Efter Hagamannen

När nu den man som antas vara Hagamannen är gripen, kan många kvinnor i Umeåtrakten att pusta ut. Men det finns också anledning att diskutera vidare. För det finns en ständig dragning i samhällsdebatten åt att reducera problemet med våldtäkter till enstaka galningar, och därmed g(l)ömma det bakom fängelsemurar. Det är viktigt att fortsätta ifrågasätta den processen. Elisabeth Biström, en av initiativtagarna till Umeåuppropet, skrev efter gripandet:

Det känns fortfarande som en lättnad. Samtidigt känner jag något annat. Våldet mot kvinnor startade på intet sätt med Hagamannens överfallsvåldtäkter, och det är inte slut med hans gripande. Fortfarande är psykiskt och fysiskt våld en vardag för alltför många kvinnor, fortfarande är rädslan för detta våld något som begränsar vår vardag och vårt livsutrymme.

Därför är det också en viktig och välformulerad som tre andra företrädare för uppropet, Moa Elf Karlén, Lisa Englund och Johanna Palmström skrivit, och som publicerades i Flamman igår:

För oss som tar vardagsrädslan på allvar, kan målsättningen aldrig bli att kvinnor ska bli beskyddade av män, övervakningskameror eller högre stängsel. Övervakning kommer inte åt kärnan, att vardagsrädslan handlar om maktlöshet. Rätten att känna sig trygg borde inte vara ett personligt bekymmer. Vardagsrädslan är ett gemensamt politiskt problem.

Inför valrörelsen 2006 vill vi se politiker i varje kommun redogöra för:

• Hur alla våldsutsatta kvinnor ska garanteras skyddat boende, stöd och vård oberoende av språk, bakgrund eller sexualitet.

• Hur kvinnors och tjejers organisering i till exempel tjejjourer och tjejgruppar på fritidsgårdar ska stödjas.

• Hur kommunens skolor ska erbjuda feministiskt självförsvar som tillvalsämne, och en ny sexualundervisning som förmår ifrågasätta dagens normer kring kärlek och sex.

• Hur det offentliga rummet ska göras tillgängligt för alla på lika villkor.

Här presenterar de några principiellt vägande, samtidigt konkreta frågeställningar. Det gäller att göra politik, skapa medvetenhet, flytta fram positioner.


PS. Se det utmärkta TV-inslaget där Elisabeth är med
PS2. Malin om feministisk stadsplanering