelse att öppna mejlen efter knappt ett dygn. Man skulle kunna tro att jag smällt av en nyårsraket på Timbros lokaler.

Som jag skrev i förra inlägget, så råkade jag surfa in på en blogg igår, och la då upp en länk till en artikel från en amerikansk tidning, där en snubbe påstod att han fått besök av amerikanska agenter efter att ha lånat Maos lilla röda på biblioteket.

Senare, visade det sig, erkände killen att han inte talat sanning, vilket föranledde en ny artikel i samma tidning. Detta, noterar man, påtalade till exempel Amir Sariaslan en stund efter att jag lagt upp bloggposten och åkt iväg. Där skulle det hela kunnat få sitt slut, men istället följer en cyberparad med en aggressiv dårpippihöger som drar de mest bisarra slutsatser. Det är så pass underhållande att jag låter inlägget vara kvar, så att man kan gotta sig i kommentarerna.

Ibland under året har jag kunnat misströsta med bloggen – politiskt arbete är inte alltid upplyftande i den sjuka tid vi nu genomlever, man kan bli modfälld och pendlar då och då mellan att undra hur man kan göra mer, och en dragning till cynism och uppgivenhet. Och kommentarerna på den här bloggen vittnar inte sällan om en obehaglig och skrämmande undervegetation av människofientlighet och nyfascistiska böjelser som finns i samhället, och som man varken vill under- eller övervärdera. Men, den där kavalkaden var faktiskt klart stärkande. Om man får folk att gå i taket på det där sättet genom att skicka en länk, då är mödan av att hitta lite tid här och där på dygnet värd något politiskt. (Det gjorde till och med mamma glad, faktiskt. Tack grabbar).

I sammanhanget bör man väl kanske också i all ödmjukhet påpeka att den unge student som hittade på – och tog tillbaka – historien med agenterna, inte verkar ha gjort det i syfte att finna förevändning för statskupp, ockupation eller folkmord – ett annars välkänt och väldokumenterat grepp i den amerikanska historien.

Möjligen är det också läge att påpeka, att bakgrunden till studentens egotripp/practical joke är ett mycket reellt lagkomplex som genomdrevs omedelbart efter 11/9 – och alltså fanns bearbetat långt innan; man utnyttjade bara ett ”window of opportunity” – och som alltså ger rätt till myndigheterna att i hemlighet begära in information om amerikanska medborgares boklån på biblioteket. Så här uttalade sig bland annat The American Library Association om detta när det begav sig (här finns också många länkar till mer att läsa om Patriot Act):

“The American Library Association (ALA) opposes any use of governmental power to suppress the free and open exchange of knowledge and information or to intimidate individuals exercising free inquiry…ALA considers that sections of the USA PATRIOT ACT are a present danger to the constitutional rights and privacy rights of library users.”—

Och här är en konkret effekt som säkert ökar tryggheten i samhället:

Along with the usual reminders to hold the noise down and pay overdue fines, library patrons in Santa Cruz are seeing a new type of sign these days: a warning that records of the books they borrow may wind up in the hands of federal agents.

Det har redan tidigare visat sig att hemlig avlyssning av människor exploderat i USA, och likaså att en mängde inhemska politiska organisationer kommit att registreras av säkerhetsmyndigheter. Någon ”watch list” för just böcker har mig veterligen inte framkommit – men, ärligt talat – skulle någon bli förvånad om det visade sig om två veckor, månader, eller år, att det finns en sån? Bara den situationen – att fler och fler inskränkningar i medborgarnas rättigheter och integritet normaliseras – är allvarlig. Här och här kan man också följa en faktiskt startad process i augusti som ACLU följer (har inte hunnit kolla närmare vad som hänt därefter).

Nu måste jag springa igen. Men jag vill bara påpeka att det viktigaste för mig med förra inlägget nog var att Mats Einarssons snabba kommentar bekräftade min minnesbild av det Maocitat jag hört för elva år sedan.

Så, gott folk, gott nytt år på er, och glöm aldrig detta i stridens hetta:

(1) Put back the doors you have taken down for bed-boards

Puss och kram.