fredag, december 01, 2006

Pågående temaveckor: kolonialt tänkande

Wolfgang Hansson presenterade igår ett monumentalt exempel på tendensiös journalistik, producerad bakom tryggt västcentrerade glasögon. Jag orkar knappt rada upp exemplen. Läs gärna den replik som Olof Holmgren skrivit på Vänsterns studentförbunds hemsida.

En av mina egna favoritmeningar i Hanssons artikel är denna:
På samma sätt som Chávez använt oljepengar för att få stöd på hemmaplan köper han internationell popularitet.
Alltså, när den flerfaldigt folkvalde presidenten i ett länge nedtryckt land i tredje världen förs fram av breda folklager och använder detta lands naturtillgångar till att lyfta upp de fattiga hemma och stärka den internationella solidariteten, då är han, till skillnad från de topp-till-tå-korrupta fascisttyper som i decennier använt dessa naturtillgångar till att göda supermakten i norr och bygga egna palats, ”en clown” med ”storhetsvansinne” i färd med ”ett spektakel”.

Alla som tar sig igenom Hanssons artikel borde samtidigt läsa frilansjournalisten Kalle Holmqvists artikel i veckans Flamman. Holmqvist lyfter här fram den militärkuppande oppositionen i Venezuela, och de svenska ”liberalernas” kontakter med den:
Delgado, som även är medlem i katolska högerpartiet Copei, berättar att CDMS är mot regeringen eftersom denna vill ”förstöra det kristna budskapet”. Den katolska högern avskyr Hugo Chávez eftersom han uttalat sitt stöd för kvinnors, homosexuellas och icke-katolikers rättigheter.
Liberala ungdomsförbundet, som glatt fraterniserar med dessa krafter, intresserar sig också för Colombia och dess högerregim som upprätthåller nära band med terroristiska paramilitära grupper. Motiveringen från 2005 är fantastisk: ”kommunismen utgör fortfarande ett hot i många latinamerikanska länder och därför är det viktigt att upprätthålla balansen”. Holmqvists slutsats är värd att citera:
Bombhögerns alternativ för Latinamerika är inte demokrati och mänskliga rättigheter. Ej heller någon svensk småtöntig mysreaktionär folkpartism, med på sin höjd lite språktester och prygel i skolan. Nej, deras alternativ är massmordens och förtryckets Colombia. […] Venezuela däremot är – trots brister och fel – ett av de länder som går i spetsen för den latinamerikanska demokratiseringsvåg, som håller på att sopa undan de sista resterna av militärdiktaturernas mörka år.
När vi ändå är inne på temat ”liberalt” kolonialismhyllande, bör man framlyfta de senaste dagarnas ledarsideoffensiv om svenskt Nato-medlemskap. Expressen, SvD och nu DN.

Om detta säger Erik Berg det mesta som behöver sägas. Kolla gärna här också, om det inte räckte med exempel på ”våra värden”, som ska försvaras och spridas. Spridas till varenda jävel som tänkt sig mänsklig värdighet. Fan va gôtt om fler svenskar får vara med och sprida.

17 kommentarer:

Anonym sa...

"Huruvida den venezolanska revolutionen kommer att vara framgångsrik eller ej, är något som historien får utvisa."

Med andra ord: Vi vågar inte hoppas på att det går annat än åt helvete även denna gång.

Anonym sa...

Social reform = Bra
Kommunistdiktatur = Dåligt
Exempel på hur fel det kan bli: Kuba, Nordkorea, Sovjet, Kina

Hoppas det var klart nog?

Anonym sa...

Säga vad man vill om Kuba. Men de har bäst Sjukvård och Skolsystem i Världen. ;)

mika sa...

Således funderar också den nya försvarsministern på att sända fler svenska ockupationssoldater att strida under aggressionspakten NATO´s befäl i Afghanistan.

Detta i ett läge där den anglo-amerikanska offensiven österut gått i baklås och i praktiken är förlorad...

hanna sa...

Bra!

Anonym sa...

Vi vet Ali. Du kan inte med artiklar som inte ENTYDIGT hyllar dina ideal. Komplicerat det här med andra färger än svart o vitt.

Anonym sa...

Jag känner Kalle Holmqvist! han är med i ssu!! i min klubb allstå :D dessutom har han släppt en bok om bolivirianska(stavning) revolutionen :) köp den!!

Anonym sa...

"Säga vad man vill om Kuba. Men de har bäst Sjukvård och Skolsystem i Världen."

Ironi, får man väl anta?

pontus sa...

"Säga vad man vill om Kuba. Men de har bäst Sjukvård och Skolsystem i Världen."

Hur kommer det sig då att tillexempel Sverige har högre medelålder samt högre läskunnighet?

Anonym sa...

"Säga vad man vill om Kuba. Men de har bäst Sjukvård och Skolsystem i Världen."

Med tanke pa hur mycket det sags om Kuba och USA pa denna blog och i dess kommentarer, kan man undra hur manga av dem som sa bestámt vet hur det fungerar i dessa lánder som har testad att bo dár.

Várldens básta sjukvard och skolsystem borde rimligtvis ha producerat manga uppfinningar, teknologi och várldsberomda tánkare. Konstigt nog verkar det komma fler sadana saker fran USA án Kuba!?

Anonym sa...

Ali ser inget problem i att Hugo Chavez reser från diktator till diktator, från Vitryssland till Iran; allt för att få en plats i FN:s säkerhetsråd. Att alliera sig med ledare som slänger oliktänkande i fängelse är en smutsig förteelse.

Anonym sa...

Venezuela föredömme för demokrativågen i Latin Amerika? Ett land, vars president skrivit om konstitutionen för att utöka sin personliga makt? Nej för fan. Det sanna föredömmet finner man i Costa Rica.

