Jag utgår från att LO kommer att kräva att en vänsterregering för att förtjäna stöd faktiskt har en politik som till sitt innehåll skiljer sig från den nuvarande. Och om medlemmarna i LO-facken är mer än boskap för den socialdemokratiska eliten utgår jag ifrån att en återupprättad solidarisk a-kassa kommer att stå högt på sossarnas dagordning inför 2010. Om inte, har faktiskt majoriteten av svenska folket all anledning att fråga sig vad det är för mening med att alls bry sig om vem som sitter i regeringen.Den som lever får se. Men visst lämnar Persson åtminstone som politisk personlighet ett stort tomrum efter sig. Kolla på den här kommentaren om hur man hittar till Stureplan, till exempel.
lördag, mars 17, 2007
Konstaterande
Jag saknar redan Göran P lite grann. Tycker nog att den tröttsamma mediedramaturgi om buffel-Persson som har mage att lägga sig i partiets politik i sitt avslutningstal säger rätt mycket om hur det har varit och hur det kan bli. Och apropå a-kassefrågan – där Persson gjorde en markering i sitt tal, som tydligen inte uppskattades av Sahlin – skrev Josefin Brink bra häromdagen:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
tönt. lät mer som att att följa efter minigangsters i deras resa mellan rissne och kungsan. och vad ska göran och anitra bo själva om inte ett stenkast bortom sture. TÖNT
Mona Sahlin är ännu en i raden av de nyliberaler som med vässade armbågar "kom ut" efter mordet på statsminister Palme. I detta avseende är hon dessutom värre än Persson ev. oliktänkande till partiledarposten har skickligt manövrerats ut av sosseliten och mediaindustrin.
Man kan bara konstatera hur symbiotiskt de två numera smått identiska blocken kompletterar varandra när det gäller att föra in oss i bankirunioner privatisera våra gemensamma tillgångar utan demokratiska omröstningar i saken, outsourca riksbanken utom demokratisk kontroll etc.
"lita på oss" sade Ingvar Karlsson och Carl Bildt i systemskiftets första fas..
EUs propagandaminister Wallström och Sahlin är samma andas barn och ingenting kommer sakmässigt att förändras av det som borgarna nu snor åt sig innan S tar över igen, det har Sahlin uttryckligen slagit fast och Nuder håller med.
Det har inte alltid varit på det här viset, Olof Palme var helt emot storkapitalets EU, som nu råder över svensk politik. Även Tage Erlander och finansministern Gunnar Sträng var
emot att släppa Sveriges självständighet till Bryssel. De var för ett självständigt Sverige men samarbetade
gärna med EG, EU.
I Palmes bok "att vilja gå vidare" slår olikheten som ett piskrapp mot hans tidigare numera nyliberala ministrar i politiken och storkapitalets styrelserum:
Citat: ”EU är farligt för små länder som Sverige, om det nationella oberoendet påverkas… Vi är inte medlemmar av EU och vi kommer inte heller att bli medlemmar av EU, men vi samarbetar med EU utan problem” Och:
"Den svenska neutralitetspolitiken bestämmer vi själva. Dess innebörd är alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Därför ansluter vi oss inte till militära allianser, (Läs NATO) fogar inte in oss i något stormaktsblock. (Läs EU) Därför måste vi genom fasthet och konsekvens skapa förtroende för vår förmåga att hålla fast vid den valda handlingslinjen, (Läs självständigheten) förtroende för vår vilja att inte falla undan för påtryckningar från främmande makt. " (Läs sekteristiska sammanslutningar av bankirer & direktörer som tex. Bilderberggruppen).
SJälv har jag alltid kännt att det är en ekonomisk fråga. Jag sätter smöret på smörgåsen. Dom har råd med så mycket smör att dom sätter det i håret
förresen kan ju det där bli nåt till 2010. Subventionera Arla -> smör till allas hår.
På tal om något helt annat:
Fel översättningar eller med avsikt?
http://kamangir.net/2007/03/16/washington-post-mistranslates-ahmadinejad/
Det där med att kamma sig med fläskkotlett har han nog snott från Guillou.
