Lite meta

Medan jag har varit borta från såväl landet som bloggen, har Primelabs och Twingly publicerat en rapport om det svenska blogglandskapet. En del intressanta saker att läsa där, trots rätt allvarliga metodproblem, bland annat diskuterade här.

Det är förstås skoj att ha så många läser och – vilket är det som framgår av rapporten – länkar till den här bloggen. Tack till er. Som jag gett uttryck för några gånger tidigare, är det mottagande som bloggen har fått en stor överraskning. När jag för drygt två år sedan började skriva saker på nätet i allmän frustration över situationen tänkte jag mig att det skulle vara allmänna noteringar för mig själv och kanske någon trängre krets av likasinnade. Sedan dess har besöksantalet vuxit kraftigt. Förra månaden var till exempel den bästa i besökssiffror; 54 251 unika besök enligt mitt eget statistikprogram, med 108 215 sidladdningar. Även om en del av dem som läser och kommenterar uppenbarligen är galningar, tror jag att det är en minoritet, och det är under alla omständigheter glädjande att kunna nå ut till många och kanske plantera någon fundering här och där. Jag hade säkerligen fortsatt att skriva även utan det jag själv tycker är väldigt stora besökssiffror – bloggformen passar mig bra – men det är klart att det en faktor som bidrar till att hålla energin uppe. En annan är att det – som Thaher Pelaseyed konstaterar på sin bloggs tvåårsdag – går åt helvete för, inte minst, Sverige.

På SvD:s ledarblogg fick jag för övrigt bli ”yrkespolitiker”. Det är jag inte. Jag är medlem i vänsterpartiet och arbetar för tillfället också för vänsterpartiets riksdagsgrupp som tjänsteman. Det senare har inget att göra med mitt bloggande. När jag startade bloggen var jag till exempel student. Bloggandet inverkar på min sömn samt det som i folkmun går under namnet ”fritid”. Att jag är medlem i vänsterpartiet betyder inte att jag i mitt bloggande ”representerar” vänsterpartiet, på annat sätt än just att jag tillsammans med tusentals gjort ett ställningstagande för att förändra samhället. Bloggandet ser jag helt enkelt som en del av mitt politiska engagemang – som måste och kommer att ta sig olika uttryck beroende på livssituation.