Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog har varit starkt kritisk mot direktörernas förmåner. Men när hon blev partisekreterare fick hon 40 procent mer i lön än sin företrädare, avslöjar Sveriges Radios Ekoredaktion.Anledningen är att Ulvskog var statsråd innan. Nu har hon formellt återinträtt som riksdagsledamot och mellanskillnaden mot den gamla lönen betalas av SAP. Man kan tycka att statsråden har för hög lön, eller att socialdemokratiska partiet skulle ha krävt att Marita Ulvskog skulle ha halverat sin lön vid jobbytet. Jag är på.
Men: helt klart är att Ekots avslöjande nyhet varken är en nyhet eller ett avslöjande.
Detta förhållande har varit känt under lång tid, och även rapporterats tidigare. Till exempel har Expressen använt löneuppgifterna i hämningslösa påhopp på Ulvskog, i stora mängder i februari förra året och i somras när hon talade i Almedalen.
Det är uppenbart att höga löner i sig inte problematiseras. Det som driver dreven är att Ulvskogs retorik – knappast hennes partis politik, men det räcker med retoriken – ibland riktat in sig på makt- och ägandefrågor. Och så att Ulvskog är sosse, förstås. Det är jaktsäsong.
Vänsterpartiet har för övrigt motionerat om såväl sänkta arvoden för ledamöterna, som begränsningar och översyn av andra statliga löner och pensionsvillkor. Någon som tvivlar på hur de borgerliga förhållit sig till dessa krav?
7 kommentarer:
Det som problematiseras är ju faktiskt den socialdemokratiska politikens trovärdighet. Kan Ulvskog verkligen angripa direktörer så hårt och samtidigt ha en lön i den storleksordning hon har?
Det är klart att man som politiker kan tycka att det är obehagligt att granskas kritiskt. Och det kan vara helt naturligt att sympatisera med en kollega som blir omskriven i ifrågasättande ordalag. Men om man tänker sig en situation där denna typ av diskussioner inte förekom i media, skulle det inte vara värre? Ur ett demokratiskt perspektiv?
Men för faan. Hur svårt kan det vara att fatta vad Ali skriver??
Kan ni högermuppar få in i huvvet att det inte handlar om sossarna, utan om hur media skriver om olika händelser??
Precis.
Men alltså: är det fel att medierna problematiserar socialdemokraternas trovärdighet?
Ali lyfter upp detta nyhetsinslag som ett exempel på en förment sossefientlig rapportering. Därför måste man fråga sig: Finns det rimlighet i att ifrågasätta Ulvskog just nu?
Det är märkligt att påstå att diskussionen handlar om mediernas nyhetsvärdering i ett specifikt fall, och samtidigt säga att man inte bör diskutera nyheten i sig.
Självklart kan man säga: Detta exempel bevisar att nyhetsrapporteringen är sossefientlig, och vi behöver inte diskutera exemplet eftersom vi redan vet att den sossefientliga dramaturgin existerar. Men då har man byggt ett cirkelresonemang.
Ali har på senare tid lyft upp ett antal exempel på nyhetsrapportering som är kritisk mot hans åsiktsfränder. Med viss framgång har Ali själv lyckats bygga upp en stämning. I viss mån har han rätt, men det betyder inte att vi bör sluta skärskåda enskilda exempel och argument. Eller?
Någon som har koll på vid hur många tillfällen som Ohly tagit upp Reinfeldts lön vid partiledardebatter?
Jag har bara hört det en gång.
Andelen renodlade kommunister kanske äntligen har avtagit något i journalistkåren?
Kul för mig, trist för Ali.
Återigen detta svassande för sosse-nomenklaturan ...
;-)
Skicka en kommentar