Anonym sa...

man skulle kunna lämna en kommentar om hur korkad kommentaren om kubas sjukvård och skolväsende var. Men hej det är fredag, det är helg. Man behöver inte vara allvarlig. De som bor i diktaturländer behöver nog sin humor själva.

Anonym sa...

Och en sak kan man säga om denna blogen. Den lämnar inte folk oberörda. Jag tror själv det har med att den så tydligt visar hur vissa människor i vårt samhälle inte överhuvudtagit förstått det här med demokratiskt tänkade utan hela tiden faller ner i tillbedjande av massmördare som castro, stalin, lenin, polpot, mao etc... Det är något i deras personlighet som gör att det hellre tillber styrkan hos dessa mördare än tänker själv. Nåväl med esbatis vanliga borttagande av kommentarer så blir väl inte denna gammal.

Så skit på dej din jävla massmördare-kuksugare *hepp*

/En som var med i ungern 56

inkimar sa...

Hej Ali,

Jag tycker att du stryker sista 'kuksugar' inlägget.

Rapporterna om att Venezuela fortsätter att strömma in, nu senast från vår hjältemodiga statliga television(SVT1,rapport 19.30), nu senast med ett inlägg från Lars Moberg som ser allt med religiösa förtecken.

Vi börjar på ett möte för Chavistas, folk är på mötet och lyssnar på Chavez och Moberg kommenterar: "det är nästan som en religion, en trosuppfattning där den högsta makten är Bolivar och dess högste uttolkare är Chavez".
Folk är helt enkelt betagna av denna ledare och försatta i trans enligt Moberg, Moberg borde kanske ha redogjort vad Chavez har gjort de senaste sex åren för de fattigaste då kanske vi förstår varför folk stödjer honom.

Sällan man ser en liknande rapport från den såkallade västvärlden, inte beskriver Moberg skarorna av anhängare till Bush när de skrålar och skriker att han är bäst i hela vääärlden med religiösa förtecken - nej, de är demokrater som väljer en demokratisk president. Är det en ingrodd strukturell rasism som förföljer Moberg ... tro ?

Moberg intervjuar två chefredaktörer, intrycket därefter blir att vi förstår att det inte finns fri media i Venezuela - vilket just är helt felaktigt, det finns både 'fri' television samt 'fri' media i den meningen att de är i händerna på de allra rikaste som inte stödjer Chavez och att denna media har just blivit känd att de kallar Chavez för både pedofil och idiot på bästa sändingstid.
Samma media drev just tillsammans med några Generaler kuppen 2002.
Chefredaktören Petkoff berättar om 'la lista tascon', en lista som Chavez administrationen har upprättat över 4 miljoner medborgare i Venezuela - det är naturligtvis en lista över de som inte röstade på Chavez. Dessa straffas enligt Petkoff, de förlorar jobbet och trakasseras.
Moberg och Rapport glömmer att undersöka om listan finns, och om den nu skulle finnas ... är det då så att alla dessa människor trakasseras och mister sina jobb ?
Jag undrar .....
Den känsla man får är att Venezuela är en diktatur.
Det känns inte speciellt balanserat, ingen analys görs av Chavez motkandidat Rosales ... mig veterligen så stödde han kuppen 2002 och kan inte betraktas som demokrat.
Men i den borgeliga hegemoni som vi lever i så betraktas kuppmakaren Rosales som demokrat för att han företräder kapitalet och den makten, medan Chavez som har vunnit ett demokratiskt val och en förtroende omröstning betraktas som diktator ....

hälsningar, i

Anonym sa...

Det finns åtminstone ett faktafel i Hanssons artikel. I artikeln skriver Hansson att Chávez tal vid miljondemonstrationen förra söndagen ska ha tvångssänts i alla tv-kanaler samtidigt. Detta är enligt flera källor på plats i landet inte sant.

Faktum är att Chávez under valkampanj, på uppmaning av valmyndigheten, i princip eliminerat användandet av s.k. "cadenas" ("tal till nationen" i alla tv-kanaler, fastslagen i konstitutionen). Han har inte heller sänt ett enda avsnitt av sitt program "Aló Presidente". Trots att man följt dessa riktlinjer har valmyndigheten en rad (fullt legitima) klagomål på båda sidor i valkampanjen, läs vidare här:

http://www.venezuelanalysis.com/news.php?newsno=2153

Skrev för en vecka sen på Venezuelanyheter om Hugo Chávez som fenomen, och hur han presenteras i västmedia. Några av raderna passar väldigt bra in på Hanssons artikel:

"Det tål att sägas: mediernas koncentration på Chavez personlighet och andra luddiga saker som att han "givit folk hopp" när man ska förklara det folkliga stödet för revolutionen bär inom sig ett djupt förakt mot vanligt folk, mot fattiga människor.

Man målar upp en bild av en blandning av halvdiktatur och pöbelvälde, där den starka ledaren kan få folket att göra vad han vill utan att egentligen någonsin uppnå någonting.

Att påstå att fattiga latinamerikaner skulle så massivt stödja en politiker så länge bara p.g.a. abstrakta "känslor" bygger på en blandning av rasism och klassförakt från vita, välbeställda journalister."

Läs gärna artikeln i sin helhet här:

http://venezuelanyheter.blogspot.com/2006/11/chavezkoden-och-valkampanjen.html

Anonym sa...

Chávez har inte skrivit om en enda rad i konstitutionen, den skrevs efter en omfattande process med öppna möten och diskussioner, följt av en folkomröstning 1999 där 72% av venezolanerna röstade ja. Hur mycket man än kan ogilla Venezuelas starka presidentmakt är det ett förslag som stöddes entusiastiskt av venezolanerna 1999.