torsdag, juni 08, 2006

Tips om SD, och en liten sång

Jag vet inte om Niklas Svenssons, well, grävande journalistik, riktigt är den avgörande faktorn för att ifrågasätta Aftonbladets jippoval på nätet (”Ungt val”), men visst måste man räkna med att SD jobbat hårt på olika sätt för att få ett propagandistiskt genomslag i ett mer lättpåverkat val. De är ute efter att skapa uppmärksamhet för sin skitiga rasism, med alla medel, och det är vad de nu också får. Det borde kanske också ge dem som faktiskt tror att det finns någon poäng (förutom sensationsmakeri för egen del då) med att ”ta debatten”, en funderare – det är just vad SD inte alls är intresserade av; de är ute efter att få en plattform, och den ska man inte ge dem. Expos Daniel Poohl beskriver problematiken utmärkt.
Om man ställer sig sida vid sida med Sverigedemokraterna kommer man förlora debatten. Inte för att Sverigedemokraterna nödvändigtvis är bättre debattörer, i många fall är de sämre. Saken är den att det inte spelar någon roll. I en paneldebatt vinner Sverigedemokraterna bara genom att vara där. De vinner för att debatten kommer att utgå från Sverigedemokraternas världsbeskrivning. Frågor om till exempel arbetslösheten, valrörelsens hittills viktigaste fråga, kommer att hamna i skuggan av Sverigedemokraternas förenklade syn på invandringen.
För att återgå till Ungt val, så kan vi hur som helst säga att det finns gott om kritiska infallsvinklar. Som vanligt levererar Tora Breitholtz en av de bättre analyserna, när hon diskuterar skillnaderna mellan tjejers och killars röstningsmönster, och inte minst hur de blir kommenterade – med beteckningen ”mjuka värden”:
Det är en ganska lustig analys tycker jag. Rimligare är det väl att tänka sig att anledningen till att värderingar om solidaritet och jämställdhet är bättre förankrade hos tjejer är att tjejer, generellt sett, drabbas hårt av ett samhälle som präglas av orättvisor. Och att vilja ha ett stopp för mäns överordning och makt över kvinnor är väl inte en särskilt "mjuk" fråga, egentligen? Det känns trist att tjejers engagemang mot rasism, orättvisor och kvinnoförtryck på det här sättet förminskas, beskrivs som tjejig snällhet.
Vänsterpartiet släppte idag en gedigen rapport om antirasistiskt arbete: Nolltolerans mot rasism. Ingen plattform till rasisterna! Var på plats varje gång de är ute och sprider sin dynga, senast 24h efter. Se och jobba mot rumsrena högerpartiers försök att etablera extremhögerns dagordning. Bra och viktig läsning.


Annars vill jag bara tipsa om den fantastiska låten The fuck you very much song, gjord av förre Monty Python-medlemmen Eric Idle. Måltavla är FCC, Federal Communications Commission, som vill bötfälla ”fula ord” i etermedia, men Bushadministrationen i allmänhet får sig några hagelskurar:
“Here’s a little song I wrote the other day while I was out duck hunting with a judge… It’s a new song, it’s dedicated to the FCC and if they broadcast it, it will cost a quarter of a million dollars.”
Tips via Röda raketer.

13 kommentarer:

Staffan W sa...

Vi som kommer ihåg nydemokraternas härjningar kan nog skriva under på det meningslösa i att ta debatter med extremhögern. Och med det inte sagt att de skulle vara duktiga debattörer, tvärtom. Bert och Ian trollade fram egna "kostnadsberäkningar" för invandringen, beräkningar som naturligtvis var helt uppåt vägarna och inte kunde verifieras. Men poängen hade gått hem, och de människor som kan frestas att lägga sin röst på ett rasistparti är inte så nogräknade med sifferdetaljer iallafall. Det är mer raj-raj med ölbackar och lösa skattningar.

Det finns inget skäl att ge marginella extremistgrupper nån gratispublicitet överhuvudtaget. I det ljuset så framstår de senaste dagarnas debatt om (det uppenbarligen manipulerade) resultatet av Ungt Val som en synnerligen lyckad PR-kupp av Sverigedemokraterna.

Anonym sa...

Nu har i och för sig chefredaktören för Lunarstorm avfärdat Niklas Svenssons oseriösa artikel:

http://ungtval.lunarstorm.se/main.aspx?article=838845

jb sa...

Visst är det problematiskt att diskutera med rasister - du sänker dig ofta till deras nivå och där tar de dig på ren rutin. Dessutom är deras ribba ganska lågt satt – lyckas de fånga mer än någon procent av publiken har de i princip vunnit, i det senaste riksdagsvalet hade väl SD ca 0,5 % av rösterna.