"Jag är ju naturligtvis gynnad av att Bildt är så djävla dålig. det är klart att jag undrar vart han ska ta vägen, killen. Jag undrar vad han ska göra. Jag tycker lite synd om honom", säger Göran Persson i intervjun.
Ali:
Jag diggar dig nästan alltid, men jag tycker att du ibland är lite väl okritisk mot Göran Persson. Jag har kommenterat detta på min blogg idag, och ställt en fråga till dig. Kommentera gärna! Om du har tid och lust, vill säga!
Jag dubbelpostar svaret.
---
Just den där kommentaren var väl i och för sig lite skämtsam. Jag har skrivit rätt mycket olika saker om Persson, och ser definitivt allvarliga problem med den socialdemokrati han ledde i allmänhet och hans egen gärning i synnerhet.
Som du själv lyfter fram är utrikespolitiken det område där Persson har gjort mest skada. Och den skadan är inte obetydlig. Den är rejäl och han har en mycket stor personlig roll i den allvarliga glidningen mot Israelhyllningar och kryperi för USA.
Persson har också - det hänger delvis ihop med ovanstående - varit vidöppen för en rörelse mot ökad repression, övervakning, mm. Det är - som du säkert noterat i det jag ofta skrivit om - något jag finner djupt skrämmande.
Vidare. Persson kom på många sätt aldrig loss från sin egen budgetsanering. "Alla" - etablissemanget - tyckte att det var finfint och han slickade i sig det. Han har därmed också blivit våldsamt fastlåst vid och förtjust i de i grunden nyliberala institutionella ramverk som kom på plats i den processen. Därmed har Persson - i blindo - stort personligt ansvar för att ha bakbundit arbetslöshetsbekämpningen och eliminerat en stor del av de grundläggande skillnaderna mellan (s) och de borgerliga i den ekonomiska politiken. Det i sin tur är en allvarlig demokratisk missgärning. Perssons medverkan i pensionsuppgörelsen är ytterligare ett exempel.
Mer problem: Perssons EU-entusiasm är ett flagrant exempel på hur han hellre velat undvika brott mot etablissemangskonsensus än ta sig an partiopinionen och söka utrymme för politisk förändring. Persson har testkört tankar på majoritetsval i enmansvalkretsar. Persson öppnade - lite by the way i en interpellationsdebatt - för en omstöpning av socialförsäkringssystemet med pensionerna som förebild. Anna Hedborg är satt att utreda och förbereda. Persson har i och för sig på det hela taget inte varit någon antifeminist, men hans agerande på s-kongressen kring frågan om föräldraförsäkringen var skamlig.
Räcker det för att det ska framgå att jag inte saklöst hyllar Persson?
Det jag inte är beredd att köpa i kritiken mot Persson är det slentrianmässiga pratet om arrogans och maktfullkomlighet. Det ligger något i bägge anklagelserna, men jag irriterar mig när han castas utifrån en borgerlig dagordning som personifierar istället för att politisera. Notera att denna ljussättning kom på plats efter det att Persson misslyckats med att föra in Sverige i EMU.
Sen ser jag också Persson - trots allt - som mer av en rörelsemänniska, med en nedärvd respekt för sitt eget parti och sådant det byggt upp. Det är inte oviktigt. En socialdemokrati som är alldeles lös i kanterna tror jag inte någon annan på vänsterkanten heller vinner på.
Persson var alltså ändå lite udda, lite avsides i sin sturskhet. Och det tror jag hade med sig mycket som var bra också. Jag är orolig för sossarna under Sahlin. Jag tror att det kan bli ett mycket mer "vanligt" eller "normalt" europeiskt socialdemokratiskt parti. Och det är i sammanhanget inte särskilt bra. Då snackar vi också mer "normala" röstetal. Se på Danmark och Finland. Och de som slutar rösta på s kommer då inte att automatiskt gå vänsterut i valen. Inte som vänstern ser ut nu.
Därtill har Persson, som Fichtelius uttryckte det, en unik språklig förmåga. Det är respektingivande i sin egen rätt.
Mer överens nu?
Skicka en kommentar