Idag har SvD i sin näringsbilaga en artikel om ett fenomen som förtjänar en mycket större plats i den breda samhällsdebatten, men som just lyser med sin frånvaro där. Den handlar om de växande inkomstklyftorna i Sverige. Utvecklingen har pågått sedan början av 1980-talet, och är – om än med variationer – gemensam i Västvärlden.
Ur diagrammen kan man egentligen utläsa mycket om de politiska konjunkturerna. De stora dragen, där regeringsskiften inte är obetydliga, men klart underordnade politikskiften. Sådant har ju blivit i princip omöjligt att ha en intellektuellt hederlig debatt om i det nya men-ni-har-ju-styrt-i-tolv-år-varför-finns-det-ändå-svält-i-världen-klimatet.
Vi ser 1900-talets civilisatoriska framsteg och urladdningar. Med arbetarrörelsens och demokratins genombrott under det tidiga 1900-talet minskade också de mest dramatiska skillnaderna. Vanliga människor började få något att säga till om och de allra rikastes absoluta åtskillnad från den stora massan började ifrågasättas. Mellankrigstiden var ”globaliseringens”, börsklippens, reaktionens och den industriella nyfattigdomens era. Här anas ett trendbrott. Men så kommer andra världskriget och segern över fascismen innebär också ett objektivt framsteg för jämlikhet och rättvisa i hela Västvärlden. Decennierna efter andra världskriget är skördetid för arbetarrörelsen och innebär framsteg på många plan. Då minskar också klyftorna. Och på 1970-talet kommer en ny era av framgångar. Världen blir på många sätt lite bättre, och jämlikheten ökar. Sedan kommer motoffensiven. Det pressade kapitalet slår tillbaka politiskt. Reagan och Thatcher leder vägen, och i Sverige flyttar kapitalets politiska härförare fram sina positioner. Vår tid är det förhöjda eländets tid, en era då nyliberalismens katastrofala ekonomiska misslyckande övergått i brunaktiga politiska räddningsaktioner; en tid då kapitalet fortsätter att kramar mer profit ur folken, med och utan vapen, samtidigt som den förstör framtiden, hämmar utvecklingsmöjligheterna.
Jag har skrivit om det här förut, och jag vill i sammanhanget varmt rekommendera Mikael Nybergs artikel (publicerad i Clarté 1/2006), Så tar de för sig igen, om den reaktionära tidens dynamik och aktörer. Några diagram som illustrerar artikeln plus egna kommentarer här.
Andra relevanta inlägg här, och här.
Grafik: SvD
11 kommentarer:
Ali, detta har kanske lite avlägset med ditt inlägg att göra. Jag skulle vilja att du skrev ett inlägg om Marx mervärdesteori. Jag blir inte riktig klok på om Vänsterpartiet utgår från denna fortfarande eller inte. Det skulle vara skönt om du kunde besvara denna fråga. Om inte kan du väl skriva något inlägg om vad ni faktiskt tror på/utgår från numera. Det tycker jag skulle vara riktigt riktigt intressant. Jag hoppas innerligt att du tar dig tid att skriva något om detta.
Anonym 6:52, klart du inte får något svar, vad tror du?
När staten tar runt 60% av en låg/medelinkomstagares lön kan man börja undra vem som suger ut vem och hur inkomstklyftorna egentligen skall minskas?!
Men förstås, det passar inte politiken att se verkligheten i ansiktet.
Dröm vidare ni som orkar...................
Är inte den stora vänster höger konflikten att vänstern ser det som viktigast att klyftorna minskar medans högern tycker att det viktigaste är att de fattiga får det bättre.
Titta själva på grafen och hur mycket välståndet har ökat för alla, så kanske det inte känns så hemskt längre.
Vilken graf^^
Ali Ali Ali.... du är inte sann. jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga att du försöker förstöra framtiden, samt hämma dess utvecklingsmöjligheter. VEM allli har fått det SÄMRE i ABSOLUTA tal? Varför vill du att alla ska må lika dåligt som du??