Det finns dock något skrämmande med vänsterns argumentation. När ni vägrar ta debatten – och samtidigt fördömer dem som inte går er linje – förstår man att debatten som sådan skulle ha ett, enligt er, fastställt syfte, att det skulle finnas någon slags utilitarism i dissen. Då har naturligtvis verkligheten flugit ut genom fönstret. När åsikter - även mer obekväma och absurda som t ex rasism, marxism och leninism – möts och bryts uppfylls själva syftet med demokrati, en levande debatt där även personer som häver i sig en och annan ölback får plats.

Vad som är så beklämmande, och vad som märks så tydligt i detta fall, är vänsterns människosyn. Retoriken känns igen från tidigare poster som berört detta ämne på den här bloggen; ”de vänder sig till folks idioti”, ”människors fördomar”, o.s.v. o.s.v. Har ni verkligen så låg tilltro till individerna att ni tror att de inte kan avgöra vad som är bäst för dem själva? Nog för att de flesta av oss inte skådat det marxistiska ljuset – vi lever ju fortfarande kvar i det falska medvetandet - men det hela känns lätt deprimerande. Varför tar vi alla inte och skjuter oss, då slipper ni bära bördan av att medelst uppfostrande lagar, utjämnande skatter och, numera, utfrysning av meningsmotståndare leda oss på den ”rätta” vägen.

Staffan W sa...

Nä, men nu körde du väl av spåret rejält jb? Utilitarism och vänsterns människosyn? Som om inte alla partier och rörelser har samma intresse av att se till att det är de frågor som ligger dem själv närmast som sätts i debattens fokus. Det innebär naturligtvis inte att man för det ignorerar eller tystar folkliga opinioner eller undviker debatter. Det faktum att vi diskuterar det vi gör just nu är väl ett exempel på det.

Men på samma sätt som jag inte tycker att demokratiska partier ska upphöja antidemokratiska, fascistiska eller nazistiska partier till likvärdiga motståndare i en debatt, anser jag inte att partier som bekänner sig till tanken om alla människors lika värde ska, genom sin medverkan, ge en plattform i debatter för rasistiska partier.

Och jag förstår inte den sista harangen alls. Vad menar du att rasitiska partier spelar på för strängar om inte just folks fördomar och dumhet?

jb sa...

Det står naturligtvis alla partier fritt att diskutera med vem man vill. Jag tror heller inget av de mer etablerade partierna explicit sagt att de ska bjuda in till debatt, väl har några av ungdomsförbunden talat om att de är beredda att ta debatten om några ute i avgrundshögern, t ex SD, dyker upp. Vad är då vänsterns taktik? Jo, man gör som Nalle Puh; stoppar huvudet i honungsburken och hoppas att de försvinner. Med all respekt för era flygblad och manifestationer, men ni låter rasisterna stå helt oemotsagda – lyft istället på stenen och visa vilka kräldjur de är. Det inte något som säger att det är det rådande konsensus om utfrysning som gjort att de bruna, trots allt, är en ganska marginell grupp i Sverige.

Jag kanske bredde på några feta lager smör när jag kallade vänstern utilitaristiskt, vad vet jag. Men det finns något skrämmande med att vägra ta debatten av rädslan för att folk ska rösta ”fel”. Det vittnar också om en ganska låg tilltro till människan om du tror att mindre rumsrena partier helt plötsligt skulle få ett uppsving efter en debatt med dig – förhoppningsvis märker de istället skillnaden, det skulle i alla fall jag göra.

Sedan spelar väl alla partier, i varierande grad, på människors känslor, och visst kan känslor vara skrämmande. Men individen, även en ölsvingande raj – rajare, är även utrustat med någonting annat, ett förnuft. Jag blir mörkrädd när jag hör att Ali vill röka ut borgare från östermalm. Man baxnar när folk, speciellt seriösa politiker, bekänner sig till kommunismen med det facit vi har. Dessa personer utgör en mycket, mycket liten klick. Hur skulle det var om majoriteten helt plötsligt lät bli att diskutera med denna minoritet? Inte skulle det vara en seger för demokratin, inte skulle det tysta Ali Esbati.

Staffan W sa...

Det sista stycket om "röka ut borgare från östermalm" får stå för dig. Du verkar ju vara en rätt sansad kille i vanliga fall, så vi kan väl hålla debatten kvar på jorden?

Jag tror att du inte riktigt inser massmedialogiken som små extremistpartier lever enligt, "all publicitet är bra publicitet". De inser naturligtvis att de inte kommer att vinna några val, men varje gång ett rasistparti exponeras i media så vinner de några nya väljare. De har inget att förlora på att komma med de mest häpnadsväckande påståenden och svepande angrepp. Det finns helt enkelt mycket fördomar och dumhet att exploatera. Med det inte sagt att de dumma och fördomsfulla är en majoritet, eller ens många, men jag är rätt säker på att de utgör en tillräcklig väljarbas för att ta sig över 4%-spärren.

