Göran Persson har, ibland av övertygelse, som när det gäller Israel, ibland av opportunism eller press ändrat Sverige – närmare USA, närmare EU. Marknadsanpassat. Stormaktsanpassat. Nu ligger det i ljusan dager. Även om Fichtelius också flyter med och hellre skildrar personkonflikter istället för den svenska välfärdens förvandling, även om det saknas sammanhang och bakgrund i den hoppiga framställningen och Fichtelius missar att ställa vissa centrala frågor är det en demokratisk tjänst både han och Persson gjort med denna dokumentär. För en gångs skull inte halvtuggade spekulationer från journalist. För en gångs skull inte det vanliga filtret på. Men det var just där skon klämde.
lördag, mars 31, 2007
Tips: Flamman om Ordförande Persson
Flammans ledare om Persson-dokumentären är läsvärd:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tyckte dock att Proletärens var mer träffande dena gång.
"Visst. När Persson tittar sig i spegeln ser han Pär Nuder, en briljant person, naturligtvis. Som Perssons själv. Om än utan samma grandiosa förmåga att dansa med kossan Doris. Men Nuder räknas inte. Han är bara den som viskande bekräftar Perssons egna tankar. Nuder följer Persson i bakhasorna, som en knähund. Men Persson är lika ensam för det. För att Nuder är hans egen skugga. Liksom Lars Danielsson och den lilla gruppen av förtrogna."
http://www.kommunistiskapartiet.org
"Alltid ensam - in i det sista v. 13"
Inte det vanliga filtret på:
http://carlbildt.wordpress.com
Tycker att programmet påminde mycket om någon dockusåpa... Men det var väl därför som det var så många som tittade, när SVT sänder program som folk i allmänhet gillar att klaga på så är det tydligen ok.
Skicka en kommentar