Det är ett dokumenterat faktum att Saddam var västvärldens, och främst USA:s, allierade i regionen. USA var enda land i FN:s säkerhetsråd som 1986 inte skrev under fördömandet av Irak för användningen av kemiska stridsmedel mot kurder och iranska styrkor. I maj 1986 utfärdade USA:s handelsdepartement licenser för export av 70 försändelser kemiska produkter (inklusive antrax och butolin stridsgas) till Irak. Robert Fisk beskriver domstolsprocessen som,Nu skakar de gamla mördarna hand med nya. Men det kommer inte att hindra dem från ett gruvligt kolonialt nederlag i Irak....a trial at which the former Iraqi mass murderer was formally forbidden from describing his relationship with Donald Rumsfeld, now George Bush's Secretary of Defence. Remember that handshake?
Läs Thahers bloggpost.
9 kommentarer:
Efter det koloniala nederlaget och Israels i Libanon kommer förhoppningsvis även de anglo-amerikanska känguru-"tribunaler" (Kangaroo court) som den till 95% med amerikanska skattepengar finansierade i Haag och den under lydregimen i Irak att ifrågasättas och fördömas.
Att under falskt FN-flagg tillsätta en "tribunal" enbart bestående av folk från aggressionspakten NATOs medlemsländer för att begrava de egna krigsförbrytelserna, när västmakterna styckade upp balkan senast, och utdöma straff till den förlorande parten är den värsta form av hyckleri ett sk. "demokratiskt" rättsväsende kan befatta sig med.
Detsamma gäller givetvis "Saddamrättegången", ockupanten och deras lokala klienter som f.ö agerade "domare" i eländet går fria. Om nu Saddam, utan tvekan en diktator i ordets rätta bemärkelse men en "god" sådan så länge han tjänade USAs och Israels intressen, kan dömas för förbrytelser begågna under krig så vad kan då inte själva anstiftarna dömas för?
De välbetalada "domare" som deltar i sådana spektakel kommer att dömas hårt av historien liksom de inblandade i Dimotrov-rättegångarna och liknande innan dem.
Jag tror inte att någon kommer att gråta över Saddam, jag kommer i alla fall inte att sova sämre med honom död. Men det spelar egentligen ingen roll. Faktum kvarstår att många av skurkarna som är medskyldiga till hans brutala dåd idag, precis som du säger, är på andra sidan skranket.
Man kan också konstatera att man verkar ha väldigt bråttom att hänga gubben. Man kan anta att det är viktigt att se till att de rättegångar som ofrånkomligen skulle visa på USA:s inblandning i hans mördande och stöd till hans grymma regim aldrig blir av.
America is waiting, för att citera Brian Eno. samtidigt hamnade Irak igår på en bottennotering som ett av världens mest korrumperade länder (se artikel i NY Times/International Herald Tribune)
Tyvärr är världen cynisk och maktutövning står i centrum för all politik.
Visst var USA och speciellt rövslickarna Frankrike ena riktiga arslen som cyniskt upprustade Irak för att tjäna stålar. Exportinkomster är allt för denna fisförnäma nation. Som tack för befrielsen av Frankrike begärde man betalning i guld istället för Dollar på den tid detta regelsystem gällde. Följderna de vet vi i monetärpolitiken.
Sen du Mika, ta en valium och sluta med allt enfaldigt kolonialsnack. Du vet nu att "Das Kapital" finns i A2 med lite text o stora tydliga bilder. Du gör dig bara löjlig med all plakatvänsterretorik.
Sedan diktatorer i ordens rätta bemärkelse skulle åtminstone göra mig försiktig och betänksam med samma kommunistiska bakrund som dig själv innan jag uttalar mig.
Vad är demokrati för dig egentligen?
Jag skulle inte vara så snabb med att förutspå ett kolonialt nederlag. Se er omkring bara, kolonialism har bevisligen visat sig vara ytterst framgångsrikt.
I en iofs realtivt vettig kommentar inför kongressvalet i Expressen skriver P M Nilsson om kriget, erkänner att vanligt folks stöd til det nu är eroderat och målet mycket oklart, och jämför med Vietnam: "Kriget påminner mycket om Vietnam...Tillbakadragandet från Vietnam ökade paradoxalt nog USA:s chanser att långsiktigt vinna mot kommunismen. USA växte i styrka och legitimitet."
Så kan man säga om man räknar på 20 års sikt (och bortser från en del saker, okay) men en avgörande skillnad är att när USA till sist drog sig ur Vietnam med svansen lmellan benen, så var det i en era av relativ avspänning. Både Nixon och Carter sökte aktivt avspänning, Bush har däremot målat in sig i ett hör med sitt tal om "ondskans axelmakter" och sin cowboypolitik. Han framstår som förbrukad.
Klart Vietnamkriget ökade USA:s styrka och "legitimitet". USA bombade Vietnam och omkringliggande länder sönder och samman och vann på så vis kriget. Budskapet var jävligt tydligt. Motsätt er och slås sönder och samman eller ge upp och bli plundrade.
I kontexten av det han säger syftar han mest på USA:s uttåg, inte på kriget självt. Man kan knappast vänta sig att P M ska börja se USA:s krig efter Lenins analys i "Imperialismen". Visst accepterar han USA:s rätt att vara världspolis och köra över FN, visst dskriver han som om hemtaget av trupperna och Parisfreden var en mer eller mindre frivillig gest, men med tanke på var den stod är det en inte helt stupid analys.
Om man tror att det nu helt plötsligt kommer at bli en ny och sansad politik i Washington så misstar man sig; en kille på BBC sa i natt att det kommer att bli "two years of the most incredible gridlock" mellan president och Capitolium oavsett om Demokraterna skulle vinna senaten.
"de skyldiga"?
det är väl helt klart att åtminstone EN skyldig står på rätt sida om skranket, och att det är mycket bättre än noll. Samt att det är bättre än att denne skyldige styr Irak. Men så långt är det kanske jobbigt att tänka...
ALLA skyldiga i hela världen till allting dåligt ska stå bakom skranket, annars får det va'. Alla ska med. Allt eller inget. Konstigt att extremvänstersamhällena aldrig funkar
Skicka en kommentar