Jag är helt för att vi ska diskutera invandring och integration. Men inte med grupper som direkt utgår från en grumlig rasistisk ideologi. Med vanliga svensson som har synpunkter, visst. Men att låta extremhögern göra sig till megafon för de människorna är helt vansinnigt. Det är precis dit de vill föra debatten, det måste vi inse.

Men visst ska man föra upp de här frågorna i ljuset. Jag är dessutom övertygad om att vänstern skulle vinna på att göra det, och sätta fokus på de bakomliggande orsakerna till problemen: social orättvisa. Raser och etnicitet är ett blindspår som inte leder oss någon annanstans än mot intolerans och ett ännu mer orättvist samhälle.

Att de borgerliga nu tar upp och spelar på arbetslösheten som valvinnarargument är inget annat än ett gigantiskt misslyckande för vänstern. Den enskilt viktigaste integrationsfrågan och den som mest engagerar unga har man sjabblat bort genom att i praktiken acceptera socialdemokratins högersväng med "jämnviktsarbetslöshet" och inflationsbekämpning.

Anonym sa...

Problemet är att många i vänstern använder rasist/fascist-stämpeln på alla som inte har samma politiska syn som de har vilket urholkat begreppen. Exempelvis utmålas folkpartiet som ett rasistiskt parti vilket är helt absurt.

AFA är också ute och attackerar porraffärsinnehavare. Är porraffärsinnehavare fascister? Är alla ickesocialister fascister? Sexister? Folk som inte är feminister?

Kan det vara så att det är vänsterns stigmatisering av politiska motståndare som tar udden av rationella antirasistiska argument?

Och kan det också vara så att inget seriöst parti vågar komma med förslag som inte passar ihop med vänsterns Integration 101, av rädsla för att buntas ihop med brunbyxorna? Såsom exempelvis folkpartiets Mauricio Roja gjort.

Staffan W sa...

Jag skulle inte kalla folkpartiet ett direkt rasistiskt parti, men de har uppenbarligen inga problem med att spela på främlingsfientliga stämningar för att plocka hem billiga röster. De flesta andra svenska partier förtjänar cred för att de avhållit sig från att fiska i grumliga vatten, men "liberalerna"" är inte rädda för att skita ner skorna. Arkitekten bakom deras nya giv är ju Rojas, och det förtjänar han all kritik för.

Sen att AFA är galna är ju ingen nyhet. Problemet är att även delar av den etablerade vänstern delar ungefär samma analys som de av porrbranschen, även om de inte agerar ut den lika extremistiskt. Diverse antiporrgrupper ser till exempel inga problem med att trakassera folk som besöker såna lokaler.

Anonym sa...

Staffan w:
Det som folkpartiet gör och som du kallar att spela på främlingsfientliga stämningar kallar jag att höja upp invandrare till jämlikar i stället för några vi ska leka "goda samariter" med. Jag anser att det är vänsterns klapp-på-huvudet-von-oben attityd som är rasistisk. På samma sätt som vänstern är de som bevarar klassklyftorna i samhället. Det är faktiskt vänsterns politik som skapat den segregation vi har just nu.

De andra partierna som du vill ge cred är livrädda för att bli utsatta för samma smutskastningskampanj som folkpartiet och håller tyst och tittar på medan segregationen fortgår. Det är inte mod utan feghet vi ser prov på.

Staffan W sa...

Ny definition på att "höja upp till jämlikar":

Språktest
Utvisning
Tvångsjobb för socialbidrag

Lustigt att inte invandrarna själva förstår att ni bara vill "höja upp" dem. De flydde ju folkpartiet senaste valet som råttorna flyr ett sjunkande skepp.

Kan det vara så att de tog anstöt av att bli beskrivna som lata, ovilliga att lära sig språk, jobba eller integreras? Du kan ju kalla en sån politik för vad du vill, jag kallar det att fiska i grumliga vatten.

Och visst har den sociala rättvisan försämrats de senaste åren, tack vare de högervindar som blåst, nedskärningar i välfärdssystem och en del andra orsaker. Men Sverige är fortfarande om inte det mest jämlika landet i världen så ett av de bäst placerade i rankingen. Det kan vara bra att inte tappa det perspektivet. Det hade sett mycket värre ut med högern vid makten.

jb sa...

