FN-attack med anor

Nu har alltså den israeliska krigsmakten vidgat sitt mördande till några obeväpnade FN-observatörer. Ett visst diplomatiskt utbyte pågår för tillfället om hur pass avsiktligt angreppet var. Den in absurdum försiktige FN-chefen Kofi Annan menade att avsiktligheten varit ”uppenbar”. Platsen har varit känd och utmärkt sedan länge. När nu uppgifter kommer om att man från FN-personalens sida tio gånger förgäves kontaktat Israel för att få stopp på den pågående räden tycks det mesta tala för att Annans yttrande ligger nära sanningen.

Motiv är inte svåra att finna. Israel har alltid haft mycket att förlora på att observatörer finns på plats, eftersom dess vålds- och ockupationspolitik helt bygger på övergrepp mot FN-resolutioner, folkrätten och snart sagt varje internationell konvention som går att uppleta. I detta tillspetsade läge finns därtill en ny dimension: den av USA lanserade idén om en slags outsourcad ockupationsstyrka, gärna med deltagande från de auktoritära arabländer vars regeringar USA stödjer, som skulle avlasta Israels egen våldsapparat och dramatisk trappa upp återkoloniseringen av Mellanöstern. Om dessa ”Birth Pangs of a New Middle East”, som Condoleezza Rice talat om ska äga rum, behöver idén om fredsbevarande trupp som upprätthåller fred, inte Israels ockupation och dominans, grundligt utraderas. Israel skapar genom sitt agerande nya ”facts on the ground”. Det är inget nytt. Jag återkommer strax till det.

Men även om man lämnar de verkliga motiven – på hög politisk eller lägre militär nivå –åt sidan, så finns det sådant som medierna är skamligt viskande kring. Angreppet visar hur Israel bedriver sin operation. Den koordinerade luft- och artilleriattacken skedde mot ett skyddsrum. Blir det lättare nu att förstå den skräck och vrede som civilbefolkningen i Palestina och Libanon känner?

Men än mer anmärkningsvärt: Washington Post rapporterar att israeliska styrkor fortsatte att angripa medan en räddningsinsats pågick. Ens om det levt de mest förhärdade soldater i det bombade skyddsrummet, är en sådan handling ett flagrant krigsbrott.

Kurt Nimmo påminner om att USA fick erfara denna procedur när spaningsskeppet USS Liberty angreps av Israel under sexdagarskriget. Då besköt israelerna livbåtar med torpeder och kulsprutor.

Nimmos inlägg är intressant för att den också påminner om det närmast rutinmässiga våld som Israel riktat mot FN-personal. I december 2002 fick ett antal FN-medarbetare nog och undertecknade en petition där man uppmanade Israel att ”sluta med misshandel, trakasserier och dödande” av FN-personal. Den utlösande faktorn var den israeliska krigsmaktens mord på hjälparbetaren Iain Hook som, obeväpnad, arbetade med att förhandla om en evakuering av civila och FN-personal från en FN-byggnad. ”We don't care if you are the United Nations or who you are. F*** off and go home!” rapporteras de israeliska soldaterna ha hälsat Hook, enligt ett ögonvitte. Han sköts av en krypskytt, varpå soldaterna förhalade inträde för en ambulans i en halvtimme, vilket ledde till att Hook förblödde. Också detta är en ofta omvittnad procedur när det gäller palestinier på ockuperade områden.

FN-personalen skrev om hur våldet mot dem trappats upp och misshandel och dödande inte lett till några påföljder för de ansvariga:

To us, this seems to confirm a pattern of utter contempt on the part of the Israeli army for the lost lives of these men, the safety of UN staff, or the minimum standards imposed by international law which should protect UN staff and other humanitarian workers.

Föraktet för FN och dess freds- och hjälparbete har länge varit centralt i israelisk politik. Glöm för all del inte heller det israeliska angreppet mot libanesiska flyktingar som 1996 hade sökt skydd hos FN, nära byn Qana. 106 civila massakrerades. Här är en filmsnutt som visar hur det såg ut efteråt.

Då erbjöds en liten ursäkt, inte mer. Och vad gör Olmert och hans ambassadörer nu när de mördat fyra FN-medarbetare? De beklagar halvgäspande, men riktar mycket hård kritik mot Kofi Annan.

Man vet att man kan lita på Mellanösterns enda demokrati.