----------
”Jag ska berätta en liten historia. Den är helt lögnaktig, vilket ni kommer att märka snart.
Det var ett litet land som skulle skriva en ny, modern och demokratisk grundlag – en ny författning. Det gick bra. Man var klar med det allra mesta, och nu var man framme vid frågan: Hur utser vi talman? Ska vi låta riksdagsledamöterna välja? Nej, det är tråkigt. Kan vi låta regeringen utse talman? Nej, så kan man inte ha det i en demokrati. Ska vi låta folket välja? Nej, det är vanskligt, och man vet inte hur stort valdeltagandet skulle bli i ett sådant val. Jag vet, säger någon i den här grundlagskommittén, vi låter talmannens förstfödda son eller dotter ärva talmansposten. Ja, det är ett fräscht, modernt och demokratiskt förslag. Så det tar vi.
Nu inser ni att detta är storljug. Men diskussionen fortsatte.
Detta är lite knepigt. Vad gör vi då om talmansstolsarvingen går och blir anarkist, nudist eller något annat mindre representativt? Vi får skriva in något i grundlagen. Så här kanske:
Talmannen skall vara av den rena socialdemokratiska läran sådan den i det socialdemokratiska arbetarepartiets program av 1889 uttryckt är.
Den i talmansfamiljen som ej till samma lära bekänner sig vare från all successionsrätt utesluten.
Strålande. Det skriver vi in.
Men om talmansstolsarvingarna nu går och gifter sig med någon politiskt helt ointresserad människa, då blir ju talmansblodet uttunnat. Så det måste vi ha garantier mot.
Då skriver vi in följande:
Barn i talmanshuset må ej gifta sig med mindre än att regeringen på hemställan av talmannen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock hava han eller hon förverkat arvsrätten till talmansklubban och talmanslimousinen för sig, sina barn och efterkommande.
Detta, ärade ledamöter och herr talman, är absurt, fånigt och fullständigt groteskt. Men det är så här vi har det när det gäller statschefen. Och, herr talman, så kan vi inte ha det. Man kan inte ha en ärftlig statschefspost i en modern demokrati. Detta är groteskt”.
----------
Debatten fortsatte härefter. Några utdrag:
Anf. 12 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik:
[…] Låt mig först säga något om äganderätten. [bla bla bla] Finns det inte en garanti för fri äganderätt är det också svårt att attrahera investeringar, tillväxt och annat. [osv etc] Ett tag var jag orolig för att Mats ansåg att vi redan i eftermiddag skulle avskaffa monarkin. […]
Anf. 13 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag ska börja med monarkin. Monarkin och statsskicket borde diskuteras mycket seriöst. Jag måste dock erkänna att det inte alltid är så lätt att diskutera en institution av denna typ, det vill säga monarkin. Därav mitt något raljanta inlägg. Men jag har hittills inte sett någon som har tillbakavisat eller kunnat jäva de argument som finns mot monarkin och för en fullt ut demokratisk författning. Det är möjligt att det är sant att det finns ett starkt stöd för monarkin i den här kammaren och i befolkningen. Men den intressanta frågan är naturligtvis: Finns det starka skäl för detta stöd, eller bör vi ägna någon tid och den eventuella retoriska begåvning vi har till att försöka argumentera för ett mer modernt statsskick? […]
Anf. 14 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik:
Herr talman! Det var betryggande att höra att vi ska få behålla våra gångkläder och personliga tillhörigheter även i det egendomslösa samhället. Men helst ska väl alla ha samma kläder? Nå, skämt åsido. [Ingen notering i protokollet om några skratt]
5 kommentarer:
Ja det visar ju tydligt bara den vanliga liberala inkonsekvensen. Att behålla institutionen som tydligt framhäver principen om att alla inte har samma värde. Och därför är alla liberaler hycklare.
Samma principer gäller när marknaden ska lösa all strukturell historiskt bunden orättvisa! Vilket då tydligt indikerar att liberaler som förespråkar marknadsprincipen samtidigt förespråkar rasism och slaveri, efter de villkoren som den kolonialismen.
Aurelius hade nog en poäng, även om han framförde den på ett fyrkantigt sätt.
Visst är monarkin ett system som inte i strikt mening är förenligt med demokrati. Men spela roll.
Herr Brun,
Jag tycker inte alla individer har samma värde. Att påstå att en massmördare har samma värde som ens dotter är bara hyckleri.
Däremot förespråkar vi liberaler att alla ska ha lika rättigheter, och vi har därmed inget över för monarkin. Ingen individ ska ha speciella privilegier. Jag är för en privatisering av kungahuset.
Att många lberaler inte slåss speciellt hårt mot monarkin(inkl. mig själv) beror nog mest på att de inte ser det som en prioriterad fråga. En maktlös kung kostar kanske 10:- per år och arbetande individ. Jämfört det med de total skatterna som är 350 000:-/år och arbetande individ....
Att avskaffa kungens privilegier är inte det mest intressanta (även om jag är 100% för det). Det viktiga är att införa en republik, där man som tex. i USA, har en president som utser en regering. Det skulle slå sönder den svenska partibroilerkulturen. Den som säger att man ska gått med i SSU när man var 14 år för att ha en chans att komma till makten.
Tyvärr hör man lite tal om detta när vänstern diskuterar konstitutionella frågor. Det är mest ett "avskaffa kungen" utan nån tanke på hur man ska utforma republiken.
Jag anser förövrigt inte att kungen är odemokratisk. Det har i riksdagen lagts fram många motioner för att avskaffa/reformera kungahuset men de röstas ständigt ner. Det är också helt demokratiskt om 51% väljer att mörda 49% av befolkningen, eller om man väljer att införa censur. Demokrati betyder bara folkstyre.
Däremot är monarki, mord och censur icke liberalt oavsett vad en majoritet tycker.
Neoliberal agenda:
Jag tycker inte alla individer har samma värde. Att påstå att en massmördare har samma värde som ens dotter är bara hyckleri.
Så de nya liberalerna har alltså övergivit tanken på alla individers lika värde. Ni kan snart använda Voltaire som fläkt.
Att ens dotter är mer värdefull än en massmördare låter ju politiskt korrekt och ovedersägligt, men vad innebär det i praktiken? Vilka kommer så att säga däremellan? Snäppet ovanför massmördaren och snäppet under dottern alltså. På vilken plats i skalan hamnar ett vårdbiträde jämfört med t. ex Ericssonchefen?
Jag är nog benägen att hålla med föregående bloggare i mångt och mycket. Jag ser det som oerhört skrämmande att neoliberal agenda överhuvudtaget kan uttala sig om människors olika värden. Alla människor har väl lika värde? Ett sådant uttalande är väl mer än något fördömande och diskrimerande - och definitivt viktigare än att diskutera vad kungen kostar i jämförelse med skatter. Huga!
Monarki som regeringsform kan absolut mynna ut i en form av diktatur, även om så inte är fallet i Sverige. Jag har många gånger funderat över varför vi egentligen har ett kungahus. Kan en hög historienostalgi verkigen tillåtas att kosta så oerhört mycket, och ta så mycket plats i media; "kungen uttalar sig om tsunamin", "drottningen tycker synd om barnen i afrika", etc.?
Skicka en kommentar