Det verkar som det inte finns något självklart recept på kampen mot rasism och extremism. Det viktigaste tycks dock vara en blocköverskridande enighet om vad SD verkligen är för parti. Att sedan anklaga folkpartiet för att vara främlingsfientliga är larv och att relativisera de riktiga brunskjortorna. Populismen och försöken till att plocka billiga politiska poänger har jag inga problem med att köpa - det är något jag själv, och även många liberaler och allsköns högermänniskor, irriterat mig på. Med tanke på att folkpartiet röstat för både flyktingamnesti och ökad invandring vore det lättare att anklaga socialdemokraterna för rasism.

Jag har - som du kanske förstår - inte mycket över för folkpartiet. Hårdare tag, sänkt straffålder, buggning o.s.v. är ingenting för mig. Nu är jag inte så säker på att det varit en medveten strategi. Kanske har de mer eller mindre råkat hamna där de är - alla partier tycks ju försöka ompositionera sig numera.

Vi tycks vara eniga om att det är fattigdom och växande klyftor som skapar utanförskap och extremism. Men att det skulle vara högerpolitik som är den bakomliggande orsaken är jag alls inte lika säker på. Inflationsbekämpningen, för att ta ett av dina exempel, har vuxit fram efter erfarenheterna av att hög inflation leder till minskad köpkraft, sänkt lön, färre anställningar och fattigare arbetare. De som tjänade på höginflationen var sådana som mina föräldrar - välutbildade, högavlönade och med stora lån på villan. Jag undrar om du inser vilken vinstlott de flesta i områden som Danderyd, Lidingö och Bromma drog av den förda keynisianismen.

Anonym sa...

"Och visst har den sociala rättvisan försämrats de senaste åren, tack vare de högervindar som blåst, nedskärningar i välfärdssystem och en del andra orsaker. Men Sverige är fortfarande om inte det mest jämlika landet i världen så ett av de bäst placerade i rankingen. Det kan vara bra att inte tappa det perspektivet. Det hade sett mycket värre ut med högern vid makten."

Frågan är var du bodde på 80-talet? Själv växte jag upp i en av Stockholms mindre attraktiva förorter och segregeringen var ett faktum redan då, vilket vänstern aktivt försökte dölja. Man pratade i stället gärna om vilken "kraft" som fanns i förorten. Om kraft är samma sak som frustration så hade de rätt. Segregeringen var inte ett 90- eller 2000-talsfenomen. Jag vidhåller att den främsta orsaken till den framväxande rasismen i Sverige är vänsterns sätt att se på integration.

USA sväljer enorma mängder invandrare varje år och det är mycket lättare för en invandrare att få jobb och därmed bygga en identitet i USA än i Sverige.

Staffan W sa...

Få jobb och bygga en identitet? Whats wrong with this picture?

Iallafall... jag har vuxit upp i Stockholms mest segregerade randkommun, så vi har säkert sett samma saker ungefär. Skillnaden var att under 80-talet kunde invandrare fortfarande få jobb, om än inte de mest attraktiva och flashiga. Sedan socialdmeokraterna, applåderade av borgerligheten, övergav den fulla sysselsättningen som överordnat ekonomiskt mål har läget för alla de grupper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden kraftigt försämrats. Förvisso får de en annan av samhället högprioriterad uppgift att fylla, nämligen den att agera heltidsanställda inflationssänkare. Detta brukar de emellertid inte ges mycket cred för i den allmänna debatten, däremot framförs ofta från höger att de arbetslösa/inflationssänkarnas predikament skulle vara orsakad av egen lathet och inkompetens.
Nästa steg är ju naturligtvis att man löper linan ut och prioriterar skapandet av låglönejobb som i USA, så vi får ett trasproletariat även på den svenska arbetsmarknaden som inte kan försörja sig ens med en heltidsinkomst utan tvingas att ha flera jobb samtidigt.

Sen till jb:
Om man skulle vara polemiskt mot det du skriver skulla man ju kunna påpeka att även de arbetslösa, eller snarare de som blev det senare, tjänade på den svenska ekonomiska modellen, trots att den fick sig några hårda törnar på åttiotalet. Visst åt inflationen upp löneökningar och gynnade främst de som kunde ta stora lån, men samtidigt så hade svenskarna i gemen en god köpkraft även under de åren då inflationen slog i taket.

Nu tror jag dock inte att det är så dystert att man måste välja mellan hög inflation eller hög arbetslöshet. Det går nog att hitta en fungerande kommpromiss, låg inflation, medelhög arbetslöshet, eller medelhög inflation låg arbetslöshet. Sverige har de senaste åren skjutit under inflationsmålets övre ribba på 2% gång efter gång. Riksbank och regering har sett som sin uppgift att enögt prioritera inflationen, dels för att uppfylla EU:s konvergenskrav och dels för att slå vakt om "omvärldens" (läs finansmarknader och lånegivares) förtroende för Sverige. De som sitter med Svarte Petter på hand är de rekordmånga arbetslösa.