Opinion

När Demoskops väljarsympatiundersökning förra månaden visade stark uppgång för vänsterpartiet pratade jag med en kamrat om att det i princip inte ledde till någon uppmärksamhet alls. Vi var ganska övertygade om att denna brist skulle åtgärdas om förändringen istället skulle gå åt andra hållet – och se där! Dagens Demoskop visar låga siffror för vänsterpartiet. Då kommer saken i ett annat ljus.

I sak är det förstås roligare med bra opinionssiffror än med dåliga, och denna undersökning är onekligen synnerligen dålig för vänsterpartiet. Samtidigt måste man sätta in saker i perspektiv. Demoskops chef konstaterar att vänsterpartiet under mätperioden nästan bara förekommit i media i samband med ”interna konflikter” – alltså att personer som inte gillat vänsterpartiet talat om detta. Det finns i Sverige, vid sidan av att vara moderatledare, statsminister eller uppträda i melodifestivalen, ett rätt så säkert sätt att figurera i riksmedia. Det är att vara nuvarande eller tidigare medlem i vänsterpartiet och meddela sitt missnöje med detsamma. Bilden av vänsterpartiet kommer därmed att präglas av detta, relativt oberoende av händelser i verkligheten. Det gäller att jobba hårdare med att föra ut sin politik, genom olika kanaler. Där har det skett en nystart som kommer att ge effekt.

Tittar man på flera undersökningar kan man säga att vänsterpartiet för tillfället torde ha ett väljarstöd på fem-sex procent. Men samtidigt väsentligt mycket större potential eftersom många av de ställningstaganden som partiet har i viktiga frågor har brett stöd.

Sommaren 1994, några månader före valet, hade vänsterpatiet 2,8% i en opinionsundersökning. En rolig ombudsman i Göteborg gjorde – travesterande en vid tillfället populär reklamkampanj för tvättmedel – en affisch med texten ”2,8% kan inte ha fel – rösta på vänsterpartiet”. Partiet fick 6,3% i valet – ett resultat som då var det tredje bästa någonsin och möttes med stort jubel.

Intressant med undersökningen i sin helhet är att borgerligheterna ännu är i ledning, men en ledning som är klart intaglig, särskilt då så många är osäkra. Som jag skrivit förut, så kommer valet att avgöras av om socialdemokraterna och vänstern lyckas nå ut till människor som har tydliga vänstervärderingar, men som inte alltid känner att det politiska systemet kan engagera och representera dem.

Och så konstaterar vi att kristdemokraterna har legat under fyraprocentspärren i tre av de sex senaste mätningar.

Det är bara att köra. Ett tydligt vänster-högerval där politiska frågor diskuteras, och vi får alla nöjet att följa krisdebatten i moderaterna med start på valvakan.