söndag, maj 14, 2006

Reaktionens dagar - och motståndets

Storbritannien 1926. Regeringen påbjuder lönesänkningar för alla arbetare. Oxfordstudenter anmäler sig som frivilliga för att kväsa den efterföljande generalstrejken.

----------
Som vanligt är senaste numret av Clarté – varifrån bild och bildtext hämtats – mycket läsvärt. Innehållet i aktuella nummer finns inte på hemsidan, men Mikael Nybergs bidrag, ”Så tar dom för sig igen”, finns publicerad på hans egen sajt. Läs den! Det är en oerhört intressant redogörelse för det som sker i vår tid, en tid av hot mot civilisatoriska framsteg: arbetsrätt och facklig organisering står under tryck, utvecklingen omgärdas av våld och repression i global skala, arbetskraften svettas ut, arbetslösheten hålls uppe och de allra rikaste skor sig. Det är en tid av skarp klasskamp. Överklassen bedriver den effektivt på flera plan. Reaktionärerna är på rull. För alla oss andra gäller det att komma in i matchen, veta att den gäller våra livsvillkor, hela vår värld. Som Nyberg skriver:
Den gäckande framtiden är en återgång till ordningen före massdemokrati, välfärdsstat och klasskompromisser. De som sätter sig emot kallas bakåtsträvare.
Framtiden vinner vi idag.

--------------------
Inkomstandelen för 0,1 procent i toppen. Källa: Piketty & Saez.


--------------------

Samma i Sverige (mörkblå kurva, inklusive reavister). Notera att nivåerna år 2000 nådde 30-talets. Källa: Ronie & Waldenström.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Du menar handelsstudenter som Ali då eller?

Anonym sa...

Eftersom pengar inte tjänas på andras bekostnad så är diagram som ovan ganska ointressanta. Om en person har en hög inkomst så betyder det bara att personen har producerat mycket av värde för andra. Kan inte se problemet.

Man skulle kunna göra ett liknande diagram där man visar den relativa skillnaden i hur mycket folk orkar lyfta i bänkpress genom åren. Det är mkt möjligt att de 0.1% starkaste idag lyfter större andel av den totala vikt vi orkar lyfta i samhället. Samma sak med utseende, färdighet i matematik, antal telefonsamtal per dag eller mängd bukfetma. Vad är problemet? mer än ev. avundsjuka på andra?

Det intressanta är att alla lyckas maximalt(givet sina förutsättningar) och att vi hela tiden blir bättre. En ekonomi är som bekant inget nollsummespel. Det kommer inte försvinna bullar ur ditt skafferi bara för jag bakar en dubbel sats...

Anonym sa...

eftersom du är nyliberal är det intressant att läsa din kommentar, som visar att du är en idiot.

/j

Anonym sa...

Skit också! Tänkte skriva en riktigt bra kommentar men kände hur luften helt gick ur mig efter att ha läst j's fullkomligt lysande tillintetgörande av neoliberal agenda. Snälla j, kan du inte låta oss andra få en chans ibland innan du avslutar debatterna?

Anonym sa...

ja vilken idiot. Vi vanliga knegare märkte ju verkligen år 2000 hur våra marginaler klämdes åt, och de rika tog för sig som de inte gjort sedan depressionen. Det var som att vara tillbaka i Ådalen, det välstånd som vänstern byggt upp genom att föra över pengar från de rika till de fattiga omintesgjordes genom att pendeln svängde tillbaka.

Min morfar sa att jag verkade fattigare än vad han var i sin ungdom. Mer överföringar, genast, sa han.

Anonym sa...

Verkar enligt grafen som om Bush knäckt den nyliberala trenden i USA iallafall, efter Clintons vidriga härjningar.

Anonym sa...

Ja, Bush är en riktig statskramare. Vänstern borde gilla George W Bush

Anonym sa...

"Som vanligt är senaste numret av Clarté – varifrån bild och bildtext hämtats – mycket läsvärt. Innehållet i aktuella nummer finns inte på hemsidan, men Mikael Nybergs bidrag, ”Så tar dom för sig igen”, finns publicerad på hans egen sajt."

Synd att det inte fanns några grafer som illustrerade reallöneutvecklingen i andra länder än västeuropa och USA. Hur ser utvecklingen för Kina, Indien etc ut?