USA är den kapitalistiska världens politiska hegemon och har under större delen av efterkrigstiden i väsentliga avseenden fungerat som förebildsland för europeisk höger. Viktiga trender i västerländsk kapitalism har ofta med några års fördröjning sköljt in över Europa. I USA har vi de senaste decennierna sett en dramatisk ökning av ojämlikheten och framflyttade positioner för kapitalets politiska företrädare. Det är reaktiv process som började få effekt i mitten på 1970-talet, för att följas som ett eko i Europa något halvt decennium senare.
Ekonomerna Thomas Piketty och Emmanuel Saez har specialiserat sig på att följa inkomst- och förmögenhetsutvecklingen i olika länder, i synnerhet för de allra tunnaste toppskikten. Jag har refererat till deras forskning i några tidigare inlägg; här och här.
Nu ser jag, via ett blogginlägg här, att Piketty och Saez också tittat på de effektiva skattesatserna för olika hushållsgrupper i USA. Här ser man samma utveckling. Samtidigt som inkomstskillnaderna före skatt har ökat, har även skatterna på dessa inkomster förändrats till de rikas fördel. De rikaste har fått mycket kraftiga skattesänkningar. Breda folkgrupper bidrar därmed i ännu högre utsträckning till de superrikas välstånd och makt.
Den rikaste procenten av befolkningen i USA har nu en större andel av den totala nationella inkomsten än någon gång sedan 1928. Och den rikaste tiondelen, som tjänar ungefär mer än hundra tusen dollar per år, har inte haft en så stor del av den totala inkomsten i landet sedan depressionsåren.
2005 rapporterades inkomsterna i USA ha ökat med nästan 9 procent i genomsnitt. Vad den siffran döljer är att genomsnittsinkomsten för de 90 procent som tjänade minst, minskade under samma period. En person i den rikaste procenten i samhället tjänar nu 440 gånger så mycket som en genomsnittlig person i den undre inkomsthalvan.
Notera att det är för deras – de superrikas – skull, som människor i Mellanöstern massmördas och reaktionärer i Latinamerika göds med vapen och pengar.
Notera också, att denna ekonomiska politik – när det gäller såväl skatter som arbetsmarknad – utgör förebild för den som också förs av vår egen högerregering här hemma.
3 kommentarer:
"genomsnittsinkomsten för de 90 procent som tjänade minst, minskade under samma period"
Det låter som ett intressant påstående. Jag antar att du menar i absoluta termer, inte bara relativt. Källa?
Testa att klicka lite på länkarna.
Siffrorna är från officiella skattedata. Rapporterade här:
http://www.nytimes.com/2007/03/29/business/29tax.html?_r=1&oref=slogin
While total reported income in the United States increased almost 9 percent in 2005, the most recent year for which such data is available, average incomes for those in the bottom 90 percent dipped slightly compared with the year before, dropping $172, or 0.6 percent.
The gains went largely to the top 1 percent, whose incomes rose to an average of more than $1.1 million each, an increase of more than $139,000, or about 14 percent.
The new data also shows that the top 300,000 Americans collectively enjoyed almost as much income as the bottom 150 million Americans. Per person, the top group received 440 times as much as the average person in the bottom half earned, nearly doubling the gap from 1980.
"Breda folkgrupper bidrar därmed i ännu högre utsträckning till de superrikas välstånd och makt."
Wtf??
Alltid när jag läser din blogg, så tänker jag på följande historia:
http://gregmankiw.blogspot.com/2007/03/barstool-tax-policy.html
(och du är inte The Tenth Man)
Skicka en kommentar