/Gregern på hörnet
jag tror inte att folk förstår hur illa det är att vara arbetslös i sverige i dag. borgarna säger att "det ska löna sig att arbeta", men vem fan lever gott på socialbidrag eller a-kassa. fattar folk vad man måste utstå när man söker socialbidrag. man går igenom en förnedringsprocess som påminner om nånting från abu ghraib. och det är skitsummor det handlar om. jag kände en kille som fick 50 spänn om dagen att köpa mat för.
ni vet killen som blev syndabock i folkpartiet efter spionskandalen? jag besökte hans blogg och fylldes av ett oändligt hat mot lars leijoborg. den där killen skriver nu att han lever på a-kassa och jobbar som telefonförsäljare, och han noterar att han är förvånad över hur jävligt det är att söka a-kassa. han skriver att han inte kan förstå hur någon kan lyckas fuska med a-kassan så strikt som det är.
den där killen gör nu viktiga politiska upptäckter ute i verkligheten medan lars fucking leijonborg står i tv-rutan och kisar och flinar och säger att han fått världens bästa jobb som utbildningsminister. sen kommer han med det ena dumma förslaget efter det andra.
finns det någon i alliansen som vet hur det är att leva på a-kassa eller att söka socialbidrag? de lever för fan i en helt annan värld och fattar nada, precis som många andra arbetande svenskar.
inkomstklyftorna växer i takt med leijonborgs äckliga leende
Och just därför röstade vi vettiga människor på Alliansen, så att folk skall få jobb istället för socialbidrag och A-kassa.
men-ni-har-ju-styrt-i-tolv-år-varför-finns-det-ändå-svält-i-världen-klimatet.
Klart att det är relevant om de som faktiskt haft den politiska makten sen 1982, så när som en 3 års period, helt plötsligt blir upprörda över de växande klyftorna när de förlorat makten.
Att demokratiskt valda politiker inte är allsmäktiga i samhället vet nog de flesta men det är inte avsaknaden av resultat i minskade klyftor som är problemet utan att det inte varit tillstymmelse till kamp för att minska klyftorna hos de som nu är upprörda.
Att detta skulle bero på att sossarna ersatt reformpolitik med förvaltning är rent nonsens, man har tvärt om varit pådrivande för den utveckling som varit. Möjligt att man i början vart bortkollrade om politikens möjligheter av den nyliberala propagandan, men att vara bortkollrade i ett kvarts sekel är knappast troligt?
nyliberalismens katastrofala ekonomiska misslyckande
Att den är katastrofal för folket råder det väl knappast nåt tvivel om men det är inget misslyckande. Varför beskriver man motståndarnas ekonomiska politik som ett misslyckande? för att den inte åstadkommer något som den knappas hade avsikten att åstadkomma?
Den nyliberala revolutionen har varit en sanslös framgångssaga, den har åstadkommit med råge och mycket mer där till vad den hade för avsikt att åstadkomma.
jag såg ett internationellt diagram förut, som visar att i de länder där inkomstklyftorna är höga är kriminaliteten hög.
så det kanske inte är konstigt att borgarna vill ha fler och tuffare poliser. det går ju hand i hand. montera ner välfärden och låt polisen stå förberedd inför folkets oundvikliga vrede...
en politik för mindre brott och ökad trygghet är det alltså inte.
och sen känner vi alla till "nairu", det heliga nyliberala ordet som slår fast att det alltid måste finnas en viss mängd arbetslösa. annars finns det ju ingen konkurrens på marknaden. be en bön att du inte blir en siffra i nairu i borgarnas drömsamhälle där arbetslösheten är helvetet och anställningen paradiset.
Jag har inget emot växande klyftor så länge som även de fattiga blir rikare, om än långsammare än de rika.
jag såg ett internationellt diagram förut, som visar att i de länder där inkomstklyftorna är höga är kriminaliteten hög.
Kan vara värt att påpeka att de länder med mest ojämn fördelning inte är de mest marknadsliberala. Statliga regleringar gynnar ofta de som redan är rika. De har råd med advokater och mutor för att gå runt all byråkrati/skatter/licenser.
Samband ekonomisk frihet och inkomstdel för de fattigaste 10%
Översta 2.68% (mest fria länder)
Andra 2.83%
Tredje 2.25%
Fjärde 2.66%
Botten 2.27% (minst fria länder)
Samband ekonomisk frihet och inkomst för de fattigaste 10%
Översta $6.681 (mest fria länder)
Andra $4653
Tredje $1307
Fjärde $1392
Botten $873 (minst fria länder)
Economic Freedom of the World(pdf)
Sen kan inte höga skatter för omfördelning knappast vara ett argument för att minska ev. kriminalitet. Att ta egendom mot ägarens vilja är stöld, oavsett om det sker av 1 person, en mobb eller en hel nation.
Skicka en kommentar