Borgerlig solidaritet

Jag skrev ett längre inlägg om det främlingsfientliga norska Fremskrittspartiet och dess uppsegling som ledande borgerligt alternativ härom veckan. Ser nu hos Audun Lysbakken, vice ordförande i vänsterpartiet SV, en intressant kommentar om ett frukostmöte i ordnat av tankesmedjan Civita. Civita är i likhet med Timbro en tankesmedja finansierad av ”näringslivet” – norska arbetsgivarorganisationen NHO samt rederiförbundet – för att skapa acceptans och entusiasm för ekonomisk ojämlikhet och utsugning. På det refererade mötet deltog ledarna för FrP och moderaternas systerparti Høyre. Här uppmanades de av norska miljardärer starkt att samarbeta tätare för att ta tillbaka regeringsmakten. Kapitalet känner sig nu verkligt pressat av den nya norska regeringen och kommer uppenbarligen att driva på för regeringsskifte – bland annat för att stoppa ”en utvidgning av offentlig sektor”, som en av direktörerna uttrycker saken. Fremskrittspartiet blir då instrumentellt. Civitas citerar på sin hemsida glatt Siv Jensen (Frp), när hon kritiserar andra borgerliga partier för att ännu inte helt ha omfamnat FrP: ”Man skaper avstand ved å understreke at den er der. Mye av dette dreier seg om retorikk”.

Detta är en klassisk utveckling: fascismen är kapitalets verktyg i pressade situationer.

Frukostmötet ordnades för övrigt under rubriken ”systemskiftet i Sverige”, med SvD:s PJ Anders Linder som inledare. Jensen hyllade Fredrik Reinfeldt och menade att han ”också lärt något av FrP om hur man talar med och till väljarna”. Linder pekade på vikten av ”borgerlig solidaritet”. Alltså gemensam kamp för gemensamma intressen: de rikastes privilegier.