Inte bara Valla

Ester Pollacks krönika i SvD idag måste läsas. Frågeställningen är karaktäristisk för den tid vi lever i. Ändå - eller just därför - finns en beröringsskräck för den. Att medierna inte förmår diskutera sig själva på ett rimligt sätt blir allt mer uppenbart. Behovet att diskutera dem likaså.

Nyhetsbevakning av makthavares hantering av statliga medel respektive personal är legitim och har offentligt intresse. Men regisserat som mediedrama förvandlas kritik, också berättigad sådan, till en moralitet. Vi har sett det förr, en Laila Freivalds, en Tiina Rosenberg, en och annan minister i Reinfeldts regering. Medieskandalens regi gör att redaktioner förlorar förmågan till urskillning. Och när avgången, de politiska konsekvenserna är ett faktum, kan ingen ställas till ansvar. Pressen har ingen politisk agenda. Inte heller dess källor, väl? Kritiken av journalistiken avfärdas ofta som konspirationsteorier. Saken var stor, den krävde sin insats. Att alla värderade händelseutvecklingen på samma sätt blir ett bevis för sans och vett.