Så här kan det vara:
When it is your husband’s event, you don’t leave the house without first checking what he wants you to wear – something best done days in advance […] The Deal is that her life is about one thing only: him.
Läget i Afghanistan före befrielse medelst bombmattor? No sir, en småputtrig
artikel i Financial Times Weekend om fruarna bakom de stora männen i privatkapitalismens salonger –
Meet the corporate wives’ club. Läs gärna artikeln. Den är skriven av Vicky Ward på Vanity Fair och är inte det minsta upprörd över sakernas tillstånd, bara allmänt beskrivande:
There is a legend here about a well-known chief executive in the financial services industry, who, having tired of his first wife of 20 years, and then tired of the pretty but uninspiring models he subsequently amused himself with, sent out a list of requirements for a second spouse to his friends because he did not have time to search for the candidate himself. He was too busy flying round the world and making billions each year.
Flera sammanhängande poänger kan lyftas här. Dels säger väl det hela något om kärnfamiljen som social enhet . Dels ser vi hur fint det privata ”näringslivets” karaktär – med kombinationen av samlad samhällsmakt och slutenhet för samhälleliga krav – passar för att reproducera könsmaktsordningen. Dels, kan vi åter citera Gudrun Schymans i detta avseende insiktsfulla
tal på vänsterpartiets kongress 2002:
”[Kvinnoförtrycket] tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige”.
Eller i de kapitalistiska stormogulernas glada kretsar då.
7 kommentarer:
Vi i svenska runkföreningen känner oss ständigt trakasserade av sexofobernas gammalmodiga fixering vid kärnfamiljen som trygg uppväxt för barn.
Det finns inga belägg för detta tvärtom så anser vi liksom bögar lesbianer och fetischister (inga sexuella folkgrupper undantagna!) att den tryggaste av uppväxter är den i en sexuell konstellation av föräldrar, då får man friheten att välja bland ett stort utbud av sexuella tillhörigheter för att sedan finna sin trygghet i denna förvissning.
DET är mångfald, vem kan ha något emot det?
Det säger också en del om guldgrävande.
Jag har svart att se det pa det sattet.
Tror knappast Ingvar Kamprad kommer grava ner sin fru i ett hal i marken och sen krossa hennes huvud med sten for att hon inte klatt sig korrekt.
Att jamfora Talibanernas tortyrvalde med eran forvirrade konshierarki ar minst sagt bisarrt.
du, polhem... du får säkert höra det här HELA tiden, men jag måste bara säga det: du är en idiot.
/j
Jag kan inte mer än hålla med. Det är inte särskilt svårt att fatta men ändå går det tydligen inte för vissa. Polhem, du är en idiot.
Sovjetiska centralkommiténs herrar hade säkerligen inga medgörliga älskarinnor. Eller?
Den är skriven av Vicky Ward på Vanity Fair och är inte det minsta upprörd över sakernas tillstånd, bara allmänt beskrivande
Personally I find nothing so ridiculous as the spectacle of middle-aged, single “tycoons” escorting models 30 years or more their junior to dinner. Yet I see it with alarming regularity. Still, just when one is on the point of despair about the bleakness of the whole scenario
//JJ
Skicka en kommentar