Segerrik debatt som lämnar fadd eftersmak

Göran Persson var lite trög i starten, men bättre, klart bättre än Reinfeldt under större delen av debatten. Persson måste dock sluta med att ha olika ansiktsuttryck under och efter ett inlägg. Någon i mannens närhet måste påpeka detta för honom, för arbetarrörelsens skull. Högeralliansens ledare pratar fluff, men baserar sin politik på att ta pengar från majoriteten och ge till dem som har mest. Nu diskuterades en del politik, då gick det rätt illa för Reinfeldt. Det var ju roligt.

Men vad denna debatt visade mer än kanske någon annan de senaste åren – dueller inkluderade – är att ”presidentifieringen” av den politiska dramaturgin kan bli förkvävande dålig.

Visst sades det viktiga saker kring skatter och ersättningsnivåer, men det finns oerhört viktiga frågor, både sådana som kom upp, och sådana som lyste med sin frånvaro, där potentaterna inte hade och inte har något att säga, där konfliktlinjerna är viktiga, men inte går mellan s och m.

Pensionerna. Pensionsreformen är efterkrigstidens största överföring av resurser från offentlig till privat kontroll. Göran Persson tänkte högt för ett tag sedan i ett uppspelt ögonblick om att folk kommer att bli väldigt upprörda när de om några år inser vad systemet egentligen leder till. Så är det. Nu har pensionärerna som grupp haft en relativt god inkomst- och förmögenhetsutveckling. Om några år kan det hända rejält dåliga saker för många när den så kallade bromsen slår till. Men om detta var fyra borgerliga partier och socialdemokraterna – med en partiledning som trixade bort medlemmarna – överens. Och sedan dess bevakas pensionsuppgörelsen av denna fempartiallians.

Skolan. Friskolefrågan kom upp, men bara ytligt. Skälet är uppenbart. Privatskolereformen – introducerandet av det som kallas ”friskolor” – är det stora systemskiftet i utbildningsväsendet de senaste decennierna. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna – alla fem – är överens. Det bakbinder möjligheterna att bedriva skolpolitik över huvudtaget. Och så kan Reinfeldt ha mage att säga att den skattefinansierade skolan är viktig för att utjämna klasskillnader! Eh, ja – men det är ju den ni vill utarma!

EU-politik. Beslut som fattas i EU påverkar fundamentala delar av svensk politik. Strävan efter nyliberal avreglering, privatisering och avdemokratisering är inbyggd i själva EU-konstruktionen. EU sätter juridiska hinder i vägen för försök till politiska reformer av betydelse och hotar avgörande delar av (det som återstår av) den svenska välfärdsmodellen. Men i sin EU-entusiasm är Persson och Reinfeldt helt ense – och därmed måna om att hålla frågorna under mattan. Det är ett demokratiskt underskott av stora mått.

Segregation. Här blev debatten pinsam, på gränsen till smärtsam. Varken Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt förstår över huvudtaget frågeställningen. Det är helt sjukt, men så är det. Nog är det alldeles uppenbart att borgerlig politik kommer att öka segregationen, att det är invandrare som drabbas hårdast av snart sagt varje kommatecken i borgerlig ekonomisk politik och att högeralliansen bärs upp av partier som underblåser en främlingsfientlig dagordning. Men inte heller den socialdemokratiske statsministern förstår att det finns exkluderande, rasistiska strukturer i Sverige. Han inleder med att prata om att ”invandrare som kommit under sen tid” ska integreras. Yo, mister, folk som är födda här och har bott här hela livet drabbas av samma problem! Och så detta enerverande snack om att folk ska hitta kontakter via ”landsmän”. Lägg ned! Dessutom utgör s och m en järnaxel i svensk flyktingpolitik – en som förstås spiller över på uppfattningen om alla svenskar med utländsk bakgrund.

Föräldraförsäkringen. Bedrövligt! Gubbsen tävlar om att ta avstånd från jämställdhet. Persson dribblar med sitt eget partis kongressbeslut. Newsflash pojkar: det är ingen jävla ”kvotering”! Det är en individualisering, byggd på insikten att föräldraskap uppbärs av människor av olika sorter och kön. Och ingen kan på fullt allvar säga sig vilja ha jämställda löner utan att se på hur kvinnors faktiska – och potentiella! – barnafödande leder till dramatiska skillnader i inkomstutveckling. Men nu sa inte dagens debattörer det heller, utan höll sig konsekvent borta från allt som hade med jämlika villkor mellan män och kvinnor att göra.

Utrikespolitiken diskuterades inte ens. Typiskt. Men inskränkt och trist. Fast återigen: vad skulle de sagt till och mot varandra, dessa herrar som konvergerar mot en usel svansviftarpolitik för den stora supermakten?


Så visst vann Persson debatten. Och visst finns det en avgörande skiljelinje mellan höger och vänster i politiken. Men ska den skiljelinjen kunna upprätthållas på ett meningsfullt sätt – då får inte den politiska debatten förfuskas och förminska på detta sätt.

Idag är jag lite stoltare vänsterpartist. Vi har stora möjligheter, men också ett förbannat stort ansvar i den här valrörelsen.