söndag, januari 21, 2007
Ännu en dag i ”kriget mot terrorn”
I partnerlandet Pakistan dödades ett tjugotal människor med standardmotiveringen att de var ”al-Qaidakrigare”. Bybor konstaterar att det var vanliga arbetare från trakten. Den pakistanska regeringens uppgifter om en helikopterattack verkar inte heller vara hela sanningen. En del tyder på att de pakistanska helikoptrarna anlände efter att amerikanska obemannade flygplan skjutit missiler.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
jag ser framför mig en alfamanlig jänkare med stubb som sitter framför nån radarskärm och vrålar fram ett "yeah, baby!" när missilen träffar där den ska... mitt i den civila folkhopen...
Lästips:
Vänsterjournalisten Nick Cohen skriver en mycket tänkvärd essä i två delar i The Observer, om vänsterns förhållningssätt till Irakkriget, från dag 1 till denna dag. Bör läsas av Ali och hans läsare! Utdrag:
"It is not novel to say that socialism is dead. My argument is that its failure has brought a dark liberation to people who consider themselves to be on the liberal left. It has freed them to go along with any movement however far to the right it may be, as long as it is against the status quo in general and, specifically, America. I hate to repeat the overused quote that 'when a man stops believing in God he doesn't then believe in nothing, he believes anything', but there is no escaping it. Because it is very hard to imagine a radical leftwing alternative, or even mildly radical alternative, intellectuals in particular are ready to excuse the movements of the far right as long as they are anti-Western."
Del 1 här.
Del 2 här.
Så vi i "vänstern" bör alltså ge USA och dess mysiga allierade carte blanc när det gäller att döda folk som är potentiellt otrevliga? Är det du menar? Menar du att vi ska luta oss tillbaka i TV-soffan, tro på det som sägs och älska alla de internationella frihetsvänner som skyddar oss mot al-Qaida. Kampen mot denna ständiga fiende mot friheten måste fortsätta i Irak, Saudi-Arabien, Somalia, Kina, Pakistan, Afghanistan, Egypten, Israel, England, USA och alla andra länder som är "villiga" att stå upp för det rätta.
Påminner mig om en bok jag läst:
"A shrill trumpet-call had pierced the air. It was the bulletin! Victory! It always meant victory when a trumpet-call preceded the news. A sort of electric drill ran through the café. Even the waiters had started and pricked up their ears.
The trumpet-call had let loose an enormous volume of noise. Already an excited voice was gabbling from the telescreen, but even as it started it was almost drowned by a roar of cheering from outside. The news had run round the streets like magic. He could hear just enough of what was issuing from the telescreen to realize that it had all happened, as he had foreseen; a vast seaborne armada had secretly assembled a sudden blow in the enemy's rear, the white arrow tearing across the tail of the black. Fragments of triumphant phrases pushed themselves through the din: ‘Vast strategic manoeuvre — perfect co-ordination — utter rout — half a million prisoners — complete demoralization — control of the whole of Africa — bring the war within measurable distance of its end victory — greatest victory in human history — victory, victory, victory!’"
Findus,
Ingen förväntar sig att du skall fatta. Du är ju ett exempel på det fenomen som Nick Cohen beskriver.
Nick Cohen slänger diverse allmänna anklagelser omkring sig. Han anklagar en tämligen odefinierad "vänster" för en rad lika odefinierade saker. Rätt substanslösa artiklar. Det han inte verkar vilja förstå är att USA:s militära världsmakt inte är en framkomligt medel för att skapa demokrati. Tvärtom är den det mest framträdande hindret för detsamma på många platser.
I korthet handlar det om huruvida man håller med muslimska brödraskapet i Egypten om att USA:s stöd till den rådande diktaturen är förkastlig.
Det handlar inte om vad man tycker om muslimska brödraskapet utan om vad man tycker om demokrati och imperialism.
Imperialismen är en viktig del av det som föder reaktionära och rent fascistiska organisationer i tredje världen. Att hålla på som amerikanarna gör är att hälla bensin på eld.
USA:s krig mot terrorismen är ett evigt, självuppehållande krig vilket Irak visar väldigt tydligt. Med en närmast parodiskt växlande målbeskrivning har USA i årtionden nästan alltid varit i krig på ett eller annat sätt. Alltid i strid för friheten. Det dagsläget helt enkelt inte hållbart att stödja USA:s militära äventyr nästan oavsett hur otrevliga deras motståndare är då ett sådant stöd per automatik bara skapar mer djävulskap.
Jag må vara en frihetshatande kommunistjävel men jag kommer aldrig att acceptera att en stat, på grund av "det skarpa läget", har carte blanc att mörda, tortera, kidnappa och fängsla vem som helst som anses tillhöra "fienden". Jag har läst alldeles för mycket sovjetisk historia för det, jag skulle uppmuntra dig att göra det samma.
Men kom ihåg! Oceania har alltid varit i krig med Eurasia!
Jag kan hålla med i mycket av kritiken mot USA och dess metoder.
Mycket av den är fullkommligt legitimerad och ofrånkomlig.
Problemet med vänstern idag är precis som Nick Cohen skriver att vänster samtidigt väljer att princip ge "carte blanche" (femininum) till dispoter i Kuba, Venezuela och Iran enbart för att de innehar en gemensam agenda emot USA.
Despoter antar jag att du menar. Vem är då Venezuelas despot menar du?
Annars kan jag lätt hitta oerhörda mängder med kritik från "vänstern" av företeelser i sagda länder.
Personligen ser jag dock inget problem att lägga större krut på att kritisera en världmakt gör vissa saker på en internationell basis än att enskilda suveräna länders regeringar gör detsamma inom sina egna gränser. Man måste helt enkelt prioritera det viktigaste. För närvarande utgörs det överordnade säkerhetspolitiska problemet i världen av USA:s krig mot terrorismen. För mig i Sverige så ser jag det som en mycket viktigare fråga att protestera mot än korruption i Venezuela.
Despoten i Venezuela skulle inte vara någon mindre än mannen som bla vill ändra grundlagen för att kunna behålla makten. Mycket tydligare tecken för makthunger får man leta efter.
När det kommer till kritiken mot dessa länders ledare är "vänstern" tyst, snarare av denna blog samt andra att döma så försvarar man dessa despoter med näppar och klor.
"Medias snedvridenhet" är det stående argumentet.
Jag tror fortfarande på demokratin i USA och vet att ingen stat kan klara "stående armeer".
Skicka en kommentar